Well, utifall att det skulle inspirera någon, i Codex Mundanas taupiska förfaderstabell nämns följande herre:
Kerios Xenov, en (enligt somliga traditioner rättrådig) colonisk byråkrat som anklagades för att ha stulit Kejsarstaven, men lyckades skylla på ett brett spektrum av andra tauper, vars skuld och oskuld än idag är föremål för debatt. Många familjer avrättades, men Kerios ätt lever än. [Skumraskaffärer lättlärd, 5T6 i Peka ut syndabockar].
I min kampanj hittades kejsarstaven i draken Rekhems skatthög. Drakväkterskan
Inalea, själv colonisk prinsessa, lade beslag på den, men kidnappades av magikraterna när hon nådde Thalamur. Hennes allierade, anden av den fornstore coloniske generalen Kymnenos Cleon, numera i kroppen av en milt överviktig bondkatt, lyckades dock släpa iväg staven med munnen innan magikraterna fick nys om att Inalea hade den. Kymnenos gav den sedermera till Rhiannon Leath-Shuíle, befälhaverskan över en stor samling rebeller som från en raunländsk ruinstad i Kholonbergen bekämpades Thalamurs ockupation av Colonan. Rebellerna hoppades använda Inalea som symbol för ett stolt och fritt Colonan, men eftersom Inalea är en drägglande psykopat gick det inte så bra som planerat. De lyckades dock lägga vantarna på Inaleas dotter med Dahaun Eskemir Turos, en framstående colonisk patriot och herreman som länge infiltrerat Thalamurs administration, och denna flicka hoppas de sedermera kunna använda som någon slags spelpjäs. Så långt hann det aldrig gå, emellertid, eftersom rebellerna, rusiga av en seger vid Kemnothista, marcherade söderut in i Consaber för att på ett mer direkt sätt understödja de hårt pressade sabriska arméerna. Man försökte sig vintertid på en marsch genom Rinyaskogen för att kunna falla thalaskerna i ryggen vid Uriens eller Calnia, men förråddes då av Rhiannons "dotter", Xinuavataren Esgithe. Hon hade allierat sig med Kuberon, köldens furste, och lovat honom att täcka nästa tidsålders värld i is och skugga. Kuberon kastade en fruktansvärd vinter över Consaber, och rebellernas hela armé försvann spårlöst i Rinyas djup, fängslad i pelare av is. Så där är antagligen kejsarstaven nu, för Esgithe är så uppslukad av sin egen illvilja att detaljen som den artefakten utgör gått henne helt förbi.
Eftersom mina kampanjer har ett shared universe är det här händelseförloppet kanoniskt, så så ligger det till med kejsarstaven för mig. Men såhär i efterhand hade jag egentligen tyckt att det var mycket ballare om kejsarstaven låg och skräpade på ett mer otippat ställe, eller blivit leksak åt några osnutna ungar som inte har den blekaste om dess värde (var det inte det som hände i Drakväktartrilogin eller nåt?).
