Nekromanti Vad tusan finns i den onda demonkonungens fästning?

[han som kallades göte]

Nu börjar det närma sig, kampanjen vi spelat ca 2-3 gånger i månaden sen mars förra året lider mot sitt slut, två av spelarna blir pappor om en månad och nu måste kampanjen ta slut.

Alla vägar har lett fram till detta.
De har länge kämpat mot demonkulten för att stoppa dem från att öppna portalen till demonkungens rike, men de har misslyckats. De har jagat de nio demonädlingarna men bara för att inse att de egentligen gjort precis det som demonkungen velat de ska göra.

Hans väldiga fästningn sjunker nu sakta ner mot världen som snart evigt kommer vara hans att styra. Eller?
På en drakrygg kommer spelarna flyga upp för att stoppa en förvriden ängel från att slutföra den slutgiltiga ritualen.
Nedanför kommer tusenstals krigare strida mot en hord av demoner. Men vad tusan ska rollpersonerna göra i fästningen?

Rollpersonerna ska alltså in i en sista dungeon, något som varit återkommande i kampanjen, med gåtor, fällor o allt som tillhör. Så behvöer nu hjälp, vad finns i en demongud onda fästning?
Scener för slutet av dungonen har jag klart men vill gärna ha tips på vad de kan stöta på vägen. Fräsiga encounters eller andra saker man kan stöta på en en fästning där typ Satan hänger.

 

[Cybot]

1. Känner att för maximal symbolism bör fortets inre vara modelerat efter någon slags ockult symbol, typ Sefirot eller Dharmahjulet osv (eller ett pentagram för "max Satan"). Om du inte har nummermystiskt antal utmaningar så gör du något fel!
2. Varje utmaning är en metaforisk utmaning baserat på en perversion av något heligt koncept. "Gör rätt"...ett rum som för spelarna in i en illusion av ett bizarrouniversum där rätt är fel, där frikostighet straffar sig, där mord är nödvändigt osv. Dungeonen är helt enkelt designad så att de som når fram till och kan besegra demonkungen har maximal chans att inte vilja stoppa hans ondska, utan endast ersätta honom och bli nya demonkungar.

 

[Leon]

1. En enorm levande labyrint som man bara kan ta sig ut ur med hjälp av en mäktig allierad/genom att hitta kartan som styr labyrint/genom att köpslå med den demonädling som ÄR labyrinten.
2. En spegelhall där man måste besegra sina dubbelgångare
3. Ett ändlöst fält av benflisor (enstaka pelare påminner om att man fortfarande är i ett slott) som hemsöks av Demonkungens två demoniska springare
4. Ugnarna i slottets källare som driver demonkungens helvetesmaskiner. Förslavade varelser hivar kol under demonslavdrivarnas piskor.
5. Kungens vapenkammare. Vart och ett av de glittrande, sylvassa och livsfarliga vapnen är en demon, som förhäxar/besätter/betvingar sin brukare.
6. Ett öppet schakt till kaosdimensionen, vars kaleidoskopiska ljustfenomen och slingrande tentakler kan driva till vansinne eller locka till fördärvet.

 

[obak]

Prenumeration på DN

 

[Lightshy]

En klassiker är ju alltid en labyrint där de möter sig ”själva” eller något som tvingar dom till en utmaning som på något sätt ”passar” mot karaktären.
Utmaningen måste klaras av för att kunna fortsätta genom labyrinten.

Tanken är karaktären ska besegra det inom sig som hindrar den från att ta det där sista klivet.
Göra saker som utsätter spelaren för moraliska/etiska problem.

Vad händer tex. om gruppens mäktigaste krigare ställs framför ett litet flickebarn (kanske någon rp’n har en relation till) med vapen som faktiskt visar sig vara en ännu bättre krigare än rp’n och som är ute för att döda denna?
Väljer krigaren att ta striden?
Är det kanske fel väg att gå?
Om krigaren besegrar barnet kanske det är sista steget för att tvinga rp’n att ansluta sig till Demonens skaror.
Är däremot Spelaren villig att offra sin RP och låta den bli dödad så kanske det är det som är lösningen och RP’n dör inte.
Istället försvinner demontjänaren som var flickebarnet och RP’ kan ta sig fram till målet.

 

[olaberg]

Ett luffarschack där det krävs en lyckad strid med någon liten småjävel för att få inta en ruta.

Att labyrintens själ finns i en stor svart pärla i mitten. Man kan prata med pärlan och försöka slå sönder den. Då rämnar allt.

 

[luddwig]

Djupt inne i fästningen finns en stor kammare där demonyngel växer till sig i halvgenomskinliga kokonger. Dold i dunkel och dis inne i kammaren finns demondrottningen som avlat fram kokongerna. Näring till ynglen pumpas upp ur en slags damm i kammarens mitt. Om rollpersonerna kan förstöra pumpmekanismen eller kokongerna minskar risken för slumpmöten med demonkrigare under resten av tiden i fästningen. (Alla eventuella likheter med Aliens är en ren slump. Jag lovar och svär.)

 

[han som kallades göte]

Tack för alla tips, har hittils gjort tre rum baserat på er input och annan inspiration från nätet.

Fängelsehålan
Ljudet av plågade skrik når era öron, skrik fyllda av smärta, ånger och sorg. De bönar och ber om nåd. När ni öppnar dörren ser ni ett stort rum med fyra burar gjorda av ben, i varje bur en fasansfull varelse som skriker ut sin smärta, de alla plågas på vad verkar vara de mest plågsamma de kan tänka sig. en behornad demon sitter i en bur fylld med hundvalpar, som hur många den slår ihjäl dem ständigt återföds, en annan ligger fastspänd i ett stort förgyllt badkar och två tjänare tvättar dess smutsiga skinn. En tredje försöker riva ut sina öron när den hör ljuva toner spelas från en förtrollad flöjt. Den sista sitter fastkedjad vid ett bord fyllt med bakelser och alviskt vin som den tvingas att äta för att sedan kräkas blod.

De fyra demonerna Hauxe, Veli, Raxhoat och Koz grin förtjänar sina straff i evigheters evighet. De ber rollpersonerna att släppa dem fria. I utbyte kan de erbjuda information om fästningen, alternativt kan de erbjuda sina själar och ge rollpersonerna ett mäktigt vapen.


Vogladers festsal
De falska tonerna från de felstämda instrumenten slår mot er när ni öppnar dörren, sen lukten av rutten mat och härsket vin. Framför er en festsal. Ett långbord uppdukat med hiskligheter som de gästerna ivrigt hivar i sig. Gästerna är förvridna själar, människor utan ögon, troll med svansen i pannan och dvärgar med långa naglar växande från hakan istället för skägg. I andra änden av bordet sitter en makabert fet varelse med sina fyra armar så för den mat till sina tre munnar som dricker, äter och kräker om vartannat samtidigt. Bakom varelsen en trumpetare som spelar med sin bakdel och en harpist som varje gång den slår på en sträng skär av en bit av sina fingrar.

Varelsen, demonen Voglader i andra änden av rummet håller Xinus plats i festsalen tills han återvänder från sin vila.
Voglader har total kontroll över festsalen och kan inte dräpas. om rollpersonerna försöker lämna rummet kommer de till en korridor som alltid leder dem tillbaka till festsalen och de falska tonerna.
Voglader vill bli underhållen, han älskar att skratta och han älskar folk som slår sig, blöder och på andra sätt lider. Han kommer be rollpersonerna att underhålla honom, endast då kan de få passera.
Om rollpersonerna skadar sig själva eller någon av de andra gästerna kommer Voglader skratta och vilja ha mer, men efter en del blodspillan eller andra skador kommer han vara nöjd.


Gagroch sal
Ett mörker sluter sig om er, ni står plötsligt i en väldig grotta vars golv är helt täckt med benknotor och skallar. Ni ser hundratals kroppar dingla från kedjor i taket, deras ögon lyser rött och kastar ett sken över grottan. I dess mitt ser ni en liten varelse med en knotig kropp klädd i en vid mörk särk, dess enda öga tittar på er samtidigt som ett leende pryder dess lila läppar. Var hälsade säger den med en mullrande röst.


Den lilla varelsen är demonen Gagroch och hon begär ett offer, en fin gåva värdig hennes status. Om rollpersonerna vägrar så kommer Gagroch barn ut ur skuggorna, ett väldigt monster som nästan slår i grottans tak. enda likheten med sin mor är att även barnet bara har ett öga. Gagroach kommer nöja sig med ett magiskt vapen eller en stor summa pengar. När Gagroach är nöjd kommer hon skapa en dörr ur tomma intet rollpersonerna kan passera.

Om rollpersonerna vägrar kommer de bli tvungna att kämpa mot Gagroach barn för att komma ut från grottan. om de dräper barnet kommer Gagroach bli otroligt ledsen och för att vara ifred kommer hon skapa en dörr för rollpersonerna att passera igenom.

 

[Ulfgeir]

Demonkungens (blivande) fru som naturligtvis är en vacker prinsessa. Hon bor i en luxuös svit.

Ett bibliotek med den sanna historien om världens skapelse och berättelser om gudarna, som inte är så goda som de har utmålat sig själva att vara.

Ett bibliotek med magiska böcker, som kan ge all världens kunskap, men priset är läsarens själ.