Nekromanti Vad var det nya coola spelet på GothCon?
- Thread starter RasmusL
- Start date
Ymir
Blivande Stockholmshipster
Brädspelet Greed Incorporated, där man spelar riskkapitalister som ska uppnå höga poster i framgångsrika företag och sedan medvetet driva dessa företag i konkurs för att kunna få sparken och avgå med feta bonusar som investeras i lyxartiklar typ "office decorations" och "suitable transportations". Exempel på i foldern rekommenderade strategier är att starta nya företag som man använder för att köpa upp tillgångar från det gamla företaget till långt under marknadspriser så att man kan hjäpa det att uppnå urusla årsredovisningar, och på andra sätt bete sig som ett praktarsle. Sällan har jag känt mig så vidrig när jag spelat ett spel, och det är i det här postironiska fallet ett väldigt gott betyg.
Jag gillade Shadow Hunters skarpt, men det kändes som att det hade något år på nacken.
Järn? Det kändes charmigt iaf.
Edit: Samberättande/Indie... Jag körde inte så mycket. Jag spelledde Förbannad (lite felaktigt), det var helt okej och rätt lättviktigt. Spelade Fiasco, som jag gillade men det är old hat (och det saktade ner vid några tillfällen också). Jag hade ingenting superawesomeyesbox, men jag är fel person att fråga ändå.
Järn? Det kändes charmigt iaf.
Edit: Samberättande/Indie... Jag körde inte så mycket. Jag spelledde Förbannad (lite felaktigt), det var helt okej och rätt lättviktigt. Spelade Fiasco, som jag gillade men det är old hat (och det saktade ner vid några tillfällen också). Jag hade ingenting superawesomeyesbox, men jag är fel person att fråga ändå.
Björn den gode
Swashbuckler
Av de rykten jag hörde så verkade 'It's complicated' vara årets grej, stämmer inte det?
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,873
It's Complicated, Svart av kval eller Hillfolk skulle jag säga (utifrån ett "Vad vi spelade i Indierummet"-perspektiv), men inget av spelen är purfärskt och Hillfolk spelaspelades hela en gång (och jag var med och det var bra, så det är la därför det är med).
It's complicated var det nya spelet för mig,
Det var ett himla charmigt litet spel, med en himmla smart enkel spelmekanik som skapade en himla komplicerad situation.
I spelet började man enkelt som platta enkla människor, och sedan i varje scen så introducerades mer och mer till karaktären och till relationerna.
Jag spelade spelet två gånger, första gången var en himla häftig omgång där vi skapade en dramakomedi om ett gisslandrama.
Jag har aldrig haft en omgång i något rollspel som lyckads så bra att variera mellan seriöst drama och humor, Det var riktigt coolt.
Andra omgången var mer lugn, mycket eftersom vi valde så "svaga" relationer till varandra, det ledde till en väldigt händelselös komplicerad situation utan att det för den skullen var tråkigt.
Jag kommer helt klart vilja spela det här spelet igen.
Det var ett himla charmigt litet spel, med en himmla smart enkel spelmekanik som skapade en himla komplicerad situation.
I spelet började man enkelt som platta enkla människor, och sedan i varje scen så introducerades mer och mer till karaktären och till relationerna.
Jag spelade spelet två gånger, första gången var en himla häftig omgång där vi skapade en dramakomedi om ett gisslandrama.
Jag har aldrig haft en omgång i något rollspel som lyckads så bra att variera mellan seriöst drama och humor, Det var riktigt coolt.
Andra omgången var mer lugn, mycket eftersom vi valde så "svaga" relationer till varandra, det ledde till en väldigt händelselös komplicerad situation utan att det för den skullen var tråkigt.
Jag kommer helt klart vilja spela det här spelet igen.
Jag missade It's Complicated, så det kan det ju inte vara.
Hillfolk spelade jag (med DeBracy och ett gäng till) och det var ju rätt hippt. Kanske inte så där radikalt nyskapande egentligen, men ett spel som jag skulle vilja spela en halvlång kampanj i.
Annars vill jag nominera Beyond The Wall. Tycker jag ser snack om det både här och där, och fick spela det med Svarte Faraonen och Stockholmsmaffian. Söt mix av OSR med rollskapande som bildar kopplingar mellan rollpersonerna och samhället.
Hillfolk spelade jag (med DeBracy och ett gäng till) och det var ju rätt hippt. Kanske inte så där radikalt nyskapande egentligen, men ett spel som jag skulle vilja spela en halvlång kampanj i.
Annars vill jag nominera Beyond The Wall. Tycker jag ser snack om det både här och där, och fick spela det med Svarte Faraonen och Stockholmsmaffian. Söt mix av OSR med rollskapande som bildar kopplingar mellan rollpersonerna och samhället.
Rickard
Urverk speldesign
Nu spelade jag mest lättvindiga spel, från OSR till snabba actionhumorbaserade spel växlat med halvseriösa mordmysterium, men upplevelsen från mitt egna Imagine dröjer sig fortfarande kvar. Det är väldigt få gånger jag har upplevt något liknande och de gånger jag kan komma ihåg är det surrealistiska Med ljus och lykta samtförsta gången jag spelade Psychodrame. Det kändes som att det uppstod en bubbla av en känslostämning som skärmade av oss från världen runt omkring medan vi fördjupade oss i de personer som uppstod ur uppbyggnaden av en specifik situation.
Det är ett spel som jag måste spela igen.
(Det här är ett typexempel på ett spel som står utanför spelskaparens kontroll, då den själv inte har någon aning om hur spelet kommer bli, eftersom spelet kommer att själv komma till liv. Så på sätt och vis så är det här en recension av ett, för mig, okänt spel.)
Det är ett spel som jag måste spela igen.
(Det här är ett typexempel på ett spel som står utanför spelskaparens kontroll, då den själv inte har någon aning om hur spelet kommer bli, eftersom spelet kommer att själv komma till liv. Så på sätt och vis så är det här en recension av ett, för mig, okänt spel.)
Dimfrost
Special Circumstances
Nu spelade jag inget rollspel på konventet, men jag tycker helt klart att Järn var det nya coola spelet. Jag blev mycket positivt överraskad efter att ha varit dålig på att följa projektet det senaste året eller så.
Det nya, coola spelet var It's Complicated. Det kanske inte är så nytt egentligen, men det var nytt i Indierummet. Det var också ganska bra. Jag gillar't. Det har en intressant dramaturgi i det att man sitter och etablerar saker och sedan är det slut. Ingen eskalering, inget knyta ihop trådarna, ingen tilt, ingen hjälteresa, ingenting. Bara en gradvis djupare utforskning av ett antal människor och deras relationer till varandra. Om det var en film så skulle den vinna massor av priser, men ingen skulle se den.
Stövelkatten
Mästerkatt
Genesis;n83776 said:
Låter ruggigt mysigt!
Tja, det enda nya spelet jag spelade på GothCon var Shadow Hunters, vilket jag blev positivt överraskad av. Det var typ Samurai Sword, fast man hade slipat bort allt det dåliga.
Den största inspirationen kom från Hillfolk, som jag varit nyfiken på och förvisso inte fick spela, men väl bläddra i. Nu är det mitt och kanske tvingar jag det på min spelgrupp snart.
Den största inspirationen kom från Hillfolk, som jag varit nyfiken på och förvisso inte fick spela, men väl bläddra i. Nu är det mitt och kanske tvingar jag det på min spelgrupp snart.
Night Witches kanske inte spelades så värst mycket, men det kändes lite som ett av de nya, heta spelen på konventet. Det var också rätt mycket snack om Hillfolk, som dock knappt spelades och ju funnits ett tag. It's Complicated spelades annars en hel del.
Jag tror att de flesta av oss som spelade Hillfolk uppskattade det. Dramasystem känns som ett simpelt system som på ett smidigt sätt eskalerar spelet över spelmötets längd (det är inte för inte som en session kallas för episod). Det börjar lite trevande och försiktigt för att på slutet kunna dra iväg rätt rejält på dramafronten. I övrigt kände jag själv att karaktärsskapandet gav mycket att spela på med relativt lite jobb.
Det är inte indie/samberättande men på OSR-fronten kändes Into the Odd och kanske Beyond the Wall (fast det hade jag inte hört talas om tidigare) nytt och hett.
Jag tror att de flesta av oss som spelade Hillfolk uppskattade det. Dramasystem känns som ett simpelt system som på ett smidigt sätt eskalerar spelet över spelmötets längd (det är inte för inte som en session kallas för episod). Det börjar lite trevande och försiktigt för att på slutet kunna dra iväg rätt rejält på dramafronten. I övrigt kände jag själv att karaktärsskapandet gav mycket att spela på med relativt lite jobb.
Det är inte indie/samberättande men på OSR-fronten kändes Into the Odd och kanske Beyond the Wall (fast det hade jag inte hört talas om tidigare) nytt och hett.
Ond bråd död
Swashbuckler
Järn hade fina bilder också. "Barnbibelstil". Och BRP är ju alltid bättre än alternativen.