Nekromanti Vampire 5ed Recension

[God45]

Är det någon som har boken eller pdf:en och vill ge en lite mer detaljerad beskrivning än "jättesnygg" eller "skitdåligt"?

Systemet är väldigt mycket baserat på hunger, man har inga reserver längre utan riskerar hela tiden att få hunger tärningar. Man har ett mer styrt karaktärsskapande som innehåller feeding strategier som ger stats bland annat. Bara de 7 Camarilla klanerna. Det är mekaniskt väldigt mycket som Requiem 2ed. Det gammla vampyr samhället har kollapsat under trycker från 2a Inkvisitionen som är CIA, MI6 med flera som blivit vampyrjägare. Människorn har till och med dödat Tremere och den klanen är i spillror. Sabbaten är nästan helt förintad, antingen är de enskilda packs eller så är de infiltratörer. Nästan alla äldsta har ”Kallats till mellanöstern” magiskt och där rasar ”Gehenna krigen”. Så det är extremt gatu, natt till natt och ha med dödliga att göra fokus. Man kan inte spela äldsta längre. Den klassiska politiken är... borta. Olika typer av blod ger olika bonusar så att odla rätt hjord (eller ”gräva sin brunn” som de sade i Requiem) är mega viktigt.

Alla discipliner har nu flera olika krafter på varje nivå och är mer som blodmagi brukade vara. Potence suger fortfarande jättemycket. Saker är ändrade med diciplinerna så kort mines raderingoch alla kan få den med rätt feeding taktik.

Marcus Vitel är kungen över Chicago och det verkar vara den nya Vampyr huvudstaden nu när ställen som Mexico city, London och Wien har fallit. Stora politiska konflikten är annars mellan Camarillan och Anarcherna som i 1ed.

 

[Arfert]

Systemet är väldigt mycket baserat på hunger, man har inga reserver längre utan riskerar hela tiden att få hunger tärningar. Man har ett mer styrt karaktärsskapande som innehåller feeding strategier som ger stats bland annat. Bara de 7 Camarilla klanerna. Det är mekaniskt väldigt mycket som Requiem 2ed. Det gammla vampyr samhället har kollapsat under trycker från 2a Inkvisitionen som är CIA, MI6 med flera som blivit vampyrjägare. Människorn har till och med dödat Tremere och den klanen är i spillror. Sabbaten är nästan helt förintad, antingen är de enskilda packs eller så är de infiltratörer. Nästan alla äldsta har ”Kallats till mellanöstern” magiskt och där rasar ”Gehenna krigen”. Så det är extremt gatu, natt till natt och ha med dödliga att göra fokus. Man kan inte spela äldsta längre. Den klassiska politiken är... borta. Olika typer av blod ger olika bonusar så att odla rätt hjord (eller ”gräva sin brunn” som de sade i Requiem) är mega viktigt.

Alla discipliner har nu flera olika krafter på varje nivå och är mer som blodmagi brukade vara. Potence suger fortfarande jättemycket. Saker är ändrade med diciplinerna så kort mines raderingoch alla kan få den med rätt feeding taktik.

Marcus Vitel är kungen över Chicago och det verkar vara den nya Vampyr huvudstaden nu när ställen som Mexico city, London och Wien har fallit. Stora politiska konflikten är annars mellan Camarillan och Anarcherna som i 1ed.

Just det där med Hunger är nog den största förbättringen, för det gör vampyrerna mer som Vampyrer, inte som "goth-superhjältar som inte tål sol".

Och Sabbaten är inte förintad, det kommer ut böcker nästa år också, har jag hört! Allt fick inte plats bara (grundboken var redan 400 sidor). Likaså kommer man gå in mer på de andra vampyrklanerna i kommande böcker.

Att "det gammla vampyr samhället har kollapsat under trycker från 2a Inkvisitionen" är en överdrift, men det har blivit klart farligare att vara vampyr, som följd av det moderna samhället. Vilket gör spelet mer intressant, och inte så mycket en "power-trip"

 

[God45]

Just det där med Hunger är nog den största förbättringen, för det gör vampyrerna mer som Vampyrer, inte som "goth-superhjältar som inte tål sol".

Och Sabbaten är inte förintad, det kommer ut böcker nästa år också, har jag hört! Allt fick inte plats bara (grundboken var redan 400 sidor). Likaså kommer man gå in mer på de andra vampyrklanerna i kommande böcker.

Att "det gammla vampyr samhället har kollapsat under trycker från 2a Inkvisitionen" är en överdrift, men det har blivit klart farligare att vara vampyr, som följd av det moderna samhället. Vilket gör spelet mer intressant, och inte så mycket en "power-trip"

Sabbaten har förlorat alla sina städer och reducerats till att vara små terror celler. Så jag tänker att de är utplånade i sin gammla form. Men ja, Lasombrorna kommer redan i Chicago by Night!

Med Camarillan trasig, Sabbaten trasigare och de äldsta borta är vampyrsamhället helt annorlunda och mer splittrat. Mer Requiem faktiskt.

Men ja, den lägre powerleveln är kul. Det är mer gritty gatunivå över det hela. Vilket dock också känns väldigt Requiem. Det känns som om de försökt ta de bästa delarna av alla sina vampyr spel.

 

[Henke]

Har egentligen ingen direkt relation till några vampyrrollspel (lyssnade på VSR när de spelade Svart av kval...) och av de få vampyrfilmer jag sett så har jag bara gillat Dracula från 90-talet (ok, Nosferatu från 20-talet är iofs lite scary), så jag behöver få någon att förklara varför jag skulle vilja spela vampyrrollspel (sett till att jag inte heller vill ha fler ligg eller flickvänner)

 

[God45]

Har egentligen ingen direkt relation till några vampyrrollspel (lyssnade på VSR när de spelade Svart av kval...) och av de få vampyrfilmer jag sett så har jag bara gillat Dracula från 90-talet (ok, Nosferatu från 20-talet är iofs lite scary), så jag behöver få någon att förklara varför jag skulle vilja spela vampyrrollspel (sett till att jag inte heller vill ha fler ligg eller flickvänner)

Jag har svårt att pitcha Vampire av samma anledningar som jag har svårt att recensera det. Men låt mig försöka:

-Politiken i Vampire är den bästa i något rollspel. Ja, du kan fucka upp det om spelarna och/eller spelledaren inte vet vad de sysslar med eller suger. Men Vampire är så nära det perfekta politiska rollspelet vi kommit.

-Vampire är byggt för att vara den perfekta målarduken till metaforer och att göra politiska/religösa/sociala poänger/metaforer/satirer. Sure, ibland suger vissa produkter eller spelledare och gör inte detta men det kan inte hållas mot spelet.

-Vampyrer är sexiga och coola. Vampire vampyrerna är maximalt sexiga och coola. Du får all homoerotiken från Anne Rice och Carmilla, all BDSM tematiken från Elisabeth Bathory myten, brutaliteten från 30 days of night och Near Dark och alla andra smaker av vampyrism från media.

-Systemet suger, det har alltid sugit, men det är lätt och snabbt och jag har sett folk som inte KAN lära sig andra system lära sig det.

-Bilderna och designen har traditionellt varit vansinnigt snygg och lyckats leverera känslan.

 

[Henke]

Jag har svårt att pitcha Vampire av samma anledningar som jag har svårt att recensera det. Men låt mig försöka:

-Politiken i Vampire är den bästa i något rollspel. Ja, du kan fucka upp det om spelarna och/eller spelledaren inte vet vad de sysslar med eller suger. Men Vampire är så nära det perfekta politiska rollspelet vi kommit.

-Vampire är byggt för att vara den perfekta målarduken till metaforer och att göra politiska/religösa/sociala poänger/metaforer/satirer. Sure, ibland suger vissa produkter eller spelledare och gör inte detta men det kan inte hållas mot spelet.

-Vampyrer är sexiga och coola. Vampire vampyrerna är maximalt sexiga och coola. Du får all homoerotiken från Anne Rice och Carmilla, all BDSM tematiken från Elisabeth Bathory myten, brutaliteten från 30 days of night och Near Dark och alla andra smaker av vampyrism från media.

-Systemet suger, det har alltid sugit, men det är lätt och snabbt och jag har sett folk som inte KAN lära sig andra system lära sig det.

-Bilderna och designen har traditionellt varit vansinnigt snygg och lyckats leverera känslan.

Ok, om jag försöker koka ner det lite då. Bortsett systemet och att jag inte är så intresserad av bilderna (det är mer ett plus om jag gillar ett spel) så är det känslan av att få vara vampyr då (det coola, det sexiga) och angripa människor som är poängen? Satir är egentligen inte min starka sida, men politik kan ju vara intressant, men det kräver såklart en massiv genomläsning av setting och fraktioner för att förstå sig på. Homoerotik och BDSM är väl kanske egentligen inget jag saknar när jag spelar rollspel utan det är också sånt jag ser som fluff om det passar spelvärlden i övrigt.

Finns det några kampanjer som gör spelet fantastiskt och hur kompletterar det mitt rollspelande i övrigt? Fyller det verkligen ett tomrum på något sätt? Vad går det liksom ut på förutom att suga blod och slåss mot andra vampyrfraktioner? Jag vill alltså helt uppriktigt försöka förstå och gilla det men jag får en skeptisk känsla (på samma sätt som när någon pratar varmt om D&D).

 

[Henke]

Jag har svårt att pitcha Vampire av samma anledningar som jag har svårt att recensera det. Men låt mig försöka:

-Politiken i Vampire är den bästa i något rollspel. Ja, du kan fucka upp det om spelarna och/eller spelledaren inte vet vad de sysslar med eller suger. Men Vampire är så nära det perfekta politiska rollspelet vi kommit.

-Vampire är byggt för att vara den perfekta målarduken till metaforer och att göra politiska/religösa/sociala poänger/metaforer/satirer. Sure, ibland suger vissa produkter eller spelledare och gör inte detta men det kan inte hållas mot spelet.

-Vampyrer är sexiga och coola. Vampire vampyrerna är maximalt sexiga och coola. Du får all homoerotiken från Anne Rice och Carmilla, all BDSM tematiken från Elisabeth Bathory myten, brutaliteten från 30 days of night och Near Dark och alla andra smaker av vampyrism från media.

-Systemet suger, det har alltid sugit, men det är lätt och snabbt och jag har sett folk som inte KAN lära sig andra system lära sig det.

-Bilderna och designen har traditionellt varit vansinnigt snygg och lyckats leverera känslan.

Ok, om jag försöker koka ner det lite då. Bortsett systemet och att jag inte är så intresserad av bilderna (det är mer ett plus om jag gillar ett spel) så är det känslan av att få vara vampyr då (det coola, det sexiga) och angripa människor som är poängen? Satir är egentligen inte min starka sida, men politik kan ju vara intressant, men det kräver såklart en massiv genomläsning av setting och fraktioner för att förstå sig på. Homoerotik och BDSM är väl kanske egentligen inget jag saknar när jag spelar rollspel utan det är också sånt jag ser som fluff om det passar spelvärlden i övrigt.

Finns det några kampanjer som gör spelet fantastiskt och hur kompletterar det mitt rollspelande i övrigt? Fyller det verkligen ett tomrum på något sätt? Vad går det liksom ut på förutom att suga blod och slåss mot andra vampyrfraktioner? Jag vill alltså helt uppriktigt försöka förstå och gilla det men jag får en skeptisk känsla (på samma sätt som när någon pratar varmt om D&D eller valfri media med zombies).

 

[God45]

Ok, om jag försöker koka ner det lite då. Bortsett systemet och att jag inte är så intresserad av bilderna (det är mer ett plus om jag gillar ett spel) så är det känslan av att få vara vampyr då (det coola, det sexiga) och angripa människor som är poängen? Satir är egentligen inte min starka sida, men politik kan ju vara intressant, men det kräver såklart en massiv genomläsning av setting och fraktioner för att förstå sig på. Homoerotik och BDSM är väl kanske egentligen inget jag saknar när jag spelar rollspel utan det är också sånt jag ser som fluff om det passar spelvärlden i övrigt.

Finns det några kampanjer som gör spelet fantastiskt och hur kompletterar det mitt rollspelande i övrigt? Fyller det verkligen ett tomrum på något sätt? Vad går det liksom ut på förutom att suga blod och slåss mot andra vampyrfraktioner? Jag vill alltså helt uppriktigt försöka förstå och gilla det men jag får en skeptisk känsla (på samma sätt som när någon pratar varmt om D&D eller valfri media med zombies).

Killer app:en är politiken. Du kan inte döda dina verkliga fiender i Vampire, men du kan hata dem oändligt. Du är fysiskt oförmögen att någonsin döda någon högre upp i stegen, de är socialt, fysiskt, mentalt och magiskt mäktigare än du är. Så du behöver hjälp men det finns ingen som får ut mer av att jobba med dig än någon mäktigare så du måste försöka säkra dina allierade. Monstren som använder dina mästares mästare som pjäser i sina oändliga konspirationer mot dig är i sig bara pjäser. Att kämpa sig upp till att se spelbrädet och sedan kunna påverka det är kampanjmål.

Jag har aldrig sett något förklara så bra varför du behöver en fackförening som att spela Vampire the Masquerade.

Och det är inte ett spel där du kan flippa ut och mörda folk eller äta folk hur som helst. Humanity systemet är simplistiskt, sure, men precis som sanity i Call of Cthulhu är det fortfarande bästa versionen.

Men om du inte gillar vampyr estetiken eller du inte gillar att spela politk är Vampire antagligen inte för dig.

 

[Henke]

Killer app:en är politiken. Du kan inte döda dina verkliga fiender i Vampire, men du kan hata dem oändligt. Du är fysiskt oförmögen att någonsin döda någon högre upp i stegen, de är socialt, fysiskt, mentalt och magiskt mäktigare än du är. Så du behöver hjälp men det finns ingen som får ut mer av att jobba med dig än någon mäktigare så du måste försöka säkra dina allierade. Monstren som använder dina mästares mästare som pjäser i sina oändliga konspirationer mot dig är i sig bara pjäser. Att kämpa sig upp till att se spelbrädet och sedan kunna påverka det är kampanjmål.

Jag har aldrig sett något förklara så bra varför du behöver en fackförening som att spela Vampire the Masquerade.

Och det är inte ett spel där du kan flippa ut och mörda folk eller äta folk hur som helst. Humanity systemet är simplistiskt, sure, men precis som sanity i Call of Cthulhu är det fortfarande bästa versionen.

Men om du inte gillar vampyr estetiken eller du inte gillar att spela politk är Vampire antagligen inte för dig.

Men finns det något äventyr du kan rekommendera som ger ett enkelt och bra smakprov på settingen?

 

[God45]

Men finns det något äventyr du kan rekommendera som ger ett enkelt och bra smakprov på settingen?

Men finns det något äventyr du kan rekommendera som ger ett enkelt och bra smakprov på settingen?

Här blir det lite jobbigt. För Vampire tog ett steg bort från regelrätta äventyr som ett stilistiskt grep. De ville bort från ”Ni har ett jobb att göra” äventyren av tidigare rollspel, speciellt D&D. Det finns ett par äventyr, och jag kommer rekomendera ett till och med, men de är inte spelets styrka. Och de bästa av äventyren kom väldigt tidigt. Istället hade Vampire ”By Night” böcker som beskriver den politiska situationen i en stad och inbjuder spelarna att utforska och påverka staden som om det vore en sandlåda eller fisktank (beroende på boken).

Äventyret jag kommer rekommendera är Ashes to Ashes från 1ed för det visar grunderna i spelet bra och är helt ok. Men By Night boken jag rekomenderar är D.C. By night för den är absolut amazing och något som faktiskt är värdefullt för att spela Vampire.

D.C. by night: http://whitewolf.wikia.com/wiki/D.C._by_Night

Ashes to ashes: http://whitewolf.wikia.com/wiki/Ashes_to_Ashes

 

[Björn Wärmedal]

Jag tyckte modulen Gilded Cage var fantastiskt bra. Den ger väldigt mycket kött på benen när det gäller att förstå hur vampyrpolitik funkar och hur de styr sina domäner, egendomar och herds.