Nu är jag motvalls, och säger: jag vill se fler fantasyfilmer snarare än fantasyserier. Jag har begränsat med tid i mitt liv, ge mig något som är bra och klart på ca två timmar, istället för något som håller på i flera säsonger! Jag tycker olika typer av "coming of age"-berättelser funkar bra i långfilmsformatet, oavsett om det är Labyrinth, A Cat Returns eller Company of Wolves. Överlag tycker jag fantasy gör sig bättre som långfilm och science fiction som serier, kanske för att jag ofta bryr mig mer om världsbygget i (rymd-)sci-fi och vill att det ska få plats, och ser fantasy mer som allegoriskt berättande. Det viktiga är vad karaktärerna lär sig i slutändan, vad författaren vill få sagt, snarare än detaljerna.
Inte heller måste det vara episk hård fantasy. Jag är helt öppen för portalfantasy och urban fantasy också osv.
Men, i övrigt då?
Om Zeedox stör sig på dålig ljussättning, så stör jag mig på dåligt ljud! Börjar jag bli gammal? Men snälla, låt mig kunna höra av folk säger. Låt musiken skina när det är meningen att jag ska lägga märke till den.
Sen vill jag ha sympatiska och intressanta karaktärer. Ge mig en anledning till att heja på dem. De behöver inte alltid göra rätt sak eller vara goda, men de ska vara underhållande i så fall.
Jag håller med om fler praktiska effekter, men då ska det också göras med någon slags omsorg. Ta inte en supervanlig krukväxt från tropiken och låtsas att det är en magisk arktisk blomma (
The Witcher).
Annars vill jag slå ett slag för animerat! Jag vet att i nuläget så brukar animerat signalera antingen "för barn" eller "komedi" (typ Centaurworld), men jag hoppas på mer av sånt som Blood of Zeus.
Sen vore det ju kul med mer fantasy som inte bygger på det "vanliga materialet", som typ medeltida Europa/nordisk mytologi osv. Någon som har tips på bra fantasy som drar mer inspiration från t ex Indien, egyptisk mytologi eller Sydamerika? (Japansk fantasy går ju att få tag på, tack vare anime).
Använd fantasyspråk mer realistiskt. Istället för några enstaka ord alviska eller något strösslade in, och annars "conveniently translated", så låt mig få hela scener på hittepåspråk. Inspireras av hur folk faktiskt pratar i tvåspråkiga miljöer. Osv. Jag gillade hur alviskan behandlades i första Hobbit-filmen, även om jag inte tyckte om trilogin i övrigt. Eller hur klingonspråket fått ta mer och mer plats i Star Trek, och verkligen användes vettigt i Star Trek: Discovery (igen, serien hade andra problem däremot).
Här kommer sen de mer egoistiska och oseriösa förslagen:
Fler romanser mellan kvinnor. Som faktiskt får byggas upp och kännas motiverade, och inte kommer som en överraskning inklämt i hörnet (Star Trek: Picard). Överlag, romanser som kläms dit "bara för att", t ex att hjälten självklart blir ihop med hjältinnan i slutet trots noll kemi, är en trop som jag tycker kan slängas på historiens skräphög.
Och hamnskiftare!
Mer djurfolk! Mer djur och natur överlag!