Vad tycker ni om Wrestling?

[Conan]

Jag var ett stort Wrestling-fan när jag var liten. Men har inte ägnat underhållningsformen en tanke sen dess, tills jag för ett par veckor sen började titta på lite klipp om Wrestling.

Och jag vet verkligen inte vad jag ska tycka om fenomenet idag?

På plussidan
+ Fantatiska utförare som kombinerar stor atletisism med emellanåt ganska bra och underhållande skådespeleri
+ Bra och engagerad publik med egna plakat och annat kul.

På minussidan
- Mycket uppenbart steroid-bruk
- Väldigt farliga manövrar och mycket tråkiga och ibland livshotande skador
- En del ganska äckliga inslag med höga fall, gubbar som skär sig med rakblad och rullar runt i glas. Känns lite som att se nån som ätas upp av lejon på Coloseum.

Bygger hela fenomenet på nån slags för-internetsk suspension of belief eller tro på att det kanske ändå var lite på riktigt.

Hoppas det här kvalar in på forumet som ett populärkulturellt fenomen med superhjältar, actiongubbar och med en storhet som var samtida med rollspelen :=)

 

[Franz]

Jag förstår verkligen inte grejen med wrestling. Vill jag se fejkat slagsmål med färgstarka karaktärer så föredrar jag actionfilm alla gånger. Vill jag se en sport där folk kämpar mot vara på riktigt så kollar jag hellre på exempelvis boxning eller sumobrottning. Jag förstår inte när jag liksom skulle välja att titta på wrestling.

Men jag tror att de som gillar wrestling gör det genom suspension of disbelief och att det finns en slags lore kämparna emellan som ses som spännande.

 

[Conan]

Jag förstår verkligen inte grejen med wrestling. Vill jag se fejkat slagsmål med färgstarka karaktärer så föredrar jag actionfilm alla gånger. Vill jag se en sport där folk kämpar mot vara på riktigt så kollar jag hellre på exempelvis boxning eller sumobrottning. Jag förstår inte när jag liksom skulle välja att titta på wrestling.

Men jag tror att de som gillar wrestling gör det genom suspension of disbelief och att det finns en slags lore kämparna emellan som ses som spännande.

Håller till viss del med. Men är ju ganska sympatiskt att de inte slår varandra på riktigt. Samtidigt är ju hoppen, volterna och koreografin på riktigt. Till skillnad från en actionfilm där mycket görs av anonyma stuntmän eller genom datoranimering.

Edit: Sumobrottning är riktigt kul.

 

[Organ]

Jag är djupt ointresserad av Wrestling och förstår inte alls grejen.

Det sagt så har podcasten Our Fake History gjort en serie avsnitt om Wrestlingens historia som till och med jag tyckte var mycket intressant. Någon som faktiskt gillar företeelsen kommer sannolikt tycka att de är ännu bättre. Länk till första delen av tre nedan.

Episode #183 – Was Wrestling Ever Real? (Part I) – Our Fake History

ourfakehistory.com

 

[Franz]

Samtidigt är ju hoppen, volterna och koreografin på riktigt. Till skillnad från en actionfilm där mycket görs av anonyma stuntmän eller genom datoranimering.

Det kan jag förstå att det finns en tjusning med. Jag kommer nog personligen ändå aldrig att förstå grejen, men sporten har ju många dedikerade fans, så det är säkert jag som missar något. Sporten ska hursomhelst ha cred för att ha gett mig otroligt mycket nöje under min barndom via spelet Pro Wrestling till Nintendo 8 bitars

 

[JohanL]

Det jag tycker är intressantast är hur de bygger storytelling. Man kan se likheterna med andra kollaborativa projekt med drösvis med författare, som Marvel eller DC.

 

[Vitulv]

Jag älskar wrestling, även om jag inte tittar på det så ofta längre. Jag gillar världsbygget, de galna karaktärerna, inramningen, de fysiska prestationerna (som ofta är oerhörda). Det är banalt, fantasifullt, överdrivet, vulgärt och färgstarkt.

Wrestling är inte sport, vilket en del kritiker menar är något som talar mot kulturyttringen. Men wrestlingen hävdar inte ens själv att den är en sport. WWE kallar sig självt ”sports entertainment” och det är ut det perspektivet jag tycker man ska betrakta det. En fysisk teater.

 

[SaaJeflaLess]

Jag tittade svinmycket på wrestling tidigare (dock bara wwf/wwe) Undertaker var det ballaste någonsin. Det där höll i sig ganska länge, till den grad att jag till slut uppfyllde en barndomsdröm och åkte på Wrestlemania 25.

Efter det dog det ut lite. Det som tog bort det roliga var att man la ner kayfaybe-grejen, dvs att wrestlarna alltid var sina karaktärer. Oavsett vad så behandlades allt som om det var på riktigt. När det försvann så tappade det rätt mycket charm. Det som slutligen dödade allt intresse var när det började komma fram hur mycket skit som sopats under mattan. Steroidmissbruk, sexuella övergrepp, folk som blev blåsta på pengar osv osv osv. Vince McMahon i synnerhet är en extremt jäkla svinig person. (Vill man grotta ner sig i det där så rekommenderar jag podden Behind the bastards avsnitt om Vince. Men det är illa, riktigt illa.)

 

[Genesis]

Jag älskar wrestling i rollspel. Finns flera bra wrestlingspel, och det blir ju som superhjältar fast man slipper fantastiken, vilket för mig är ett stort plus. Wrestling på riktigt har jag lite samma relation till som schlagerfestivalen. Jag tycker att det är fantastiskt, men jag tittar inte på det. Som rabiat anglofob ogillar jag såklart amerikansk wrestling, men det finns ju gott om annan: lucha libre, le catch, svensk wrestling (lite tråkigt att vi inte har ett eget namn, men det är ju lite så vi jobbar här), etc.

 

[Gerkub]

Har bara sett wrestling en gång och det var live med några skotska galna wrestlare som gjorde helt otroliga konster som verkade mer eller mindre livsfarliga. Bl a en blev kastad rakt på merchbordet till försäljarens stora förtret ("skottpengar på den jäveln" skrek hon på bredaste malmöitiska). Publiken var också tokiga och deras energi blev typ en del av showen. Fattade inte wrestling innan men efter det fattar jag grejen. Tänkte nog inte i stunden att det kanske inte var så sunt i längden för wrestlarna att kasta sig på varandra från höga höjder, även om på plats så verkade det som de visste vad de gjorde. Hur är det med steroider i en svensk/europeisk kontext? De flesta på den kvällen verkade rätt spinkiga/hade ölmage.

 

[JohanL]

Wrestling är inte sport, vilket en del kritiker menar är något som talar mot kulturyttringen.

Men det är idrott!

 

[JohanL]

Publiken var också tokiga och deras energi blev typ en del av showen. Fattade inte wrestling innan men efter det fattar jag grejen.

Vanligt i de små showerna, vad jag förstår. Extremfall här (och fantastisk match!):

 

[RasmusH(Swe)1]

Wrestling är lite en sådan sak som kommit och gått för min del. Minns att jag sommaren 2005 tillbringade den med två flak bärs och massa wrestling. En kanon sommar.

Men det riktigt stora intresset kom igång någon gång ca 2017 när jag flyttat till Stockholm och kunde börja se wrestling live. Ja det finns faktiskt en liten wrestling-scen i Sverige. Det ska sägas att ett flertal wrestlers från framförallt Danmark, Finland och Norge kör även här. Det körs framförallt i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Varför kollar jag då? Det är som mycket annat en verklighetsflykt, precis som rollspel. Ett sätt att fly världen ett tag. Det finns också något absurt i det som jag gillar, vilket det gör i rollspel med.

De höga fallen, blodet och det andra kan vara en del av showen men är i stort sett alltid inövat innan. Skador händer ja men det är sällsynt.

 

[Gerkub]

Vanligt i de små showerna, vad jag förstår. Extremfall här (och fantastisk match!):

Riktigt bra.

Skottarna jag såg höll på med lite andra former av publikinteraktion, i stil med det Lou King Sharp (som var den som flög in i merchbordet) gör här:

 

[Gabrielle de Bourg]

Min främsta relation med wrestling är via allehanda klipp och promos. Men med tanke på att jag inte kan säga frasen ”Cream of the Crop” utan att göra det som ”Macho Man” Randy Savage, letar efter klistermärken med Hulk Hogan för min Brother-skrivare (och Real American är en banger) och älskar typ allt när jag ser Roddy Piper så är det ju definitivt någonstans på ja-skalan.

 

[DeBracy]

Jag tittade när det gick på TV3, ZTV och EuroSport i yngre år, sen föll det bort.

2016 började jag titta igen, lite indragen via en kurs i populärkultur jag gick där vi pratade om make over-fenomen och förvandlingshistorier. Det fick mig att tänka på wrestling och den spännvidd av kroppar jag sett där.

Sedan dess har jag hängt med bättre och sämre i perioder (sämre senaste året eller så). Mest WWE fram till AEW körde igång.

Jag har varit på evenemang med Svensk Wrestling (före detta Gbg Wrestling om jag fattat rätt?) än så länge, men jag siktar på att gå igen i Göteborg 17 februari. En del saker som ser löjliga ut på tv ser mycket allvarligare ut live, och tvärtom.

Jag kollar på tv-varianten för att det är fars och såpopera, ibland med rentav spännande historier, kombinerat med imponerande atletiska bravader. Det kan liksom vara spännande på samma sätt som sportfilm - ibland lyckas de få en att tvivla på det man förstår är den rimliga utgången, men de kanske lyckas komma med någon väldigt oväntad twist, eller bara ger en det slut man hoppas på så att det känns lite gött.

Min erfarenhet är att det lutar mer åt fars än såpopera live. Värsta skurkarna i Svensk Wrestling är några stockholmska stekare, en pastor, och en hälsoguru som vill kränga retreats och kristaller.

 

[obak]

Imgen över 7 års ålder tror att wrestling är "på riktigt".
Men jo, dom flyger och dunkar och landar på 'riktigt'.
Det man kollar på är ju spektaklet med tokiga karaktärer som slänger käft, dunkar varrandra med stolar och spelar upp en liten miniteater med dropkicks.

Tänk om nån driftig regissör fattat hur jävla ballt det vore att se Hamlet dra en dropkick i fejjan på Claudius och följa upp den med en German Suplex allt medan dom.körde på med Shakespears dialog, DET ni gubbar!

 

[Gerkub]

En fight inne på en liten pub med en death worm är definitivt på riktigt!

 

[Gerkub]

Haha Baka Gajin var visst sjukt underhållande, så bra lokal för wrestling.

 

[MetaLarsson]

Kort svar. Jag tycker i huvudsak om wrestling som underhållningsform. Gissningsvis för att det är en hybrid av många olika kultur- / underhållningsformer.

Som exempel:

• Historieberättande (dramaturgi, både i enskilda matcher och som fejder i längre perspektiv)
• Karaktärerna (rollspel)
• Dans (koreograferat samspel)
• Kostym (flambojans / cosplay)
• Publikinteraktion / -manipulation (vaudeville / clownerier)