SKYMNING ÖVER CHICAGO
INLEDNING
//Jag sätter upp inledningen själv. Jag bestämmer tonen och känslan för scenariot, och platserna det börjar att utspela sig på.
Varning för vuxet innehåll!//
November. Himlen är stålgrå och regnet öser ner över skyskraporna i The Loop, Chicagos kommersiella hjärta. Långt där nere på gatorna, vadar människor fram längst översvämmade trottoarer vars vattenytor reflekterar tusentals ljus i ett kalejdoskop av färger. Bilar tutar, The "L" mullrar och avlägsna sirener tjuter. Tunga vattendroppar smattrar mot fönstren på 23:e våningen i The Wrigley Building, en skyskrapa i terrakotta från tidigt 1920-tal. Utsikten är fantastisk från kontoret som tillhör advokatfirman Eckhart, Strobel & Hendricksen. Man kan se ut över alla barer, affärer och restauranger längst The Magnificent Mile och har en perfekt vy över Chicago river.
"Vad bra att du kunde komma", säger Charlene Eckhart.
Som om jag hade något val, tänker jag.
Hennes kontor luktar gammalt och ingrott av alla de dyrbara målningar som hänger på hennes väggar, av de antika vaserna och skulpturerna, och av de mörka möblerna som verkar vara lika gamla som byggnaden vi sitter i.
"Jag har ett uppdrag åt dig", säger hon. Hennes utseende påminner om Claire Underwoods i House of Cards.
"Ett uppdrag?" Vad är det nu jag ska tvingas att göra? Vara en inredningsdetalj i hennes lyxvåning när den visas upp för nya bekanta? Följa med på någon långtråkig opera? Lida på ännu en tillställning?
"Ja", säger hon. "Men den här gången är det inte för min räkning. Minns du middagen Annabelle höll på Ocean Prime?" Jag nickar försiktigt. "Det var en man där, Alexei Valentinovich, en rysk präst som fick upp ögonen för dig." Jag får en klump i magen. "Han arbetar för Lasombra, men är inte en kindred, möjligtvis en ghoul. Han är en viktig pusselbit i planerna för ett samarbete mellan Lasombra och Camarilla. Prins Jackson vill hålla honom på gott humör."
Klumpen i magen växer. "Vad har det här med mig att göra?"
"Alexei vill träffa dig. Äta en bit mat. Inget mer. Jag har lovat Kevin Jackson att du ställer upp."
"Och om jag inte vill?" mumlar jag, men förstår att jag inte har något val. Prinsens ord är lag, och jag vet att Charlene inte gärna lånar ut sina älskade ägodelar. Om hon redan har gått med på det här, så finns det inget jag kan säga för att slippa undan.
Hennes skarpa ansikte visar inga känslor. "Du ska vara där klockan elva. Jag har köpt nya kläder åt dig." Hon plockar fram vita kartonger ur ett gammalt, asiatiskt kabinettsskåp, öppnar dem och lyfter ur plaggen ur silkespapperet. "Ta av dig."
Jag lyder, men blir obekväm då jag känner hennes blick undersöka varje del av min kropp. Det är inget nytt, men jag har fortfarande inte vant mig. Mina komfortabla kläder faller till marken och jag låter Charlene klä mig som om jag vore en Barbiedocka. Hon sätter på mig en tight, svart klänning som visar mer ben än vad jag är bekväm med, och sedan en choaker kring min hals.
"Se inte så olycklig ut!" snäser hon medan hon sminkar mig. "Och se till att le då och då under middagen. Jag vet att du inte har en aning om hur man för en vettig konversation, men du kan åtminstone nicka och skratta åt hans skämt."
"Visst", mumlar jag.
En limousin med tonade rutor rullar förbi Millennium Park och släpper av mig utanför Fairmont Hotell klockan fem över elva. Chauffören slår upp ett stort paraply, håller upp det över mig och eskorterar mig fram till entrén. Hotellet sträcker sig upp mot den mörka himmelen som en beige monolit, med den koppargröna tornspetsen pekandes mot en dimmig måne. Innan jag går in koncentrerar jag mig och sprider blodet i min kropp till ytan. Jag känner hur kinder och läppar hettar till, och en pirrande, varm känsla i huden. Nu ser jag mer levande ut, inte som den porslinsdocka jag i vanliga fall påminner om.
//Jag slår en Rouse Check för Blush of Life och lyckas.//
Innanför entrén är det lugnt, inte många checkar in. Inredningen är modern och ljus. Jag går direkt mot hotellets restaurang, Columbus Tap. Det är en gastropub som erbjuder gourmetmat och öl från lokala bryggerier. Inget som tilltalar mig. Sist jag prövade att äta spydde jag upp det lilla, smaklösa som jag hade lyckats tvinga i mig. Det är inget jag helst gör om.
På höga klackar går jag in i restaurangen och blir visad av en servitör till ett bord där Alexei Valentinovich redan sitter och väntar. Jag känner igen honom direkt. Jag glömmer aldrig de där obehagliga, blekgrå ögonen som inte ville släppa mig för en sekund. Han är stor och ser mer ut som en oligark än en präst. Han är runt sextio år, har grånat, sidokammat hår och bär en svart kostym med prästkrage. Han verkar inte vara rysk-ortodox med tanke på kläderna. Restaurangen har en stor bar av ljust trä i mitten, och det är fullt med folk som sitter och ler, äter, dricker och skålar. Alexei har satt sig i ett bås i ett hörn av rummet och det står en grumlig öl på bordet.
"Välkommen", säger han med tjock, rysk brytning och reser sig från skinnsoffan. Hans blick genomborrar mig, klär av mig. Han ler. "Du är ännu vackrare än jag kommer ihåg." Med stora labbar drar han in mig i en närgången kram. Han luktar svett och öl. "Sätt dig."
Jag nickar och försöker le. Förhoppningsvis kommer den här kvällen snart att ta slut, och sedan slipper jag se honom igen.
"En öl till till mig. Likadan. Och så en Bloody Mary till den här unga damen." Alexei blinkar med ena ögat åt servitören. Servitören nickar och ler outgrundligt.
"Jag är så glad att du ville komma", säger Alexei och tar min hand.
"Mm", mumlar jag och drar försiktigt tillbaka handen.
"Jag har inte kunnat sluta tänka på dig."
Jag svarar inte.
"Jag har aldrig sett något vackrare än dig", fortsätter Alexei och sedan följer en flod av liknande kommentarer som jag inte vet vad jag ska göra av. Jag nickar, ler och skrattar som Charlene sagt åt mig att göra. Det är olidligt.
Tillslut blir jag räddad av att drinken kommer. När jag tar den i min hand känner jag att glaset är varmt och samtidigt en förförisk, metallisk doft av nytappat blod. Jag tittar frågande upp mot Alexei.
Han ler menande. "Bara det bästa åt vackra Natalie. Jag har kontakter här på hotellet. Drycken är tagen direkt ur källan, alldeles nyss. Och du behöver inte oroa dig, jag har tagit reda på vad du föredrar att dricka."
Jag förmodar att Alexei syftar på att jag bara dricker från kvinnor. Hur jag än försöker har jag mycket svårt att dricka från män. Jag vet inte varför, men jag tror det beror på att alla närstående personer jag älskar råkar vara män. Jag skulle inte kunna förmå mig att skada dem.
"Tack", mumlar jag och för blodet till läpparna. Känslan är euforisk när den tjocka vätskan rinner nedför min strupe och värmer min kropp. Jag skakar av vällust. Det finns inget bättre än den berusande, kraftgivande smaken av blod. Jag får anstränga mig för att inte stöna till. Jag kan inte låta bli att svepa innehållet i glaset.
Alexeis blick är genomträngande. Han stirrar upphetsat på mig. "Gott?"
Jag slickar mig om läpparna. "Mm", säger jag, men känner genast hur det börjar snurra i huvudet. Allt runtomkring svajar och jag har svårt att sitta upprätt. Det här är något annat än den vanliga kicken av blod. Har Alexei drogat mig? Kan vampyrer ens bli påverkade av droger? Jag får svaret när allting omkring mig blir svart.
DEL 1, SCEN 1
//Nu släpper jag kontrollen över handlingen och låter Mythic Game Master Emulator och slumpen ta över spelledarrollen.//
Primära Threads: Alexei Valentinovich
Sekundära Threads: Stalker, Skuld till Jesse Tucker, Bror
Chaos Factor: 6 //Chaos Factor (CF) börjar på 5, men eftersom Natalie helt tappade kontrollen i slutet av inledningen höjer jag den till 6.//
Health: 5
Willpower: 5
Humanity: 7
Hunger: 2 //Jag slår 1d4 (Charlene skulle aldrig släppa iväg Natalie på hunger 5) för att avgöra vilken hunger jag ligger på när äventyret börjar. Jag slår 3 men sänker med 1 för glaset med blod.//
Datum: 2019 11 08, Fredag
Tid: 23.43
Plats: Alexeis hotellrum
Jag vaknar till och märker att jag ligger på en säng. Allt snurrar fortfarande. Jag känner mig förvirrad, har ingen kontroll över min kropp.
//Jag är drogad och får -2 på alla Physical Dice Pools och svårigheten för att motstå Frenzy ökar med 1.//
Jag försöker titta mig omkring //Resolve+Awareness. 2 Successes (s).// och förstår att jag ligger i ett hotellrum. Det är en stor suite med ljus, modern inredning. Utanför smattrar regnet fortfarande mot fönsterrutorna. Taket är vitt med dimmade, infällda spottar, och över sängen hänger ett stort fotografi förställandes genomlysta blomblad fotade med macro.
//Är Alexei i rummet? Jag frågar Fate Chart i Game Master Emulator (GME).
Jag får själv välja troligheten utifrån omständigheterna (Omöjligt, Inte en chans, Väldigt otroligt, Inte troligt, 50/50, Ganska troligt, Troligtvis, Väldigt troligt, Ganska säkert, Säkert, Garanterat). Beroende på omständighet så ger tabellen olika procentchanser för ett "ja" eller "nej".
Det är väldigt troligt och jag slår ett procentslag för att ta reda på svaret. Jag slår 7, tittar på tabellen och följer min Chaos Factor (CF). "Exceptionellt ja".
Har han drogat Natalie för att kunna utnyttja henne? Återigen väldigt troligt. Jag slår 74, ett "ja".
Försöker han ge sig på Natalie redan nu? Någorlunda troligt. Det finns en chans att han vill suga på karamellen en stund till. Jag slår 60 och det verkar som att Alexei inte kan hålla sig.//
Jag hör flämtande ljud och rullar segt runt på den stora sängen. Bakom mig står Alexei och håller på att knäppa upp sin skjorta. Han flåsar upphetsat. Begär brinner i hans ögon.
"Vad gör du?" säger jag, men orden kommer ut som sluddrande rappakalja.
"Sch", säger Alexei. "Det är ingen fara. Jag ska ta hand om dig."
"Nej!" säger jag och försöker kasta mig upp ur sängen.
//Resolve+Athletics -2. Jag slår 2 10:or på mina Hunger Dice. Messy Critical!//
Jag känner hur paniken sprider sig i kroppen och tar i så mycket att jag flyger in i en vägg när jag slänger mig upp. Det blir ett stort hål i mellanväggen av gips, och smällen hörs ut i korridoren.
//Hör någon person smällen? 50/50. Jag slår 40. Ja.
Är den som har hört smällen i korridoren? 50/50. 33. Ja.
Bryr den sig? Inte troligt. 14. Ja.//
Det bankar på dörren. "Är allt väl därinne?"
Alexei rusar fram och försöker hålla för min mun.
//Strength+Brawl mot min Dexterity+Athletics -2. Jag använder "Clergy" från avsnittet "Antagonists" för Alexei. Han lyckas med 3, Jag slår 1 och får en Bestial Failure! Jag rullar 6 på Random Compulsions och får Harm. Låter trovärdigt!//
Han trycker sina grova, håriga fingrar över mina läppar. "Allt är bra!" ropar Alexei till personen utanför dörren. "En liten olycka bara. Inget att bry sig om!" //Manipulation+Subterfuge, Dif: 2. 2s.//
"Ok!" säger den. "Ha en trevlig kväll."
Jag känner paniken bränna när mitt skrik låter dovt bakom Alexeis hand, men den övergår snabbt till ilska. Vem tror han att han är? Han har drogat mig och nu försöker han kontrollera mig fysiskt. Om jag inte försätter honom ur spel, vet man inte vad som kan hända. Jag tar i och försöker köra upp mitt knä mellan hans ben.
//Jag använder Blood Surge för att öka Strength med 1. Rouse Check lyckas. Strength+Brawl -2 mot hans Dexterity+Athletics. Jag får 1s, han ingen. Jag gör 1 skada.//
Knät träffar hårt och Alexei viker sig i våndor.
//Ger han sig? Inte särskilt troligt efter vad han har gjort för att få Natalie i den här situationen. 87. Nej.
Försöker han tvinga Natalie fysiskt? Troligtvis. Han vet att Natalie är försvagad av droger. 10. Exceptionellt ja. Alexei kommer göra allt han kan för att få Natalie dit han vill.//
"Din lilla hora!" väser han och kastar sig över mig. Han försöker hålla mig nere mot golvet med sin kroppstyngd och samtidigt dra upp min klänning. "Din prins behöver mig. Jag är essentiell för en deal han vill göra med Lasombra. Jag kan göra vad jag vill med dig!"
//Strength+Brawl mot min Dexterity+Athletics -2. Jag använder Blood Surge för att öka Strength med 1. Rouse Check lyckas. Han 2s. Jag 1s.//
"Nej!" kvider jag när Alexei pressar ner mig mot golvet. Hans händer är överallt. Trots att jag är vampyr har jag ingen chans att försvara mig. Jag börjar känna mig maktlös och desperat.
//Riskerar Natalie Frenzy? Väldigt troligt. 14. Exceptionellt ja.
Hon riskerar Fury Frenzy, Dif:2. Jag slår 4s.//
En fruktansvärd ilska kokar inom mig och jag känner hur besten vill fram, men jag lyckas kontrollera impulsen att släppa ut mitt inre monster. Dock måste jag fortfarande stoppa Alexei. Jag kan inte få bort honom med ren styrka, så jag ser mig omkring efter något att använda.
//Wits+Awareness. 3s.
Natalie ligger bredvid sängen. Är det en sänglampa? Troligtvis. 15. Exceptionellt ja.//
Nära mitt huvud ser jag en sladd och följer den med blicken upp till sänglampan som står på ett väggfast sängbord. Jag krånglar ut en av mina händer och drar tag i sladden. Lampan faller ner och slocknar med ett smällande ljud. Jag tar tag i den och använder lampfoten som tillhygge mot Alexeis svettiga huvud.
//Dexterity+Melee -2 mot hans Dexterity+Athletics. Jag använder Blood Surge för att öka Dexterity med 1. Rouse Check lyckas. Jag 1s, han 0. 1 skada.//
Jag träffar och slår upp ett jack i hans bakhuvud. Blod droppar ner längst ansiktet. Det doftar underbart.
//Kan Natalie få ögonkontakt med Alexei för att kunna använda Dominate? 50/50. 73. Nej.//
"Hora!" skriker Alexei igen. Han försöker hålla mig nere och jag försöker slå igen.
//Strength+Brawl mot min Dexterity+Melee -2. Han 1s, jag 1s. Han lyckas hålla mig nere, men jag gör 1 skada.//
Jag kommer inte undan Alexei som fortsätter att trycka mig mot golvet med sin stora kroppshydda. Hans ena hand letar sig upp mellan mina ben. Jag slår återigen mot huvudet och känner stöten i lampskaftet när lampfoten träffar. Blod skvätter över mitt ansikte.
//Kan Natalie få ögonkontakt med Alexei nu för att kunna använda Dominate? 50/50. 62. Ja.
Jag använder Mesmerize. Rouse Check lyckas.//
"Släpp mig!" skriker jag och lyckas låsa Alexei med blicken. Jag lägger hela min viljekraft bakom orden och känner blodet koka i mina ådror. "Håll dig stilla!" Han ser förvirrad ut, men lyder genast.
Jag krånglar mig bort från hans kropp, reser mig upp och svingar sedan lampan mot hans huvud gång på gång. Jag kan inte låta bli.
//Natalie måste stilla sin Compulsion "Harm".//
Det tar inte många slag innan Alexei ligger död på golvet med krossad skalle. Blod fläckar mattan, mina kläder och min vita hud.
SCEN 2
Primära Threads: Alexei Valentinovich är död. Vad ska Natalie göra?
Sekundära Threads: Stalker, Skuld till Jesse Tucker, Bror
Chaos Factor: 7 //Natalie hade inte kontroll under förra scenen. Allt har gått åt helvete. CF höjs med 1.//
Health: 5
Willpower: 5
Humanity: 7 (Stains: 1)
Hunger: 2
Datum: 2019 11 08, Fredag
Tid: 23.50
Plats: Alexeis hotellrum
//Jag slår 1d10 mot CF för att se om någonting händer som kommer att modifiera den här scenen. Jag slår 9, över CF, så inget oväntat händer.//
Jag står som förtrollad och stirrar på liket vid mina fötter. Lampan i handen droppar av blod. Det tar en stund innan chocken och aggressionen lägger sig, men sedan förstår jag vad jag har gjort. Helvete! Jag släpper lampan och försöker samla mina tankar. Det är svårt, för drogen gör fortfarande så att huvudet snurrar. Jag känner mig vek och matt.
//Natalie har aldrig dödat någon förut och får 1 Stain.//
Jag har haft ihjäl en av prinsens kontakter med Lasombra. Och Alexei var viktig, både enligt honom själv och Charlene. Hur ska jag kunna komma undan ansvaret för det här? Går det ens? Jag tittar mig omkring, men det finns inget jag kan göra för att dölja varken liket eller mordet. Folk vet att jag skulle träffa Alexei, och jag har blivit sedd med honom i restaurangen. Skulle jag kunna hävda självförsvar? Visst, men prinsen är inte av det förlåtande slaget, och vem vet hur mycket jag har ställt till det för honom? Risken är stor att jag ändå kommer att straffas. Blood Hunt? Nej, jag tror inte det. Jag har inte brutit mot maskeradens regler. Men jag har hört om det vita tornets straff och det är inget jag känner att jag vill utsättas för.
Kan jag få hjälp av Charlene? Ingen aning, men hon gör allt för att skydda sig själv. Hon är kall och känslolös. Dessutom lyder hon strikt prinsens order. Jag vågar inte chansa. Kanske kan Stuart hjälpa mig på något sätt, men om jag tar hans hjälp måste jag kanske bryta maskeraden, och även om jag inte gör det så finns risken att Camarilla kommer efter honom. Det skulle jag aldrig kunna utsätta honom för. Just nu får jag klara mig själv. Åtminstone tills jag hunnit tänka.
Jag borde ha några timmar på mig tills någon börjar misstänka något, så jag bestämmer mig för att ta det lugnt. Jag tar en dusch för att få bort blodet från min kropp, och tvättar sedan av de värsta fläckarna från klänningen i handfatet. Tack gud för svarta kläder!
När jag ser respektabel ut går jag till sovrummet och torkar av lampan från fingeravtryck med en handduk. Jag har hört något om att vampyrer inte lämnar fingeravtryck, men det är lika bra att ta det säkra före det osäkra. Jag letar även upp hårstrån i sängen och spolar ner dem. Jag vill inte att det ska se ut som att jag har legat där. Jag sträcker ut lakan och överkast. Jag knäpper också ihop Alexeis skjorta. Med lite tur kan jag hävda att jag gick innan mordet skedde om det inte finns några bevis.
Jag har fortfarande tid på mig och bestämmer mig för att åka hem. Jag kan inte lämna min hund, Pulitzer, ensam i min lägenhet, och jag behöver byta om. På vägen dit kan jag fundera på vad jag ska göra sedan. Dock gnager hungern inom mig och jag måste få äta. Det är lättare att tänka när inte besten hela tiden pockar på. Vi har alla våra sätt att jaga, men jag föredrar att äta från sovande kvinnor, och vilket ställe är bättre att hitta sådana på än ett hotell?
SCEN 3
Primära Threads: Flykt
Sekundära Threads: Stalker, Skuld till Jesse Tucker, Bror
Chaos Factor: 6 //Natalie har lugnat ner sig och börjat få någon slags kontroll. CF sänks med 1.//
Health: 5
Willpower: 5
Humanity: 7 (Stains: 1)
Hunger: 2
Datum: 2019 11 09, Lördag
Tid: 00.38
Plats: Fairmont Hotell
//Jag slår 1d10 mot CF för att se om någonting händer som kommer att modifiera den här scenen. Jag slår 3, under CF. Något oväntat händer. Udda nummer ger en förändrad scen och jämna en avbruten scen. 3 är udda och scenen blir förändrad på något sätt. GME vill att jag ska använda min logik för den troligaste förändringen.
Tanken var att jag skulle lämna rummet, skaffa ett nyckelkort och sedan ta mig in i ett annat rum för att dricka blod. Med tanke på vad som skett, vill jag helst inte bli sedd någon annanstans i hotellet, och frågar GME om någon kommer att se mig i en korridor där jag inte hör hemma. 50/50. 33. Ja.
Är det room service? 50/50. 26. Ja.//
Jag lämnar rummet och tar hissen ner till receptionen. En mörkhårig, välklädd tjej står bakom disken.
//Är jag ensam vid disken? Troligen, det är sent. 7. Exceptionellt ja.//
Jag ser mig omkring och ser att ingen annan befinner sig i närheten. Bra!
"Vad kan jag hjälpa till med?" undrar tjejen trött.
"Jag behöver ett huvudnyckelkort", säger jag och tittar henne djupt in i ögonen.
//Mesmerize. Rouse Check lyckas.//
"Absolut", mumlar hon frånvarande och räcker fram sitt eget kort.
"Tack", säger jag. "Kan du ge mig några rumsnummer där ensamma kvinnor befinner sig?"
//Mesmerize. Rouse Check misslyckas. Hunger 3.//
"Visst", säger hon och tittar i datorn.
Användningen av mina krafter får hungern att suga kroppen. Inte bara i magen, utan i varenda ven och artär. Munnen känns torr och halsen är rivig av törst. Det är en smärtsam hunger, värre än någon jag någonsin kände som människa. Jag är utsvulten.
"Ät receptionisten!" manar besten inom mig. "Strunta i om hon sover eller inte. Strunta i om någon ser! Slit upp hennes strupe och töm henne! Du vet att du vill!"
"Nej!" råkar jag säga högt för att hindra mig själv.
Receptionisten hajar till, men ger mig rumsnumren.
"Glöm att jag har varit här!" säger jag och går tillbaka mot hissarna. //Cloud Memory.//
"Ok", mumlar hon och tittar frånvarande ner på sin skärm.
Jag är riktigt hungrig nu och kan knappt hålla mig tills hissen kommer upp till åttonde våningen. Jag skyndar fram genom den tomma korridoren medan jag läser numren på dörrarna. 825! Jag är framme. Jag lägger örat mot dörren för att lyssna om jag hör någon som är vaken.
//Wits+Awareness, Dif: 4. 4s.
Är någon därinne. Troligtvis. 29. Ja.
Sover personen? Troligvis. 49. Ja.//
Jag hör ingenting, så jag koncentrerar mig, använder mina vampyriska förmågor och försöker vara så tyst som möjligt. //Silence of Death.// Jag öppnar försiktigt dörren med nyckelkortet och smyger in. Jag tillhör inte de vampyrer som kan se i mörkret, men lite svagt ljust från månen och gatlyktorna strilar in bredvid de fördragna gardinerna.
En kvinna i 40-årsåldern ligger och andas tungt i sängen. Det vattnas i munnen. Jag smyger fram och drar försiktigt bort det lockiga, lite svettiga, håret som ligger över hennes hals. Blodet i ådrorna pulserar.
//Vaknar hon? 50/50. 75. Nej.//
Förväntansfullt böjer jag mig ner över kvinnan och känner den kliande känslan i mina hörntänder när de växer ut, den skrapande känslan i överkäken och det pulserande tandköttet. Jag flämtar upphetsat när mina tänder penetrerar hennes hud. Hon vaknar till och gnäller lite, men försvinner snabbt bort i ett hav av extas. Jag är också i extas när hennes varma, tjocka blod pumpar in i min mun. Det är svårt att sluta dricka och jag måste tvinga mig själv att sluta innan jag skadar henne. //Jag släcker 2 hunger.// Hon mumlar något och somnar om medan jag slickar på såren. De läker nästan genast.
Jag smyger ut ur rummet, men känner att jag fortfarande är hungrig. Lika bra att släcka törsten när jag har chansen. Jag vet inte vems domän jag är inne på, men bryr mig inte. Jag sitter ju redan i skiten. Jag fortsätter till nästa nummer som receptionisten gav mig.
//Gäller samma förutsättningar som för det förra rummet? Någorlunda troligt. 17. Ja.//
Jag gör om samma procedur i hotellrummet och känner mig sedan mycket bättre. //Jag släcker 1 hunger till, så att jag ligger på hunger 1.// Det känns som om drogerna börjar försvinna ur min kropp, och besten inom mig tystnar. Jag smyger fram till dörren och öppnar den. Precis utanför, i korridoren, står en ung kille från hotellets personal med en rullvagn.
Han rodnar när han ser mig. "Öh… Godkväll!"
"Glöm att du sett mig", slänger jag snabbt ur mig. //Cloud Memory.// Jag går in bakom honom och försöker skynda bort till hissarna innan han upptäcker mig igen.
//Jag använder Silence of Death för att han inte ska höra mina steg.
Råkar han se mig ändå? 50/50. 73. Nej.//
Det gör han inte. På vägen ner släpper jag nyckelkortet på golvet i hissen, och väl i lobbyn går jag ut genom entrén som om ingenting har hänt. Sedan ropar jag till mig en taxi.
SCEN 4
Primära Threads: Flykt
Sekundära Threads: Stalker, Skuld till Jesse Tucker, Bror
Chaos Factor: 5 //Det gick som Natalie ville i förra scenen. CF sänks med 1.//
Health: 5
Willpower: 5
Humanity: 7 (Stains: 1)
Hunger: 1
Datum: 2019 11 09, Lördag
Tid: 01.13
Plats: På väg hem
//Jag slår 1d10 mot CF för att se om någonting händer som kommer att modifiera den här scenen. Jag slår 4, under CF. Något oväntat händer. Ett jämt tal innebär att scenen blir avbruten.
Min tanke var att åka hem till min lägenhet och hämta hunden, men något stör mina planer. Vad?
Jag genererar ett Random Event. Först slår jag 1d100 på "Event Focus Table". 59 ger "PC Negative". Något dåligt kommer att hända Natalie. Jag slår 88 på "Event Meaning: Action" och får "Control", sedan 40 på "Event Meaning: Subject" och får "Exterior Factors". Jag tolkar detta som att yttre faktorer kommer att påverka min taxiresa, faktorer som jag inte kan kontrollera.
Jag kommer att tänka på en biljakt. Kan det vara det? Någorlunda troligt. 32. Ja.//
Jag är halvvägs hem, när jag hör flertalet polissirener närma sig. Vad kan det vara som har hänt? Taxichauffören kör ut i nästa korsning och märker inte att en biljakt pågår. Jag skriker åt honom att bromsa, men han hinner inte reagera innan den vita stadsjeepen, som poliserna jagar, kör rakt in i sidan av motorhuven. Jeepen är förmodligen stulen, för förövarna kör som galningar.
//Är krocken allvarlig? Väldigt troligt. 15. Ja.
Jag ger Natalie en chans att klara sig från skador. Dexterity+Athletics. Dif: 3 (hon har på sig bältet). Jag slår 3s och hon klarar sig.//
Taxin spinner runt på den regnhala gatan och krocken känns i hela kroppen. Jag böjer mig ner för att skydda huvudet som jag har sett att de gör på film när plan störtar. Trots det flyger jag fram och tillbaka och slår i både passagerarsätet och dörren. När bilen slutar snurra är jag förvånad över att jag är relativt oskadd. Taxins front tog den värsta smällen. Vilken tur att jag satt i baksätet!
Polisbilar bromsar in överallt och världen blir ett sammelsurium av sirener och rött och blått ljus. Jag försöker se om chauffören mår bra.
//Gör han det? Osannolikt. 91. Exceptionellt nej.//
"Hur gick det?" frågar jag, men när jag böjer mig fram ser jag hans döda ögon reflektera polisens saftblandare. Det är glassplitter och blod överallt. Det luktar fantastiskt. Vilken tur att jag släckte törsten på hotellet.
Jag öppnar bildörren och vacklar ut på gatan. Det är kaos. Poliser skriker. Vapen är dragna. Bilar står överallt och människor börjar plocka fram sina mobiler för att dokumentera händelsen. Jag vill bort innan jag fastnar på ett minneskort.
//Hinner jag undan innan jag blir filmad eller fotad? 50/50. 41. Ja.
Kommer någon polis att försöka stoppa mig för att tala med mig? De är ganska upptagna så troligtvis inte. 82. Nej.
Kommer någon åskådare komma fram till mig för att se hur det har gått? 50/50. 16. Nej.//
Så snabbt jag kan skyndar jag iväg genom tumultet, och tack och lov verkar ingen bry sig om vad jag gör. Skönt. Jag bestämmer mig för att gå den sista biten hem trots att det regnar. Jag är skakad. Den här natten har inte gått som jag vill.
SCEN 5
Primära Threads: Flykt
Sekundära Threads: Stalker, Skuld till Jesse Tucker, Bror
Chaos Factor: 5 //Natalie var med om en krock, men klarade sig utan skador. Hon kom också undan utan att någon brydde sig om henne. CF kan ligga kvar på 5.//
Health: 5
Willpower: 5
Humanity: 7 (Stains: 1)
Hunger: 1
Datum: 2019 11 09, Lördag
Tid: 01.32
Plats: Natalies hem
//Jag slår 1d10 mot CF för att se om någonting händer som kommer att modifiera den här scenen. Jag slår 6, inget händer.//
Genomvåt trycker jag på ringsignalen till min port. Portvakten ler åt mig och springer genast fram för att öppna dörren. Jag bor i Fulton River District, i ett gammalt bryggeri som byggts om till bostäder.
"Godkväll miss", säger han. Portvakten heter Jerome och har jobbat här i flera år. Vi känner inte varandra, men har delat några artiga kommentarer. "Men ni är ju alldeles genomblöt!"
"Nähä?" mumlar jag ironiskt och hör hur det kippar varje gång jag tar ett steg. Mina klackskor är fulla av vatten.
"Har ni haft en trevlig kväll?" undrar Jerome medan han följer mig till hissen, öppnar dörren och drar bort gallergrinden.
"Lika trevlig som en kaktus i röven", säger jag. Det dödar konversationen.
När jag kommer in i lägenheten kastar sig genast Pulitzer över mig. Han är min älskade Jack russell terrier. Jag sätter mig ner på huk och klappar honom, låter honom slicka mina läppar. Någon sa åt mig att man inte skulle låta hundar göra så, att man kan bli sjuk, men jag tror inte att det är någon fara. Jag är redan död.
Min lägenhet är inredd av Charlenes experter. Avskalad, modern och exklusiv. Jag har förstört hela deras design genom att gömma den under högar av kläder, smutstvätt, papper, dagstidningar och böcker. Det är en enda röra. Det enda jag har ordning på är mina bokhyllor, innehållande böcker om journalistik, datasäkerhet, teknologi, nordiska noirdeckare, true crime och manga.
Jag gissar att jag fortfarande har tid på mig innan någon märker att Alexei är död, så jag sätter mig vid soffbordet och slår upp min laptop. Jag behöver gömma mig någonstans där jag kan tänka och planera mitt nästa drag, men vill inte blanda in någon jag känner. Jag skyddar mitt IP innan jag börjar söka efter en villa där det begåtts ett brott under de senaste dygnen. Jag behöver hitta något polisavspärrat som jag inte tror kommer användas på ett tag.
//Wits+Technology, Dif:4. 4s.//
Efter en stunds letande finner jag en villa i Westmont där en äldre man hittats död. Det är osäkert om det var ett mord eller ett självmord, men polisens tekniker verkar vara klara. Mannen har inga kända släktingar så vitt jag kan se. Perfekt! Där kan jag stanna ett tag.
Jag slänger ner mina aftonkläder i en plastpåse och sätter upp mitt svarta hår i en tofs. Sedan byter jag om till kläder jag trivs i. Svarta cargo pants, en mörkgrå hoodie och ett par höga Dr. Martens. Jag rycker tag i min ryggsäck och börjar fylla den. Min laptop, elsladd, ett ombyte kläder, inbrottsverktygen jag fått av Stuart och mammas Beretta. Mobilen lämnar jag. Det sista jag hämtar är sovsäcken från mitt sovrum. Jag har fått den av Charlene. Det är en slags ljustät body bag i hållbart material som jag sover i då min lägenhet inte är ljussäkrad. Alla vampyrer borde ha en sådan!
När jag är klar tar jag upp Pulitzer i famnen och åker ner till entrén.
"Jag måste vara borta några dagar", säger jag till Jerome. "Du får ta hand om Pulitzer!"
Jag skulle kunna tvinga honom att säga "ja" med mina vampyrkrafter, men vill att han ska vilja på riktigt.
"Öh, va?" säger Jerome. "Vi får egentligen inte…"
"Du får 500 dollar! Han äter allt!"
//Manipulation+Persuasion (+2 för looks, stunning). Dif: 3. 2s. Jag spenderar en Willpower för att slå om 3 tärningar. 1s till.//
"Ok", säger Jerome. "Hur lång tid kommer det att…" Men jag är redan utanför dörren.
SCEN 6
Primära Threads: Flykt
Sekundära Threads: Stalker, Skuld till Jesse Tucker, Bror
Chaos Factor: 4 //Inget mer oväntat har hänt. Natalie känner sig tryggare. CF sänks med 1.//
Health: 5
Willpower: 4/5
Humanity: 7 (Stains: 1)
Hunger: 1
Datum: 2019 11 09, Lördag
Tid: 02.47
Plats: Villa i Westmont
//Jag slår 1d10 mot CF för att se om någonting händer som kommer att modifiera den här scenen. 5. Inget händer.//
Regnet har avtagit lite när jag äntligen står framför villan som tillhörde den avlidne Nolan Brooks. Det är ett blekgrönt medelklasshus i ett medelklassområde. Charlene skulle aldrig sätta sin fot här. Jag tog mig hit kommunalt och slängde plastpåsen med mina blodiga aftonkläder i en soptunna på vägen.
Jag kollar att ingen befinner sig på gatan och går sedan fram till dörren. Det sitter polistejp överallt. Jag vill inte bryta den. Istället går jag runt huset och hittar en överbelamrad bakgård. Det ser ut som om Mr. Brooks hade svårt att slänga saker. Jag smyger fram till husväggen.
//Är någon i närheten som skulle kunna se Natalie? Någorlunda troligt. Det är sent, men de kanske har grannsamverkan i området. 14. Ja.
Är det grannsamverkan? 81. Nej.
Är det närmaste grannen? 71. Nej.
Är det en tonåring som har smugit ut genom ett fönster? 30. Ja.
Dexterity+Stealth mot personens Wits+Awareness (en dicepool på 2 verkar vettigt då jag inte hittar några stats för "vanliga" personer). Jag 2s. Personen 2s. Jag är "the acting character" och vinner.//
Från en villa i närheten hör jag ljudet av ett fönster som öppnas, jag trycker mig mot väggen och försöker försvinna i skuggorna. Jag ser hur en tonårig kille klättrar ut och hoppar ner till marken. Som tur var ser han inte mig. Jag väntar tills han har sprungit iväg och plockar sedan fram mina verktyg. Jag väljer ett av fönstren och sätter igång.
//Strength+Larceny, Dif 2. 2s.//
Det är inte svårt att knäcka upp fönsterkarmen med min kofot. Jag skjuter upp fönstret, klättrar in och stänger det snabbt bakom mig. Jag kommer in i ett vardagsrum. Det luktar ingrott av gammal man och en svag doft av intorkat blod. Jag tänder min ficklampa och går snabbt igenom huset. Jag hittar inga konstigheter förutom blodfläckar i köket. Så småningom kommer någon att komma hit för att städa, men det är inte en prioritet. Jag gissar på att jag kan stanna här i några nätter.
Jag letar upp källardörren och går ner till källaren. Även här är det fullt av saker. Jag får klättra över högar när jag går runt för att kontrollera om det kan komma in något solljus. Det verkar inte så. Lättad över att jag äntligen är trygg, sätter jag mig ner mot en vägg och slappnar av. Jag har fortfarande ingen egentlig plan, men vet att jag inte vill att Camarilla ska komma åt mig. I alla fall inte innan deras känslor har lagt sig lite, och Charlene har hunnit prata med dem.
Jag spenderar några timmar till att fundera, och när morgonen börjar närma sig öppnar jag min laptop för att kontakta min sire. Jag hittar en öppen wifi och döljer mig, sedan mailar jag Charlene. Det vita tornet är paranoida när det gäller all slags teknologi som kan avlyssnas eller hackas, så även om jag döljer vad jag gör är det säkrast att inte skriva något som kan äventyra maskeraden.
From:
dusk_18@hide-u.net
Sent: Saturday, November 09, 2019 5:57 AM
To:
charlene.eckhart@esh.com
Subject: Shitshow
Läget?
---
From:
charlene.eckhart@esh.com
Sent: Saturday, November 09, 2019 5:59 AM
To:
dusk_18@hide-u.net
Subject: Re: Shitshow
Läget!? Jag har försökt att kontakta dig hela natten! Varför svarar du inte på din mobil? Jackson är i upplösningstillstånd!
Bästa hälsningar
Charlene Eckhart
Eckhart, Strobel & Hendricksen
400-410 Michigan Ave
Chicago, IL 60611
USA
+1 312-555-3284
charlene.eckhart@esh.com
---
From:
dusk_18@hide-u.net
Sent: Saturday, November 09, 2019 6:00 AM
To:
charlene.eckhart@esh.com
Subject: Re: Re: Shitshow
Så du har hört vad som hänt. Han drogade mig och försökte våldta mig på sitt hotellrum. Det var självförsvar.
---
From:
charlene.eckhart@esh.com
Sent: Saturday, November 09, 2019 6:03 AM
To:
dusk_18@hide-u.net
Subject: Re: Re: Re: Shitshow
Kunde du inte ha sagt åt honom att låta bli. Jag menar sagt till lite "extra". Jag vet att du kan.
Bästa hälsningar
Charlene Eckhart
Eckhart, Strobel & Hendricksen
400-410 Michigan Ave
Chicago, IL 60611
USA
+1 312-555-3284
charlene.eckhart@esh.com
---
From:
dusk_18@hide-u.net
Sent: Saturday, November 09, 2019 6:04 AM
To:
charlene.eckhart@esh.com
Subject: Re: Re: Re: Re: Shitshow
Var drogad. Tappade fattningen. Sorry.
Jag har dragit. Är jag efterlyst?
---
From:
charlene.eckhart@esh.com
Sent: Saturday, November 09, 2019 6:05 AM
To:
dusk_18@hide-u.net
Subject: Re: Re: Re: Re: Re: Shitshow
Sorry? Jag vet inte vad jag ska göra med dig…
Du är inte efterlyst. Rummet är städat. Däremot letar Jackson efter dig. Du måste komma in!
Bästa hälsningar
Charlene Eckhart
Eckhart, Strobel & Hendricksen
400-410 Michigan Ave
Chicago, IL 60611
USA
+1 312-555-3284
charlene.eckhart@esh.com
---
From:
dusk_18@hide-u.net
Sent: Saturday, November 09, 2019 6:06 AM
To:
charlene.eckhart@esh.com
Subject: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Shitshow
Nej.
---
From:
charlene.eckhart@esh.com
Sent: Saturday, November 09, 2019 6:09 AM
To:
dusk_18@hide-u.net
Subject: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Shitshow
Nej!? Nu gör du som jag säger! Jag har ansvar för dig! Har jag inte tagit hand om dig, kanske? Har jag inte sett till att du har allt? Att du inte har saknat något? Jag såg t.o.m. till att ta dig till en frisör, till manikyr och pedikyr, innan jag bjöd över dig till "vår sida". Jag såg till att dina ben var rakade och allt annat! Är inte det att visa hänsyn? Det är inte alla som har den lyxen. Jag kan bara drömma om lena armhålor!!!!!
Nu är det du som visar hänsyn! Låt mig inte få skämmas över dig! Jag bestämmer över dig, och du kommer in så fort solen går ner!!!!!
Bästa hälsningar
Charlene Eckhart
Eckhart, Strobel & Hendricksen
400-410 Michigan Ave
Chicago, IL 60611
USA
+1 312-555-3284
charlene.eckhart@esh.com
---
From:
dusk_18@hide-u.net
Sent: Saturday, November 09, 2019 6:06 AM
To:
charlene.eckhart@esh.com
Subject: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Shitshow
Jag är oskyldig. Det var inte meningen att ställa till det. Det var självförsvar. Om jag kommer tillbaka, lovar du att jag inte blir straffad då? Lovar du att allt kommer vara som vanligt? Lovar du att du har min rygg?
---
//Kan Charlene lova det? Väldigt otroligt. 54. Nej.
Kommer Charlene att skydda sig själv i första hand? Troligt. 32. Ja.//
---
From:
charlene.eckhart@esh.com
Sent: Saturday, November 09, 2019 6:15 AM
To:
dusk_18@hide-u.net
Subject: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Shitshow
Jag förstår. Kom in så löser vi det här!
Bästa hälsningar
Charlene Eckhart
Eckhart, Strobel & Hendricksen
400-410 Michigan Ave
Chicago, IL 60611
USA
+1 312-555-3284
charlene.eckhart@esh.com
---
Det var inte svaret jag ville ha. Jag kan inte lita på min sire. Jag får försöka klara mig själv.
Jag kollar på nätet när solen går upp. Vi vampyrer är lika besatta av det som ni dödliga är av vädret. Kl. 06.32. Inte underligt att jag känner mig trött. Jag slår ihop min laptop och kryper ner i min body bag. Goddag!
//Här tänker jag att det är ett passande avslut för den första "sessionen". Jag ger Natalie 2 Experience Points (eftersom jag spelar solo). Jag slår 2 tärningar för Remorse. 1s. Min Stain försvinner.//