Nekromanti Vanliga fallgropar vid användandet av scener?

[bladerunner_35]

Hej.

Jag planerar att spelleda en minikampanj i Svavelvinter. Svavelvinter är ett karaktärsdrivet rollspel som delar upp berättelsen i scener.

Jag är mer bekväm med traditionella, simulationistiska rollspel och har aldrig riktigt greppat "dramatiskt" rollspelande. Även om det förefaller enkelt på papper är jag osäker på hur scener fungerar i praktiken. Jag tänkte därför höra mig för här om ni har några enkla tips eller länkar till en nybörjare?

Jag är framförallt intresserad av att höra om vanliga misstag och fallgropar i användandet av scener.

 

[Mogger]

Jag är helt övertygad om att du redan har spelat med scener.

Känner du igen det här?

"Ok, ni befinner er på värdshuset Flammande tuppen, som ligger bredvid Draktorget."

Så sätter du en scen. Du vet redan hur man klipper också.

"Resan till Absalon tar ca 8 timmar"

Så klipper du bort sånt som inte direkt för spelet framåt.

Det är de enda två teknikerna du behöver tänka på. Men, det finns lite annat att tänka på. I karaktärsdrivet spel delar RP ofta på sig, då gäller det att klippa mellan de olika så att de får spela lika mycket, och helst inte för länge. En scen kan med fördel pausas medan andra RP får göra annat.

Det finns massor att säga om scener, men det här är det mest grundläggande.

 

[Mogger]

Med det vill jag alltså ha sagt att det vanligaste misstaget sannolikt är att göra en stor grej av det. Det är det inte.

 

[solvebring]

• Vart är vi? Vad finns att berätta om platsen?
• När är vi? Om man har tänkt att spela en flashback, en dröm osv. kan det vara bra att klargöra det.
• Vilka är där? Ange vilka roller som ska spelas i scenen.

 

[solvebring]

Lyssna på Nordnordostarnas podcast. Du hittar avsnitten på bloggen jag länkat till. Du kan också hitta en tråd om podcasten i forumets Promotion-forum.

Avsnitt 3 och 4 är bra, för det är inspelningar från spel av Zombie Cinema. Det är ett rollspel som bland annat bygger på scenväxling. Lyssna så ska du se att du får en känsla för det här med scener och turordning. Där pratar man också en del om klippning. Bland annat att det är bra med klippgester, att man t.ex. härmar en sax med fingrarna när man tycker det är dags att klippa en scen. Ser man då som scenägare att de andra sitter och gör den här gesten så förstår man lätt att "Ja, det är bra att bryta här. Let's do that."

Avsnitten om Silver and White och While the World Ends kan nog också ge en hel del. Daughters of Verona använder också scener, så tja, varför inte det avsnittet också... Och avsnitt 13, om Den yttersta domen, det är nog ett mycket bra avsnitt.

 

[Mogger]

• Introducera karaktär/antagonist
• Utveckla karaktär/antagonist
• Visa konflikt
• Visa framtida konflikt
• Ge information till protagonisterna
• Skapa atmosfär

 

[solvebring]

• Introducera karaktär/antagonist
• Utveckla karaktär/antagonist
• Visa konflikt
• Visa framtida konflikt
• Ge information till protagonisterna
• Skapa atmosfär

 

[Mogger]

Schysst, det här var ju ett jättebra tips. Lust att förklara varje punkt med en mening eller två?

Vesst. Tänk på att det inte finns några vattentäta skott mellan dessa. Det här är bara riktlinjer som scensättaren kan ha i bakhuvudet. Det är inte en fullständig lista över allt meningsfullt som kan ske inom ramen för en scen.

Introducera karaktär/antagonist
Scenen presenterar en individ som inte figurerat i berättelsen tidigare. Lämpligen avslöjas något om personen som driver på berättelsen som motiv, mål, hemligheter eller liknande.

Utveckla karaktär/antagonist
En tidigare känd antagonist visar något som sätter henne i nytt ljus. En karaktär agerar på en typisk bomb eller visar upp en ny sida.

Visa konflikt
Scenen etablerar ett tydligt hot som protagonisterna måste hantera på något sätt.

Visa framtida konflikt
Scenen etablerar ett tydligt hot som protagonisterna måste hantera på något sätt, men inte omedelbart.

Ge information till protagonisterna
Säger sig självt. En handout exempelvis, eller en SLP som berättar något viktigt.

Skapa atmosfär
Vissa scener är sköna trots att det inte tycks hända något alls. Jag brukar sortera dem under den här rubriken. Det kan vara en zonfarare (I Mutant) som glider runt på marknaden och kollar på skrot eller vad som helst. Det kan vara SL som beskriver hamnen i Tricilve. O.s.v.

 

[bladerunner_35]

Jag är helt övertygad om att du redan har spelat med scener.

Känner du igen det här?

"Ok, ni befinner er på värdshuset Flammande tuppen, som ligger bredvid Draktorget."

Så sätter du en scen. Du vet redan hur man klipper också.

"Resan till Absalon tar ca 8 timmar"

Så klipper du bort sånt som inte direkt för spelet framåt.

Saken är den att man alltid, som Måns visat, spelar scener i rollspel, det är bara det att de spel som använder scener mer aktivt, som detta så vitt jag förstår, uttalat använder sig av scener. Det är egentligen den stora skillnaden, att man nu går in för att dela upp spelet i scener - det sker inte bara per automatik genom spelledandet utan här är alla medvetna om att scenerna finns och att spelet fortskrider utifrån och genom det. Ta det som det är och kör.

Jag anade att detta skulle komma upp och visst har vi gjort så när vi spelat.

Det som dock får mig att pausa är den i mina ögon väsentliga skillnaden i fokuset på det dramatiska. Jag har försökt komma åt detta flera gånger förut, både här och på rpg.net men eftersom jag egentligen inte spelat så mycket rollspel som fokuserar på det dramatiska har jag inte kunnat pröva det i praktiken.

Och säg nu inte att vi alltid har fokuserat på det dramatiska!

Vad jag menar när jag säger simulationistiskt är att jag då som spelledare, till exempel till Eon, inte brydde mig om så mycket om det blev tråkigt. Jag brydde mig inte om "pacing" eller höjdpunkter eller strålkastarljus eftersom jag försökte simulera en slags verklighet (utifrån rollspelets värld). Verkligheten är ju ibland (ofta) tråkig och tyckte spelarna att det var tråkigt fick de se till att karaktärerna gjorde något roligt. Att slänga in "ninjor" har alltid varit världsfrånvänt för mig eftersom ninjorna måste ha en trovärdig och ofta omständlig förklaring till sitt plötsliga uppdykande.

Att nu helt kasta det synsättet åt sidan och istället vara ansvarig (tillsammans med spelgruppen javisst, men ändå) för att skapa dramatik är läskigt.

Jag tror att en av mina största farhågor är att de ska kännas som en hollywood film. Det vill säga kanske lite halvkul med roliga effekter men på det hela taget ganska förutsägbart. På samma sätt som jag tydligt kan se en plantering i början av en film misstänker jag att det tydligt går att känna igen de insända ninjorna som ingenting annat än en plötslig och effektful explosion som med sitt malplacerade uppdykande gör berättelsen mindre trovärdig.

Men men, de tips ni ger verkar handfasta och enkla så jag bugar och tackar och får helt enkelt kasta mig ut i dramatikens gungfly. Säkerligen vänder jag åter lerig och tilltufsad för mer råd.

 

[Mogger]

Jag tror att en av mina största farhågor är att de ska kännas som en hollywood film. Det vill säga kanske lite halvkul med roliga effekter men på det hela taget ganska förutsägbart. På samma sätt som jag tydligt kan se en plantering i början av en film misstänker jag att det tydligt går att känna igen de insända ninjorna som ingenting annat än en plötslig och effektful explosion som med sitt malplacerade uppdykande gör berättelsen mindre trovärdig.

Någon sa, when all else fails, send in the ninjas! Jag tycker att det viktigaste ordet här är 'all'. Alltså, ta bara till den sämsta lösningen om det verkligen, verkligen inte finns någon annan.

Vad du ska tänka på hjälper spelet dig med. Svavelvinter har ju en massa hjälpmedel. De brukar kallas flaggor. Söker du på 'flaggor' här på forumet så kommer du att hitta massor av inlägg och tips på hur de kan användas.

 

[Sodivra]

En fallgrop som vi diskuterade nyligen i tråden "Målet med scenen" är att i förväg diskutera vad som kommer hända i scenen, vilket gör att scenen blir "spelad" i förberedelserna. Lätt hänt.

En annan fallgrop jag anar här är att du vill spela dramatiskt, men det beror lite på vilken spelstil man kör i Svavelvinter. Kommer ni improvisera mycket, eller har du en story förberedd som spelledare?

Ifall ni improvisera så får du akta dig för att vilja göra det för dramatiskt korrekt, vältajmat, originellt, osv. Helt enkelt, tänka för mycket. Spela med magen istället, gör det som känns självklart och inte det som är originellt, våga spela slarvigt och spontant, låt spelarna ha ihjäl dina SLP, sabba din plan och knycka dina hemligheter. Då blir det bäst!

Orkar du så rekommenderar jag att du läser Play Unsafe, den är både billig och snabbläst och ger en bra grundkurs i ämnet. Ja, ifall ni ska köra improspel då alltså.

 

[Mogger]

Ja, ifall ni ska köra improspel då alltså.

Svavelvinters karaktärsdrivna spel bygger till stor del på Story Now, så det är sannolikt.

 

[Sodivra]

Ja, ifall ni ska köra improspel då alltså.

Svavelvinters karaktärsdrivna spel bygger till stor del på Story Now, så det är sannolikt.

Åh, jag blir sugen!

 

[TomasFriaLigan_UBBT]

Massor av bra råd i den här tråden! Har inte mycket att tillägga.

Vad du ska tänka på hjälper spelet dig med. Svavelvinter har ju en massa hjälpmedel. De brukar kallas flaggor. Söker du på 'flaggor' här på forumet så kommer du att hitta massor av inlägg och tips på hur de kan användas.

En detalj: Flaggor kallas berättelsekrokar i Svavelvinterspelet, men har exakt samma funktion.

"Att slänga in "ninjor" har alltid varit världsfrånvänt för mig eftersom ninjorna måste ha en trovärdig och ofta omständlig förklaring till sitt plötsliga uppdykande.

Din liknelse med ninjorna är intressant - på sätt och vis är det ju precis det du ska göra. In med ninjorna när spelet tappar driv!
Men - och det är ett stort men - använd "ninjor" som är intressanta och relevanta och, inte minst, relaterar till de inviduella karaktärernas flaggor/berättelsekrokar. "Ninjorna" är det som kallas prövningar i spelet (kallas annars ofta bomber eller bangs).
Spela med höga insatser och utan hemligheter!

Men - det viktigaste rådet är nog de som flera redan givit: Tänk inte för mycket. Gör det som känns naturligt, och försök inte förändra allt på en gång.

 

[solvebring]

En fallgrop som vi diskuterade nyligen i tråden "Målet med scenen" är att i förväg diskutera vad som kommer hända i scenen, vilket gör att scenen blir "spelad" i förberedelserna. Lätt hänt.

En annan fallgrop jag anar här är att du vill spela dramatiskt, men det beror lite på vilken spelstil man kör i Svavelvinter. Kommer ni improvisera mycket, eller har du en story förberedd som spelledare?

Ifall ni improvisera så får du akta dig för att vilja göra det för dramatiskt korrekt, vältajmat, originellt, osv. Helt enkelt, tänka för mycket. Spela med magen istället, gör det som känns självklart och inte det som är originellt, våga spela slarvigt och spontant, låt spelarna ha ihjäl dina SLP, sabba din plan och knycka dina hemligheter. Då blir det bäst!

Orkar du så rekommenderar jag att du läser Play Unsafe, den är både billig och snabbläst och ger en bra grundkurs i ämnet. Ja, ifall ni ska köra improspel då alltså.

 

[Guendolin]

Hej.

Jag planerar att spelleda en minikampanj i Svavelvinter. Svavelvinter är ett karaktärsdrivet rollspel som delar upp berättelsen i scener.

Jag är mer bekväm med traditionella, simulationistiska rollspel och har aldrig riktigt greppat "dramatiskt" rollspelande. Även om det förefaller enkelt på papper är jag osäker på hur scener fungerar i praktiken. Jag tänkte därför höra mig för här om ni har några enkla tips eller länkar till en nybörjare?

Jag är framförallt intresserad av att höra om vanliga misstag och fallgropar i användandet av scener.

Jag vet inte riktigt vad "Scener" betyder i detta fall. Jag personligen tyckte inte om "scener" som i de första Coriolis-äventyren (GSF, MV m.f.) Där en scen kommer direkt efter nästkommande scen i linjär form.

När jag spellett Svavelvinter på Gothcon & Lincon har jag räknat/tänkt en scen så här:

En scen är när en grupp av spelarna är på en bestämt plats under en viss tid.

En scen börjar för mig på två sätt: Spelarna kommer till en viss plats eller något händer platsen spelarna är på. En scen slutar för mig på två sätt: Spelarna lämnar platsen eller en tid förflyter utan att något händer. För mig skapas scener ofta dynamiskt under spelets gång även om jag ofta har en del förberedda scener och "triggers" som får dem i spel.

 

[Genesis]

Att nu helt kasta det synsättet åt sidan och istället vara ansvarig (tillsammans med spelgruppen javisst, men ändå) för att skapa dramatik är läskigt.

Jag har ett par kommentarer på detta.

1: Om Svavelvinter är inspirerat av den "nya skolan" så bör det ha tagit efter en av dess grundläggande sanningar: spelledaren är inte ansvarig för att gruppen har roligt. Det är hela gruppens ansvar.

2: Att spela med scener innebär inte att det måste vara dramatiskt hela tiden. Drama drama drama blir lätt alltför stressat och spelarna hinner inte investera i fiktionen. Bra scensättning handlar lika mycket om att sätta fokus på saker som ger oss insikt i rollpersonernas personlighet och verklighet. Vad man vill klippa bort är inte det som inte är dramatiskt utan det som inte är intressant.

3: Närhelst du inte direkt vet vad du bör sätta för scen härnäst, fråga spelarna. "Vad skulle ni vilja se nu?", "Vart hade ni tänkt gå nu?", "Jag skulle vilja ha en scen där du träffar din far, var kan ni tänkas stöta ihop med varandra?", "Vi behöver nog inte spela ut hur ni går och handlar förnödenheter. Låt oss klippa till när ni tänker ge er av. Hur planerar ni att resa?" och så vidare.

 

[Ögat]

Jag är framförallt intresserad av att höra om vanliga misstag och fallgropar i användandet av scener.

Nu har det mesta redan sagts, men jag tänker att ett vanligt misstag i användandet av scener är att man tänker för mycket på teaterns struktur. Scener i rollspel är sällan lika precisa, dramaturgiskt korrekta och tydligt avgränsade, och det finns ingen anledning att försöka pressa dem till att bli det.

En bra scen kan - till exempel- fungera som ett stödord. Du vet att rövarbaronen bor i ett slott, och att det kommer vara månförmörkelse där. Så du kör lite som du vill, men har hela tiden i bakhuvudet att det finns en färdigt sceneri att placera rollpersonerna i när det känns bekvämt. Plötsligt tappar spelet fart, du går igenom dina scener och WHAM! Månförmörkelse. I fjärran tornar ett slott upp. Vad gör ni?

Utifrån ninja-liknelsen är det bra att komma ihåg att det är scenen som ninjar in genom fönstret, när improvisationen tryter.