Vad tycker/tyckte era partners om er spelhobby?

[Dr_Dängrot]

Vi har haft tråden om vad föräldrar tyckte och tycker och om man någonsin dolt rollspelandet. Nu kommer tråden vad tycker era partners om er hobby?

I mitt eget fall har jag ingen partner för närvarande och är inte sugen på nån heller men tidigare så har det nog mitt spelande utifrån mina dåvarande partners ögon setts som en liten söt och udda quirk .

Flickvänner har liksom inte förstått vad jag sysslat med men det har liksom vart en av mina små gulliga egenheter som jag fått ha för mig själv , endast en partner har blivit arg men det handlade inte om rollspelet som så utan om att jag la min tid på något annat än henne .

Hur har det vart för er andra har partners varit förstående och kanske till och med nyfikna på vad det är ni sysslar med eller har dom varit oförstående och förbannade på att ni slänger ut tusentals kronor på böcker och små plastfigurer och färger och annat och att ni hellre sitter i nån källare nånstans och låtsas vara riddare och trollkarlar än åker på söndagsmiddag till släkten eller följer med ut på krogen på lördagkvällen ?

 

[ceruleanfive]

Min sambo tycker att det här med rollspel verkar helt absurt och förstår inte varför det skulle vara roligt över huvud taget. Verkligen noll förståelse. Hon har dock alltid varit oerhört stöttande ändå, även när jag lade lumpenpermissionen på att spela rollspel istället för att träffa henne, eller när jag försvinner iväg på konvent i flera dagar och lämpar över vår unge helt på henne.

 

[God45]

Träffade min sambo genom att hon politiskt utmanövrerade och mördade mig på vampyr lajvet vi båda spelade i.

 

[Lupus Maximus]

Min första sambo tyckte det inte bara var löjligt utan också gärna uttryckte sig negativt om rollspel. Det var väl inte enbart därför det inte höll, men det hade en avgörande del i att det inte höll i längden.

Min andra sambo var det en gemensam vän som matchmakade ihop mig med just för att hon gillade TV-spel och hade provat på rollspel och gillat det. Nu tog det slut av andra anledningar, men vi kampanjar lite för att hennes nuvarande make skall ta upp rollspelandet igen (han spelade lite då han var i tidiga tonåren).

Jag är inte säker på att enbart neutral till hobbyn skulle räcka för mig, men kanske att det skulle funka med en bitvis överlappande intresse. T.ex. att någon som är intresserad av världsbygge och skriva berättelser skulle funka, även om hon inte spelar rollspel. Tills jag hittar det så kommer jag nog förbli singel

 

[Bifur]

Min fru är rätt ointresserad men har lite koll och kan funka som bollplank för äventyrsupplägg ibland, har även korrekturläst åt mig. Hon har heller inga problem med att jag lägger fritid på det eller ibland använder vår lägenhet för spelmöten.

 

[Franz]

Nuförtiden så skapar jag ju mer kring rollspel, skriver äventyr etc., än vad jag spelar och min sambo tycker det är superspännande att jag är så kreativ och kommer på så mycket grejer. Och de gånger jag spelar tycker hon det är kul att jag hittar på roliga grejer med mina vänner. Så inga sura miner där inte

 

[Dr_Dängrot]

Det längsta det gått till är nog att mitt senaste ex brukade retas lite med glimten i ögat och typ säga saker som att åhhh jag tycker det är gulligt att du har barnasinnet kvar , ska ni leka riddare och prinsessor nu igen ? . Hon brukade kalla mig prinsessan ( insert My real name) eller typ om hon kom hem med matkassarna kunde hon utbrista åhhhh min tappre riddare hjälp en dam i nöd osv med gliringar till mitt rollspelande . Det var dock aldrig tal om att hon störde sig på att jag spelade eller att hon ville att jag skulle sluta .

 

[Henke]

Min fru är helt ointresserad kring vad rollspel är för något, men fullt förstående till att jag tycker det är en kul (precis på samma sätt som jag är genuint ointresserad av doku-såpor, men förstående till att hon tycker det är kul).

Edit: Ok, hon är förmodligen mer förstående än vad jag är...

 

[DeBracy]

Det är i första hand andra rollspelare och lajvare jag haft relationer med, så de tyckte ju uppenbarligen det var en förträfflig hobby.

 

[JJoghans]

Jag arrade lajv med min sambo långt innan vi blev ihop.

 

[Minimoni]

Jag har varit gift i 15 år och min fru har från första stund varit rätt ointresserad av vad rollspel är, på samma sätt som jag inte är speciellt intresserad av hennes intresse för japanska polisserier. Hon tyckte att jag var nördig från första stunden vi träffades men uppenbarligen så var det ingen ”dealbreaker” då vi som sagt har varit gifta i 15 år och har två barn. Ibland kan hon undra varför jag behöver så enormt många bokhyllor enbart för rollspel, men då är det bara att kontra med varför hon behöver 50 olika handväskor etc. Så jag och min fru delar många intressen men inte alla, och just detta tror jag är en av många förklaringar till att vi fungerar så bra ihop.

 

[dancodan]

Jag introducerade rollspel för min fästmö och hon var relativt ointresserad men hon gjorde en ansträngning att försöka förstå och var med några spelpass.
Nu tycker hon att det är så roligt att vi kör varje lördag kväll. Har blivit en hobby som vi alltid utövar tillsammans vilket känns väldigt roligt.
Hon ska nu försöka spelleda själv och har pluggat ett äventyr i några veckor. Vi får ser hur det går =)

 

[Monokel]

Min fru tittar konstigt på mig när jag läser rollspelsböcker. Detta eftersom hon är militant friformare och inte förstår vad tusan man behöver böcker till rollspel för.

 

[Rangertheman]

Min sambo är minst lika rollspelstokig som jag Hon blev biten för drygt 4 år sedan och nu spelar vi alltid tillsammans. Vår 10-åriga dotter tycker också att det är kul med rollspel.

 

[wilper]

Flickvännen sedan 12 år tillbaka är prisbelönt rollspelsmakare, något som jag trots kvantiteten av spel under WGs flagg aldrig uppnått.

Men hon tar mitt spelande med ro.

 

[Kalil]

Min fru var lite mystifierad först. Nu spelar hon ett pianospelande tonårstroll i vår Shadowrun-kampanj

 

[Conan]

Min erfarenhet är att flickvänner skarpt ogillar det

 

[krank]

Det var nu ganska länge sedan jag hade en partner, men när jag hade det så var det inget konstigt alls. En av dem var också rollspelare, och spelade ibland med min grupp. Andra har sett det som ännu en del av min nördighet, och hade de inte gillat att jag var nörd så hade de nog inte varit ihop med mig alls, eftersom min nördighet liksom är ett av mina allra mest framträdande och dominanta drag.

 

[Swedish Chef]

Min Sambo (sedan 11år) gillar numera brädspel, men har inget intresse av rollspel. Dock har hon inga problem med att jag spelar en gång i veckan. tror hon tycker det är skönt med en kväll i veckan där hon slipper mig =)

 

[Anchorman]

Min sambo sedan 8 år har inte mycket intresse av det, men hon accepterar det Hjälper mig komma på namn på karaktärer ibland och en gång hjälpte hon mig med ett projekt att försöka få papper se gammalt ut.
Så hon stöttar, men har inget eget intresse