Nekromanti Vad tror ni om denna inledningen på ett one-shot-äventyr?

da_bohz

Swordsman
Joined
31 Jan 2016
Messages
454
Nu till helgen ska jag spelleda och testa mitt egna system Halean med tre spelgrupper á 3-5 spelare vardera.
?Senast jag testade systemet insåg jag snabbt hur svårt det var för rollpersonerna att dö, vilket har inneburit att jag balanserat fienderna till en mer RP-lik nivå, samt ökat på skadan för alla vapen med en extra tärning till denna omgång. Troligtvis och förhoppningsvis blir det lite dödligare än sist, och förhoppningsvis tillräckligt dödligt för att spelarna ska behöva tänka efter innan de anfaller.

Eftersom systemet troligtvis är ganska farligt/dödligt tänkte jag visa detta tidigt (och helst utan att någon har suttit i en och en halv timme och skapat en rollperson hen är nöjd med). Tanken jag har, och som jag börjat knåpa på, är en variant där de spelar en prolog till sitt egna äventyr.
?De får varsin förskapad karaktär och får veta deras uppdrag och hur de känner varandra, men inget alltför fördjupat. Spelarna får veta direkt att det handlar om en prolog och att de snart kommer få skapa sina egna karaktärer att spela med. Eftersom det är ett system som fortfarande skapas är det troligtvis ingen av dem (som mest en eller två) som har testat det förut. Genom prologen vill jag ta dem genom de grundläggande mekanikerna innan de börjar tänka alltför mycket på karaktärerna. Lite som en tutorial i tv-/datorspel.

Huvuddragen av händelseförloppet i prologen är följande:
  1. ?Rollpersonernas sällskap (de själva + 2-3 SLP) har fått i uppdrag av högt uppsatta människor i deras hemstad att förhandla med en stam folkskygga barbarer som har sitt huvudsäte någonstans i den norra delen av en rejält stor skog. Till saken hör att skogen har en del rykten om sig att vara magisk. Hur som helst, när prologen börjar har de vandrat runt i omkring en vecka i skogen, och har insett att de är vilse. Stigfinnaren i gänget har en aning om att de är i norra delen fortfarande, men inte mycket mer än så.
  2. ?De har dessutom fått slut på mat. Flera av dem har skadats både fysiskt och psykiskt sedan de kommit in i skogen, och det verkar som att farorna lurar överallt. En av deras SLP-polare har skadat benet allvarligt och kan inte längre gå normalt. De måste antingen söka efter mat eller hoppas på att de snart hittar barbarerna (som av allt att döma troligtvis, eventuellt, möjligtvis kan vara fredligt inställda).
  3. De kommer bli överfallna förr eller senare. Diverse vilda varelser dyker upp, och åtminstone två SLPs dör, kanske någon RP.
  4. ?Efter X antal rundor in i anfallet dyker några barbarer upp helt plötsligt, varpå de vilda varelserna plötsligt flyr från striden. Barbarerna enas om att ta med sig RP till sin by som gäster (eller fångar, om RP spelar på det sättet).
  5. ?På vägen till byn blir de omringade, och denna gång av löjligt många varelser (av samma typ som innan). Denna strid spelas inte, utan man "klipper" precis när de står och ser sig om och känner sin åstundande undergång tränga sig på.
-
En kort paus, samt ?skapande av nya karaktärer.
-
?6. De nyskapade rollpersonerna befinner sig i rådhuset i hemstaden. En rådman förklarar att den förra patrullen som sändes ut för att förhandla med barbarerna inte har synts till på över en månad, och att RP får som uppdrag att ta reda på vad som hände med dem. De ska dessutom försiktigt undersöka om en allians med barbarerna skulle kunna fungera, eller om det var dem som låg bakom patrullens försvinnande. Därefter börjar det egentliga äventyret.​

?Tankar? Frågor?
 

.113

Swashbuckler
Joined
8 Feb 2012
Messages
2,660
Location
norrlänning
Det funkar nog bra men tänkte bara säga att om du vill visa på hur dödligt systemet är så kanske det krävs några anfall I skogen, där gärna en rp eller två dör av ren slump (alltså inte att du bestämmer det :p) för att några SLP dör visar inte så mycket, eftersom SLP sällan har "gudarnas beskydd" :)

Men km det mest är för att visa systemet spelar det ju ingen roll. Då är det bara köra på :)
 

da_bohz

Swordsman
Joined
31 Jan 2016
Messages
454
.113;n199594 said:
Det funkar nog bra men tänkte bara säga att om du vill visa på hur dödligt systemet är så kanske det krävs några anfall I skogen, där gärna en rp eller två dör av ren slump (alltså inte att du bestämmer det :p) för att några SLP dör visar inte så mycket, eftersom SLP sällan har "gudarnas beskydd" :)

Men km det mest är för att visa systemet spelar det ju ingen roll. Då är det bara köra på :)
?Det är sant, SLPs kan ju faktiskt dö enbart för att de ska det enligt äventyret, men jag får nog hoppas på att nån RP stryker med också :p
 

Tsianphiel

Swordsman
Joined
11 Jul 2007
Messages
419
Location
Edmonton
Om du vill visa dödlighet så se till att en RP dör. Gör den anfallande styrkan viktad på ett sätt som näst intill garanterar att minst en rollprestation kolar vippen. Eftersom du gör rollpersonerna kan du också styra upp balansen.

Jag skulle också testa striden ett par gånger för att få balansen rätt, dvs att minst en dör varje gång som du testar. Har du dessutom lagt upp det på det sättet du beskriver kan du i värsta fall köra striden innan barbarerna till dess att någon av RP är död.
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,843
da_bohz;n199581 said:
Tanken jag har, och som jag börjat knåpa på, är en variant där de spelar en prolog till sitt egna äventyr.
?De får varsin förskapad karaktär och får veta deras uppdrag och hur de känner varandra, men inget alltför fördjupat. Spelarna får veta direkt att det handlar om en prolog och att de snart kommer få skapa sina egna karaktärer att spela med.
Tänk igenom noggrant hur du presenterar det här för spelarna. Jag tror nämligen att olika sätt att presentera prologen kan få väldigt olika effekt, mycket beroende på spelarna. Vissa spelare kan t.ex. bli oengagerade i att spela ut karaktären om de vet att det bara är en tillfällig rollfigur. Andra spelare kan spela som om rollfiguren har en helt omotiverad dödslängtan eftersom det inte har någon större betydelse om hen dör. Eftersom du har flera spelgrupper kan du ju testa olika varianter. Om en grupp inte får veta att det är en prolog med tillfälliga karaktärer, fungerar det då bättre eller sämre?

Hoppas ni får roligt och lycka till!
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,480
Location
Kullavik
Om en första "generation" rollpersoner skall dö för att sedan direkt skapa nya så hade jag nog skapat den andra generationen rollpersoner först, sedan gett ut färdiga första generationens rollpersoner och börjat spela. Spelarna kommer säkert undra och kanske förstå att deras RP är tillfälliga, men det blir lite anti-klimax att behöva gå tillbaka till RP-skapandet när man börjat spela kan jag tycka.

En annan variant är att (som i Upsala-sviten) spela flashbacks med första generationens RP då och då i äventyret. Kanske som du säger inleda med dem, byta till andra generationens RP och spela sökandet, växla efter en stund till första generationens igen vilket kanske skapar nya spår till (och från) andra generationens RP (något monster de dödat, någon lägerplats de använt, etc etc). Där skulle slutscenen kunna vara att andra generationens RP hittar den första generationen döda, kanske vissa överlevande (som någon i andra generationen nu spelar i första generationen), kanske tvärtom att det i slutändan är den första generationen som hittar andra generationen döda.
 

da_bohz

Swordsman
Joined
31 Jan 2016
Messages
454
Tack för kommentarerna. Jag hann inte läsa alla innan det drog igång, men äventyret fungerade nästintill precis som jag ville ha det.
Här kommer en resumé av hur allt gick:

?Till att börja med visade det sig att flera av de som anmält sig till eventet inte dök upp, samt att några var tvungna att dra redan efter första kvällen (fredagen). Jag och den andre spelledaren presenterade våra äventyr kortfattat i några meningar om vad deras uppdrag gick ut på, och när jag sa att mitt äventyr innehåller en prolog med förskapade karaktärer verkade de flesta entusiastiska. Vi delade upp spelarna lika, och jag hade tre spelare i min grupp.

?De fick välja mellan några förskapade karaktärer, och de fick dessutom en SLP med sig. De fick reda på sitt uppdrag och att de tidigare haft ytterligare två personer i gruppen som redan dött på vägen. De befann sig i en enormt stor skog där de irrat omkring i åtminstone två-tre veckor, men de hade redan tappat räkningen på de dagar som gått. De var inte heller säkra på var de befann sig.
Denna förtrupp fick undersöka lite olika lämningar ute i skogen och spår från barbarerna, och blev attackerade två gånger. Första striden var mot Drauger (levande döda) som bjöd relativt enkelt motstånd, andra gången mot trenter (människoliknande och blodtörstiga trädvarelser). Under hela prologen hände en rad oförklarliga saker för dem, och de hörde röster från avlidna släktingar och vänner (på grund av skogens magiska väsen).
Den första striden gick ganska lätt. Deras SLP drog på sig en saftig skada i benet, men de blev inte överdrivet påverkade av det eftersom han hade en häst att förflytta sig med.
?Den andra striden blev betydligt svårare för dem (jag klippte inte direkt när fienden trängde sig på som jag hade tänkt från början). Till en början verkade trenterna fredliga, men de blev mer och mer aggressiva när de insåg att RPna inte ville ge dem vad de ville ha (blodsoffer, i ganska riklig mängd). De drog ner SLPn från hans häst och gick loss. Striden gick till en början ganska bra för de karaktärer som var fokuserade på strid, men deras tolk/kunskapsman strök med ganska tidigt. De två som var kvar höll motstånd i 4-5 rundor, men sen var det kört. När en av dem dog flydde den andre rakt ut i skogen. Där slutade prologen.

Spelarna tyckte det var riktigt bra eftersom de dels fick testa på systemet direkt (ingen av dem hade spelat det innan, och en hade bara spelat rollspel 2-3 gånger totalt), så det fyllde sitt syfte på den fronten. En av spelarna hade dock noll självbevarelsedrift med sin förskapade karaktär och tänkte till exempel försöka hugga av sin egen arm för att mata trenterna (varpå jag avkrävde ett mycket svårt viljeslag, vilket misslyckades) men detta var (enligt de andra spelarna) inget ovanligt med hans karaktärer. Spelaren var dock inte med senare i äventyret, så jag vet inte om det hade att göra med att karaktären var förskapad eller inte.

Prologen drog ut på tiden, och vi avslutade kvällen med att påbörja skapandet av deras egna karaktärer.
På lördagen visade det sig att manfallet var ännu större än väntat, och att det till slut endast skulle bli 6 spelare totalt, varav en dessutom var tvungen att gå vid 16-tiden. Så istället för att köra med två grupper som vi hade tänkt blev det en stor grupp med 6 (/5) pers.
?Eftersom jag hade två förskapade karaktärer kvar som inte använts gav jag alternativet till de tre nykomna spelarna att välja sådana, eller skapa nya egna karaktärer. En av dem hade spelat ganska mycket rollspel och ville helst skapa en karaktär, men de två andra som inte spelat rollspel alls mycket valde de förskapade karaktärerna.

Trots att jag förklarade för dem flera gånger att det är bra att sprida ut sina kunskaper valde alla att fokusera sina karaktärer på strid. Det gjorde dock inte så mycket eftersom jag dels ville testa just stridssystemet, dels att det kändes rimligt för deras uppdrag att det var vana fighters som valts ut. Eftersom ingen av dem hade valt ett extra språk fick de en gammal skranglig tolk-SLP som de blev tvungna att skydda om de skulle kunna kommunicera med barbarerna.

När äventyret började fick gruppen information om uppdraget, och att de är den andra patrullen som sänts ut. Därefter snabbspolning i två veckor tills de kommer till skogen. Deras dagar fylls till en början med att följa en stig, slå läger vid kvällen och packa ihop och fortsätta dagen efter. När de kommit djupt in i skogen stöter de på en övergiven gård där de blir överfallna av en stor mängd drauger. Det visade sig inte vara några som helst problem för rollpersonerna, och det var egentligen mest för att både de och jag skulle få se hur effektiva deras karaktärer var i strid.

?Stigen de följde slutade vid gården, och de måste söka sig fram utan stig framöver. Det går långsamt och de blir snabbt uttråkade. Samma visa dag ut och dag in. Efter någon veckas vandrande har de samlat på sig psykepoäng nog för att det ska börja skapa hjärnspöken, så de får lite hallucinationer av olika slag (via små lappar eftersom det är skräddarsydda grejer som baseras på deras RP-bakgrunder). De flesta reagerar vettigt på det hela, men en av de som spelat en del rollspel förr metaspelar lite väl mycket och säger att hans RP "ignorerar det helt bara" när hans avlidna (/släktfejdsmördade) mor talar till honom och vädjar till honom att komma till henne. Hans karaktär var "driven av hämnd" enligt spelarens egen begäran. Som jag hade tänkt det hade nog de flesta RP blivit åtminstone lite påverkade av något sådant, men denna spelare verkade inte bry sig. Jaja.

?De drar fram genom skogen och stöter på ett och annat märkligt på vägen. Till slut blir de anfallna av några få trenter, vilket de klarar sig ganska bra mot eftersom de är helt fokuserade på strid (till skillnad från prologkaraktärerna). De märker dock att trenterna tar betydligt längre tid att döda än draugerna de mött tidigare. Deras tolk är nära på att stryka med ett tag, men klarar sig med nöd och näppe.

?Några dagar senare (ganska mycket snabbspolande) hittar de liket av två barbarer. Tolken förklarar lite om deras kultur och vad deras tatueringar betyder. Två av spelarna antecknar för fullt. De fortsätter och stöter snart på ytterligare tre lik från "vanliga" människor, men denna gång med flera trentlik spridda kring sig. Det är med andra ord skådeplatsen för prologens sista slag. Endast en av de spelare som var med vid prologen är kvar och spelar nu, men jag låter honom rita upp och beskriva hur det ser ut. Jag fyller på med några detaljer i efterhand.

De följer sedan spåren av den som flydde från striden. Han verkar ha sprungit en bit, men sen blivit infångad och bortsläpad. De följer spåren och hittar till slut fram till ett tomt barbarläger utanför en grottöppning. Väl inne i lägret blir de omringade och samtalar en stund med barbarerna. De får reda på att barbarerna fångat in en krigare för en dryg månad sen. När de träffar honom har han nästintill helt tappat förståndet och pratar bara rappakalja och osammanhängande meningar. De hinner nätt och jämnt få i sig lite mat innan hela byn blir anfallen av ett trettiotal drauger. Trots att de inte är särskilt svåra att döda blir de farliga i så stora mängder. Metaspelaren från tidigare verkade ha den grovt felaktiga uppfattningen att jag inte dödar rollpersoner, så han hugger frenetiskt till höger och vänster utan tanke på försvar medan han blir omringad och slagen gång på gång. När han nästan är slutkörd av utmattning och skada råkar han fumla på ett slag, och som resultat av ett slag på fummeltabellen tappade han balansen. Draugerna får snart ner honom på marken och han gör snart sällskap med sin mor i dödsriket. Striden pågår ett bra tag, men till slut har de segrat. Flera SLP-barbarer har dött, någon av de andra spelarna är kritiskt skadad och några andra har dragit på sig en och annan skråma.

De fortsätter förhandla med barbarerna och lyckas till slut övertala dem att hjälpa riket. De accepteras dessutom bland barbarerna som till en början hade varit ganska skeptiska till främlingarna. Blev kanske lite klyschigt mot slutet, men barbarerna lät dem tatuera sig enligt deras stams mönster. Spelarna såg stolta ut och verkade mycket nöjda.

Enligt kommentarerna jag fått i efterhand (utvärdering) tyckte flera av dem att äventyret var lite väl långt, och en av dem tyckte det var för få strider. På det stora hela var det en lyckad spelhelg och jag fick testa mycket av både mitt system och äventyret. Jag har dessutom fått många nya uppslag för världsbyggandet.

?TL:DR för prolog-varianten:
?+ Spelarna kom in i systemet fort
?+ De fick en bättre känsla för världen
?+ Skapandet av karaktärer gick fortare när de redan visste hur rollformuläret fungerade.
?+/- De fick reda på vilka färdigheter de kunde tänkas behöva (på ett ungefär)
?- Lägre självbevarelsedrift hos prologkaraktärerna. Borde kanske gett dem skäl att försöka sitt bästa för att överleva prologen. Kan man erbjuda en belöning av lite extra erfarenhetspoäng att använda till deras nyskapade karaktärer om de överlever? Exempelvis 10 ERF per överlevande karaktär, och detta sprids ut mellan de nyskapade karaktärerna (även de vars spelare dött).
- Synd att inte fler av prolog-spelarna var med under resten av äventyret.
 
Top