Nekromanti Vad tror vi om Watchmen-filmen? ...

[Rising]

Filmen kunde ha gjort i stort sett alla upprörda istället för att bli en feelgoodfilm för liberaler.

De lade iofs in en aspekt som talade emot karaktären V; nämligen parallellen till Edmond Dantès. Evey säger att hon tycker synd om Edmond då han verkar mer intresserad av att hämnas än att leva lycklig med Mercedes. Däremot är det synd att filmens final gör honom till en martyr istället för en misslyckad hämnare som slösat bort sitt liv.

Men jag vet inte om jag vill påstå att serien lyckas göra alla upprörda. Själv blir jag nämligen mest trött eftersom den är så kryckigt berättad, är så ofokuserad och ofta löjligt tillspetsad (Prothero och dockorna är bara fånigt, och Finch på LSD fungerar inte alls), och så känns det snarare som att Moore föreläser för oss än att han försöker engagera oss med en historia. V's tal på TV-stationen är snustorrt och cerebralt, och Valerie's historia fungerar mycket bättre i filmen än i serien.

Jag tycker dessutom att både filmen och serien misslyckas med att porträttera fascismen och dess frontfigur Adam Susan/Sutler. I filmen så är han en rutten matinéskurk, och i serien så väljer Moore att förlöjliga honom, och visar upp en väldigt naiv bild av fascismens lockelse som inte gör en enda läsare glad.

Jag tycker det är lite trist att den enda filmatiseringen av en Moore-serie som blivit någorlunda bra är en av de sämre serier han skrivit.

 

[krank]

Själv blir jag nämligen mest trött eftersom den är så kryckigt berättad, är så ofokuserad och ofta löjligt tillspetsad (Prothero och dockorna är bara fånigt, och Finch på LSD fungerar inte alls), och så känns det snarare som att Moore föreläser för oss än att han försöker engagera oss med en historia. V's tal på TV-stationen är snustorrt och cerebralt, och Valerie's historia fungerar mycket bättre i filmen än i serien.

Jag håller inte med, men å andra sidan gillar jag när man låter det budskap man vill få fram bli viktigare än att "berätta en bra historia" - jag ser inget egenvärde i en "bra historia". V's tal gillar jag för att jag gillar just snustorra, cerebrala saker.

I mina ögon är porträtterandet av Thatcherfascismen i originalserien spot-on, tycker jag. Det känns 1984. Moore lyckas enligt mig lika bra som Orwell i att visa upp hur fascismen växer fram ur den existerande partipolitiska strukturen.

 

[Rising]

Moore lyckas enligt mig lika bra som Orwell i att visa upp hur fascismen växer fram ur den existerande partipolitiska strukturen.

Jag anser (precis som Moore själv) att han tog i för mycket med kärnvapenkonflikten, och att det var lite blågt att tro att det skulle kräva så mycket för att få folket att vända sig till ett fascistiskt parti.

Jag hade inte läst det här när serien gick i Magnum, men han sammanfattar mina åsikter ganska väl:

"Naivité can also be detected in my supposition that it would take something as melodramatic as a near-miss nuclear conflict to nudge England towards fascism."

Där tycker jag att filmen är kraftfullare. Den visar hur fascism kan växa upp med mycket enklare medel, och målar upp ett samhälle som ligger närmare vår verklighet. Därför tycker jag dess budskap på många sätt är starkare. I serien så krävs det så himla mycket för att fascismen skall gro, och den kräver så främmande, fantasifulla inslag (Fate och Voice of Fate). Serien tycker jag vinner mycket på att den är mer trovärdig och visar att fascism inte är något som enbart tillhör science fiction, utan kan hända i ett samhälle likt vårt eget.

 

[krank]

Serien tycker jag vinner mycket på att den är mer trovärdig och visar att fascism inte är något som enbart tillhör science fiction, utan kan hända i ett samhälle likt vårt eget.

Filmen, menar du väl...

Det ska ju sägas att serien bör betraktas som ett barn av sin tid också...

Vaddå "kan hända", förresten? "Händer". Liksom 1984 har ju V visat sig vara en ganska trovärdig bild av vår egen samtid, även om just kärnvapenkriget och vägen dit visade sig vara lite extrema i originalet.