"Vanligt jävla rollspel"?

[zo0ok]

Är CoC trad? Är BW indie? Skit samma! säger jag.

(Jag håller med för) jag är mer intresserad av vad som funkar och vad som inte funkar. Låta spelarna sätta en scen? Vandrade monster? Bra räls? Figurer? Resurshantering? Dödlighet? För mig är det bara sätt att tänka, eller verktyg, som kan fungera rätt använda och som kan vara irriterande fel använda. Och där man kanske inte ska använda alla samtidigt, men bara för att man kör med något en vecka behöver man inte köra med det nästa vecka.

Musik-teori är en sak. Att spela ett visst instrument är en annan sak. Och den mesta musikteorin är relevant för många olika instrument. Det är inte så meningsfullt att tala om "gitarrmusik", för det är en jävla skillnad på musik där gitarrer förekommer. Vanlig jävla musik. Om det inte låter jävligt udda.

Eller programmering (jag gissar att några fler här har en susning). Computer science är en sak. Ett specifikt programmeringsspråk är något annat. "objekt" eller "higher-order-functions" har mer framträdande roll i vissa språk än andra - men som koncept är de relevanta oavsett. Det är inte meningsfullt att prata om hur Java-programmerares jobb som så fantastiskt annorlunda än Python-programmerares. Vanlig jävla programmering. Om man inte handkodar assembler och skickar ut i rymden för att patcha en satellit eller nåt - för då är det inte så vanligt.

Vanligt-jävla-rollspel tycker jag flyttar fokuset från själva spelet och etiketten, till aktiviteten och underhållningen. Och det är trots allt det som är det intressanta.

"Vanligt jävla rollspel" tycker jag därför är en bra påminnelse om att försöka närma sig hobbyn med så öppna ögon som möjligt.

Ja, och även om jag kör någon OSR Megadungeon och kallar mig domare, och du kör något helt annat spelledarlöst, så förbereder vi oss, vi samlas några vänner, vi berättar tillsammans en ny berättelse där det finns både förberedda och okända element, och vi följer några ramar eller något regelverk. Det är jättemycket som förenar oss. Och vi kan låna/lära friskt även om vi spelar olika spel, precis som gitarrist kan höra något som låter coolt på ett piano och ta med sig det. Eller en hip-hoppare kan inspireras av något från folkmusik från balkan.

 

[krank]

Eller programmering (jag gissar att några fler här har en susning). Computer science är en sak. Ett specifikt programmeringsspråk är något annat. "objekt" eller "higher-order-functions" har mer framträdande roll i vissa språk än andra - men som koncept är de relevanta oavsett. Det är inte meningsfullt att prata om hur Java-programmerares jobb som så fantastiskt annorlunda än Python-programmerares. Vanlig jävla programmering. Om man inte handkodar assembler och skickar ut i rymden för att patcha en satellit eller nåt - för då är det inte så vanligt.

Jag ser definitivt likheter. Inom programmeringen finns det ju absolut paradigmer – objektorienterad programmering, funktionell programmering, testddriven design och så vidare. Och de begreppen är sällan 100% välfastspikade egentligen, de är lite lösa i kanterna (krävs arv-mellan-klasser för att ett språk ska kunna kallas objektorienterat? Krävs interfaces? Eller är allt vi egentligen behöver att det finns objekt?). Och jag tror att ganska få programmerare ändå kör 100% i något paradigm; i de flesta projekt blir det lite blandning, lite kludge. Man har ambitionen att köra agile hela vägen, men lite vattenfall blir det ändå för det passar projektet.

Så de teoretiska begreppen har ett värde, så länge alla inblandade är med på att de är lite lösa i kanterna och operfekta. Och i dagligt tal och i diskussioner funkar det i allmänhet utmärkt, och det man försöker berätta om sina projekt och sin kodning går till större delen fram till den man diskuterar med. Viss informationsförlust finns ju alltid när man använder språk, inga ord är perfekta. Varför skulle såna här facktermer vara det?

Problemen dyker mest upp när 1) termer är nya, 2) folk skaffar sig fanatiskt starka åsikter om dem och/eller 3) när man försöker spika fast definitionerna.

Upplever jag.

 

[zo0ok]

Jag ser definitivt likheter.

Diskussion om CoC är Trad (jag har själv ingen aning), är ju ungefär lika meningsfull som diskussionen om JavaScript är ett funktionellt språk (det är jag kompetent att diskutera).

Det viktiga är vad man gör med det, hur man gör det, och hur bra det funkar.

Problemen dyker mest upp när

...slutprodukten (upplevelsen av rollspelskvällen, upplevelsen av dataprogrammet, upplevelsen av konserten), glöms bort eller kommer i skymundan... för att man istället låter verktyg bli självändamål och man låter teori bli religion (det är inte så att verktyg och teori inte spelar någon roll - men deras enda merit är att de hjälper till att leverera slutprodukten).

 

[Gerkub]

Min ingångspunkt i diskussionen var delvis de språkliga, men mest värderingarna eller ”ideologierna” de här etiketterna verkar bära på (för vissa), oavsett ens intentioner. Jag tror saker mår bra av bli kritiskt diskuterade, i alla fall jag får nya perspektiv på dem. Typ som att jag vill kritisera fantasy, för att jag gillar fantasy.

 

[Genesis]

(Jag håller med för) jag är mer intresserad av vad som funkar och vad som inte funkar. Låta spelarna sätta en scen? Vandrade monster? Bra räls? Figurer? Resurshantering? Dödlighet? För mig är det bara sätt att tänka, eller verktyg, som kan fungera rätt använda och som kan vara irriterande fel använda. Och där man kanske inte ska använda alla samtidigt, men bara för att man kör med något en vecka behöver man inte köra med det nästa vecka.

Musik-teori är en sak. Att spela ett visst instrument är en annan sak. Och den mesta musikteorin är relevant för många olika instrument. Det är inte så meningsfullt att tala om "gitarrmusik", för det är en jävla skillnad på musik där gitarrer förekommer. Vanlig jävla musik. Om det inte låter jävligt udda.

Eller programmering (jag gissar att några fler här har en susning). Computer science är en sak. Ett specifikt programmeringsspråk är något annat. "objekt" eller "higher-order-functions" har mer framträdande roll i vissa språk än andra - men som koncept är de relevanta oavsett. Det är inte meningsfullt att prata om hur Java-programmerares jobb som så fantastiskt annorlunda än Python-programmerares. Vanlig jävla programmering. Om man inte handkodar assembler och skickar ut i rymden för att patcha en satellit eller nåt - för då är det inte så vanligt.

Vanligt-jävla-rollspel tycker jag flyttar fokuset från själva spelet och etiketten, till aktiviteten och underhållningen. Och det är trots allt det som är det intressanta.


Ja, och även om jag kör någon OSR Megadungeon och kallar mig domare, och du kör något helt annat spelledarlöst, så förbereder vi oss, vi samlas några vänner, vi berättar tillsammans en ny berättelse där det finns både förberedda och okända element, och vi följer några ramar eller något regelverk. Det är jättemycket som förenar oss. Och vi kan låna/lära friskt även om vi spelar olika spel, precis som gitarrist kan höra något som låter coolt på ett piano och ta med sig det. Eller en hip-hoppare kan inspireras av något från folkmusik från balkan.

Fast jag vill notera att jag verkligen upplever att en stor del av vad som diskuteras på wrnu rakt av inte är relevant för min rollspelshobby. Dödlighet är liksom inte en grej när jag spelar rollspel. Det är ju spelaren som har ihjäl sin rollperson, inte spelledaren eller regelsystemet. Och en diskussion om bra sätt att ha ihjäl sin rollperson kan vara relevant för mig, men inte så mycket diskussioner om dödligheten i stridssystem, för jag spelar inte spel med dödlighet, eller stridssystem. Eller resurshantering. Eller vandrande monster. Eller rälsade scenarion.

Och liksom, visst, det är intressant att känna till de där sakerna, och kan vara kul att läsa och delta i diskussionerna, men det är ju extremt sällan jag får ut något användbart av att läsa diskussioner om tradspel på forumet, helt enkelt för att de frågor som diskuteras, de problem som dyker upp och som behöver lösas, de tekniker som används inte är relevanta för mig. De går inte att applicera, för hela paradigmet är ett annat. De går absolut att inspirera sig av, precis som jag kan inspireras av att läsa om brädspel, litteraturkritik eller andra närliggande hobbyer. Men från mitt perspektiv, när jag läser de flesta diskussioner (inte alla! Långt ifrån alla!) här på forumet, så känns det som en annan grej än vad jag håller på med. Närliggande, absolut. Relaterad. Med beröringspunkter. Men en fundamentalt annorlunda aktivitet.

Och det här är inte menat som negativt, som kritik eller som något sorgligt. Eller ja, det vore kul om fler spelade som jag gör och skrev om det på forumet, men det är inte det som är poängen, utan att det verkligen finns stora skillnader. OCH stora likheter. Det finns det också, och det är rollspel vi spelar allihop.

 

[zo0ok]

Fast jag vill notera att jag verkligen upplever att en stor del av vad som diskuteras på wrnu rakt av inte är relevant för min rollspelshobby. Dödlighet är liksom inte en grej när jag spelar rollspel. Det är ju spelaren som har ihjäl sin rollperson, inte spelledaren eller regelsystemet. Och en diskussion om bra sätt att ha ihjäl sin rollperson kan vara relevant för mig, men inte så mycket diskussioner om dödligheten i stridssystem, för jag spelar inte spel med dödlighet, eller stridssystem. Eller resurshantering. Eller vandrande monster. Eller rälsade scenarion.
[...]
Men en fundamentalt annorlunda aktivitet.
[...]
Det finns det också, och det är rollspel vi spelar allihop.

Ja, baserat på vad du skriver om det du håller på med, så skulle jag inte kalla det "vanligt jävla rollspel"
I så fall hade ju termen varit helt meningslös.
Och jag förstår att det jag skrev kan tolkas så.

Jag tycker inte desto mindre att det är intressant att läsa om hur du spelar, och ibland kan något av det vara användbart för mig.
Att du inte tycker du kan lära dig något av Trad kan ju vara för att de redan kan det och är bekant med det, och har valt bort det.
Om du introducerar en 15-åring till rollspel på ditt (spelledarlösa) sätt, ni kör ett tag... och så "upptäcker" personen Drakar och Demoner, så kanske personen kan finna det åtminstone litet intressant.

 

[Genesis]

Jag tycker inte desto mindre att det är intressant att läsa om hur du spelar, och ibland kan något av det vara användbart för mig.
Att du inte tycker du kan lära dig något av Trad kan ju vara för att de redan kan det och är bekant med det, och har valt bort det.
Om du introducerar en 15-åring till rollspel på ditt (spelledarlösa) sätt, ni kör ett tag... och så "upptäcker" personen Drakar och Demoner, så kanske personen kan finna det åtminstone litet intressant.

Ja! Absolut. Och, som sagt, det händer att jag läser intressanta saker i diskussioner om trdspel som inspirerar mig i mitt spelande. Men det är ovanligt.

 

[Mogger]

För mig landar hela debatten i att jag gillar historia och analyser. Precis som @Christoffer så är det också det perspektiv jag har här. Jag ser ingen anledning i att riva upp obsoleta termer utan ser dem hellre ur ett historiskt perspektiv och den roll de spelade när de var aktuella. Jag tycker att OSR är intressant på samma sätt. Sedan säger ju inte detta supermycket om enskilda spel eller hur man bör närma sig enskilda spel. Men det ser jag inte heller som poängen. Det är ju synd om språket innehåller barriärer men det är väl alltid en risk. Lösningen för har alltid varit mer kunskap och förståelse. Det är så jag närmar mig allt jag är intresserad av. Att säga att det är svårt, ogenomträngligt, luddigt etc är liksom inte ett tillfredsställande svar för mig. Jag måste igenom barriären.

Nu tycker jag ju inte att trad och indie tillhör våra knepigare termer. Jag tycker de är tydliga. Men kanske krävs det att man har koll på den historiska kontexten? Flera har ju varit inne på det. Om man av olika orsaker har hoppat över flera epoker, typer av produkter eller idéströmmningar så är det klart att det innebär just det, och att reaktioner på dessa inte är glasklara.

Well, det är mitt perspektiv iaf. Och jag tycker att det är superintressant.