Nekromanti Vad xpsystemet uppmuntrar till.

[Marcus J]

Nej detta är ingen rant om hur dåligt det är med xp och dylikt utan kommer behandla en liten annan sak.

Nu kommer jag inte ihåg hur xp delas ut i dmg men i FR så har de en checklista: Ta de challanges som Rp:n varit med och övervunnit, glo på deras cr och rpns lvl, dela med antal personer som hjälpte till och så mycket xp får du.

Det jag vill åt är det här med delningen. Detta betyder att du får fetting mycket mer xp om du klarar av utmaningar själv. Detta uppmuntarar till partydelning, man vill oftast få så mycket xp som möjligt.

Detta var ett problem i början när vi började köra City of the spider queen. En spelare vill inkasera så mycket xp som möjligt och drog därmed i förväg, detta slöade ju ner spelet nått enormt. Till sist så kom vi fram till varför han gjorde det (faktiskt så frågade vi honom) och det var ju för att få mer xp.

Vi avhjälpte det genom att säga att man alltid delar med hur många man är i partiet, även om man gjorde det själv.

Vad tycker ni om den lösningen och om grundproblemet?
Är detta något de borde tänkt på när de designade spelsystemet?

/Marcus

 

[Gurgeh]

För lätta utmaningar?

Det jag vill åt är det här med delningen. Detta betyder att du får fetting mycket mer xp om du klarar av utmaningar själv. Detta uppmuntarar till partydelning, man vill oftast få så mycket xp som möjligt.

Ska inte det kompenseras av att det borde vara väldigt mycket svårare att klara utmaningen på egen hand, och lyckas man förtjänar man de xp man får?

Om det inte är så är utmaningarna antagligen för lätta.

/tobias

 

[Svarte Faraonen]

Re: För lätta utmaningar?

Det beror på. Jag har framför allt märkt av detta problem när det gäller tjuvar, vilka vid ett antal tillfällen har gjort inbrott på lås- och fällförsedda ställen (framför allt i städer om natten) och fått XP för att de desarmerat fällor, smugit förbi vakter och så vidare. På denna typ av tur är andra karaktärer mer en belastning än en tillgång, så de får XP ungefär lika lätt som om de var med på ett äventyr med hela gänget (eller rent utav lättare, eftersom ett standardäventyr även innebär utmaningar som tjuven inte kan lösa). Till skillnad från strid med vapen och magi är ju nämligen tjuvfärdigheterna något som inte blir enklare ju fler man är. Krigare och magiker har inte samma möjlighet att på egen hand ägna sig åt sitt forte (magikerna blir ju till och med av med XP när de ägnar sig åt att skapa magiska föremål).

 

[Marcus J]

Re: För lätta utmaningar?

Precis, han spelar en rouge och smyger uväg med sin ring of invisibility.

/Marcus

 

[Gurgeh]

Re: För lätta utmaningar?

Precis, han spelar en rouge och smyger uväg med sin ring of invisibility.

Aha, då förstår jag problemet.

/tobias

 

[Vitulv]

"Vi avhjälpte det genom att säga att man alltid delar med hur många man är i partiet, även om man gjorde det själv."

Jag tycker att det är en bra lösning. Det finns ingen anledning att uppmuntra "solospelande" som bara innebär att resten av gruppen sitter sysslolös och inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Usch nej.

Jag har själv inte stött på grundproblemet. Hävdar din solospelande spelare att han ska få extra mycket xp för sig själv? Varför vill man det? Varför vill man som spelare skapa obalans i gruppen liksom?

För mig är problemet inte aktuellt eftersom jag inte använder xp. Jag gör helt enkelt så att rollpersonerna går upp i level efter varje avklarat äventyr. Vi spelar så sällan (varannan vecka typ), och det är så kul att levla, att jag inte alls trivs med XP-systemet. Dessutom så medger level-up att man kan utforska mer spännande delar av D&D-universat så jag vill att det ska gå ganska fort.

- Vulf

 

[cogitare]

Definitivt en miss i spelsystemet. Att designa XP-utdelningen på det sättet uppmuntrar till soloraider och det passar inte om man spelar i grupp!

Att ge sig iväg själv skall inte styras av antalet XP man tilldelas utan för att RP:n är bäst(och kanske den enda som är) lämpad för jobbet. Annars kan man ju lika gärna spela Baldurs Gate eller Diablo2.

C.

 

[Marcus J]

Jag har sött på flera som säger att de gör så här men jag gillar inte det själv eftersom det blir obalans då. Om du levlar upp efter varje äventyr så måste du alltid ha koll på hur mycket fysikbelöning dina spelare får med. Om du inte ger tillräckligt mycket treasure så kommer dina spelare inte vara riktigt bra för att klara encountersna enligt den nivå de egentligen befinner sig på eftersom de inte har lika mycket magiska grunkor som motsvarande vanligt lvlade party.

Men det kan man väl avhjälpa genom att ha det i åtanke.

/Marcus kanske lite OT.

 

[Marcus J]

Hur skulle du avhjälpa det då?

/Marcus

 

[cogitare]

Ungefär som du har gjort. Räknat ut den totala XP-mängden för de hot/faror(vet inte exakt hur D&Ds XP-system funkar) under ett äventyr och splittat det rakt över på gruppen.

Ev. personliga bonusar hade jag givit för bra rollspelande eller uppoffrande handlingar t.ex.

C.

 

[StefanB]

Jag är rouge'n med RoI...

Jag är rouge'n med RoI och jag kan ju tillägga att anledningen att jag smög iväg inte hadde nått med xp att göra.

Anledningen var att vi var 6pers precis i början av ett äventyr designat för 4 och sen hadde vi helgen innan kört precis den biten (Körde om då vi byte gm). Så jag såg det inte nödvändigt att min rouge närvarade utan begav sig framåt för att öppna upp väg till dom andra så att biten vi spelade om skulle gå smidigare. (Vilket han lyckades med då han lyckades öppna en port på mycket kort tid då förra gången om jag inte minns helt fel tog mycket lång tid att få upp).

Sen är det omöjligt att ensam klara nått monster i CotS då tex min char gick in i ett rum och mötte ensam 2st dire tiger (eller nått annat kattdjur) och precis hadde 0hp kvar efter striden.