solvebring
Superhero
Vem/Vad skulle du helst vilja vara i ett rollspel om du hade chansen att verkligen kliva in i ett på riktigt?
Värdshusvärd
Jag tror jag skulle vilja vara en krigsveteran som sadlat om till värdshusvärd. Ha ett mysigt litet värdshus på inte allt för stor ort. Man känner folket i byn väl, men samtidigt bor man på ett sådant ställe där äventyrare ofta reser förbi.
Man ger dem mat, stallplats, husrum och skummande god mjöd som man själv bryggt. Man pratar med sina gäster och för skvaller och skrönor vidare med varandra. Det är oftast alltid en bra/god stämning. På kvällen samlas alla något sådär halvdruckna kring eldstaden och lyssnar på historieberättaren, barden eller vad det nu är.
Man har sitt på det torra, har ett socialt liv som ändå är spännande tack vare alla intressanta människor som reser igenom och tar i på ens ställe...
Flummig magiker
Eller en flummig magiker. Sitta och halvsova i sadeln om dagarna. De enda gånger man använder magi är då man måste, eller till helt onödiga saker för att man är smålat och lättroad. Man reser runt som en lösdrivande vagabond, folk anar oråd eller stor vördnad och fascination då man kommer till byn.
Man är vis och smart, men ändå halvsnurrig och något bak och framvänd - som en typisk film-professor. Man kan ligga hela dagarna för att filosofera över de mest onödiga ting. Sent om kvällarna arbetar man med underliga studier och formler i svagt ljussken medan ögonen kliar och man halvtrött kliar sig i det toviga håret.
Nästa dag är det dags att dra vidare igen. Trött kryper man upp i sadeln för att halvsovandes rida vidare, men nog på sin vakt för att lära alla oduglingar som försöker med något en riktig läxa som svider ont. Hela livet är en underlig "upponer-vänd" rutin som egentligen bara fortskrider pga. vimsigheten och tillvaron utan krav. Man lever för stunden, ögonblicket, samtidigt som man på något vis minns allt det gamla och anar det nya.
Värdshusvärd
Jag tror jag skulle vilja vara en krigsveteran som sadlat om till värdshusvärd. Ha ett mysigt litet värdshus på inte allt för stor ort. Man känner folket i byn väl, men samtidigt bor man på ett sådant ställe där äventyrare ofta reser förbi.
Man ger dem mat, stallplats, husrum och skummande god mjöd som man själv bryggt. Man pratar med sina gäster och för skvaller och skrönor vidare med varandra. Det är oftast alltid en bra/god stämning. På kvällen samlas alla något sådär halvdruckna kring eldstaden och lyssnar på historieberättaren, barden eller vad det nu är.
Man har sitt på det torra, har ett socialt liv som ändå är spännande tack vare alla intressanta människor som reser igenom och tar i på ens ställe...
Flummig magiker
Eller en flummig magiker. Sitta och halvsova i sadeln om dagarna. De enda gånger man använder magi är då man måste, eller till helt onödiga saker för att man är smålat och lättroad. Man reser runt som en lösdrivande vagabond, folk anar oråd eller stor vördnad och fascination då man kommer till byn.
Man är vis och smart, men ändå halvsnurrig och något bak och framvänd - som en typisk film-professor. Man kan ligga hela dagarna för att filosofera över de mest onödiga ting. Sent om kvällarna arbetar man med underliga studier och formler i svagt ljussken medan ögonen kliar och man halvtrött kliar sig i det toviga håret.
Nästa dag är det dags att dra vidare igen. Trött kryper man upp i sadeln för att halvsovandes rida vidare, men nog på sin vakt för att lära alla oduglingar som försöker med något en riktig läxa som svider ont. Hela livet är en underlig "upponer-vänd" rutin som egentligen bara fortskrider pga. vimsigheten och tillvaron utan krav. Man lever för stunden, ögonblicket, samtidigt som man på något vis minns allt det gamla och anar det nya.