Nekromanti Vandra ner i underjorden

[walium]

Jag såg filmen "8 mm" på Ztv för någon vecka sedan och blev inspirerad av filmens tema. Då menar jag inte våldsporrfilmer där folk dör på riktigt utan något helt annat. Jag lovar.

Jag tänker på den gradvisa vandringen ner i det mänskliga helvetet som huvudpersonen gör. Det slår mig att det borde vara ett effektivt grepp även i skräcksammanhang. De förhållandevis normala rollpersonerna som av någon anledning dras in i samhällets skuggsida. Och då menar jag inte nödvändigtvis någon slags Kult avslöjande utan bara en konfrontation med de sidor av samhället som man normalt undviker och varnar sina barn för. "Om du dansar med djävulen så kommer han att förändra dig". Kan det vara ett skräckelement värt att infoga i en kommande kampanj?

 

[Kitzune]

Kan det vara ett skräckelement värt att infoga i en kommande kampanj?

Helt klart!

Det jag kom på först av allt var de mycket tacksamma urbana myterna.

Scen 1, Köket:

Mamma: "Jon, du vet väl att du skall hålla dig borta ifrån luffarna i centrum, eller hur? De är sjuka och kan vara farliga"

*flashback till scen där en luffare försöker prata med Jon*

Jon: "....Ja, mamma. Jag lovar att hålla mig borta"

Scen 2, Jon är vuxen, 10-15 år efter köksscenen:

Jon har själv blivit utblottad efter att ha förlorat jobbet och blivit utkastad av sin fru. Nu tvingas han bli en av sin barndoms största skräck: en luffare.

Ja och så kan man ju skruva till det här i vilken riktning man så önskar. Kan bli ganska intressant, speciellt i en spelgrupp som är sugna på lite moraliska värden. Om det sedan blandas in lite skräck eller thriller-moment (Jon möter luffaren han sprang ifrån som liten) kan det bli riktigt intressant. Karaktären förändras gradvis och mot sin vilja till något han/hon inte vill bli, etc. Vad tror du, Walium? Var det något som fick fart på dig?

/Alexander Gyhlesten

 

[magoo]

Absolut!

Jag tycker att det du beskriver är väldigt intressant! Jag är mycket förtjust i "vanliga människor som hamnar i ovanliga situationer och blir snurriga"-filmer. Falling Down eller The Game är två lysande exempel, Eyes Wide Shut en annan, Memento en mer skruvad variant.

Det är kanske lite svårt att rollspela men ack så rysligt! Berätta gärna mer!

 

[walium]

"Vad tror du, Walium? Var det något som fick fart på dig?"

Luffarhistorier i all ära men jag vill ha blod! Blod! Muahahaha!!

Nåja, jag tänkte mig nästan något ännu mörkare. Du vandrar ner i slummen, mörkret, det moraliska förfallet och upptäcker allt fler sanningar om dig själv och mänskligheten. Till att börja med blir du förfärad, äcklad rentav. Vilka sjuka, perversa människor det finns!! Gradvis blir du mer och mer avtrubbad, okänslig. På ett visst plan kanske du börjar inse att de här människorna inte är så annorlunda ändå. Den insikten fyller dig med vrede. Du anser dig ha den moraliska rätten på din sida. De har ingen rätt att döma dig! Eller stirra med sina tomma ögon! Kanske börjar du även inse att det moraliska förfallet, mörkret, det sjuka, ingalunda är begränsat bara till slummen eller den nedslitna förorten. Vem är det som sitter i den stora Mercedesen med nedtonade rutor? Varför pratar han med de prostituerade tonårspojkarna? Tänk om du stirrar ner i den allra mörkaste av brunnar och det enda du ser är din egen spegelbild?

Nu håller jag bara på att flumma runt en massa i ett försök att fånga en viss känsla. Hoppas du förstår vad jag menar.

 

[walium]

Re: Absolut!

"Det är kanske lite svårt att rollspela men ack så rysligt! Berätta gärna mer! "

De sägs ju att gränsen mellan geni och galenskap är hårfin. Det är ett faktum som man borde använda sig av mer i skräck. I filmexemplet "8 mm" betalar en rik gammal knös en miljon för att spela in en snuff-film. Bara därför att han kan. De mest motbjudande handlingar kan begås av vanliga, respekterade människor. Genom att ställa rollpersonerna inför "omöjliga" val eller utsätta dem för stor press kan man säkert få fram deras mörkare sidor.

 

[Ghoulz]

Vandringssägner...

efter att ha besökt den här länken är det bara att börja jobba:

Snopes: Horros

Mycket underhållande, även som enbart läsning.

 

[Kitzune]

Hoppas du förstår vad jag menar.

Jodå, jag förstod känslan du ville fånga. Hmm... Får ta mig en funderare på det där. Kan bli otroligt svårt att stämpla in känslan i spelarna, eller har jag bara fel spelare?

/Alexander Gyhlesten

 

[Kitzune]

Re: Vandringssägner...

Tack för länken. Den såg prima ut. Här skall bokmärkas!

/Alexander Gyhlesten

 

[walium]

" Kan bli otroligt svårt att stämpla in känslan i spelarna, eller har jag bara fel spelare?"

Jag tror inte att du har fel spelare. Vill man få det att fungera är det nog bäst att låta det ta lite tid. Låta det ske gradvis över en lång tidsperiod. Fast jag erkänner villigt att jag är bättre som idespruta än skräckspelledare.

 

[Ghoulz]

Ntürlich, mein Herr Doktor!

Självklart är det här något man inte bara kan utan även BÖR göra! Vilket äventyr i det viktorianska London är komplett utan ett besök i East Ends slum? En br ainspirationskälla kan vara Scorseses "Gangs of New york" om man putsar lite på den glittriga fasaden och funderar igenom att folk faktiskt levde så. Det går att utsträcka till nuet på ett alldeles utmärkt sätt. Man bör också sträva efter att skapa personliga moraliska dilemman där rollpersonerna ställs inför omöjliga val: stoppar jag min farbror pedofilens framfart och förlorar mina pengar och mitt anseende? Den situationen kan vara svårare än vad mant ror med tanke på brist på bevis och det etablerade samhällets tendens att överse med mycket men aldrig med skandalmakare... Kolla in det här som ett exempel på hur pikant det kan bli:

"Bordellaffären"

Det är bara att köra på! Själv planerar jag att i framtiden skriva en skräck/urban fantasy-kampanj som ska utspela sig i JT Leroys white trash-amerika. Det kan bli något alldeles extra det...

 

[Kitzune]

Re: Ntürlich, mein Herr Doktor!

Själv planerar jag att i framtiden skriva en skräck/urban fantasy-kampanj

Det låter som en alldeles utmärkt idé. Länken i en tråd här nedan är en utmärkt källa för det insåg jag när jag bläddrade lite bland artiklarna där. Någon hade tagit fel på innehållet i en urna med aska och trodde det var kokain, för ett ganska kul exempel

Rock on!

/Alexander Gyhlesten, som själv blev himla inspirerad

 

[walium]

Re: Ntürlich, mein Herr Doktor!

"En br ainspirationskälla kan vara Scorseses "Gangs of New york" om man putsar lite på den glittriga fasaden och funderar igenom att folk faktiskt levde så. "

Jag håller med om att den snuskiga och nerslitna miljön kan fungera utmärkt som inspiration. Däremot hade jag glatt ignorerat de rent pinsamma Braveheart scenerna där kvarterets glada grabbar gör upp med allsköns tillhyggen. "From Hell" hade man också kunnat använda som inspiration om man vill spela under den tidsepoken.
Alla konspirationskampanjer som avslöjar statens och människans hänsynslöshet går också utmärkt att använda. Hur tänker landets ledande skickt under en politisk eller nationell kris?
James Ellroys böcker "En amerikansk myt" och "6000 kalla" går säkert också att använda.

 

[Ghoulz]

Ellroy

Jo, ellroy är ju överlag förbannat bra. Både inspirationsmässigt och rent litterärt. Stort. Man kan enkelt ta vad som helst ur hans produktion och bygga på. Ta Brown's Requiem t.ex., hans första bok. Tidigt 80-tal i Los Angeles. Jagt ror inte att Super 8 skulle vara det den är utan Ellroys insatser för att fördjävliga den amerikanska romanen.

 

[Gabri L]

Ditt exempel här för mina tankar till Poppy Z Brites alster. I början undrade jag hur i helskotta detta kunde få tryckas och säljas, men blev sedan mer och mer avtrubbad.

Undrjorden finns där ute, i verkligheten. Man kan göra en helt underbar kampanj utan att behöva ta till okkultism och rämnande illusioner och allt det där. Tänk dig bara att spelarna är ett gäng nyutexaminerade polisaspiranter, som plötsligt kommer i kontakt med det som vi vanliga människor aldrig ser. I början är de rena och oskyldiga, med ideal. För att sedan graduellt börja förstå varför den ärrade sergeanten/kommissarien tar mutor, kanske smakar lite på det beslagtagna pulvret osv.... allt á la Training Day eller varför inte de nya Beckfilmerna... Sedan sitter de vid köksbordet en dag och inser vad de har blivit...

 

[Gabri L]

Tack för den! Underbart! [OT]

Musiken gick mig på nerverna dock. Sedan hittade jag den lilla knappen...

 

[Gabri L]

Oj. Obehagligt att detta sker på riktigt...[ot/nt]

NT = No Text

 

[w176]

Nedbrytade och tvivvel av ideal

Helt klart så måste någon gång under nedbrytningsprocessen innehålla att rollpersoneran måste ge upp eller omforma sina egna ideal.

Ta och krossa den unga polisaspiranten syn på rättvisa genom att som SL först bygga upp en verklig rättvisekulmen om att NU kommer alla få vad de förtjänar för att sedan totalt krossa illiusionen. *Mysa*
Jag tycker rent allmänt det är rätt kul att bryta ner värderingar hos karaktärer på olika sätt då detta alltid atingen ledar till tragiska typer som ger upp hoppet eller karaktärer med förvridna versioner av de ursprungliga värderingarna. Polisaspiranten i exemplet skulle kunna förvridas till någon självrättfärdigande Punisher typ som fortfarande tror på rättvisa men numera har inställningen att det är något man får ta itu med själv eller någon med en slags makt ger rätt inställning.

Tro på Gud, tro på sig själv, på kärleken eller trorn på en medmännsikor som tänkande förstånde varelser blir också himla kul om man tar och börjar bryta ner dem lite lagom eller bestämmdet för att krossa dem.

/Elin, som förra helgen försökte spela en karaktär villken gudstro skulle brytas ner villket på något sätt slutade med att denne sprang omkring med maxvärde i tro och slaktade otrogna med ett flammande svärd

 

[entomophobiac]

Ska man analysera CoC så är det detta gradvisa sönderfall av sans och reson som egentligen grundar hela den Lovecraftianska skräckgenren. I takt med att ditt sinne kollapsar så kollapsar värderingar, normer och din syn på tillvaron. Du fråntas periferin och lämnas kvar med endast de mest personliga sanningarna.

Som när Danforth, i At the Mountains of Madness, börjar rabbla namnen på tågstationer nedfallen på sina bara knän. Han söker stabilitet eftersom hans hjärna inte kan förstå att det faktiskt var en gigantisk shoggoth som planerade att äta upp honom och därför kom i 180 rakt i hans riktning. Istället försöker han förklara för sig själv att det var ett tåg som kom genom tunneln i den uråldriga staden.

För när den stackars mänskliga hjärnan utsätts för saker som får den att ifrågasätta teman som den alltid tagit för givet - då slår det slint. Oavsett om det är Los Angeles porrbranch eller en shoggoth i 180 som övertrasserar galenskapskontot...

 

[Ymir]

Re: De utan hjärtan

Spela mitt och Yyrkoons scenario "De utan hjärtan" på Gothcon. Det borde vara precis det du söker, och förhoppningsvis ett utmärkt exempel på hur sådana här teman kan hanteras.

- Ymir, söker också spelledare till ovan nämnda scenario

 

[EchonCique]

Gradvis vandring ner i det personliga såväl som mänskliga helvetet är intressant, spännande och engagerande att spela ut både som SL och spelare.

Prova på scenariot "De utan Hjärtan" nu på GothCon om du har tid. Där använder vi oss av en David & Olle(tm) patenterad lösning: Yintrappan. Den är uppbyggd på liknande sätt som Maslows behovstrappa fast liiiiite annorlunda innehåll på de olika stegen .

Infoga det elementet i din kampanj! Tänk dig för dock hur det gradvist skall utvecklas. Det är inte roligt om det kommer pang på. Men det är ju vad jag tycker..