Nekromanti var finns kammarsnärtan

[Tell]

förlåt denna spontanitet, men jag måste dekantera alla känslor kring detta ämne någonstans:

Mitt problem är som följer: jag undrar hur tusan det kommer sig att så många adliga, eller till och med högborgeliga karaktärer verkar resa utan följe, och synbarligen utan skäl att inte unna sig den lyx de är ekonomiskt berättigade till? Exempelvis så verkar det underligt nog vara så att alla hertigar man möter enbart har ett följe av stålklädda merry men, alla med skinande bröstplåt och baner som smattrar i vinden: var finns kokerskan, kammartjänarna som hjälper till att tvätta sagda svettberg, trälarna som slår upp paveljonger när man övernattar ute i ödemarken, och soldaterna som forslar fram bränsle för att hålla sagda bostäder varma?

och var finns damernas förkläden, hovdamer och klädkammare? provsmakarna och alla dem som fungerar som kuggar - och städarna? bönderna vars uppgift är att mocka undan på gårdar och i stall?

och är man inte rik nog att tillåta sig den bekvämligheten, hur har man råd att lämna allt och bege sig ut på äventyr?

eller har jag bara haft otur ?

 

[Krille]

"Mitt problem är som följer: jag undrar hur tusan det kommer sig att så många adliga, eller till och med högborgeliga karaktärer verkar resa utan följe, och synbarligen utan skäl att inte unna sig den lyx de är ekonomiskt berättigade till?"

Okunnighet hos författare och spelledare.

 

[GlueBall_UBBT]

Bra fråga. Det finns många svar, alla beror på vilken sorts rollspel man spelar.

Det kan vara så att man lirar Highfantasy och då vill man inte ha med det som sker bakom kulisserna. Då ska riddarna vara nypolerade ädla och intill döden lojala sin hertig. Eller så är de elaka, ondskefulla kräk som jobbar med att kidnappa prinsessor till draken.

I mitt Mundana finns dessa. Det är bara det att mina spelare tenderar till att ignorera dem. De nonchalerar inte ens dessa, de ger blanka Antimon i dem. Därför har jag börjat skippa hela fadderullan med alla personer som hänger efter hertigen och säger endast "med sig har han ett stort följe som sköter diverse sysslor." Betoningen hamnar på hans eskort av livvakter och soldater då mina spelare tenderar att lösa saker med våld och gärna mucka gräl om tillfälle ges. Om jag börjar med en detaljerad beskrivning om trälarna som sätter upp tälten och vaktar djuren så himlar mina spelare med ögonen och börjas viska saker som "tempo ffs" till varandra. Detta kan vara en av anledningarna till dess försvinnande.

GlueBall - som inte kan fler svar

 

[Gelane]

Re: var finns kammarsnärtan [OT]

Om jag börjar med en detaljerad beskrivning om trälarna som sätter upp tälten och vaktar djuren så himlar mina spelare med ögonen och börjas viska saker som "tempo ffs" till varandra. Detta kan vara en av anledningarna till dess försvinnande.

Kanske jag som missupfattade det, men verkar som dina spelare mer "spelar" rollspel, istället för att rollspela.
Det var en av anledningarna att jag bröt med min förra spelgrupp. Dom spelade rollspel. Jag ville "Roll"spela. Jaja.
Det var väll allting. Tackar för mig.

Gelane - Lider av sömnbrist

 

[Tell]

i så fall måtte djävulen ta dem med...

tillsammans med halva sverige och några andra europeiska befolkningar -

... tills dess att de har lärt sig bättre.
några tips på hur det var i verkligheten, bara så att jag inte tar i för mycket?

 

[Krille]

Re: i så fall måtte djävulen ta dem med...

"några tips på hur det var i verkligheten, bara så att jag inte tar i för mycket?"

En typisk rik riddare på väg till en turnering kunde utan problem ha med sig 36 pers och ett fyrtiotal hästar, varav endast ett dussin var beväpnade (och fyra av dem var riddaren, dennes husriddare och deras väpnare).

 

[Tell]

fint, så då var jag inte helt ute och cycklade mao

får jag fortsätta försöka ösa ur källan en stund?

hur fungerade det när det gäller en generell ickeriddare, av rang motsvarande
-biskop?

-framgångsrik, men ännu adelslös handelsman (fuggermodell, för att ta den store)?

-grevinnedotter under äktenskapsförhandling?

-stadsråd, av lokal snarare än internationell betydelse?

hur var följet format? bärstolar, vagnar, djur, tallrikar, boende etc. utifall att man inte kunde gästa en ståndsbroder, vill säga.

 

[Ymir]

Re: där hon får plats

Lustigt att det här ska komma från mig av alla personer; men det är inte så att du förläst dig på vår världs medeltida förhållanden lite grann? Bara för att kutymnen i vår värld var att en typisk adelsman omgav sig med ett mindre hov så fort han skulle rida ut och plåga sina bönder behöver den inte nödvändigtvis vara lika strikt i Mundana.

Men för mig är det mycket en dramaturgisk fråga. Jag har inget emot statistroller och helt obetydliga SLP:er som bara springer runt i bakgrunden och som bäst är söta, TBC-smittade pigor som rollpersonerna och co stöter på, speciellt inte i borgar och herresäte, men om något sker 'on the road', ute i naturen eller så, känner jag som spelledare ofta att de flesta karaktärer i ett eventuellt följe naturligt bör få mer utrymme. Det är helt enkelt svårare att reduceras till en bakgrundsfigur när samhället i dess rent materiella form - herresätet -, inte är lika nära. Rollpersonerna kan få anledningar att agera gentemot ett större spektrum av SLP:erna i sällskapet, alltifrån hertigen själv till hans stigfinnare, påklädare och hovmästare, och därför blir det lättare för mig att hantera alla olika personligheter som kan behöva improviseras fram om jag minskar ned omfattningen av hertigens följe. Ett dussin livvakter, ett par riddare med väpnare och ett tiotal tjänare duger gott om hertigen inte ska på en lång, officiell resa med hela familjen, helt enkelt.

...men sedan så utspelar ju vår kampanj sig i den rustika, avfolkade, lungpestsmittade och krigshärjade ursäkt till avkrok som kallas Drunok, förstås. Och där har ju adeln aldrig varit kända för att vara annat än osofistikerade, utfattiga hästtämjare med påbrå från diverse norröna barbarer.

Att Rohans armé i Sagan om Ringen-filmerna helt saknar tross irriterar jag mig på, men liksom, det finns ett dramaturgiskt skäl till att de skippade den - den hade helt enkelt krånglat till saker och ting i filmskapandet, krävt mer budget, mer statister, de hade fått bygga en himla massa kärror, ragga upp oxar, etc. Dessutom hade det rimmat illa med Tolkiens allmäna stil, för inte nämner han tross och sådant grisodlingsbös någonstans? Eller gör han?

Jag säger inte att man ska göra som Sagan om Ringen-teamet och helt göra avkall på trovärdigheten här och var, med rollspel är trots allt fantasin den enda begränsningen, men snälla...det finns gränser för hur petig man måste vara. I ett slott är en mindre legion tjänare på sin plats, där tycker jag som spelledare att det är på sin plats att beskriva folk som svassar runt i bakgrunden hela tiden (speciellt nu på sistone när några framträdande karaktärer i rollpersonernas följe började arbeta som tvätterskor etc), men var sak på sin plats - ute på landsbygden vill jag ofta kunna prioritera ned den biten något för att få utrymme för mer landskapsbeskrivningar, möten, etc, etc. Och därför ser jag inga problem med ensamma hjälteriddare, jarlar på resa med enbart ett litet, diskret följe och hertigar som färdas från punkt a till punkt b utan att omge sig med en mindre legion. Det är en dramaturgisk fråga helt enkelt - att ha med varenda tänkbar tjänare i tjänstefolkshierarkin är allt som oftast helt överflödigt.

Om rollpersonerna själva sedan var tjänare istället för rika cirefalier, sabriska vällustingar, vilsekomna forntidsprinsessor och alviska hjälteriddare, då vore det givetvis en helt annan sak. Men så är för tillfället inte fallet i någon av mina kampanjer i Mundana.

Och på vilket sätt äventyras egentligen trovärdigheten av att greven faktiskt kan klä på sig själv, menar du?

- Ymir, inte alltid ett fikon

 

[Tell]

förtydligande (tycks vara lämpligt)

min primära kritik rörde inte storleken på följet, snarare avsaknaden av annat än krigare.

och sedan måste jag väl medge att jag inte sett film tre, och film två enbart med ett halvt öga

fast jag håller absolut med om att sammansättningen av rollpersoner är avgörande för bakgrunden. snarast var det därför jag skrev som jag gjorde - din samling lättingar: hur många av dem kan sy ihop sina egna skor, när de trampar på en krukskärva, hur många tvättar själva med framgång, etc.
tjänarna måste inte vara framträdande, men hur fungerar saker utan dem?

 

[Ymir]

Re: förtydligande (tycks vara lämpligt)

min primära kritik rörde inte storleken på följet, snarare avsaknaden av annat än krigare.

Jadu...det är inget som återfinns i mina kampanjer. Eller jo, hos kraggbarbarer, raunlänningar, och delvis hos den dvärgiska armé som förekommit. Några är liksom kapabla både att slåss, ta hand om djur, laga mat och/eller tvätta, helt enkelt.

Och vad rollpersoner anbelangar är de inte alltid helt ohändiga själva. I det fall de är det har de fruar, flickvänner, väpnare och/eller andra mer eller mindre förtryckta proletärer som kan ta se till att saker och ting fungerar. Sina riddjur har de hittils tagit hand om själva till större delen, men så fort de gästar ett slott eller ett värdshus ser de gärna till att överlåta sådant på drängarna. I långkörarkampanjen har vi vid det här laget haft så många skräddarbesök, måttbeställda balklänningar och mediokert ihoplappade skjortor att jag tappat räkningen för länge sedan. Jag ertappade en SLP med att sitta och laga en av sina stövlar som gått sönder så sent som förra spelmötet, så jag antar att jag får förse henne med hantverksfärdigheten 'Skomakeri' omgående...

Eller så kan man faktiskt göra det så enkelt för sig att man tar för givet att de allra mest basala reparations- och underhållssyslor är sådant en normalhänding person klarar av utan att ha en specifik färdighet för det. Det har jag gjort hittils, och det har fungerat fint för mig.

...och henéaälvan Vindlyssnare har fortfarande inte fått användning för sitt relativt höga färdighetsvärde i 'Korgflätning' en enda gång. Tänk om hon hade lagt de enheterna på 'Orientering (Grottsystem)' istället...

- Ymir, otörstig

 

[Tell]

nåja, då antar jag att du/ni är (ant och ot)

undantagna från den generella fördömelsen. men jag hoppas att du ändå förstår vad jag har försökt att påpeka, trots att det inte berör din krets personligen?

 

[Pendragon]

kort kommentar...

Att Rohans armé i Sagan om Ringen-filmerna helt saknar tross irriterar jag mig på, men liksom, det finns ett dramaturgiskt skäl till att de skippade den - den hade helt enkelt krånglat till saker och ting i filmskapandet, krävt mer budget, mer statister, de hade fått bygga en himla massa kärror, ragga upp oxar, etc. Dessutom hade det rimmat illa med Tolkiens allmäna stil, för inte nämner han tross och sådant grisodlingsbös någonstans? Eller gör han?

Nu är väl avsaknaden ganska rimlig i det här fallet? I tältlägret verkar de ju var någorluna välförsedda med tross och hantverkare (jag vill minnas att en hob uppmanas att söka upp smeden). Därefeter bryter de upp på en relativt kort marsch (tre dagar vill jag minnas, vilket bör vara tillräckligt kort sträcka för att häst och ryttare ska kunna bära sin egen mat) till en strid där de antingen inte kommer återvända från, eller förses med käk efter att de sparkat ut Saurons glada gäng från den vita staden. Det råder nog inte särskilt stor svält där, eftersom (i filmen åtminstone) belägringen bara pågått ett dygn eller två.

Så där känns det ganska rimligt att de lämnar trossen bakom sig för att kuinna färdas snabbare.

Om rollpersonerna själva sedan var tjänare istället för rika cirefalier, sabriska vällustingar, vilsekomna forntidsprinsessor och alviska hjälteriddare, då vore det givetvis en helt annan sak.

Du glömde bortforslade amazoner och halvbarbariska riddarpragmatiker....

/Joel

 

[Castorion]

…troligen i rådgivarens sovgemak?

Synnerligen intressant ämne!

Mitt problem är, ehuru självförvållat, snarast det motsatta. I de kampanjer jag de senaste åren spellett har det snarast svämmat över av spelledarpersoner. Den senaste har en godsherre som centralgestalt och runt honom och hans vänner finns ett myller av släktingar, husriddare, knektar, köksmästare, pager, pigor och stalldrängar. För att inte tala om sagde godsherres hustru, kammarjungfrur samt en mystisk rådgivare med en spritt språngande galen cirefalisk flicka och en iller i släptåg. Personbeskrivningarna varierar från stalldrängens rader om utseende, härkomst och intresse för en viss piga samt någon liten storyhook till de mer centrala SLP:ernas fullskrivna rollformulär med extra sidor upp och sidor ned.
En och annan bifigur blir titt som tätt bortglömd och återupptäckt.

Av detta kan man ju utläsa att jag är road av att skapa persongallerier, men det är också länge sedan jag utsattes för spelare som insisterar på att driva runt och göra våld på allt från monster till små gulliga djur.

Om spelgruppen passar för en typ av kampanjer som mer fokuseras på politik, intrigerande och samhällsliv än på sedvanligt äventyrande på uppdrag av mystiska främlingar på värdshus är det nog lättare att få mer kostymdrama och mindre Die Hard.

Så frågan är snarast hur mycket spelgrupp och spelledare intresserar sig för ovan nämnda staffagefigurer.
Om intresse finns borde de gå att skaka fram – så länge de inte kommer i vägen för handlingen och spelglädjen!



/Castorion, som ännu inte namngivit borgknektarnas hästar – men vem vet?

 

[Lindenius]

Re: i så fall måtte språkpolisen ta dem med (ot)

36 pers och ett fyrtiotal hästar, varav endast ett dussin var beväpnade

Kors i krösamoset*! Endast ett dussin av hästarna var beväpnade? Inte kul att vara kuse på den tiden.

//erik. borde fila lite på sin mystiska kampanj och sedan sova

* lingonsylten