Jag skulle valt den smartaste och snyggaste, någon vars egenskaper och skönhet jag skulle vilja bevara för alltid.
Det mer pragmatiska men mindre känslomässigt tilltalande alternativet är att embrejsa nån vars livsverk man anser är viktigt, men inte kommer hinna fullbordas under dess livstid. Eller så kan man göras en malkav och välja ut nån som pga random delusion kändes som en bra idé just då. Märkligt ofta kommer det visa sig ha varit ett bra val, för det ligger ju något mystiskt bakom malkavernas insikter trots allt. Eller?
Setiterna i Cairo by Night har en rätt skönt degenererad approach. De kidnappar nattligen slumpmässiga mortals, släpar ned dem i Drömhovets rökelseinpyrda labyrinter i Kairos underjord, hypotiserar dem och fyller dem med konstiga droger och ställer dem öga mot öga med den cthulhuoida köttsak-methuselan The Sleeping Lord. Sedan släpps fångarna tillbaka till sitt arabsvensson-vardagsliv igen och så ser man vad som händer och vilka roliga ingivelser The Sleeping Lord har fyllt dem med. Skulle någon hantera sitt ofantliga halvförträngda trauma exceptionellt bra händer det att man finner henom värdig och inviger henom i Drömhovets perversa hierarki.
Men ju mer jag tänker på det, desto mer tycker jag att den här biten är intressantare i KotEs kosmologi än i Vampajjers, eftersom vampyrerna i KotE inte har något inflytande över vem som efter döden återuppstår som vampyr. Så de måste jobba med vad de har, och utgå från att varje nybliven vampyr är potentiellt värdig, eftersom krafter bortom deras kontroll och förstånd valt ut just den personen.