Dimfrost
Special Circumstances
(”Vakuum” är bara ett arbetsnamn, och inte ett särskilt bra sådant heller, men jag har ju väldiga problem med att komma på namn över huvud taget. Det får duga tills vidare.)
Vi befinner oss i en ofattbart avlägsen framtid. Ett uråldrigt stjärnimperium spänner över tusentals världar. Det finns dekadent hovliv, inflytelserika handelshus och adelsfamiljer med invecklade blodslinjer. Mycket Dune och så. För att ge lite stadga och för att få något gratis (att beskriva hela världar leder annars så lätt till likriktning) låter vi Jorde vara imperiets centrum. Jag är dock osäker på vilken kultur vi ska basera imperiet på: Tsarryssland, Sovjet, Babylon, det gamla Bysans, Vatikanen (lämplig tidsperiod), det viktorianska Storbritannien, azteker/maya/inka? Det enda som är säkert är att det inte ska vara Kina eller Japan.
Någonstans bortom verkligheten finns Maskinstaden, inhyst i ett tomrum i ett oändligt maskineri. Den är inte steampunk, dieselpunk eller högteknologi, utan en blandning av alltihopa, lite som maskinstaden i Metropolis i Kult, med ett distinkt drag av oljeborrplattform eller kemisk industri. Maskinstaden är källan till mycket teknologi, däribland hyperrymddriften. I Maskinstadens centrum finns ett tomrum, vakuumfältet, en väldig färdkammare som utgör ”hyperrymden” man färdas genom. Folket i Maskinstaden har en ställning liknande Gillet i Last Exile: de har monopol på livsviktig teknologi och drar sig inte för att utnyttja det. Maskinstaden är ett väldigt hierarkiskt och klassbaserat samhälle; folket är munkar, och dyrkar en dator, en maskingud eller en profetia eller något. De lägre klasserna är slavar, arbetare och agenter, kraftigt cyberförstärkta; de högre är snarare biomekaniska monster, som förlorat sin mänsklighet för länge sedan.
Teknologin är varierande. I Maskinstaden finns det mesta, men mycket är föråldrat i den vanliga världen. Mycket cyber och bioteknologi. Kanske nanoteknologi blir för likt magi (om nu det är en nackdel). Rymdskeppen ser märkliga ut, lite som i Battlefleet Gothic (inte just så, alltså (där de ser ut som gotiska katedraler, om någon undrar), men ungefär lika konstiga). Det finns enorma slagskepp, ofantliga handelsskepp och antagligen små dogfighters också.
Maskinstadens agenter kan skifta in i maskinstaden, och plötsligt uppenbara sig i avlägsna rymdskepp; kanske även andra sorters matrixliknande krafter. (Från Maskinstaden kan man bara ta sig till bebodda trakter, som rymdskepp eller städer, inte till yttre rymden eller obebodda planetytor.) Kanske kan man ha andra sortes superkrafter också, som arv av gamla blodslinjer, nanoteknologi, biomodifikationer eller magi som manipulationer av vakuumfältet.
Den stora konflikten är mellan imperiet och Maskinstaden. Om makt, om världsherravälde och ideologi: imperiet står för frihet men undergång (för hyperrymdsdriften dör kanske), maskinstaden för förtryck men framsteg. Eller? En bättre konflikt kanske inte skulle skada, direkt. Och en cthulhoid äldre gud har trängt in i vakuumrummet, infiltrerat maskinstaden; det är kanske den man dyrkar, öppet eller som en besatt dator.
Det är alltså space opera det handlar om. Jag kan aldrig göra mig kvitt fixeringen vid uråldriga och dekadenta samhällen, men för att undvika lite besvär och ge tillgång till namn med en faktisk betydelse håller vi oss till Jorden som centrum denna gång. (Det finns naturligtvis många andra världar att besöka, och massvis med märkliga utomjordingar av olika slag.) Den andra bärande idén är SF med en sorts matrixaktig skuggvärld i bakgrunden, så att man kan stiga in i ett rymdskepp långt borta i tomheten från en värld bakom världen. Om jag skulle göra något av det här är det väl en kampanjvärld till Andra Imperiet som ligger närmast till hands. Inspirationen kommer förutom det som nämnts ovan (Dune, Matrix, Battlefleet Gothic, Last Exile) från Linda och Valentin (när de inte befinner sig på Jorden), Exalted: Autochthonians (för Maskinstaden), och säkert en massa annat som jag har glömt. Frågan är om det är för likt andra liknande grejer, typ Fading Suns (som jag inte har någon vidare koll på, jag har bara läst ett par recensioner)? Visst har jag Jorden, och matrixmunkarna i Maskinstaden, men det kanske inte känns så särskilt fräscht ändå. Vad säger ni?
Jag är helt medveten om att konceptet saknar en central konflikt och tillräckligt fokus för att ha ett klart och tydligt svar på frågan ”men vad gör man då?”. Kanske kan man modda det hela lite, låta matrixmunkarna få en verklig religion att följa, och låta dem uppsöka hedningar och upproriska ädlingar med matrixkrafterna som uppbackning. Alltså en alternativ värld till Dogs in the Vineyard, om jag nu har förstått det spelet rätt.
/Dimfrost
Vi befinner oss i en ofattbart avlägsen framtid. Ett uråldrigt stjärnimperium spänner över tusentals världar. Det finns dekadent hovliv, inflytelserika handelshus och adelsfamiljer med invecklade blodslinjer. Mycket Dune och så. För att ge lite stadga och för att få något gratis (att beskriva hela världar leder annars så lätt till likriktning) låter vi Jorde vara imperiets centrum. Jag är dock osäker på vilken kultur vi ska basera imperiet på: Tsarryssland, Sovjet, Babylon, det gamla Bysans, Vatikanen (lämplig tidsperiod), det viktorianska Storbritannien, azteker/maya/inka? Det enda som är säkert är att det inte ska vara Kina eller Japan.
Någonstans bortom verkligheten finns Maskinstaden, inhyst i ett tomrum i ett oändligt maskineri. Den är inte steampunk, dieselpunk eller högteknologi, utan en blandning av alltihopa, lite som maskinstaden i Metropolis i Kult, med ett distinkt drag av oljeborrplattform eller kemisk industri. Maskinstaden är källan till mycket teknologi, däribland hyperrymddriften. I Maskinstadens centrum finns ett tomrum, vakuumfältet, en väldig färdkammare som utgör ”hyperrymden” man färdas genom. Folket i Maskinstaden har en ställning liknande Gillet i Last Exile: de har monopol på livsviktig teknologi och drar sig inte för att utnyttja det. Maskinstaden är ett väldigt hierarkiskt och klassbaserat samhälle; folket är munkar, och dyrkar en dator, en maskingud eller en profetia eller något. De lägre klasserna är slavar, arbetare och agenter, kraftigt cyberförstärkta; de högre är snarare biomekaniska monster, som förlorat sin mänsklighet för länge sedan.
Teknologin är varierande. I Maskinstaden finns det mesta, men mycket är föråldrat i den vanliga världen. Mycket cyber och bioteknologi. Kanske nanoteknologi blir för likt magi (om nu det är en nackdel). Rymdskeppen ser märkliga ut, lite som i Battlefleet Gothic (inte just så, alltså (där de ser ut som gotiska katedraler, om någon undrar), men ungefär lika konstiga). Det finns enorma slagskepp, ofantliga handelsskepp och antagligen små dogfighters också.
Maskinstadens agenter kan skifta in i maskinstaden, och plötsligt uppenbara sig i avlägsna rymdskepp; kanske även andra sorters matrixliknande krafter. (Från Maskinstaden kan man bara ta sig till bebodda trakter, som rymdskepp eller städer, inte till yttre rymden eller obebodda planetytor.) Kanske kan man ha andra sortes superkrafter också, som arv av gamla blodslinjer, nanoteknologi, biomodifikationer eller magi som manipulationer av vakuumfältet.
Den stora konflikten är mellan imperiet och Maskinstaden. Om makt, om världsherravälde och ideologi: imperiet står för frihet men undergång (för hyperrymdsdriften dör kanske), maskinstaden för förtryck men framsteg. Eller? En bättre konflikt kanske inte skulle skada, direkt. Och en cthulhoid äldre gud har trängt in i vakuumrummet, infiltrerat maskinstaden; det är kanske den man dyrkar, öppet eller som en besatt dator.
Det är alltså space opera det handlar om. Jag kan aldrig göra mig kvitt fixeringen vid uråldriga och dekadenta samhällen, men för att undvika lite besvär och ge tillgång till namn med en faktisk betydelse håller vi oss till Jorden som centrum denna gång. (Det finns naturligtvis många andra världar att besöka, och massvis med märkliga utomjordingar av olika slag.) Den andra bärande idén är SF med en sorts matrixaktig skuggvärld i bakgrunden, så att man kan stiga in i ett rymdskepp långt borta i tomheten från en värld bakom världen. Om jag skulle göra något av det här är det väl en kampanjvärld till Andra Imperiet som ligger närmast till hands. Inspirationen kommer förutom det som nämnts ovan (Dune, Matrix, Battlefleet Gothic, Last Exile) från Linda och Valentin (när de inte befinner sig på Jorden), Exalted: Autochthonians (för Maskinstaden), och säkert en massa annat som jag har glömt. Frågan är om det är för likt andra liknande grejer, typ Fading Suns (som jag inte har någon vidare koll på, jag har bara läst ett par recensioner)? Visst har jag Jorden, och matrixmunkarna i Maskinstaden, men det kanske inte känns så särskilt fräscht ändå. Vad säger ni?
Jag är helt medveten om att konceptet saknar en central konflikt och tillräckligt fokus för att ha ett klart och tydligt svar på frågan ”men vad gör man då?”. Kanske kan man modda det hela lite, låta matrixmunkarna få en verklig religion att följa, och låta dem uppsöka hedningar och upproriska ädlingar med matrixkrafterna som uppbackning. Alltså en alternativ värld till Dogs in the Vineyard, om jag nu har förstått det spelet rätt.
/Dimfrost
