Vad tycker ni om Wrestling?

[Lukas]

Jag vill gilla wrestling, men varje gång jag försöker blir jag så oerhört uttråkad.
Våld även fejksådant är liksom inte min grej

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag gillar wrestling konceptuellt, det är en väldigt kul och spännande postmodern kombination av teater, cirkus, kampsport, såpopera och serietidning.

Att faktiskt kolla på tycker jag bara är spännande live. Jag har följt Gbg-wrestling/Svensk Wrestling från och till i flera år, och det är bland de roligaste lördagskväll-aktiviteter som finns att med ett gäng kompisar dricka öl och kolla på wrestling live. Som en kombination av att gå på spelning och sportevent nästan.

Med jag skulle nog aldrig sätta mig och kolla på wrestling på TV, så intressant är det inte.

 

[JohanL]

Tänk om nån driftig regissör fattat hur jävla ballt det vore att se Hamlet dra en dropkick i fejjan på Claudius och följa upp den med en German Suplex allt medan dom.körde på med Shakespears dialog, DET ni gubbar!

Ryan North skämtade om hur lamt det är att inte varje Hamlet-produktion har en maffig pirat-strid utan bara hoppar över den delen.

 

[Franz]

Tänk om nån driftig regissör fattat hur jävla ballt det vore att se Hamlet dra en dropkick i fejjan på Claudius och följa upp den med en German Suplex allt medan dom.körde på med Shakespears dialog, DET ni gubbar!

Får mig att tänka på denna:

 

[Gurgeh]

Jag är helt ointresserad av wrestling, men trots det älskade jag seriealbumet Do a Powerbomb! av Daniel Warren Johnson. Jag rekommenderar det enormt mycket till alla som gillar wrestling, och nästan lika mycket till alla andra.

 

[RasmusH(Swe)1]

Rekommenderar alla att gå åtminstone en gång och titta. Har varit på nästan alla galor i Stockholm sedan sedan 2017 och ett par i Göteborg. Har mött många som varit där första gången och aldrig mött någon besviken. Oavsett Stockholm, Göteborg eller Malmö kommer det bli en bra show.

 

[Vitulv]

Rekommenderar alla att gå åtminstone en gång och titta. Har varit på nästan alla galor i Stockholm sedan sedan 2017 och ett par i Göteborg. Har mött många som varit där första gången och aldrig mött någon besviken. Oavsett Stockholm, Göteborg eller Malmö kommer det bli en bra show.

Jag håller med. Rekommenderar också folk att gå och se WWE Live om de får möjligheten. De körde en gala på Hovet i Stockholm för några år sedan, där bland annat Randy Orton och Shinsuke Nakamura var med. Det var enastående fett.

 

[Troberg]

Jag förstår verkligen inte grejen med wrestling. Vill jag se fejkat slagsmål med färgstarka karaktärer så föredrar jag actionfilm alla gånger. Vill jag se en sport där folk kämpar mot vara på riktigt så kollar jag hellre på exempelvis boxning eller sumobrottning. Jag förstår inte när jag liksom skulle välja att titta på wrestling.

Men jag tror att de som gillar wrestling gör det genom suspension of disbelief och att det finns en slags lore kämparna emellan som ses som spännande.

För mig är det just att det inte är på riktigt som gör det underhållande. Jag vill inte se någon som blir skadad på riktigt. Det är ett skådespel, precis som, säg, James Bond.

Det sagt, det är skickliga atleter, och marginalerna är små. Liksom, ett misstag på bråkdelen av en sekund, 15 minuter in i en hård match där de tagit en del smällar, kan sätta någon i en rullstol eller kista. Det är inte riskfritt, men om någon blir skadad så är det för att någon gjort ett misstag, inte för att någon varit bättre än motståndaren.

Som rollspelare så har man mycket att lära om hur man kan bygga upp dramat kring en fight, både före, efter och under fighten.

Jag håller med. Rekommenderar också folk att gå och se WWE Live om de får möjligheten. De körde en gala på Hovet i Stockholm för några år sedan, där bland annat Randy Orton och Shinsuke Nakamura var med. Det var enastående fett.

Jaha, du var där, och sade inte hej till mig. Nu är vi inte kompisar!

 

[Franz]

För mig är det just att det inte är på riktigt som gör det underhållande. Jag vill inte se någon som blir skadad på riktigt. Det är ett skådespel, precis som, säg, James Bond.

Vill bara understryka så att inga missförstånd uppstår, jag vill inte heller se någon bli skadad på riktigt, men tittar hellre antingen på vanlig sport eller James Bond framför wrestling

 

[JohanL]

Wrestling är som balett - det liknar inget som händer i verkligheten men kan vara tilltalande ändå i sin absurditet, det är fysiskt krävande med namngivna manövrar, och utövarna förstör sin kroppar.

 

[Conan]

Wrestling är som balett - det liknar inget som händer i verkligheten men kan vara tilltalande ändå i sin absurditet, det är fysiskt krävande med namngivna manövrar, och utövarna förstör sin kroppar.

Det där var en bra liknelse!

 

[Björn den gode]

Wrestling är som balett - det liknar inget som händer i verkligheten men kan vara tilltalande ändå i sin absurditet, det är fysiskt krävande med namngivna manövrar, och utövarna förstör sin kroppar.

Yes, kanske därför också som The Wrestler och Black Swan av Aronofsky är i princip samma film i olika miljöer? Båda är väldigt bra dessutom.

 

[Franz]

Yes, kanske därför också som The Wrestler och Black Swan av Aronofsky är i princip samma film i olika miljöer? Båda är väldigt bra dessutom.

Nu väntar vi bara på den tredje filmen, Nina Sayers v.s. Randy Robinson

 

[nano]

Farsan hatar wrestling för att det visade sig vara fejkat, så jag gissar att han en gång gillade det i smyg. Dock har det gett mig förståelse för begreppet kayfabe, som är lite lätt användbart.

 

[Zire]

Att det finns en slags oärlighet i underhållningen gör mig lite avtänd. Alltså att en stor del av det som skapar nöjet är att man låtsas att det inte är uppgjort med skådespelare som följer ett manus. Det blir en slags masshysteri där publikens gemensamma föreställning skapar suggestiva känslor för sig själva.

Andra får ha kul hur de vill så länge det inte skadar, men det är inget för mig.

Jag kan ju tycka att vanlig brottning (utan uppgjorda matcher) är mer intressant i så fall. Men jag är överlag ointresserad av sport om inte mina barn är med och deltar.

 

[Genesis]

Att det finns en slags oärlighet i underhållningen gör mig lite avtänd. Alltså att en stor del av det som skapar nöjet är att man låtsas att det inte är uppgjort med skådespelare som följer ett manus.

Är det inte samma sak i teater, film och rollspel?

 

[Vitulv]

Är det inte samma sak i teater, film och rollspel?

Det är väl lite som en sådan där film som är ”based on a true story” fast det är ganska uppenbart att den inte är det. Typ the Blair Wich project och the Conjuring. Liksom att vi frivilligt sänker vår skepticism som en del av upplevelsen.

 

[Genesis]

Det är väl lite som en sådan där film som är ”based on a true story” fast det är ganska uppenbart att den inte är det. Typ the Blair Wich project och the Conjuring. Liksom att vi frivilligt sänker vår skepticism som en del av upplevelsen.

Ah, liksom en andra nivå av ”suspension of disbelief”. Man ska inte bara acceptera fiktionen, utan även acceptera fiktionen att det inte är fiktion? Lovecraft är väl ett annat exempel på det, vilket kan vara första gången någon säger ”Wrestling är lite som Lovecraft-noveller”.

 

[Zire]

Är det inte samma sak i teater, film och rollspel?

Bra poäng, de jag uppskattar är ärliga: här på scenen blir det teater, här är en film, nu spelar vi rollspel.

Men det finns filmer som The Factory som ljuger om hur verklighetsbaserade de är. Det finns (fanns?) lajvrollspel som utspelar sig bland folk som inte vet om att de ofrivilligt är statister och det finns teater som bygger på suggestion (gärna utan att förvarna om det) och blandar gränsen mellan att hålla saker hemliga (för "upplevelsens" skull) och övergrepp/saknat medgivande. De gör mig också avtänd.

 

[Zire]

Liksom att vi frivilligt sänker vår skepticism som en del av upplevelsen.

Ja, och det är här jag tror det skaver mest för mig. För vissa så höjer det upplevelsen, men för andra sänker det den och olyckligtvis verkar jag tillhöra den andra gruppen.