Nekromanti Vad tycker ni?

KicK

Veteran
Joined
25 Aug 2002
Messages
23
Location
Linköping
Jag skulle hålla ett föredrag i skolan och valde ämnet rollspel. Det är är ett föredrag och INTE en uppsats, den är skrivet till personer som aldrig hört talas om rollspel.

Vad är Rollspel?

Det lättaste sättet att förklara rollspel är att jämföra det med en berättelse, till exempel i en bok eller en film. I en bok bestämmer författaren vad som ska hända och i vilken miljö det hela utspelas. I ett rollspel bestämmer en person, den så kallade spelledaren, bara vart berättelsen ska utspela sig och lite annat av handlingen.

Men man spelar inte rollspel för sig själv utan är flera personer, oftast mellan 4 till 8. Man har en spelledare som nämnts och resten är så kallade spelare. Spelarna kontrollerar varsin rollperson. Rollpersonen är en fantasi figur som endast finns på papper. Där har man skrivit hur Rollpersonen är, t.ex. hur stark, smidig och intelligent den personen är. Spelledaren sköter alla andra personer som rollpersonerna möter i spelvärlden.

Alla spelare kontrollerar alltså varsin rollperson som dom ska försöka leva sig in i, man försöker efterlikna sin rollperson som mycket som möjligt i hur den pratar, agerar och tänker. Spelarnas rollpersoner lever i en fantasi värld som också endast finns på papper, oftast beskriven i en bok som är köpt. Spelledaren har läst om världen och, borde i alla fall, veta allting om den.

En fantasi värld som alla nog känner till är ”midgård” som Tolkien har gjort. Hans fantasi värld var inte till ett rollspel utan till en bok. Men det finns folk som använder hans värld till att spela rollspel.

Rollspel är en levande berättelse där spelarna och spelledaren skapar en handling som ständigt utvecklas. Alltså spelarna säger till spelledaren vad deras rollperson vill göra och spelledaren svarar vad som händer. Man skriver inte ner vad som händer eller någonting sådant, inte som när man skriver en bok.

För att förenkla för spelledaren vad som händer och för att göra spelet mera realistiskt har man gjort regler. Dessa regler står också nedskrivna i en bok som också oftast är köpt. En spelare vill kanske att hans rollperson ska hoppa ner från ett tak av någon anledning. Då tittar spelledaren i sin regelbok och ser om rollperson tar skada och hur mycket skada han tar. Man använder också rollpersonens värden för att se vad som händer. Det kanske står att han är väldigt bra på att hoppa från höga höjder. Då räknar spelledaren in detta och avgör vad som händer. T.ex. att han bryter benet av fallet.

Men visst är det också slumpen som avgör vad som händer. Därför använder man sig av tärningar. Man använder inte bara vanliga tärningar utan kanske använder 10 sidiga, 20 sidiga och till och med 100 sidiga.

Hur vinner man då i rollspel, eftersom det trots allt är ett spel och man vill vinna? Man försöker inte vinna när man spelar rollspel utan alla spelares rollpersoner har ofta ett gemensamt mål som dom försöker klara. Spelarna behöver inte följa detta utan kan strunta i det och göra egentligen vad dom vill i spelvärlden.

Rollspel spelas oftast vid ett bord och kanske en spelsession, den tiden som man spelar, kanske pågår under en fredag kväll. Man kanske spelar en 6 eller 8 timmar.

Som sagts tidigare så försöker spelledaren som är den som styr spelet leda spelarnas rollperson på ett äventyr. Han har oftast skrivit ner vad som ska hända men improviserar vad personer som rollpersonerna möter i spelvärlden ska säga. Ibland kan spelledaren improvisera hela äventyret och själv inte han en aning om vad som ska hända senare.

Ett exempel kan vara när spelarnas rollpersoner befinner sig i Tolkiens fantasi värld i en skog. Dom är på väg till en grotta där dom ska stjäla en skatt som en drake vaktar. Då spelar man igenom kvällen i skogen och spelarna beskriver vad deras Rollepersoner gör. En spelare kanske bestämmer att hans rollperson ska tända en läger eld och en annan kanske slipar sitt svärd osv.

Men sedan kanske spelarna helt plötsligt bestämmer sig för att det verkar för farligt att slås mot en drake, eftersom om en rollperson skulle bli dödad av draken så dör han. Dom kanske vill anställa lite mer hjälp innan, möjligheterna är oändliga – precis som det ska vara.

Historien bakom rollspel kom ifrån 70-talet då man spelade strategi spel som var krigsspel. Sedan sänkte man mera realism och istället började säga till varandra vad ens trupper ville göra. Detta utvecklades till att man hade en person som bestämde vad som hände med trupperna – den första spelledaren kom till.

Sedan undrade man om man kunde göra det mera intressant då varje person bara styrde en soldat och man hade spelledaren som bestämde vad som hände. Man slutade att bara spela som soldat när Tolkiens Sagan om Ringen kom ut och började äventyra i grottor istället. Det var då världen första rollspel kom ut som hette Dungeons and Dragons. Där stod allt beskrivet i världen, massor av regler osv. Sedan har det bara blivit mer och mer rollspel.

Från början var det bara fantasy dvs. orcer, alver och dvärgar. Men rollspel har utvecklats mera och man spelar i sciencefiction världar som den beskriven i Star Wars.

Svenska Kyrkan gillade inte ideen med rollspel till en början då man sa att man kunde bli helt fäst vid den rollperson som man spelade och började agera som sin rollperson. Men så är det naturligtviss inte vilket Kyrkan också har förstått och det finns nu kristna rollspel som också spelas av kristna i kyrkan.

Sedan finns det olika sorters rollspel så som Live som innebär att man spelar sin rollperson som sig själv. Man gör speciella kläder och annan utrustning och sedan kanske man spelar Live under en helg i en skog med massa andar personer – Live är mycket mer men jag ska inte gå in på det så mycket då det skulle bli ett dubbelt så långt föredrag.

Det enda man egentligen behöver för att spela rollspel är en regelbok som är ganska billig kanske 200 kr och sedan lite kompisar, tärningar, papper, pennor och lite fantasi såklart.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
När jag ser din beskrivning inser jag plötsligt att en massa begrepp som vi anser är självklara faktiskt är ganska komplicerade, speciellt om de radas upp i snabb takt under ett föredrag. Spelare och rollperson och skillnaden däremellan är, förhoppningsvis, självklar för alla som läser det här forumet, men kan behöva förtydligas. Använd tavlan för att tydligt rita upp vad de olika begreppen betyder och hur de hänger ihop med varandra:

Spelledare: Anders (Har hittat på och berättar en historia i vilken spelarnas rollpersoner är huvudpersoner.)

Spelare: Pelle (Spelar rollpersonen Zhorin den Starke.)

Rollperson: Zhorin den Starke (Spelaren Pelles alter ego i spelvärlden.)

Använd gärna liknelser för att förtydliga vad rollspel egentligen är. Den vanligaste jämförelsen är väl med film eller teater, där spelledaren är regissören, som har hittat på en handling och spelarna är skådespelare, som vet vilka roller de ska spela, men inte vad som kommer att hända, vad de ska säga eller hur de ska reagera på de situationer som uppstår; det får de hitta på själva.

Kom också ihåg att många saker som du anser är självklara inte är det för en medelsvensson. Det är bättre att förklara något som folk redan känner till än att du nämner något utan att förklara det (i alla fall om du verkligen vill att folk ska lyssna på vad du säger.)

/tobias
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Rättelse om kritiken

"Svenska Kyrkan gillade inte ideen med rollspel till en början då man sa att man kunde bli helt fäst vid den rollperson som man spelade och började agera som sin rollperson. Men så är det naturligtviss inte vilket Kyrkan också har förstått och det finns nu kristna rollspel som också spelas av kristna i kyrkan."

Rättelse: svenska kyrkan har inte haft någon uttalad policy eller åsikt mot rollspel. Tvärtom är Västerås stift tämligen aktiva för rollspel, med en serie med fyra konfirmationsrollspel bakom sig (Vägen, Quo Vadis?, Ansgar och nu senast Tellus), en rollspelande stiftskonsulent som uttalat sig positivt om Kult (Len Howard) och ett par egna arrangemang med rollspel, bland annat The Harry Potter Experience.

I Sverige har rollspelskritiken huvudsakligen kommit från vänsterhåll: ett antal socialdemokratiska ledamoter för Barnmiljörådet gick till hårt angrepp mot "våldsspel" (datorspel, rollspel etc) på åttiotalet, ett par tre socialdemokratiska riksdagsmän har motionerat mot Sveroks statsbidrag etc. Var på den politiska skalan Didi&Björn ställde sig vet jag inte, men de agerade inte ur kyrkligt intresse. Tvärtom gick de rätt hårt mot Svenska kyrkans intresse i rollspel. Denna kritik har mest att göra med identifikationsaspekten i rollspel, och man oroar sig mest för att man ska ha svårt att avmantla sig sin roll. Det har även förekommit viss kritik mot de ockulta och våldsamma inslagen, då huvudsakligen i form av våldspåverkan, avtrubbning, hjärntvätt och sekterism.

Viss kritik har även kommit från frikyrkligt håll, huvudsakligen från Livets Ord och Pingströrelsen. Allan Rubin, vår gamle Kultkompis, sägs ha kopplingar in i Livets Ord, till exempel. Men återigen är det inte Svenska kyrkan. I USA har kritiken huvudsakligen kommit från högerkristet håll. Den kyrkliga kritiken vänder sig stenhårt mot de ockulta inslagen: det är demoner, ondska, häxkonst och satanism man är orolig för, och man ser rollspel som inkörsporten till detta. Rollspel är farligt för ens odödliga själ, helt enkelt.
 

KicK

Veteran
Joined
25 Aug 2002
Messages
23
Location
Linköping
Det var lite svårt att skriva utan rollspels-orden som spelare, spelledare osv. Men det är nog en bra ide att ge exempel, kanske skriva upp det där om spelare och rollperson på tavlan /images/icons/wink.gif
Tack för tipset!
 
Joined
25 May 2001
Messages
1,039
Location
Åbo, Finland
G

Det blir mitt betyg.
Mest för att språket inte är det bästa, men också för att du inte tagit upp rollspelets grundtanke.
Att spela en roll. Att verkligen vara den personen och inte bara säga vad han gör. Dessutom är också grundtanken att man ska ha roligt tillsammans, vilket inte heller kom fram.

Men, dock har du dragit upp de vanligaste begreppen vilket åtminstone lär få vissa ur klassen att känna igen rollspel i framtiden.

Mitt råd hur du ska lägga upp föredraget är att du gör precis som när du är SL. Fängsla åhörarna/spelarna.
 

KicK

Veteran
Joined
25 Aug 2002
Messages
23
Location
Linköping
Re: G

Men du, det ska vara ett föredrag inte en uppsats precis som jag skrev. Man ska inte prata sofistikerat och fint utan prata som man skulle göra på riktigt!
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Jorå, först vill jag ge ett par tips; ta med några tärningar och visa, för folk kan komma att fråga om hur åtta- och tjugosidiga tärningar ser ut. Då är det bra om du kan visa dem.Sedan tycker jag du ska nämna lajv på en gång, för många vanliga människor tänker på utklädda människor i skogen när man börjar prata om rollspel.

I din inledning kommer det kanske lite för mycket på en gång. Jag skulle gå varsammare fram och ta en sak i taget. Kanske genom att ändra inledningen så här: (det här är bara ett förslag)

---

Många här har säkert hört talas om "rollspel" någon gång. På teve kanske ni har sett folk som sprungit runt i skogen utklädda till troll och medeltida riddare och som slagits mot varandra med vadderade silvervapen. Det är i själva verket bara en form av den snart 30-åriga rollspelshobbyns alla stilar och undergrupper, men kring fenomenet "rollspel" råder än idag så mycket okunskap att folk i allmänhet inte riktigt vet vad rollspelens ursprungliga form handlar om eller hur den utövas. Det tänkte jag berätta lite om...

Den vanligaste formen av rollspel brukar också kallas för "bordsrollspel" för att man ska kunna skilja den ifrån den sortens rollspel där man klär ut sig och går omkring i skogen. Den termen är rätt bra, för när man spelar bordsrollspel så sitter man för det mesta ner runt ett bord och pratar med varandra. Man brukar vara ungefär 3-6 personer som deltar i ett rollspel, och det främsta målet är att tillsammans berätta en spännande och gripande berättelse. Rollspelare är särskilt förtjusta i storskaliga hjältesagor som liknar Tolkiens "Sagan om Ringen", men ett rollspel kan lika väl utspela sig i högteknologiska framtidsvärldar eller vår egen nutid. Deckar- och skräckberättelser går lika bra att rollspela såsom medeltida sagoäventyr.

Vi säger att man "spelar" rollspel, och det är rätt i ordets båda betydelser. Dels så "spelar" man nämligen rollspel precis som man "spelar" teater. Varje påhittad huvudperson i berättelsen gestaltas alltså av en av spelets deltagare. Säg att jag får gestalta en brottsutredare i ett detektivrollspel. Då är det alltså jag som bestämmer vad brottsutredaren skall göra för någonting. När brottsutredaren skall förhöra några misstänkta, då är det upp till mig att leva mig in i min roll och ställa smarta frågor till den misstänkta personen så att jag kan få några ledtrådar som leder mig vidare i fallet.

Rollspel är också ett "spel" precis som monopol, man kan ju nämligen vinna och man kan förlora, men till skillnad från spel som monopol och yatzy så spelar man inte rollspel MOT varandra, utan man hjälps för det mesta åt att uppnå ett gemensamt mål. Min brottsutredare skulle alltså få hjälp av några medarbetare, och spelet skulle alltså gå ut på att lösa det där brottet gemensamt. Till skillnad från vanliga berättelser såsom filmer och romaner så är inte utgången given i ett rollspel. Om vi klarar av att lösa brottet eller inte, det beror på hur vi agerar och om vi lyckas göra ett bra arbete. Tänk om våra brottsutredare skulle tröttna på det där fallet och bestämma oss för att öppna en glassfabrik istället? Vem vet? I ett rollspel kan allting hända!

Hur fungerar det då?

Jo, först och främst behöver man veta ungefär vilken sorts berättelse man vill spela igenom tillsammans. Vill man spela i Sagan om Ringen's värld? I Star Wars? I en skräckvärld med vampyrer och varulvar? När man har det klart för sig kan man börja skapa sig en egen rollperson som passar in i berättelsen. Rollpersonerna är alltså berättelsens huvudpersoner, det är kring dem allt cirkulerar. Man får välja själv ungefär vad för sorts rollperson man vill vara, men oftast så slår man fram vissa detaljer med tärningar. På så vis kan vissa rollpersoner bli fysiskt starka, andra kan bli intelligenta och några kan bli trevliga och komma långt på sin charm och vackra utseende. Ens rollperson kanske inte blir särskilt "bra", men det är inget att hänga läpp över. Ofta kan det ju vara roligare att låta ens kompisar göra slitgörat medan man själv är en ful, otrevlig obildad slusk som bara slappar och håller sig undan bekymmer!

En av deltagarna ska däremot inte göra någon rollperson. Han kallas för spelledaren och han spelar inte någon av huvudrollerna i berättelsen. Hans uppgift är istället att ta hand om allt det andra. Dels berättar han för spelarna vad deras rollpersoner upplever i världen, men det är också upp till honom att gestalta alla andra personer i världen; alltså berättelsens statister, bifigurer och -förstås- skurkar... Spelledaren har också någon form av manus som säger ungefär vad berättelsen är tänkt att handla om. Det kallar man för "äventyr".

Om äventyret är en mordgåta så är det alltså enbart spelledaren som från början vet vem det är som är mördaren, men det är upp till de andra deltagarna att lösa mordet med sina rollpersoner.

----

En sån inledning tror jag vore lugnare. Därifrån skulle du fortsätta med:

"Rollspel är en levande berättelse där spelarna och spelledaren skapar en handling som ständigt utvecklas. Alltså spelarna säger till spelledaren vad deras rollperson vill göra och spelledaren svarar vad som händer. Man skriver inte ner vad som händer eller någonting sådant, inte som när man skriver en bok."

osv.

Vad tycker du? Jag lade in lite humor på sina håll, vilket jag tror lättar upp stämningen.

Äh, du får göra som du vill, det här var bara en liten fundering.

Lycka till!

/Rising
 
Joined
13 Apr 2001
Messages
1,325
Location
Djupaste småland
Cowboy / Indian och annat är ju också rollspel, även om det kanske tenderar till att handla mycket om skjuta och lajvande så är det ju rollspel
Inte sant?
 
Joined
25 May 2001
Messages
1,039
Location
Åbo, Finland
Re: G

Tjaa, lycka till med den muntliga framställningen då...
Det går fortfarande ut på ett och samma. Att lyckas hålla lyssnarna vakna (i skolor är de inge vidare på sånt).
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
En -uuuh- berättelse?

Jag tycker också att du ska arbeta på inledningen lite.. Jag öppnade med att säga att "många har nog hört talas om rollspel, men inte så många vet vad det egentligen är.." Då fattar publiken både vad det är man snackar om egentligen, det där "många har nog hört talas.." blir en liten inkörsport, så att inte lyssnarna känner att dom behöver veta så mycket. Tror jag iallafall. Den andra meningen rensar -förhoppningsvis- bort dom felaktiga uppfattningar folk kan ha. Nu är dom reda att tå att sig kunskap.. <img src="/images/icons/smile.gif" border=0 width=15 height=15>

Jag tycker du ska satsa på att beskriva det mest grundläggande först, och sedan bygga vidare.. Och ta detaljer som tärningar och så senare..

Inledningen är väldigt viktigt, så jag tror det kan vara bra att kunna sammanfatta rollspel redan i inledningen, därför fortsatte jag med den beskrivning jag gör av rollspel om jag får två meningar på mig: "Tänk er er favoritfilm eller favoritbok.. Och tänk er nu att ni själva fick styra huvudpersonen och hur handlingen skulle utvecklas.." Detta kan folk relatera till, och jag tycker det är en lyckad inledning. Nu har dom fått rätt bra koll på vad rollspel är.

Sedan gjorde jag så att jag gick vidare till att berätta de där andra grundläggande sakerna: Oftast 4-6 spelare, vid ett bord, man behöver inte springa runt och flaxa, eller klä ut sig.. Alla spelare spelar varsin fantasiperson i en fantasivärld, utom en spelare som är spelledare.. Spelarna beskriver sina fantasipersoner och hur dom agerar, spelledaren beskriver världen, och hur den reagerar på spelarna.

Okej, och sedan Miljö, Handling (Scenario), Regler, Tärningar.. Och att poängtera att rollspel är en väldigt nyanserad hobby, det finns aaaallaaaa möjliga varianter.. Slutligen det som förknippas och ibland misstas för rollspel: Lajv och brädspel/figurslag.


Detta tycker alltså jag är viktigt att ta upp. Jag tycker inte att du ska ta så klyschiga "äventyrsgrejer" som att hoppa mellan tak och döda drakar.. Iallafall inte utan att poängtera att möjligheterna är ääääändlösa.. För många ser ju redan rollspel som just "drakdödarspel" typ. Tror jag. Ta gärna ett exempel ur ett nutida scenario och ett fantasy.. Och inte bara våld/skador/fara.. Det enda jag oroade mig för var väl den där inledningen, jag tycker den är för "plötslig", bättre att ta det mjukt med dom då.. :) Annars så tycker jag att du har fått med det mesta rätt bra.. Och det är värt mer än ett G. Vi rollspelare blir förstås inte lika imponerade som läraren, vi kan ju redan allt det här.. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,322
Location
Helsingborg
Något jag tycker du missat är även hur ni spelar rollspel.. Var någonstans säger du att ni sitter runt ett bord och spelar? Ta ett foto från spelomgången och visa (kanske på OH (over-head)).. [color:blue]Gurgeh</font color=blue> förslag om att skriva ner termerna kan du också ha på OH som du kan låta ligga på medan du pratar.. Detta för två anledningar. Dels för att folk ska kunna förstå vad du pratar om och dels för att det drar till sig blickar så du slipper stå där framme i rummet/salen och få alla blickar mot dig och därmed bli nervös..

Sedan håller jag med [color:blue]Black Dwarf</font color=blue> att du lite missat huvudavsikten med rollspel.. "Att spela en roll. [och]
ha roligt".. Hans råd var dessutom super: "lägga upp föredraget är att du gör precis som när du är SL."
Föredrag/tal och spelleda äventyr har mycket gemensamt.. Det viktigaste är början och slutet..

I början ska du direkt få åhörarna intresserade och du ska på ett smidigt sätt introducera ditt ämne. Säg inte bara "Jag ska hålla ett föredrag om rollspel".. Säg någonting innan och sedan "När jag brukar spela rollspel så..." eller "Rollspel går ut på...".. Få introduceringen av ämnet att flyta i texten..
<TABLE WIDTH=100% CELLSPACING=10><TR><TH>I föredrag</TH><TH>I rollspel</TH></TR><TR><TD VALIGN=top>[en berättelse så som en spelledare brukar beskriva] följd av "Det enklaste sättet att förklara rollspel..."</TD><TD VALIGN=top>Ni sitter... [en miljöbeskrivning] ...och plötsligt dyker det upp en skadad man och stapplar fram till er. Han faller omkull vid er och säger "Snälla, hjälp mig".</TD></TR><TR><TD COLSPAN=2>Helst ska man lära sig början helt utantill och sedan kan man förlita sig på manus. Detta gäller både föredrag och spelledande.</TD></TR><TR><TD COLSPAN=2>.</TD></TR><TR><TD COLSPAN=2>I slutet så ska du knyta samman alla trådar, gärna få fram en diskussion (för- och motargument) och få ett tydligt slut.</TD></TR><TR>
<TH>I föredrag</TH><TH>I rollspel</TH></TR><TR><TD VALIGN=top>"Och slutligen vill jag bara säga att..."</TD><TD VALIGN=top>[en slutstrid och några dokument som förklarar varför mannen i början är skadad]</TD></TR></TABLE>

[color:blue]Rising</font color=blue>s tips var också bra.. Ha med regelböcker, monstermanualer, rollformulär (OH) och tärningar så att folk kan se vad du pratar om.. Jag läste inte hans skrivna exempelföredrag då jag tycker du själv ska skriva föredraget men jag läste vad han skrev sedan.. "Jag lade in lite humor på sina håll," och det tror jag kan vara positivt, mest för att kunna bibehålla intresset på föredraget.. Om du inte är särskilt humoristisk (inga slapsticks, tack) så var dramatisk.. Om du bara står där framme som en grå varelse med ett papper darrande i händerna så blir det genast tråkigt.. Vifta med händerna, byt röstlägen, titta på personer.. Allt detta utan överdrift!

Slutligen min egen åsikt (förutom den i början).. Tänk igenom vilka fördomar som rollspel har mot sig och slå hål på dem.. Diskutera dem.. Har vi verkligen svårt att skiljas från våra roller? Blir vi verkligen våldsamma av rollspel? Finns det ockulta inslag i rollspelen? osv.

Hmm.. Kanske blir lite mycket och av döma av din text så ska du kanske bara prata i någon minut.. Hoppas det hjälpte lite..

~Skrev rätt punktmässigt men [color:448800]Han</font color=448800> hoppas att det ändå blir ett sammanhang
 

Firefly

Veteran
Joined
16 Sep 2001
Messages
126
Location
Mora
Ett jätte bra tips är att inte skriva manuset som en löpande text, utan som en mind-map. (jag använder själv mind-map när jag SL:ar, vilket gör mit berättande mycket mer effektivt), då är man inte lika bunden vid texten och kan improvisera på ett helt annat sätt.
/images/icons/clever.gif
 

Balderk

Swashbuckler
Joined
27 Apr 2002
Messages
2,723
Location
Umeå
Rising?

Okej, det här är OT men jag blev nyfiken.

När du skriver att man kan vinna Rollspel. Hur menar du då? Jag har alltid sett rollspel som omöjliga att vinna. Menar du att man vinner när man är klar med ett äventyr eller? Det ser åtminstonde jag inte riktigt som att vinna i monopol, vinner man i monopol är spelet slut och man packar ihop, men klarar man ett äventyr behöver inte det nödvändigtvis vara slutet.
Förlora vet jag ju att man kan göra (man dör eller lämnar gruppen på annat sätt) men om man misslyckas med äventyret, ser du det som man har förlorat då också?

/Jonas, försöker inte låta nedlåtande eller så, blev bara nyfiken
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Rising?

"När du skriver att man kan vinna Rollspel. Hur menar du då? Jag har alltid sett rollspel som omöjliga att vinna. Menar du att man vinner när man är klar med ett äventyr eller?"

Jag vet, det ser dumt ut i sig, vi rollspelare vet ju alla att man inte kan vinna eller förlora ett rollspel, men när man förklarar vad rollspel är för oinvigda tycker jag dubbelbetoningen på "spel" som både teater-spel- och bräd-spel- är vettig.

Dessutom så nämnde jag det här i ett sammanhang där jag tror innebörden gick fram väl. Ett deckaräventyr går ju ut på att lösa ett brott på samma sätt som monopol går ut på att tjäna pengar. Den liknelsen är mycket lämplig vet jag av erfarenhet när jag försöker förklara vad rollspel handlar om. Alla kan förstå att det är spännande att lösa ett brottsfall i ett rollspel.

Drar man mitt snack om vinnare och förlorare ur sitt sammanhang så ser det däremot dumt ut. Jag tycker förresten personligen att rollspel inte ska ha några prestationsmoment överhuvudtaget utan gå över till att bli ett renodlat "teater-spel". Då har man verkligen inte några vinnare eller förlorare.

/Rising
 

Balderk

Swashbuckler
Joined
27 Apr 2002
Messages
2,723
Location
Umeå
Re: Rising?

Jo du har rätt, när jag kollar in det igen passar det bra i sitt sammanhang. Måste också säga att jag tyckte resten av ditt föredrag var väldigt bra och beskrev rollspels-hobbyn på ett bra och lättförståeligt sätt. Kunde inte ha gjort det bättre själv/images/icons/wink.gif

/Jonas
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,322
Location
Helsingborg
"Ett jätte bra tips är att inte skriva manuset som en löpande text, utan som en mind-map."
När man skriver tal så ska man skriva hela talet så att man har något att titta på om man tappar bort sig.. Se bara på talen som ledarna för politikerna höll där de alltid hade papper med sig.. Sedan kan man lyfta fram stödord eller nyckelord i texten genom markeringar..

~Märkespenna är något som [color:448800]Han</font color=448800> rekommenderar hjärtligt
 
Top