Nekromanti Vardagsliv i rollspelsvärldar

[Max Raven]

Såg på en dokumentär om jobb under Jesu tid och kom att tänka på det här med kulturer: Hur framställs kulturer i rollspel? Hur får folk fram hur människor levde, jobbade, vad som var viktigt för dem, etc?

Det finns ett begrepp som fokuserar på det här - culture gaming - men jag har ganska dålig inblick i det hela.

Kort sagt, hur gestaltar spel (och spelledare) världar?

 

[IcarusDream]

Jag brukar försöka få mycket "liv" i spelvärlden när jag spelleder.

För att få en känsla av familaritet är ju att läsa på lite, lära sig om saker som var vanligt under perioden som spelet utspelar sig.
Om man vet en bondgård fungerade förr i tiden så kan man beskriva olika rutiner och händelser.
Att lära sig vad för mat som åts under samma period kan också vara en bra sak för att kunna beskriva fler maträtter än "mustig värdhusgryta" och mjöd hela tiden.

Jag har också försökt mig på kulturspel med kortare scenarion som fokuserar på en specifik kultur i EON. Då det spelletts så har jag satsat på detaljerna så spelarna känner sig delaktiga i världen. Låta byn få liv, med att döpa karaktärer och ge dem en personlighet.

Tänk själv i vardagen. Även om du inte vet vad kassörskan på lokala mataffärn heter, så känner du igen denne och nickar igenkännande och leer i kassan. Försök återskapa den känslan i ett rollspel med den lokale fogden eller skomakaren.

 

[w176]

Jag tror det enklaste sättet är att beskriva vardagslivet är att få fram att det pågår, hela tiden. Att när man stöter på någon SLP så sysslar den med något vardagligt.

När man hittar banditlägret och ligger och spanar på det i buskarna kan man beskriva hur någon verkar i full färd med att diska ur en stor gryta, medan någon annan har hängt upp sina stumpor i trädet ovanför eldstaden för att få dom att torka medan en tredje övar på sin mungiga.

När man anländer till värdshuset kanske det är tvättdag och man ser hur värdshusfrun, pigorna och drängarna håller på att tvätta kläder i ett stort kar ute på gårdsplanen.

När man går in hos vapensmeden så sitter kanske smeden och ammar en bebis.

När man ska in till den skumma uppdragsgivaren kanske man möts av hur en ursinning tonåring rusar ut genom dörren och skriker att dom hatar sin förälder innan de smäller igen dörren.

Framåt kvällen drar det kanske ihop sig till logdans i byn.

---

Visa att saker hela tiden är på gång. Folk sitter inte bara och väntar på att äventyrare ska dyka upp utan folk är mitt i vardagen, och när äventyrarna dyker de upp siger de rakt in i vardagen.

 

[olaberg]

Precis så! Konkreta exempel ger bilden.Jag gillar tabeller med uppsättningar av sådant. Tärningarna kan skapa den berättelse som spelledarhjärnan i stunden inte förmår improvisera fram.

 

[Max Raven]

Följdfråga - hur gör de i rollspelsböckerna? Hur ger de en känsla av världen till läsarna (och de som ska beskriva den)?

 

[Rymdhamster]

Jag älskar när det här löses genom små korta berättelser utsprida genom spelet. Berättelserna ska gärna belysa ovanliga händelser på ett sätt som gör att man också får en känsla för vad som är vanligt.

Exempel:

En bonde står på sin åker och sliter och ser hur en styrka med vägväktare kommer ridandes längst med landsvägen en bit bort. Man får styrkan beskriven för sig och man får läsa bondens funderingar om varför de kan vara här och att det är sällan man ser vägväktare så här långt bort från de stora handelsvägarna.

Den snutten skulle alltså berätta för oss vad vägväktare är, hur en sådan styrka är uppbyggd och utrustad, att det inte är vanligt att träffa på dem bortom de stora handelsvägarna, vad det finns för möjliga hot som kan ha fått dem att ge sig ut på vägarna och upplandat med detta kan man få lite information om hur bönder lever och arbetar ute på landsbygden.

Dvs man får kulturen lite på köpet när man beskriver ett realtivt viktigt fenomen i spelvärlden, nämligen vägväktarna.

 

[Krille]

Jag älskar när det här löses genom små korta berättelser utsprida genom spelet. Berättelserna ska gärna belysa ovanliga händelser på ett sätt som gör att man också får en känsla för vad som är vanligt.

Jag borde gilla sådana där. Men av någon skum anledning* hoppar jag över alla former av berättelser i rollspel.

* Typ, "rollspelsförfattare är i allmänhet skitkassa prosaförfattare"

 

[Rymdhamster]

* Typ, "rollspelsförfattare är i allmänhet skitkassa prosaförfattare"

Jo, jag förstår fullt ut vad du menar. Här är det absolut viktigaste att hålla det kort. Jag har sett väldigt många exempel på folk som stoppad in lite stämningstexter som bara mal på, och på, och på i evigheter utan att presentera något intressant.

Så jag borde kanske lagt till att det är väldigt viktigt att pressa in mycket intressant information i de här texterna, och samtidigt hålla dem korta. Som tumregel skulle jag säga att om man någonsin överstiger en halv sida så borde man ta sig en rejält funderare om det är tillräckligt bra skrivet för att hålla folk intresserade.

Kan man göra det på en fjärdedels sida (i bekvämt läsbar storlek) så borde det inte vara några problem alls även om man inte är så skicklig på prosa.

 

[Möller]

w176s tips är skitbra men jag skulle vilja addera lite som gäller rollpersonerna.

Du som SL har ett ansvar här, även om du rör dig på delvis spelar-mark.

Berätta, eller om det är mer lämpligt fråga, vad rollpersonerna äter. Vad som spelas på bilradion eller vad barden på värdshuset sjunger om.

Detaljer är bra! Håll en beskrivning kort och svepande, men lägg in en detalj också. »Hotellrumet ni tilldelats är simpelt och inte allt för välstädat, med en udda tavla på en hund i rymddräkt på väggen.«

Låt saker inträffa när rollpersonerna gör vardagligheter! Alla överfall inträffar visst på natten, det är trist. Låt banditerna hitta äventyrarna när de äter lunch eller samlar ved och låt det tillkallade vittnet på stationen fråga efter en kopp kaffe.