Balans.. inte kontroll
Enligt den spelvärld som jag håller på att utveckla spelet till fungerar dina restriktioner inte så bra. Vad ska man ha dom till egentligen?. Motsäga logik med balans?, är det inte bättre att balansera direkt då?
Så här fungerar saker i mitt rollspel (i förhållande till dina restriktioner)
* Magi kan enbart utövas av medvetna viljestarka varelser (inga föremål om de inte har ett medvetande m.a.o)
Allting som har ett intelligent medvetande har potentiellt förmågan att använda magi.
* Magi tar tid. En genomsnittlig magisk väv tar minst en halvtimme att genomföra. (opraktiskt i strid)
Nej. Ingen VET hur magi fungerar, och det är inte logiskt på sätt som vävar eller ritualer. Ju mer kraft man lägger i att göra något, ju längre tid kommer det rimligen att ta, men vi pratar inga halvtimmar här.
Magi är bara magi, inget logiskt, dessto mer fantastiskt.
* Magi kan enbart utföras av entiteter från ett annat plan. Magikern är enbart en person som behärskar kunskap att kanalisera dessa och är duktig på att förhandla.
Nix, helt enkelt.
* Magi påverkar bara sinnet. Man kan inte påverka omedvetna ting eller få egentliga fysiska effekter. Enbart båg och bländverk.
Fysiska effekter är fullt möjliga att uppnå. Det ÄR alltså fullt möjligt för magikern som tycker det är trevligt att forma eldbollar och blixtnedslag på sina fiender, likväl som det är möjligt att han skapar en lägereld för att koka lite bönor. Man kommer dock inte att kunna skapa andra saker än element rent fysiskt.
* Magi är flyktigt. När den magiska påverkan avtar återgår allt till sitt normala stadium.
Ja, magi är flyktigt, och effekterna av den håller inte i sig i evigheter. De rent fysiska effekterna man får då magi påverkar icke-magiska ting kommer dock att kvarstå efter att magin själv försvunnit.
* Medvetna varelsers aura motverkar magi. Ensam i öknen är en magiker gudomlig. Mitt i en stad är han mjäkig som få.
Alla medvetna varelser som VILL kan försöka motverka en besvärjelse riktade mot sig (dock inte fysiska besvärjelser, eftersom det i grunden inte är personen som påverkas). Endast magiker vet dock vad som riktas mot dem. En magiker behöver inte övertyga folk om att det han gör är verkligt, bara göra det, eftersom magi är lika verkligt som att andas för magikern.
Balans i stället för kontroll
Hur mycket kan man göra illa en person med hjälp av en eldboll egentligen? Drakar och demoner kan dra fram sina 1t6 (eller vad det nu är) per effektgrad, men det behöver inte betyda att lite eld gör så ont realistiskt sett, eller?. En eldboll är helt enkelt en fokuserad eldhärd satt i riktning, och kommer att göra brännskada, visserligen, men inte orealistiska mängder skada.
En helt vanlig person med lite tjära het i en hink kan göra rätt enorm bränskada han också (och om man dess utom lägger till en fackla...), och ett tvåhandssvärd gör nog sitt det också, ska ni se.
Sen har vi situationen då alla magiker inte är super duktiga på magi, och det faktum att de inte kommer att kunna bli det från spelets början, vem vet, kanske blir de det aldrig. På samma sätt har vi krigaren som kanske inte ser mycket ut i början, man efter hand kommer han att svinga sitt magiska mithrilsvärd mot drakhalsar och mycket annat.
Jag tycker att man som spelskapare kan bestämma i vilken takt det är meningen att rollpersonen ska utvecklas, inte på vilket bestämt sätt.
Problemet med magiker istället för problemlösning; Nej, det vore dumt och onödigt förstörande för ett rollspel att skapa besvärjelser som direkt löser problem åt spelgruppen.
Men så behöver det inte vara. Magi ska inte lösa problem, den ska ge problemet fler dimesioner och kanske möjliga utvägar (i vissa fall). För magi enligt mej tar inte bort några dimesioner av viktighet etc från rollspelet; den skapar fler, och med det fler möjliga handlingar i situationer.
Impen - Som slår näven i bordet och hoppas på en reaktion =P.
