Krille
Super Moderator
I en tidigare tråd lyftes följande frågor fram, nämligen:
"...vad du anser vara skräckspel.
...vad du tycker skräckspel har för positiva och negativa sidor i jämförelse med andra genrer.
...vad du tycker karaktäriserar fantasygenren.
...hur du tycker man kan lyfta fram karaktärs- och intrigspel i fantasy.
...i vilken mån du tycker man kan tala om olika genrer."
Intressanta frågor, alla fem, och väl värda en egen tråd. Här ska besvaras!
"...vad du anser vara skräckspel."
I sin absolut vidaste benämning (och då kan Vampire kanske glida in), ett spel som innehåller skräckelement. Stoppar man in skräckelement blir man dessvärre tvungen att stoppa in Drakar&Demoner också, eftersom det bara dräller av demoner, vampyrer, odöda monster och gud vet vad. Så den definitionen håller inte helt. Inte heller kan man begränsa den lite mer, så att skräckspel handlar om skräckelement. Ett spel som innehåller skräckelement som man inte blir skrämd av har liksom förfelat sitt syfte. Det är, IMHO, som en alkoholfritt vin. Det smakar inte lika gott och inte blir man påverkad av det heller, även om det ser ut likadant som ett riktigt vin.
Så jag ser det så här: ett skräckrollspel är till för att man ska bli skrämd och få kalla kårar, på ungefär samma sätt som när man tittar på skräckfilm. Syftet är defintivt inte att sitta och intrigera. Därmed kan jag glatt konstatera två saker som defintivt inte höjer skräckkänslan, och det är intriger och karaktärstolkningar.
Intriger är analytiska. Karaktärstolkningar är också analytiska. Analys dödar skräcken. Det är en tes som jag tror benhårt på - jag vet inte hur många gånger ett på ytan skrämmande fenomen bryts ner och analyseras och kvar finns bara en kasse logik. Till en viss nivå kan det vara intressant med karaktärstolkningar och intriger, men över den nivån så blir det dessvärre bara Dippe eller Hamlet kvar.
Precis som varenda skräckfilmsregissör eller skräckboksförfattare redan har kommit fram till så är en enkel ståry en bra ståry ut skräcksynpunkt. Om primärmålet är att skrämma sin publik - och det hävdar jag att varje genre som slänger på "skräck" som en del av genre/mediebeteckningen har som första mål - så ska man inte kräva tankeverksamhet från publiken.
Man bör snarare sikta raka vägen på amygdalan, utan omvägar via hjärnbarken där intrycken allt för lätt kan gå vilse. Det är inga intriger i vare sig filmen eller boken Lida - det är bara en oerhört störd kvinna som håller en författare fången tills dess att han har skrivit en bok som hon trivs med. Det är inga intriger i Alien - det är bara tio små negerpojkar i ett spökhus i rymden. Det är ingen intrig i Pickmans modell, eller Den svarta katten, eller The Hellbound Heart, eller vad man nu vill läsa. Det man vill aktivera som skräckförfattare/regissör/spelledare är inte tankeverksamheten hos publiken, utan fantasin. Man vill utnyttja spelarnas fantasi för att låta dem hjälpa sig själva att skrämma skiten ur sig.
Detta gör att det inte finns många skräckspel, eftersom de flesta förvillar sig själva i yttre attribut. Snarare faller de flesta ner i någon slags skräckromantik, där publiken kan drömma sig bort till ett alternativt jag som dels har en passande övernaturlig styrka och dels en klädsam tragik. Två till samma pris som en - man blir inte bara bättre, man blir mer ömkansvärd också. Och dessa yttre attribut hittar vi i fantasy också: det är ju synd om hjälten, eftersom han är i underläge. Men jävlar vad bra han är!
"...vad du tycker skräckspel har för positiva och negativa sidor i jämförelse med andra genrer."
Inga alls. Jag kan plocka upp massor med fördelar och nackdelar hos individuella spel, men som genre betraktat är det helt och hållet en smaksak. Antingen tycker man skräck är kul eller så gör man det inte. Men det finns ingen fördel i genren som sådan.
"...vad du tycker karaktäriserar fantasygenren."
Fantastiska miljöer. That's it.
Skräck är en genre som utmärks av dess mål: att skrämma publiken. Fantasy är en genre som utmärks av dess miljö: fantastiska miljöer. SF är en genre som utmärks av dess innehåll: extrapolerad vetenskap.
Det finns således ingenting som hindrar kombinationer: Star Wars har en kasse extrapolerad vetenskap (även om den lades väldigt långt bak till förmån för ståryn), men det har också fantastiska miljöer. Science fantasy kanske är den bästa beteckningen. Tag ett Star Wars-äventyr och släng in en skräckintrig: en totalt galen sith adept har sabbat motorerna på en stor rymdkryssare och jagar rollpersonerna i läbbiga korridorer. Det är fortfarande science fiction, det är fortfarande fantasy, men det är också skräck. Samtidigt.
"...hur du tycker man kan lyfta fram karaktärs- och intrigspel i fantasy."
Enkelt: man gör precis som i vilken annan genre som helst. Man låter karaktärstolkningen och intrigerna spela roll i äventyren.
Ta en titt på filmen Henrik V. Förutom karaktärsspelet, där Kenneth Branaghs roll, kung Henrik V, utvecklas från en busunge till en statsman till en soldat, så har vi också en hel del intriger mellan det engelska och det franska hovet. Kyrkan konspirerar för att öka sin makt och övertalar kungen att förklara krig mot Frankrike (i Shakespeares pjäs är det en massa gränsbjäfs mot skottarna också); fransmännen övertalar tre engelska adelsmän att förråda kungen; det är käbbel inom det franska hovet om hur man ska ta itu med engelsmännen; och till och med vid filmens/pjäsens klimax, vid Agincourt, kommer ett oväntat element in i form av anfallet på trossen från slottet Agincourt.
Kort sagt, hela filmen/pjäsen är ett enda stort intrigspel och en fantastisk karaktärsutveckling hos huvudpersonen.
Är det omöjligt att få in detta i fantasyrollspel? Onej - intrigspelet hittar du till exempel i "Power Behind the Throne" till Warhammer Fantasy Roleplay, och det är minst lika mycket intriger i det som ett normalt Vampire-äventyr. Eller titta på alla möjliga konflikter i Eon. Vi lade avsiktligt in alla dessa konfliktmöjligheter för att just främja intrigspel, och jävel vad de används!
Karaktärsutvecklineg, då? Tja, Pendragon bygger helt och hållet på karaktärsutveckling, och det är bra mycket bättre på det än Vampire. Intrigerna är visserligen tunnare - oftast är det Runda Bordet mot Morgan le Fay, eller en enskild rollperson mot en enskild fiende, men karaktärsutvecklingen är fantastisk!
"...i vilken mån du tycker man kan tala om olika genrer."
Som snabbetikett för förväntat innehåll.
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
"...vad du anser vara skräckspel.
...vad du tycker skräckspel har för positiva och negativa sidor i jämförelse med andra genrer.
...vad du tycker karaktäriserar fantasygenren.
...hur du tycker man kan lyfta fram karaktärs- och intrigspel i fantasy.
...i vilken mån du tycker man kan tala om olika genrer."
Intressanta frågor, alla fem, och väl värda en egen tråd. Här ska besvaras!
"...vad du anser vara skräckspel."
I sin absolut vidaste benämning (och då kan Vampire kanske glida in), ett spel som innehåller skräckelement. Stoppar man in skräckelement blir man dessvärre tvungen att stoppa in Drakar&Demoner också, eftersom det bara dräller av demoner, vampyrer, odöda monster och gud vet vad. Så den definitionen håller inte helt. Inte heller kan man begränsa den lite mer, så att skräckspel handlar om skräckelement. Ett spel som innehåller skräckelement som man inte blir skrämd av har liksom förfelat sitt syfte. Det är, IMHO, som en alkoholfritt vin. Det smakar inte lika gott och inte blir man påverkad av det heller, även om det ser ut likadant som ett riktigt vin.
Så jag ser det så här: ett skräckrollspel är till för att man ska bli skrämd och få kalla kårar, på ungefär samma sätt som när man tittar på skräckfilm. Syftet är defintivt inte att sitta och intrigera. Därmed kan jag glatt konstatera två saker som defintivt inte höjer skräckkänslan, och det är intriger och karaktärstolkningar.
Intriger är analytiska. Karaktärstolkningar är också analytiska. Analys dödar skräcken. Det är en tes som jag tror benhårt på - jag vet inte hur många gånger ett på ytan skrämmande fenomen bryts ner och analyseras och kvar finns bara en kasse logik. Till en viss nivå kan det vara intressant med karaktärstolkningar och intriger, men över den nivån så blir det dessvärre bara Dippe eller Hamlet kvar.
Precis som varenda skräckfilmsregissör eller skräckboksförfattare redan har kommit fram till så är en enkel ståry en bra ståry ut skräcksynpunkt. Om primärmålet är att skrämma sin publik - och det hävdar jag att varje genre som slänger på "skräck" som en del av genre/mediebeteckningen har som första mål - så ska man inte kräva tankeverksamhet från publiken.
Man bör snarare sikta raka vägen på amygdalan, utan omvägar via hjärnbarken där intrycken allt för lätt kan gå vilse. Det är inga intriger i vare sig filmen eller boken Lida - det är bara en oerhört störd kvinna som håller en författare fången tills dess att han har skrivit en bok som hon trivs med. Det är inga intriger i Alien - det är bara tio små negerpojkar i ett spökhus i rymden. Det är ingen intrig i Pickmans modell, eller Den svarta katten, eller The Hellbound Heart, eller vad man nu vill läsa. Det man vill aktivera som skräckförfattare/regissör/spelledare är inte tankeverksamheten hos publiken, utan fantasin. Man vill utnyttja spelarnas fantasi för att låta dem hjälpa sig själva att skrämma skiten ur sig.
Detta gör att det inte finns många skräckspel, eftersom de flesta förvillar sig själva i yttre attribut. Snarare faller de flesta ner i någon slags skräckromantik, där publiken kan drömma sig bort till ett alternativt jag som dels har en passande övernaturlig styrka och dels en klädsam tragik. Två till samma pris som en - man blir inte bara bättre, man blir mer ömkansvärd också. Och dessa yttre attribut hittar vi i fantasy också: det är ju synd om hjälten, eftersom han är i underläge. Men jävlar vad bra han är!
"...vad du tycker skräckspel har för positiva och negativa sidor i jämförelse med andra genrer."
Inga alls. Jag kan plocka upp massor med fördelar och nackdelar hos individuella spel, men som genre betraktat är det helt och hållet en smaksak. Antingen tycker man skräck är kul eller så gör man det inte. Men det finns ingen fördel i genren som sådan.
"...vad du tycker karaktäriserar fantasygenren."
Fantastiska miljöer. That's it.
Skräck är en genre som utmärks av dess mål: att skrämma publiken. Fantasy är en genre som utmärks av dess miljö: fantastiska miljöer. SF är en genre som utmärks av dess innehåll: extrapolerad vetenskap.
Det finns således ingenting som hindrar kombinationer: Star Wars har en kasse extrapolerad vetenskap (även om den lades väldigt långt bak till förmån för ståryn), men det har också fantastiska miljöer. Science fantasy kanske är den bästa beteckningen. Tag ett Star Wars-äventyr och släng in en skräckintrig: en totalt galen sith adept har sabbat motorerna på en stor rymdkryssare och jagar rollpersonerna i läbbiga korridorer. Det är fortfarande science fiction, det är fortfarande fantasy, men det är också skräck. Samtidigt.
"...hur du tycker man kan lyfta fram karaktärs- och intrigspel i fantasy."
Enkelt: man gör precis som i vilken annan genre som helst. Man låter karaktärstolkningen och intrigerna spela roll i äventyren.
Ta en titt på filmen Henrik V. Förutom karaktärsspelet, där Kenneth Branaghs roll, kung Henrik V, utvecklas från en busunge till en statsman till en soldat, så har vi också en hel del intriger mellan det engelska och det franska hovet. Kyrkan konspirerar för att öka sin makt och övertalar kungen att förklara krig mot Frankrike (i Shakespeares pjäs är det en massa gränsbjäfs mot skottarna också); fransmännen övertalar tre engelska adelsmän att förråda kungen; det är käbbel inom det franska hovet om hur man ska ta itu med engelsmännen; och till och med vid filmens/pjäsens klimax, vid Agincourt, kommer ett oväntat element in i form av anfallet på trossen från slottet Agincourt.
Kort sagt, hela filmen/pjäsen är ett enda stort intrigspel och en fantastisk karaktärsutveckling hos huvudpersonen.
Är det omöjligt att få in detta i fantasyrollspel? Onej - intrigspelet hittar du till exempel i "Power Behind the Throne" till Warhammer Fantasy Roleplay, och det är minst lika mycket intriger i det som ett normalt Vampire-äventyr. Eller titta på alla möjliga konflikter i Eon. Vi lade avsiktligt in alla dessa konfliktmöjligheter för att just främja intrigspel, och jävel vad de används!
Karaktärsutvecklineg, då? Tja, Pendragon bygger helt och hållet på karaktärsutveckling, och det är bra mycket bättre på det än Vampire. Intrigerna är visserligen tunnare - oftast är det Runda Bordet mot Morgan le Fay, eller en enskild rollperson mot en enskild fiende, men karaktärsutvecklingen är fantastisk!
"...i vilken mån du tycker man kan tala om olika genrer."
Som snabbetikett för förväntat innehåll.
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>