Nekromanti Vad var det ni inte fattade?

Gordeg

Hero
Joined
22 Jul 2004
Messages
1,796
Location
Västervik
Re: Nästan ingenting, verkar det som när jag ser efter

Och nu när jag läser detta så kommer jag på att jag än idag inte har någon aning om varför man har två olika fält i Anf och Par på rollformulären. Kan man vara olika bra på att anfalla och parera? Snåttil är det, men är det två olika färdigheter?
Ja, det var två olika färdigheter som man lärde sig helt separat. Vi hade flera rollpersoner som var riktigt kompetenta, typ 75%, på att hugga med svärdet, men bara hade 15% chans att parera med samma vapen. Ofta hade man ett halvhögt FV på att parera med sköld.

När Expert kom blev det en stor lättnad eftersom uppdelningen i anf och par försvann då. I början var jag nämligen för ung och trög för att göra husregler.

Gordeg
 

Dewil

Skrivbordsgeneral
Joined
30 Jun 2000
Messages
1,769
Location
Nett-ruh-bi
Anfalla/parera

I 1987 års utgåva stod följande:

Drakar och Demoner (1987) said:
När det gäller vapenfärdigheter är anfall och parering separata färdigheter, även om det gäller samma vapen. Om spelaren väljer en vapenfärdighet bland sina yrkesfärdigheter får han dock den extra skickligheten både på anfal och parering med det valda vapnet. Detta är ett undantag som bara gäller när man skapar en ny rollperson.
Det verkar allså som om ni lyckades missförstå den regeln.

Vi strök den regeln omedelbums när vi började lira DoD och när EDD införskaffades så var den även struken officiellt.

Dewil
 

Gordeg

Hero
Joined
22 Jul 2004
Messages
1,796
Location
Västervik
Re: Anfalla/parera

Där ser man! Ja, många småfel måste ha smugit sig in utan att vi fattade det. Eller är det jag som minns fel? Jag minns åtminstone att det var svårt att förbättra ett parera-FV om man inte var bra på det från början. Färdigheter kunde visserligen tränas upp men bara växelvis med erfarenhetshöjningar (om jag inte har fel igen). Det är ganska farligt att försöka få pareringserfarenhet om man bara har 15-20% chans att lyckas. Man kan få rätt mycket stryk innan man blir bättre.

Gordeg
 

FraterWilliam

Veteran
Joined
30 Oct 2003
Messages
19
Location
Stockholm
Första gången jag spelade rollspel (-83) så var jag spelare, och vi skulle spela Spindelkonungens pyramid. Dessvärre hade jag inte riktigt förstått att man som spelare inte fick läsa äventyret... min spelledare började dock ana oråd då jag ibland förekom honom genom att fylla i beskrivningarna av vissa rum där jag kunde delar av texten utantill...

Och då jag själv skulle vara spelledare så var jag för lat och otålig för att läsa genom reglerna ordentligt, så jag hade knappt greppat hur strider gick till. Fr a blev jag lätt dominerad av mina spelare, och tvingades gå med på de mest absurda idéer. T ex envisades en spelare (som spelade ankpirat) med att tillverka ngn primitiv form av arkebös (som dock var tillräckligt avancerad för att aldrig få missfire, inte krävde ngn tänd lunta, mm), och då jag inte visste hur jag skulle hantera detta regelmässigt slutade det med att han fick skjuta ihjäl alla monster, inklusive drakar, som han mötte, utan att behöva slå för att träffa! Sedan övertygade han mig om att alla odöda var rädda för biblar och heligt vatten, vilket gjorde att alla skelett genast sprang sin väg så fort ankpiraten likt en predikant började vifta med den helige skrift! Jag minns att jag blev mycket besviken, då jag hade förberett grottkomplexet de skulle utforska mycket omsorgsfullt genom att konstruera det i 3D med hjälp av de gipsformar som Äventyrsspel gett ut (med gjutna dörrar, falluckor och skattkistor)

Det där med vilka raser som var lämpliga som rollpersoner hade vi nog inte heller greppat riktigt. En spelare hade t ex 2 st mantikoror som rollpersoner (att ha flera karaktärer samtidigt var helt ok). Har för mig att de dessutom sprang omkring i fulla plåtrustningar... Själv spelade jag 3 st minotaur-bröder (en krigare, en tjuv och en pirat, vid namn Rajas, Pajas och Kajas) i en polares kampanj.

När EDD kom ut så missförstod jag helt systemet för erfarenhet, och trodde att varje Erf gav +1 FV, vilket gjorde att t ex en av karaktärerna, som var minotaur-ninja (!), snart hade över 100 FV på några av sina vapen... (bl a kaststjärnor stora som LP-skivor och ett stridsgissel med två kulor som gjorde dubbel skada...) (Det system för utveckling av färdigheter som fanns i den tidigare versionen av DoD hade vi nog missat helt).

Vissa regler är jag dock osäker på om vi missförstod eller om det bara var så att vi struntade i dem för att de kändes för invecklade, t ex reglerna för bärförmåga och belastning, vilket ju även var en förutsättning för att karaktärena skulle kunna ha flera A4 med magiska föremål som de släpade omkring på. Samma sak med reglerna för stridsmoral i EDD (tycker fortf att det känns alldeles för omständigt att behöva kontrollera om t ex "Summan av fiendens STO överstiger den egna STO-summan med minst 33%).

SRR var för svårt och komplicerat, så det körde vi bara ngn enstaka gång...

I AD&D hade jag (förstår inte riktigt hur) helt missförstått innebörden i värden som t ex 4-24 (för t ex skada eller antal varelser, osv), och trodde att det innebär att man skulle slå 4d24, vilket jag räknade om till 12d8, och jag insåg först misstaget då en spelare klagade på att det alltid dök upp 100-tals zombier och andra monster, och förklarade hur värdena skulle läsas...

/Frater William
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,025
Location
Linköping
Förutom att jag inte fattade hur man spelade...
Förutom det så missförstods en massa saker under tiden jag lärde mig rollspel (DoD4 var rollspel... resten av världens rollspel var "andra sorters rollspel"... eller nåt) med kusiner och klasskamrater så ställde vi till en massa saker för oss.

Jag vet fortfarande inte riktigt hur handlingar i strid funkar. Det improviserade vi... om en man med ett svärd slåss mot en man med svärd+sköld. Får den sistnämnde två handlingar medans killen utan sköld bara får en?

Köpa färdigheter gjorde vi massa fel med också... När vi började lira blev alla tokusla... sen blev alla jättebra... sen lärde vi oss hur man gjorde.

Saker som brytvärde och bärförmåga sket vi i. Helt meningslösa grejer liksom.

Stridskonster är jag fortfarande inte säker på. Minns inte hur vi gjorde först, det där med summerade konstnader och om allt hände på en gång (så lät det i exemplet tyckte jag) eller om man använde en teknik i taget... krångel. Tror man fick välja alla som man ville ha och så kostade det som de andra yrkesfärdigheterna...

Kan sätta pengar på att man fick baschans i besvärjelserna hos oss om man var magiker (vilket man väl inte får enligt reglerna)...
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,317
Location
Helsingborg
Re: Anfalla/parera

"I 1987 års utgåva stod följande:"
Jag hittade inget sådant i -85 års utgåva. Antar att din är DoD3?

/Han som kan säga att hans svarta bok är på 68 sidor, medan den från -87 är på 80 sidor
 

Dewil

Skrivbordsgeneral
Joined
30 Jun 2000
Messages
1,769
Location
Nett-ruh-bi
Re: Anfalla/parera

"I 1987 års utgåva stod följande:"
Jag hittade inget sådant i -85 års utgåva. Antar att din är DoD3?
Aha! Det förklarar varför Gordegs spelgäng inte gjorde som det stod i reglerna, eftersom det inte stod något i reglerna...

Min är 1987 års utgåva, vilket är andra versionen av reglerna och fjärde utgåvan av spelet. Mellan utgåva tre (1985) och fyra (1987) skrevs rollspelets text om även om reglerna var desamma.

Mycken versionsförvirring genom åren hade kunnat undvikas om bara Anders Blixt hade skrivit "fjärde upplagan" i stället för det felaktiga "tredje upplagan" i förordet till 1987 års utgåva. Frågan reds ut i Sinkadus 17, Brevspalten, rubriken "Upplageskillnad?" (Visste ni att Drakar och Demoner Trudvang är nionde utgåvan av spelet, oräknat Expert- och Samurajversionerna?)

Dewil, som ska leta rätt på exemplaret av 1985 års regelbok
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Re: Spelexempel

Ett av de bästa spelexemplen jag sett var ett mycket långt sådant till RuneQuest III; bland annat var en spelare en fullständig powergamer, och spelarna blir osams, och folk försöker om inte fuska så i alla fall skarva... det är med andra ord väldigt realistiskt.

Sen kommentar: Krilles spelexempel i SHI2 är precis så här bra. Kan verkligen inte berömma det nog.
 
Top