Varför är inte superhjälterollspel populärare?

[zo0ok]

Av nyfikenhet, varför magiska föremål i ett spel om superhjältar? Jag ser inte riktigt hur de går i linje med varandra.

Nej... det går inte... och inte spells heller...

D&D är ett smörgåsbord av Monster, Spells och Magiska Föremål från kulturer, mytologier och olika verk. Därför fungerar det för generisk fantasy.

Jag menar om att om man ska göra "D&D för superhjältar" på ett bra sätt, så skulle man kunna göra det också som ett smörgåsbord. Av fiender, förmågor och gadgets... typ. Då skulle det kunna fungera för generisk superhjältespel.

Det här med Monster, Spells och Magiska föremål + mötestabeller osv, gör ju att man kan spela D&D nästan utan förberedelse, eller att det går att slumpa fram en grotta (att utforska).

Jag tänker att om man ska lyckas med D&D-super-hero-edition, så behöver man förstå att det är detta som gjort D&D framgångsrikt, och det är det man bör försöka kopiera. Vilket kanske är svårare av (C)-skäl än för fantasy.

...det här var bara min tanke, och eftersom jag var otydlig så har jag nu försökt förtydliga min tanke... hur jag tänker D&D och Superhjältar. Det finns säkert andra sätt att se det på.

 

[Sömniga Isaac]

Nej... det går inte... och inte spells heller...

D&D är ett smörgåsbord av Monster, Spells och Magiska Föremål från kulturer, mytologier och olika verk. Därför fungerar det för generisk fantasy.

Jag menar om att om man ska göra "D&D för superhjältar" på ett bra sätt, så skulle man kunna göra det också som ett smörgåsbord. Av fiender, förmågor och gadgets... typ. Då skulle det kunna fungera för generisk superhjältespel.

Det här med Monster, Spells och Magiska föremål + mötestabeller osv, gör ju att man kan spela D&D nästan utan förberedelse, eller att det går att slumpa fram en grotta (att utforska).

Jag tänker att om man ska lyckas med D&D-super-hero-edition, så behöver man förstå att det är detta som gjort D&D framgångsrikt, och det är det man bör försöka kopiera. Vilket kanske är svårare av (C)-skäl än för fantasy.

...det här var bara min tanke, och eftersom jag var otydlig så har jag nu försökt förtydliga min tanke... hur jag tänker D&D och Superhjältar. Det finns säkert andra sätt att se det på.

Nej du var inte otydlig, det var jag som läste som en kratta. Jag läste igenom flera gånger och först efter att jag skrev mitt svar så läste jag så jag verkligen såg vad du skrivit. Så det var helt mitt fel att svaret blev väldigt underligt och frågan blev stäld på fel grunder.

Jag tackar dock för ditt svar

 

[Gurgeh]

Jag flyttade diskussionen om vilket superhjälteuniversum som har bäst skurkar till kulturforumet.

Vilket superhjälteuniversum har bäst skurkar? | Rollspel.nu

 

[Gamiel]

Vill bara nämna att det finns minst en D20 hakning för att spela superhjältar.

 

[God45]

Jag har hittat Ron Edwards serie blog och den är great! Första posten är om Jugoslavien och Latveria! Ska läsa allt!

Kom till posten om kulter i serier. Väntade mig inte en positiv recension av Synanon kulten och The Game från Edwards barndom

 

[Max Raven]

Vill bara nämna att det finns minst en D20 hakning för att spela superhjältar.

Mutants & Masterminds är väl den stora?

 

[Gamiel]

Mutants & Masterminds är väl den stora?

Det var i huvudsak den jag tänkte på.

 

[erikt]

Nej... det går inte... och inte spells heller...

D&D är ett smörgåsbord av Monster, Spells och Magiska Föremål från kulturer, mytologier och olika verk. Därför fungerar det för generisk fantasy.

Fast ... vad är "generisk fantasy"? Fantasy baserad på/inspirerad av D&D?
Om jag tänker på de fantasyböcker som gavs ut innan D&D skapades (och som därmed garanterat inte är påverkade av D&D), så är D&D rätt dåligt på att simulera de allra flesta av dessa böcker. Funkar halvhyfsat för viss Sword&Sorcery, men det mesta annat blir bara platt fall.

I princip så har D&D skapat sin egen sub-genre av fantasy som inte alltid har så mycket gemensamt med sina förlagor.

Superhjältar är ju i många avseenden en mycket smalare genre än fantasy, så om man försöker göra något liknande med superhjältar kanske resultatet skiljer sig så mycket från förlagorna (i form av serietidningar och filmer) att det inte längre känns igen som superhjältar.

 

[Skarpskytten]

I princip så har D&D skapat sin egen sub-genre av fantasy som inte alltid har så mycket gemensamt med sina förlagor.

DnD är allt annat än generisk fantasy, det är inget generiskt med det. DnD är barock high fantasy med superhjältar, och att köra spelet i en setting som inte är det kommer att misslyckas kapitalt. (Jag talar av egen erfarenhet). Som Erikt skriver har spelet, i alla fall i sina senare utgåvor, lämnat sina litterära förlagor (som inkluderar allt från Tolkien till Anderson) långt bakom sig. Jag tycker inte att det "i princip" har skapat en egen undergenre, jag tycker att det har skapat en egen undergenre.

 

[zo0ok]

Fast ... vad är "generisk fantasy"? [...] D&D rätt dåligt på att simulera de allra flesta av dessa böcker.

DnD är allt annat än generisk fantasy, det är inget generiskt med det.

Jag menade nog bara att DnD lånar och blandar friskt från fantasy, mytologi och medeltid, och inte förutsätter att man spelar i någon speciell värld eller epok (typ Kung Arthur, antikens Grekland eller Middle Earth). I den meningen är det "generiskt".

"Generisk fantasy" kanske är en väl definierad fackterm som jag inte känner till definitionen på och omedvetet trampade på.

 

[Lemur]

Jag gillar superhjältar på film/tv men är totalt ointresserad av dem som rollspel. Svårt dock att sätta fingret exakt på varför, men jag ska försöka:

• Superhjältar är helylle hjälte-typer
• Har fåniga kläder och manér
• Gör alltid "det rätta"
• Slåss alltid mot superskurkar som vill förstöra hela världen

Typ så. Det känns lite förutsägbart och ointressant.
Men visst, det går såklart att göra mer intressanta superhjälte-berättelser än så (som Watchmen eller League of extraordinary gentlemen) men ett sådant spel har jag aldrig sett.

Ge mig ett spel där jag får spela en low-level superhjälte som precis upptäcker sina krafter och som ännu inte vet om hen ska bli en superhjälte eller en superskurk. Då kanske jag hoppar på tåget.

 

[luddwig]

• Superhjältar är helylle hjälte-typer
• Har fåniga kläder och manér
• Gör alltid "det rätta"
• Slåss alltid mot superskurkar som vill förstöra hela världen

Du har visst förbisett alla coolt (nåja) klädda hjältar med tveksam moral som slåss mot skurkar med förhållandevis låga ambitioner, och att det finns spel för sådana. Mystery Men! är ett bra exempel där du kan välja en lägre nivå på krafterna och helt enkelt göra karaktärer som inte är rakt av supergoda eller superonda.

 

[krank]

Jag gillar superhjältar på film/tv men är totalt ointresserad av dem som rollspel. Svårt dock att sätta fingret exakt på varför, men jag ska försöka:

• Superhjältar är helylle hjälte-typer
• Har fåniga kläder och manér
• Gör alltid "det rätta"
• Slåss alltid mot superskurkar som vill förstöra hela världen

Typ så. Det känns lite förutsägbart och ointressant.
Men visst, det går såklart att göra mer intressanta superhjälte-berättelser än så (som Watchmen eller League of extraordinary gentlemen) men ett sådant spel har jag aldrig sett.

Ge mig ett spel där jag får spela en low-level superhjälte som precis upptäcker sina krafter och som ännu inte vet om hen ska bli en superhjälte eller en superskurk. Då kanske jag hoppar på tåget.

Jag… öh… Jag känner inte igen din bild överhuvudtaget. Det finns extremt få "helylle"-hjältar, de gör absolut inte alltid det rätta, och… OK, superskurkarna i många filmer vill absolut förstöra eller ta över världen. Men det är just bara i filmer. TV-serier och serietidningar? Not so much.

Det sagt, jag kan på rak arm rekommendera mitt eget More than Human, White Wolfs Aberrant och Masks om man vill ha hjältar som precis upptäcker sina krafter och som absolut inte nödvändigtvis är "helylle". Av de tre tror jag bara att det är Masks som egentligen har något slags tydlig idé om "superskurkar", än mindre såna som vill förstöra världen. I både Aberrant och More than Human är det ju mer olika grupper av människor med superkrafter, som vill olika saker och har olika mål. Det finns absolut grupper i båda spelen som "uppenbart" är "skurkar", men det är i så fall en väldigt grå sorts skurkighet.

 

[erikt]

Jag menade nog bara att DnD lånar och blandar friskt från fantasy, mytologi och medeltid, och inte förutsätter att man spelar i någon speciell värld eller epok (typ Kung Arthur, antikens Grekland eller Middle Earth). I den meningen är det "generiskt".

Fast regelverket i DnD har en massa inbyggda förutsättningar om hur spelvärlden ser ut. Spelet är visserligen inte kopplat till någon enskild specifik värld, men det fungerar dåligt för alla spelvärldar som inte är konstruerade för att användas just som spelvärldar till DnD.

"Generisk fantasy" kanske är en väl definierad fackterm som jag inte känner till definitionen på och omedvetet trampade på.

Kanske, men mer troligt är det en mycket oklart definierad term som används på olika sätt.

 

[Skarpskytten]

Jag menade nog bara att DnD lånar och blandar friskt från fantasy, mytologi och medeltid, och inte förutsätter att man spelar i någon speciell värld eller epok (typ Kung Arthur, antikens Grekland eller Middle Earth). I den meningen är det "generiskt".

"Generisk fantasy" kanske är en väl definierad fackterm som jag inte känner till definitionen på och omedvetet trampade på.

Ah, jag förstår. Generisk har nog ingen bestämd betydelse, det verkar till och med (förutom i den biologiska meningen) vara en anglicism.

Jag tolkade dig som att du menade "blek, vanilj, mellanmjölk", ett missförstånd om DnD som jag tycker mig ha sett förr och som jag ville ta strid mot.

 

[zo0ok]

fungerar dåligt för alla spelvärldar som inte är konstruerade för att användas just som spelvärldar till DnD.

När du använder ordet "alla" på det viset, så tolkar jag det som att det inte finns, och inte kan finnas, en enda värld där DnD ens fungerar hyggligt (om den inte är just en DnD-värld). Jag tycker det är en onödigt hård formulering. Vi kan absolut vara överens om att DnD kan vara mer eller mindre lämpligt (ibland direkt olämpligt). 1e kom med Appendix N, och det uttalade syftet med DnD var att man skulle kunna spela sådana berättelser som berättades i Appendix N.

Som vanligt tänker jag inte främst på 5e när jag säger DnD, utan mer på 2e och tidigare.

DnD har speciellt två egenskaper. 1) Det är enkelt (utan färdighetssystem) och 2) karaktärerna utvecklas snabbt (till superhjältar om du vill). Det fungerar inte för alla världar, men det är ingen jättedålig (svårt begränsande) utgångspunkt heller.

Om jag skulle vilja spela ett superhjältespel så skulle jag vilja ha ett sådant regelsystem. Jag tror att om man gör ett D&D för en modern superhjältevärld, ersätter magiska föremål med gadgets, ersätter spells med specialförmåger, ersätter klasser med typer av superhjältar (krigare, tjuv, specialist), och ersätter monster med olika naturliga och onaturliga moderna fiender, så tror jag att det skulle kunna fungera hyggligt. Bättre än om man utgår från en del andra spelmotorer.

 

[erikt]

När du använder ordet "alla" på det viset, så tolkar jag det som att det inte finns, och inte kan finnas, en enda värld där DnD ens fungerar hyggligt (om den inte är just en DnD-värld). Jag tycker det är en onödigt hård formulering. Vi kan absolut vara överens om att DnD kan vara mer eller mindre lämpligt (ibland direkt olämpligt). 1e kom med Appendix N, och det uttalade syftet med DnD var att man skulle kunna spela sådana berättelser som berättades i Appendix N.

"Alla" är kanske något överdrivet, men inte särskilt mycket.

Appendix N innehåller sådant som inspirerat DnD. Inte nödvändigtvis sådant som man kunde spela med DnD.
Och alldeles oavsett vad det uttalade syftet var, så är det åtskilliga av verken i Appendix N som inte fungerar så bra att simulera med DnD.
Tänk till exempel på diskussionerna från DnDs barndom om vilken level M-U Gandalf var.
Det går naturligtvis att husregla DnD för att få det bättre anpassat till en specifik setting men det gäller ju för alla rollspel, och till och med för en del av de officiella spelvärldarna för DnD så kände sig speltillverkarna tvungna att justera reglerna något.

Som vanligt tänker jag inte främst på 5e när jag säger DnD, utan mer på 2e och tidigare.

Samma här. Närmare bestämt är det AD&D 1e som är default-versionen av DnD för mig.

 

[olaberg]

D&D har karaktärsutveckling i form av grader. Man börjar som småskurk, novis, magikerlärling, eller avhoppad soldat, och slutar som superhjälte.

Finns det superhjälteberättelser som kan rymma den utvecklingen, från start till mål?

För mig känns det som om berättelsen om hur hjälten fick eller upptäckte sina förmågor är ett slags förord, eller pilotavsnitt i en TV-serie.

Att det är den kraftmässigt färdigvuxna hjälten som nu måste möta världen och utvecklas på ett personligt plan. I konsten att hantera sina enorma förmågor.

Och det vet jag inte om D&D hanterar så bra ("du börjar på grad 20 och du ska skaffa dig insikter").