Nekromanti Var slutar världen?

[and]

VA ????????

?????

Jag skulle aldrig spella med en dålig spelledare oavsett ifall han hade en vision eller inte... jag fattar uppriktigt inte vad du försöker säga... det vore som om jag sa: Jag föredar synth musik och du svarar: Absolut inte tänk om de inte kan spela på sinna instrument. ????

And

 

[and]

SUCK

Varför går allas argument ut på, om det inte passar bytt spelgrupp (eller spel på Dod sidan) man kanske vill göra ett uppläg för en så bra situation som möjligt... en vision behövs alltid och därmed också riktlinjer... en del för in dessa som regler (vilka vapen man får använda i olika yrken tex) andra begränsar miljön (en herrgård utan kommunikations möjligheter) medans andra väljer att förklara sig (jag tänkte att vi skulle spella en kampanj centrerad kring förlorad kärlek i New York city för att sedan lita på att spelarna inte bestämmer sig för att resa till Tokyo för att mörda gansters på impuls).

Jag tror att alla spelgrupper skulle bli bättre (okey intresantare) om man hade en defenierad Vision (som skapats gemensamt) under ett antal möten innan spelet börjar (tar oss nästan alltid minst 2-3 spelmöten att förberada oss innan spelet faktiskt börjar)

And

 

[Krille]

JO !!!!!!!!

"Jag skulle aldrig spella med en dålig spelledare oavsett ifall han hade en vision eller inte... jag fattar uppriktigt inte vad du försöker säga... det vore som om jag sa: Jag föredar synth musik och du svarar: Absolut inte tänk om de inte kan spela på sinna instrument. ????"

...men det stämmer ju - de kan ju inte spela... /images/icons/wink.gif

Vad jag vill säga är att jag struntar i hur mycket tid spelledaren har lagt ner på sitt äventyr och sin vision. Rollspel är en interaktiv hobby. Om spelledaren har en vision och den inte stämmer överens med min så måste vi kompromissa. Kan inte han göra det är det trist för honom och hans nedlagda tid. En sådan spelledare är enligt min definition en dålig spelledare.

Iofs, ni verkar ha en vettig idé (i den andra tråden) om att fixa visionen gemensamt innan spelet. Men visionen förändras, och spelledare såväl som spelare måste vara flexibla, inte med tanke på hur många timmar som har lagts ner, utan med tanke på framtida trivsel.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>

 

[and]

STORA BOCKSTÄVER ROCKAR FETT

Jag har nästan jämt diskussion efter varje spelmöte för att ta reda på vad spelarna tyckte om/inte tyckte om. Jag brukar också ta reda på vad spelarna har tänkt sig göra den närmsta framtiden för att slippa obehagliga överraskningar.

När jag själv spelar brukar jag alltid ge spelledaren min bild av karaktärens framtid (typ: Jag ser honom som någon form av markägare kanske länsherre) så att spelledaren har möjlighet att ta ställning till det. Om jag funderar på att göra något riktigt grovt nästa spellmöte brukar jag fråga om lov.....

Jag anser att följsamhet är en av de viktigaste poängerna.... man måste ha en bra spelledare och ha förtrående för hans story så att man kan flytta med. Givetvis skall man ta upplevelsen och karva ut sitt eget teritorium och göra spelet till en GEMENSAM vision som platsar inom spellets ramar.

Och givetvis är framtiden osäker och självklart förändras bilden av kampanjen med tiden men detta bör göras medvetet tillsamans inte genom att någon plötsligt för för sig: "Jag har aldrig varit i tokyo jag åker dit"

And

 

[and]

Oops, bääää, bääää (NT)

Ajdå

And

 

[Man Mountainman]

Re: SUCK

<I>Varför går allas argument ut på, om det inte passar bytt spelgrupp</I>

För att Rollspel är något som kräver att man är flera personer, och därför måste man se till att alla tycker att det är roligt att spela. om det är någon som inte tycker att det är roligt att spela tillsammans med resten av spelgruppen, så finns det faktiskt ingen annan lösning.

<I>man kanske vill göra ett uppläg för en så
bra situation som möjligt... en vision behövs alltid och därmed också riktlinjer... en del för in dessa som regler (vilka vapen man får
använda i olika yrken tex) andra begränsar miljön (en herrgård utan kommunikations möjligheter) medans andra väljer att förklara sig
(jag tänkte att vi skulle spella en kampanj centrerad kring förlorad kärlek i New York city för att sedan lita på att spelarna inte
bestämmer sig för att resa till Tokyo för att mörda gansters på impuls).</I>

Jag är inte emot riktlinjer. Jag tycker också att man bör hålla sig till vad som är vettigt. Spelarna ska spela sina rollpersoner som de skulle ha varit i verkligheten, och om de börjar göra saker som ingen vettig människa skulle ha gjort i verkligheten, så börjar det flippa ut. Men för den sakens skull börjar jag inte genmomföra uppenbara begränsningar. Jag kanske säger "Hörni grabbar, det är inte så kul för mig att spelleda om ni flippar ut hela tiden", men jag säger inte "det där *går* helt enkelt inte att göra", för om jag hade gjort det, då hade mina spelare verkligen inte tyckt att det hade varit kul att spela. jag har själv varit spelare i sådana situationer, och jag har då, som jag tidigare nämnde, valt att hoppa ur gruppen. Alla deltagare måste tycka att det är roligt, och att inte få göra vad man vill, är verkligen inte roligt (eftersom rollspel en gång för alla grundas på de enorma möjligheterna att göra vad man vill). Har man som spelledare spelare som vägrar spela på ett sätt som man själv inte gillar, kan man antingen fgörsöka styra in dem på rätt spår (med risken att spelarna ser en som en dålig spelledare), eller helt enkelt lämna gruppen och söka nya spelare.

/Dnalor, din finne på hornhinnan

 

[Adrian]

Tja en lösning skulle ju vara att man gör en karta med världsbeskrivning och plaserar spelarna i mitten av världen.... Sedan kommer tanken "vi far till middle of nowere i norr" då tar man den outforskade södra biten och lägger den vid den norras gräns...... när alla pusselbitar är förbrukade kan man byta spelvärld.....
Obs iden fungerar knappast realistiskt eller ens roligt men försöka duger =) =) =) =) =) =) =)

Adrian

 

[Targon]

Hehe, den där får jag allt tänka på...men tror knappast att det någonsin kommer på fråga. Däremot har jag nog bestämt mig för att be spelarna motivera sig ordentligt innan en resa till fjärran länder som inte finns på kartan kan komma i fråga. Ta t ex det verkliga livet. Vad är det som gör att jag inte plötsligt känner för att bege mig till Kina, trots att kanske både tid och pengar finns. Ok, för det första finns det en språkbarriär. För det andra sidan så är det inte en resa man gör så där utan vidare, trots existensen av snabba flygplan. För det tredje, varför vill jag dit egentligen? Varför inte hellre spendera en helg i Paris? Franska brudar är snyggare. ...och så vidare. Enklare än så är det egentligen inte.



- Targon, skrivare

 

[Rosen]

Re: Oops, bääää, bääää

Hm, jag som <I>tänkte</I> skriva ett inlägg när jag såg det förra... Ordet "bockstav" lät alldeles för ballt för att bara hoppa över. (-:

--
Åke