Litet föredrag (vapen&stridsfetishism+slutsatser)
Detta inlägg är uppdelat i:
Inledning (svaret på den ursprungliga frågan samt annat)
Beskriving av ett vapen ur en Funktionssynvinkel (Inte intressant för icke-vapennördar)
Skada
Gard
Slutsatser (åter igen intressanta för Icke-vapennördar).
Detta inlägg är också OUTVECKLAT och snarare symptomet på ett försök att uttrycka den frustration som jag har utstått under de snart nu 3 åren jag har försökt pussla ihop "ett snabbt stridssystem som gör skillnad mellan vapen men är ändå någorlunda realistiskt i sin beskriving av dessa vapen" där jag varje gång har slutat på ett resultat som är "Nära, men otillräckligt".
<font size="+2">Inledning</font size>
När det gäller vapen så skulle jag nog säga att när det gäller vapens användbarhet i strid så finns det en sak som ingen här har tagit upp.
Under det åren som jag har klurat på närstrid (praktiskt och teoretiskt) för mitt eget system (som efter en väldigt lång process förhoppningsvis börjar närma sig statusen "färdigt") så finns det några saket som jag har kommit fram till.
Om man ska beskriva ett vapen i termerna Offensivt och Defensivt... Låt oss säga bara att det är en riktigt kass beskrivning.
Det finns inget offensivt eller defensivt i hur man använder ett vapen.
Visserligen, i en strid så anfaller man och man försvarar sig. Men det skiftar blixtsnabbt och det finns ingen tydlig gräns imellan de båda, och därmed oavsett om man försöker hålla en ställning eller anfalla så påverkar inte vapnet särskilt mycket (förutom hur mobilt vapnet är. Vilket inte är någon användbar beskrivning för vapen anpassade för handgemäng).
Jag vet att jag tidigare har använt "defensivt" och "offensivt" men mer i mening att man använder i högre grad ett hot om anfall för sitt försvar.
Offensivt och defensivt beskriver ett SYFTE.
Skillnaden mellan "Nu så ska jag försvara den här platsen ("ställningen" om du nu vill beskriva det i militära termer")" och "Nu ska jag ta den här platsen".
Och ingenting med offensivt och defensivt har någon inverkan på striden i sig (oavsett om du är offensiv eller defensiv så försöker du fortfarande besegra din motståndare och han försöker besegra dig och du försöker hindra honom från att besegra dig).
Inte heller så är "Räckvidd" den heliga graalen. Om det vore det så skulle inte en enda person någonsin tagit med sig en dolk i strid (medans den faktiskt var standardbeväpning från 1400-talet och frammåt)
Strid är enkel i praktiken men omöjlig i teorin,
Det går att lägga fram bra teoretiska böcker för individuella vapenkombinationer (så som värja mot värja, eller Karate mot Karate eller svärd och sköld mot spjut) är inte för jobbigt, det finns fasta förutsättningar och utifrån det så kan man göra slutsatser. Men att få fram teori för STRIDEN I SIG SJÄLV är ohyggligt ohyggligt svårt utan att fastna för de mest oanvändbara begrepp så som "rörlighet är A och O" eller liknande. Rörlighet är visserligen en viktig komponent, men inte allt (för i så fall skulle det ju kvitta vilket vapen du hade?).
<font size="+2"> Beskriving av ett vapen ur en Funktionssynvinkel </font size>
I min blygsamma (kanske inte så blygsamma) åsikt så påverkar ett vapen en strid på ett par olika sätt:
Huvudkategorierna är:
Gard
Skada
Dessa båda har ett par viktiga underkategorier (som ändå är väldigt vida).
Vi börjar med Skada eftersom det är det lättaste att beskriva.
<font size="+2">Skada</font size>
Allt handlar om Kraft, Yta och Precision.
Hur mycket kraft, och hur mycket yta sprids den ut över, med vilket precision och hur många gånger träffar vapnet.
<font size="+1">Kraft</font size>
Hur mycket kraft du kan lägga bakom vapnet. En slägga har extrem kraft (jämförelse vis lång tid att bygga upp kraften tills den träffar och en vikt som ligger där du kan få maximalt momentum) medans till exempel jämförelsevis med ett spjut har bra mycket mindre.
Till detta så kan det tilläggas att en rustning (till exempel en vadderad gambeson) förändrar hur mycket av kraften som träffar kroppen genom att absorbera och sprida ut kraften över en längre tidsperiod.
Om du har lite högstadie, eller kanske till och med gymnasie, fysik i bakhuvudet så bör du fatta idén. Nu så är det över 6 år sedan jag studerade fysik, så jag kommer inte ihåg termerna.
<font size="+1">Yta</font size>
Hur stor yta som kraften är fördelad över. När man sticker med ett spjut fördelar sin kraft över en väldigt liten yta medans ett svärd fördelar sin kraft över en större yta, och en klubba över en ännu större yta..
Här ska förstås också räknas in att rustningar förändrar den relativa ytan som en kraft fördelas över genom att sprida ut energin.
<font size="+1">Precision</font size>
Hur väl du kan kontrollera var ditt vapen träffar.
Oftast så kan man säga att stick är mer precisa än hugg och kortare vapen har mer precision är längre p.g.a du har bättre kontrol över träffytan (spetsen eller vad det nu är)
Om du hanterar ett vapen med två händer med ett brett grepp så har du också bättre kontrol över träffytan.
Igen så påverkar en rustning skadan. Med ett vapen med bra precision så kan du lättare träffa svaga punkter i ett pansar.
Svaga punkter är generellt platser så som ögonspringor, armhålor, baksidan på knät, armbågen, skrevet, halsen (och från halsen up under hakan) osv osv. Mest p.g.a att det är flexibla leder som är svåra att skydda (för att inte tillägga att sådana platser ofta är väldigt känsliga på en människa. Genom armhålan kan man med ett ganska kort blad nå stora blodådror samt lungorna. Armbågar och knäleder har senor och leder (vilket är sällan dödligt, men ofta försätter någon ur stridbart skick). Bakom ögonspringorna på en hjälm finns ögonen och bakom dem, hjärnan.
Det är svårare att hitta svaga punkter på ett homogent och flexibelt pansar som en ringbrynja, än ett styvt pansar, till exempel på en gotisk helrustning, där alla rörliga leder är definitivt svaga punkter (armhålorna är väl de största gliporna).
Du fattar säkert idén bakom det hela.
<font size="+2">Gard</font size>
När det sen gäller Gard så blir det mer komplicerat.
Det finns dock några kategorier som är värda att nämnas.
Räckvidd
Flexibilitet
Styrka
Gard under anfall&Riposte
"Farlig yta"
<font size="+1">Räckvidd</font size>
Räckvidd kan delas upp i två saker.
Maximal&Minimal effektiv räckvidd
Maximal&Minimal Hot
Maximal&minimal Effektiv räckvidd är på vilka avstånd som du kan på ett optimalt sätt utföra ett anfall eller en parering på minsta möjliga tid.
Maximalt&Minimalt Hot är på vilka avstånd som du kan överhuvudtaget göra ett anfall eller en parering.
Ta till exempel ett spjut. Det har oftast en maximal effektiv räckvidd på cirka en meter plus en armslängd och ett halvt steg frammåt. Den minimala effektiva räckvidden är kanske en meter.
På den längden så kan du snabbt göra en stöt eller ett svep med spetsen eller skaftet och ha en bra kraft i slaget/stöten.
När det gäller Maximal hot så har spjutet kanske ytterligare en meter räckvidd då du kan göra ett längre utfall. Och när det gäller minimal räckvidd så har spjutet ett problem. Kommer du innanför dess minimala effektiva räckvidd så gör du bäst i att antingen försöka trycka bort motståndaren eller helt enkelt börja använda nävar, knän, armbågar, danska skallar och andra improviserade vapen. Spjutet är helt enkelt inte längre effektivt jämnfört med en armbåge på det avståndet.
Som ett annat exempel så har vi Dolken.
Maximal Effektiv räckvidd på cirka en armlängd plus ett steg (Maximalt på cirka en armlängd plus ett utfall).
Minimal Effektiv räckvidd på "hur nära som helst".
Du kan helt enkelt alltid använda en dolk ganska effektivt oavsett hur nära motståndaren är. Vilket gör det till ett ultimat vapen när man väl börjar "kramas", vilket inte är överdrivet ovanligt i en strid i realistisk miljö.
När det gäller räckvidd så har Huggvapen generellt en aning kortare räckvidd jämnfört med stickvapen av samma längd.
Dock så har man ofta en bättre minimal effektiv räckvidd då det inte är spetsen som är "den farliga ändan". Till exempel med en sabel (eller en katana för er japanofiler) så kan man göra effektiva hugg förvånansvärt nära kroppen.
<font size="+1">Flexibilitet</font size>
Flexibilitet är ett enkelt koncept.
Hur många olika sätt kan du anfalla på med ditt vapen?
Ta till exempel ett svärd.
Du kan hugga, sticka, använda parerstången som ett knogjärn, dänga till någon med svärdsknappen osv.
Allt med en hög effektivitet.
Med ett spjut så kan du sticka folk eller dänga till någon med skaftet.
En yxa är mer begränsad. Du kan hugga...tja där tog det slut.
Har du en spik på toppen så kan du sticka också, men i.o.m att vikten ligger så högt upp på skaftet så är du inte vidare snabb eller rörlig när du försöker.
För att sammanfatta. Destå mer varierat anfallssätt, destå svårare är det att gardera och man blir tvungen att göra kompromisser från "en perfekt gard". Ju mer kompromisser från en perfekt gard man kan tvinga fram, destå bättre.
Ta till exempel fäktning med stickvärja mot stickvärja. Det finns totalt 8 garder. 8 fasta garder, 4 starka och 4 svaga och alla är igentligen bara variationer på två garder som är igentligen variationer på samma pose.
Med långsvärd så har du en rad generella garder och imellan dessa så är det improvisation som gäller. En helt annan femma.
<font size="+1">Styrka</font size>
Med styrka så menar jag inte direkt personens styrka. Jag menar hur starka anfall och pareringar kan personen göra.
Med en dolk eller ett kort svärd så är chansen att försvara sig direkt mot ett tvåhandssvärd ganska patetisk eftersom du inte kan göra tillräckligt starka pareringar för att skydda dig direkt och din räckvidd gör att du inte kan utöva ett hot för att försvara dig indirekt.
Också en Pik har en ganska patetisk styrka.
På det avståndet som en pik är ett hot så har din motståndare så mycket momentum att han lätt kan tvinga undan din pikspets och ta sig innanför din gard.
<font size="+1">Gard under anfall&Riposte</font size>
För er som inte kan franska så är riposte en manöver inom fäktning där du parera genom att slå hans klinga åt sidan och sen gör ett snabbt motanfall i samma rörelse och glider in bakom hans värjspets (och därmed innanför hans effektiva gard).
Gard under anfall&Riposte är helt enkelt "Hur snabbt och enkelt kan du gå ifrån parering till anfall".
Om ni har lyssnat på Herr Nils så har ni åtminstone ett hum om hur man kan genom lång träning och trevliga manövrar se till att man hela tiden ligger i rätt läge för att parera och anfalla med vilket vapen som helst (p.g.a att alla användare av vapen som man inte kan göra det med har dött och därmed inte fört den vapendesignen vidare).
Dock så kommer vi här in på en komplikation (samt andra Herr Nils ordspråk). "Det spelar mer roll vad din motståndare har i händerna än vad du själv håller i händerna".
Din gard mot olika vapen är olika! En mer linjär gard mot spjut då stick är det snabbaste och "bästa" anfallet, och mot ett slagsvärd så är garden mer avsett för att parera hugg. Vilket betyder denna faktor är olika beroende på olika vapenkombinationer. Ett spjut eller en värja till exempel har bra linjära anfallsmöjligheter och bra linjära garder.
En fajt mellan en man med spjut och en med ett slagsvärd är annorlunda än en fajt mellan en man med svärd och bucklare och en med en pålyxa.
<font size="+1">"Farlig yta"</font size>
Farlig yta är ytterligare en sak som påverkar framför allt försök att låsa och avväpna en motståndare.
Är det lika lätt att greppa ett skarpslipat svärd som ett spjut när det är i händerna på och viftas av någon som försöker döda dig?
Det uppenbara svaret är NEJ, i alla fall inte utan ringbrynjevantar eller liknande.
Orsaken är förstås att svärdet har en lång egg som sträcker sig hela vägen ner till fästet och även med ett vapen som inte är avsett för någonting annat än stick (en stickvärja till exempel) så har eggen en funktion (förhindrar låsningar och avväpningar).
<font size="+2">Slutsater</font size>
Om det är något som ni kanske förstår vid det här laget är att skada och "effektivitet" inte är några lätta saker.
Faktorer så som avstånd, kämparnas individuella skicklighet, vilken rustning de har på sig, vilken terräng de kämpar på, hur många personer som är involverade i striden osv osv osv påverkar individuella vapens effektivitet.
Ta en strid en mot en. Där är en pik ganska värdelös. Dess maximala räckvidd är visserligen uppåt 5 meter. Men som sades i delen under "styrka" som kan man lätt ta sig innanför garden på en pik.
Men i formation så är det helt enkelt för många pikar för att man ska kunna slå dem åt sidan, och bakom dem så är det ännu en rad med pikspetsar, och bakom dem så är det ytterligare en rad (osv). Mängden pikspetsar gör helt enkelt att man inte kan ta sig fram utan väldigt speciella tekniker (Som till exempel Doppelsöldners gjorde, och som Herr Nils har visat diverse videos om).
Som en motsats så kan vi ta Staven eller kanske Stridskedjan.
Båda vapen har visat sig vara fullt användbara i strid en mot en, men de kräver ett utrymme som gör andra vapen (till exempel spjutet jämfört med staven) mycket mycket effektivare.
Samma sak med olika rustningar. Mot en person i ringbrynja&gambeson så är ett huggsvärd och sköld ganska effektivt, och den "förnämaste" beväpningen under den tidsperiod då detta var vanligt var ett svärd gjort framför allt för hugg. Dock så är kombinationen fullständigt ineffektiv mot en gotisk riddare då svärdet varken ger tillräcklig precision för att utnyttja gliporna eller tillräcklig kraft för att kunna slå igenom rustningen.
Och jo visst. Folk övergår till saker så som sticksvärd och senare stridshammare och yxor, och nästan alltid i kombination med en dolk för att kunna lätt utdela nådastöten mot en motståndare som inte kan försvara sig (Precision för att kunna på lättast sätt utnyttja svagheterna i plåtrustningar).
Det finns också orsaker varför man valde att utrusta det generella infanteriet med spjut.
Inte nog med att spjutet är billigt jämfört med ett svärd.
Med också att den grundläggande garden är SIMPEL.
När du står i en defensiv gard för att försvara och anfalla med ett spjut så står du med vapnet framför dig.
Det är en passiv gard där det kräven skicklighet av motståndaren, inte försvararen, för att kunna göra bryta igenom garden (se skillnaden mot till exempel svärdspositionen Taket eller "The Fool" där garden i huvudsakligen består av ett Hot eller en förmåga att snabbt kunna göra ett flertal olika garder).
Kort sagt. Det finns oändligt många fördelar med alla olika typer av vapen och DU (som rollspelsmakare) har inte en chans i hela världen att göra ett system som beskriver detta på ett realistiskt sätt utan att konstruera ett system som är 50 gånger mer komplicerat (och därmed långsammare) än Phoenix Command och är därför inte Dramatisk rätt på något sätt (och därför inte realistiskt heller!).
Därför så måste du förenkla.
Om du förenklar så måste du antingen:
a. Veta "Hur förenklar man något komplicerat till något enkelt utan att förlora precision".
Ungefär som att förenkla en formel i matematik (förutom att det här är mer komplicerat och du har, till skillnad från matematik, ingen aning vad du gör).
b. Skita i realismen och helt enkelt satsa på "Enkelt och simpelt" (aka Egenskap+Skicklighet+Slump eller Sten, Sax och Påse) eller "Enkelt och kul" typ T10 eller något liknande (så som kanske Sten, Sax och Påse)
Slutgiltiga frågan är. VARFÖR försöker du göra stridssystem?
Realism? Har du någonsin försökt det i praktiken (och då menar jag att försöka komma så nära som det går och tränat i medeltida stridskonst och försökt besegra en motståndare som också är tränad i medeltida stridskonst)?
Om inte hur ska du kunna greppa i teorin vad du inte har ens sett i praktiken?
Orsaken varför man har "Glömt" skillnaderna mellan vapnen är att man antingen "Hade ingen aning att man inte visste och därför drog till med något som vi tyckte var vettigt!" (så som DoD) eller "Jag vet inte, därför försöker jag inte!".
