Vad vill ni se i en fantasyserie?

[Bifur]

I grunden vill jag väl ha samma sak som i alla andra serier. Men för specifikt fantasy.

• Världsbygge. Känsla för detaljer och att settingen gör något som får mig att tro att det är en annan värld.
  • Som en underpunkt. Kostym och scenografi är viktigt. Miljöerna behöver känns levda i, kläder sådant jag kan tro att någon skulle ha på sig i den situationen. Och de ska inte emulera något samtida.
• Magi och övernaturligheter. Tycker det behöver ha en plats i fantasy. Det kan gärna vara subtilt men inte helt frånvarande.
• Teman. Jag har svårt att ringa in detta och det är knappast nödvändigt, men jag tycker fantasy funkar bra om den handlar om världens beskaffenhet och inte bara de enskilda huvudpersonerna.

 

[Anchorman]

Ja… Legend of the Seeker var så dåligt… Jag hatade också när Charisma Carpenter hånglade med den där blondinen i läder catsuits… Vem vill egentligen se en serie där alla skurkarna är heta blondiner och brunetter i skintighta bdsm läder dräkter med korsetter beväpnade med vad som uppenbart är sexleksaker? Alla de märkligt många tortyr scenerna där folk stoppar sina fingrar i varandra munnar var också så… Så… Dåliga. Ja, haha. Scenerna där folk blir dragna i koppel är också, ni vet, dåligt för istället kunde vi ha realism. Ingen vill ju… Vill ju ha koppel scenerna ju haha.

View attachment 16190

View attachment 16189

Den här serien var mitt guilty pleasure. Så dåligt men ack så bra

 

[Franz]

Jag blandade ihop Game of Thrones med Legend of the Seeker innan jag sett någon av serierna. Hade bara sett lite korta bitar ur den senare. Så när det kom idel hyllningskörer kring den nya fantastiska Game of Thrones som skulle ha en vuxen komplex handling och en visuell flärd som kunde matcha Lord of the Rings var jag minst sagt förvirrad

För övrigt tycker jag att det är intressant att så många vill ha en fantasyserie som gör något nytt och inte är Tolkiensk. Själv tycker jag att vi har alldeles för få klassiska fantasyserier och skulle gärna ha fler åt det hållet!

 

[Conan]

Med reservation för att jag inte är säker på om jag förstod alla diktat rätt om hur detta fick diskuteras.

Jag vill ha en fantasy-serie som får minst 8.5 på imdb. Vad den handlar om är ganska sekundärt.

 

[Quadrante]

Karaktärsbygge och tydlig känsla för material och hantverk. Gärna långsamt. Musiken ska helst ha någon slags historisk grund, inte bara vara fantasyför nutida öron ... då skulle det vara bättre om man går hela vägen och gör något som bryter helt.

Visst, jag gillar action och riddare till häst, men det får gärna stanna vid duster. Lite less på fältslag och "mäktiga krigare".

 

[Franz]

Med reservation för att jag inte är säker på om jag förstod alla diktat rätt om hur detta fick diskuteras.

Det var bara två diktat så det torde inte vara så svårt. Men för att förtydliga, ingen kulturpolitik och tråden ska inte ses som frispark för att såga redan existerande serier. Inga konstigheter.

Jag vill ha en fantasy-serie som får minst 8.5 på imdb. Vad den handlar om är ganska sekundärt.

Ett litet tips. One Piece har fått 8.4 så det är rätt nära.

 

[Rangertheman]

Karaktärer med djup, en mer personlig- än episk berättelse, trovärdigt världsbygge, en känsla för kostym, språk och ljussättning (inte någon glättig MTV-produktion (Shannara, I'm looking at you)), gärna rollspelskänsla.

Förutom att jag inte vill se en musikvideo i fantasyformat enligt ovan, så vill jag inte heller se något frossande i sex (eller bikiniringbrynjor).

Det finns en del amatörproduktioner som nog hade kunnat bli något med en större budget, och mindre studentikos humor, t. ex. JourneyQuest.

 

[JohanL]

Vem vill egentligen se en serie där alla skurkarna är heta blondiner och brunetter i skintighta bdsm läder dräkter med korsetter beväpnade med vad som uppenbart är sexleksaker?

Så långt är det i alla fall extremt troget böckerna.

 

[Doktor Laser]

Det här kan vara färgat av att jag nyligen plöjt de första två säsongerna av gamla Robin of Sherwood och mycket har redan påtalats, men;

Monster of the week! Eller åtminstone veckans stora intrig. Allt behöver faktiskt inte vara en såpopera. Det är okej. Det går att ha ett längre sammanhängande narrativ utan att grotta ned sig i evighetslånga såpa-story arcs.

Praktiska effekter och miljöer! Jag vill ha dimmiga skogar som gjorts ännu mer dimmiga med rökmaskiner, hästar som trampar ner sig i riktig, blöt lera och slemmiga monster bestående av fysiska dockor och kostymer. Grönskärmar, ren CGI och studioinspelningar med suspekta glitterfilter göre sig icke besvär.

Låt det mystiska vara mystiskt! Servera inte någon sorts vetenskaplig, mätbar förklaring till varför mäktiga trollkarlar kan vända upp och ned på verkligheten eller varför drakar kan spruta eld ur alla tillgängliga kroppsöppningar. Ja, jag tittar på dig, Midi-chlorian-Lucas. Ni behöver inte förklara exakt allt om hur och varför saker fungerar i världen.

Låt high school drama-skådisarna hålla sig till sitt! Nej, alla behöver inte vara fula, gamla och smutsiga, men vänligen skippa perfekt stajlade hippa f*ckboys och -babes utstyrda med den-frisyr-som-trendar-mest-på-Tinder-just-nu. Kan de dessutom låta bli att stup i kvarten kläcka käcka, ironiska one-liners som svar på allt samtidigt som de tittar in i kameran med glimten i ögat så är det ett plus.

Ge mig underhållande och genuint hotfulla skurkar! De får vara usla, nedriga och arroganta. De behöver däremot inte dekonstrueras till någon sorts missförstådda och i grunden sympatiska figurer. Det räcker med att de har tillräckligt basala drivkrafter för att vara någorlunda trovärdiga. Jag vill kunna tycka att deras skurkstreck är underhållande därför att de är listiga, inte för att manusförfattaren har bestämt att jag egentligen ska tycka synd om dem.

Mer konkret så vill jag väl ha något i stil med det som The Witcher till en början hade potential att vara. Lagom mörk och grisig monster-action som inte slår på allt för konstnärligt storslagen trumma. Med en estetik som kan trianguleras mellan The Dark Crystal, Robin of Sherwood och Excalibur.

 

[obak]

Så långt är det i alla fall extremt troget böckerna.

Hade Goodkind förlorat en arm hade han fått lära sig skriva med munnen, så mycket som den karln verkar ha handen i byxfickan.

 

[obak]

Det här kan vara färgat av att jag nyligen plöjt de första två säsongerna av gamla Robin of Sherwood och mycket har redan påtalats, men;

Monster of the week! Eller åtminstone veckans stora intrig. Allt behöver faktiskt inte vara en såpopera. Det är okej. Det går att ha ett längre sammanhängande narrativ utan att grotta ned sig i evighetslånga såpa-story arcs.

Praktiska effekter och miljöer! Jag vill ha dimmiga skogar som gjorts ännu mer dimmiga med rökmaskiner, hästar som trampar ner sig i riktig, blöt lera och slemmiga monster bestående av fysiska dockor och kostymer. Grönskärmar, ren CGI och studioinspelningar med suspekta glitterfilter göre sig icke besvär.

Låt det mystiska vara mystiskt! Servera inte någon sorts vetenskaplig, mätbar förklaring till varför mäktiga trollkarlar kan vända upp och ned på verkligheten eller varför drakar kan spruta eld ur alla tillgängliga kroppsöppningar. Ja, jag tittar på dig, Midi-chlorian-Lucas. Ni behöver inte förklara exakt allt om hur och varför saker fungerar i världen.

Låt high school drama-skådisarna hålla sig till sitt! Nej, alla behöver inte vara fula, gamla och smutsiga, men vänligen skippa perfekt stajlade hippa f*ckboys och -babes utstyrda med den-frisyr-som-trendar-mest-på-Tinder-just-nu. Kan de dessutom låta bli att stup i kvarten kläcka käcka, ironiska one-liners som svar på allt samtidigt som de tittar in i kameran med glimten i ögat så är det ett plus.

Ge mig underhållande och genuint hotfulla skurkar! De får vara usla, nedriga och arroganta. De behöver däremot inte dekonstrueras till någon sorts missförstådda och i grunden sympatiska figurer. Det räcker med att de har tillräckligt basala drivkrafter för att vara någorlunda trovärdiga. Jag vill kunna tycka att deras skurkstreck är underhållande därför att de är listiga, inte för att manusförfattaren har bestämt att jag egentligen ska tycka synd om dem.

Mer konkret så vill jag väl ha något i stil med det som The Witcher till en början hade potential att vara. Lagom mörk och grisig monster-action som inte slår på allt för konstnärligt storslagen trumma. Med en estetik som kan trianguleras mellan The Dark Crystal, Robin of Sherwood och Excalibur.

Men är inte Geralt en ganska trist hjälte? Han har ju ungefär samma utstrålning som Steven Segall, ansiktet ser ut som >:< och så? Eller har jag missat nåt?

 

[Doktor Laser]

Men är inte Geralt en ganska trist hjälte? Han har ju ungefär samma utstrålning som Steven Segall, ansiktet ser ut som >:< och så? Eller har jag missat nåt?

Att jämföra honom med Segall är nog lite väl lågt , men nej både han och serien är kanske lite väl dyster. Däremot tyckte ju jag att upplägget med monsterjakt i fantasymiljö föll mig på läppen, även om serien slog knut på sig själv redan i första säsongen, som jag minns det...

 

[JohanL]

Ser OK ut. Det är bevisligen oerhört enkelt för fantasyserier att se ostiga ut, och utöver Peter Jackson-LOTR och Got/HotD är det få som lyckats undvika detta. Är innehållet tillräckligt lättsamt kan man komma undan med mindre, som i Dungeons & Dragon-filmen. Se inte ut som om man filmat lajvare. Detta kräver budget, men budget är inte en garanti. Det här handlar om både kostym och foto. Bonuspoäng om det inte innebär bara maximalt urtvättad gråskala (Peter Jacksons Fylke är så bra!).

Ha något att säga. Game of Thrones är (när den fungerar, som i första halvan) en meditation över maktutövning. Conan the Barbarian injuder dig att besvara The Riddle of Steel tillsammans med Conan. Sagan om Ringen handlar om hopp (Estel, inte Amdir) och manlig vänskap.

Vapen och rustningar som inte är töntiga. Ha en hjälm och ta på dig den. Ha ett svärd som är strukturellt rimligt. Ha vapen och rustningar som motsvarar den allmänna teknologinivån. Inga läderrustningar (särskilt inte nitläder!) om det inte är courbouillie. Helst inte svärdet på ryggen, även om det tydligen är väldigt praktiskt vid inspelningen (har man det som det ska slår det i saker hela tiden och skriptan blir ledsen över hur skidan alltid hamnar fel).

Strider och slag som är vettiga. Extremt ovanligt, även i bra fantasy. The Witcher har superba långsvärdsfajter tagna direkt ur källorna. Game of Thrones är i alla fall bättre än snittet, undantaget The Battle of Winterfell som all hånar med god anledning. Sagan om Ringen är inget vidare här, tyvärr, undantaget Hornborgen innan Gandalf anländer. The Rings of Power är löjeväckande. The Hobbit får The Rings of Power att se rimlig ut i jämförelse.

Plott som hänger samman och där folk agerar begripligt. Idiot plotting (där kontrahenterna gör bara de korkade saker som behövs för att driva handlingen framåt) är sorgligt vanligt. Vi behöver en fantasyns Babylon 5, som fortfarande är oslagen inom fantastiken. House of the Dragon och första halvan Game of Thrones levererar. Eftersom författare till tv-manus tydligen inte kan skriva vettig handling (extremfallet är Game of Thrones), funkar det här nog bäst när man anpassar en serie eller bok och gör det trovärdigt.

Sociologisk storytelling

Förutom första punkten (som verkar vara väldigt dyr) är det här inget som ens kostar något - det handlar bara om att skriva och designa som om man inte är en idiot. Manussidan är det som fallerar allra hårdast i fantasy (inget unikt för just det, för all del) och är enklast att fixa. Inte ens världens dyraste tv-serie klarade lägsta möjliga ribba för icke-puckad plott.

 

[JohanL]

Men är inte Geralt en ganska trist hjälte? Han har ju ungefär samma utstrålning som Steven Segall, ansiktet ser ut som >:< och så? Eller har jag missat nåt?

Jag tycker att han är väldigt effektiv i rollen, kan fajtas så att det ser vettigt ut (så inte Steven Seagall...), och är den som bär upp hela serien (ungefär den ende bland huvudrollsinnehavarna som kan skådespela sig ur en blöt påse).

 

[Franz]

Men är inte Geralt en ganska trist hjälte? Han har ju ungefär samma utstrålning som Steven Segall, ansiktet ser ut som >:< och så? Eller har jag missat nåt?

Jag har alltid tyckt att Geralt påminner om Snake Plissken. En väsande ensamvarg lite utanför samhället som de styrande vill utnyttja för egna syften, som är bra på allt och som trots att han är rätt otrevlig blir omgiven av beundrande människor som vill hjälpa honom. Det är inte min favorittyp av karaktär inom fantasy, men i just Witcher tycker jag det funkar rätt bra. Skulle helst dock vilja se lite andra typer av karaktärer i kommande fantasyserier om jag skulle få bestämma.

 

[JohanL]

Jag vill ha en fantasy-serie som får minst 8.5 på imdb. Vad den handlar om är ganska sekundärt.

House of the Dragon (TV Series 2022– ) ⭐ 8.4 | Action, Adventure, Drama

50m | 16

www.imdb.com

Mycket riktigt också en superb serie.

 

[Zeedox]

En pet peeves som gör mig orimligt sur, och ofta händer i fantasyserier: Ljussätt för TV, för sjutton! Jag har inte jättestort problem med alla random facklor som brinner precis överallt i historiska serier, men ljussätt för guds skull inte som att det är bio! Jag vill kunna se vad som händer. Sen kan man för all del gärna skippa några av slentrianfacklorna som sitter där ingen rimligtvis går.

Sen gillar jag serier som sätter igång direkt, och struntar i att förklara saker. Jag behöver inte veta hur ert magisystem eller politiska situation fungerar - bara sätt igång så snappar vi upp det längs vägen! Japanska serier är särskilt dåliga på detta.

Om rustning faktiskt fungerar som rustning i en serie eller film blir jag överlycklig. Den behöver inte ens skydda speciellt bra, bara att den inte är gjord i papper är jag nöjd.

 

[obak]

Är det ett historiskt, eller pseudo-historiskt drama så vill jag gärna slippa höra kung Sverker av Danmark tala finnlandssvenska eller Sven, som bott i Norge dom senaste 30 åren, prata klingande stockholmssvenska.
Blir ju också lite skummt om alla talar olika dialekt men skall föreställa komma från samma håla.

Gillar dock karaktärer som Azeem eller Ibn Fahdlan, men ge mig nån liten förklaring varför Blåman Svarte är lite 'mörk under öginen'. Även om det bara är "- Blåmans pappa här är min blodsbroder sedan vi möttes i Konstantinopel, nu hänger han med oss."

 

[Bifur]

Robin of Sherwood

En i termer av scenografi helt fantastisk serie. Bara en massa äkta medeltid. Sen har den sina svaga punkter på andra håll.

 

[afUttermark]

Serien får inte vara på svenska då får jag lajvvibbar.