Niklas73 said:
Eller some of U think. Vad är mekanismerna som gör det så uberärligt och oöverträffat?
Det är egentligen inte mekanismerna, i form av siffror och tärningar, som är det som skapar Apocalypse World, utan filosofin bakom - som också är en sorts system.
Vincent formulerar alltså i sitt spel (Kapitlet Master of Ceremonies) en filosofi eller förhållningssätt för hur man ska spela/spelleda (MC:a) hans rollspel, vilket liknar improteaterns bejakande filosofi.
MC ska till exempel bygga miljön genom att bolla frågor fram och tillbaka med spelarna, aldrig planera en historia i förväg, aldrig ta ifrån rollpersonerna det som gör dem häftiga, måla upp inspirerande miljöer snarare än fakta, och pusha spelarna.
Det blir ett utbyte där regler, spelare, andra spelare och MC bollar fram och tillbaka. Det blir ett mycket flytande och engagerande spel.
Reglerna är sedan en förlängning av det här. Slå tärning, få input av reglerna, gör ett val, ge input till MC, MC tar emot och bollar tillbaka, spelet rör sig famåt.
Eller om du misslyckas: Slå tärning, MC väljer en move tillbaka (input från MC-kapitlets lista och vad som just hänt i fiktionen) och ger input tillbaka. Spelet rör sig framåt.
Systemet är enkelt och ska gå fort och spontant.
Men som sagt, grunden är i förhållningssättet. Reglerna uttrycker förhållningssättet, inte tvärtom.
Jag har också skrivit mer om AW på min blogg förra året.
Why Apocalypse World rocks
Why Apocalypse World flows
Förklaring av Flow-ermodellen
Men det enklaste svaret på din fråga är väl då: Det är mitt favoritsätt att spela rollspel på.