Första gången jag spelade rollspel (-83) så var jag spelare, och vi skulle spela Spindelkonungens pyramid. Dessvärre hade jag inte riktigt förstått att man som spelare inte fick läsa äventyret... min spelledare började dock ana oråd då jag ibland förekom honom genom att fylla i beskrivningarna av vissa rum där jag kunde delar av texten utantill...
Och då jag själv skulle vara spelledare så var jag för lat och otålig för att läsa genom reglerna ordentligt, så jag hade knappt greppat hur strider gick till. Fr a blev jag lätt dominerad av mina spelare, och tvingades gå med på de mest absurda idéer. T ex envisades en spelare (som spelade ankpirat) med att tillverka ngn primitiv form av arkebös (som dock var tillräckligt avancerad för att aldrig få missfire, inte krävde ngn tänd lunta, mm), och då jag inte visste hur jag skulle hantera detta regelmässigt slutade det med att han fick skjuta ihjäl alla monster, inklusive drakar, som han mötte, utan att behöva slå för att träffa! Sedan övertygade han mig om att alla odöda var rädda för biblar och heligt vatten, vilket gjorde att alla skelett genast sprang sin väg så fort ankpiraten likt en predikant började vifta med den helige skrift! Jag minns att jag blev mycket besviken, då jag hade förberett grottkomplexet de skulle utforska mycket omsorgsfullt genom att konstruera det i 3D med hjälp av de gipsformar som Äventyrsspel gett ut (med gjutna dörrar, falluckor och skattkistor)
Det där med vilka raser som var lämpliga som rollpersoner hade vi nog inte heller greppat riktigt. En spelare hade t ex 2 st mantikoror som rollpersoner (att ha flera karaktärer samtidigt var helt ok). Har för mig att de dessutom sprang omkring i fulla plåtrustningar... Själv spelade jag 3 st minotaur-bröder (en krigare, en tjuv och en pirat, vid namn Rajas, Pajas och Kajas) i en polares kampanj.
När EDD kom ut så missförstod jag helt systemet för erfarenhet, och trodde att varje Erf gav +1 FV, vilket gjorde att t ex en av karaktärerna, som var minotaur-ninja (!), snart hade över 100 FV på några av sina vapen... (bl a kaststjärnor stora som LP-skivor och ett stridsgissel med två kulor som gjorde dubbel skada...) (Det system för utveckling av färdigheter som fanns i den tidigare versionen av DoD hade vi nog missat helt).
Vissa regler är jag dock osäker på om vi missförstod eller om det bara var så att vi struntade i dem för att de kändes för invecklade, t ex reglerna för bärförmåga och belastning, vilket ju även var en förutsättning för att karaktärena skulle kunna ha flera A4 med magiska föremål som de släpade omkring på. Samma sak med reglerna för stridsmoral i EDD (tycker fortf att det känns alldeles för omständigt att behöva kontrollera om t ex "Summan av fiendens STO överstiger den egna STO-summan med minst 33%).
SRR var för svårt och komplicerat, så det körde vi bara ngn enstaka gång...
I AD&D hade jag (förstår inte riktigt hur) helt missförstått innebörden i värden som t ex 4-24 (för t ex skada eller antal varelser, osv), och trodde att det innebär att man skulle slå 4d24, vilket jag räknade om till 12d8, och jag insåg först misstaget då en spelare klagade på att det alltid dök upp 100-tals zombier och andra monster, och förklarade hur värdena skulle läsas...
/Frater William