Nekromanti Varför 10 xp per HD istället för 100 xp?

[Fridigern]

Lyssnar på Viskningar från Kryptan, och där diskuterades att ODD hade 100 xp per HD (så att man skulle gå upp till lvl 2 efter cirka 20 gobbo-kills), men att folk tyckte det var idiotiskt och sänkte till 10 xp (200 gobbo-kills om man inte hittar några skatter) eller inga alls. Framförallt nämndes att Gygax själv tyckte att 100 var en dålig regel. Varför?

När vi körde LL var den första husregeln att tiodubbla xp för monster (från 10 till 100), eftersom det var helt menlöst att ens räkna det annars, så då gick vi egentligen tillbaka i design då har jag lärt mig nu. Menade man att man levlade för snabbt med 100? Eller felaktig belöning?

 

[God45]

Spelet handlar inte om att döda monster, det handlar om att stjäla skatter. Så man ändrar det för att ge xp för pengar istället för monster för att det gör spelet mer som det var tänkt att spelas och som det var bra. Om man gör som din grupp gjorde så får man spelet att handla om att döda monster vilket det inte är ett spel om.

 

[.113]

Det är ju som god45 säger, det ändrar fokus på spelet. En goblin som ger väldigt bra med exp kommer man leta upp och döda. En goblin som ger dåligt med exp smyger man hellre förbi ned en bra plan.

 

[anth]

Det är delvis så som God45 säger. Tanken var att ungefär 90 % av ens xp skulle komma från guld och 10 % från monster. Om ni tycker att det är meningslöst att räkna xp för monster när de ger så lite är mitt förslag att ni ger 0 xp för monster och istället ger 10 % bonus på xp för guld.

Men det finns även en annan förklaring. Xp-tabellen för fighters såg ut så här i ODD från 1974:
Level 0: 0 xp
Level 1: 2000 xp
Level 2: 4000 xp
Level 3: 8000 xp
Level 4: 16000 xp
Level 5: 32000 xp
...
Och i princip samma xp-tabell användes i alla DnD-versioner ända tills DnD3 släpptes år 2000.

Om xp man behöver för att levla dubblas för varje level, lagom motstånd är ett monster som har samma HD som rollpersonens level, och monstret ger 100 xp/HD - då behöver man inte vara någon Einstein för att räkna ut att det blir väldigt skevt vid högre levels. Det blir lite som Riskornen på schackbrädet.

Därför korrigerades xp för monster redan i första supplementet, "Greyhawk" år 1975:
HD : old xp : new xp
1 : 100 : 10
2 : 200 : 20
3 : 300 : 35
4 : 400 : 75
5 : 500 : 175
...
Och som du ser korresponderar monster-xp lite bättre mot xp-tabellen för att gå upp i level.

Det verkar inte hjälpa hur ofta man upprepar det, men ODD/OSR handlar inte om att döda monster, utan om att undvika monster.
Tanken med monster i DnD är att de ska vara livsfarliga, obegripliga mysterier för rollpersonerna/spelarna. De ska vara lite som CoC-monster. Men vartefter spelarna stöter på nya monster och lär sig dem så behövs nya monster. Har spelarnas rollpersoner t.ex. stött på ett troll så vet de att trollet har regeneration och då är trollet inte lika roligt längre. Förklaringen till att det finns så många olika (och konstiga) monster i DnD/OSR är för att spelarna inte ska veta vad de möter. Spelet Lamentations of the Flame Princess (LotFP) har dragit detta till sin spets: spelets författare, James Raggi, vägrar att göra en monsterbok till spelet just för att spelarna INTE ska veta vilka egenskaper monsterna har. Istället uppmuntras spelledaren att skapa helt egna monster. Köper man ett LotFP-äventyr kan man vara 100 % säker på att det innehåller helt unika monster som inte finns någon annanstans.

 

[Fridigern]

Tackar, nu fattar jag Gygax resonemang bättre iallafall. Sen tycker jag inte mina spelare direkt började uppsöka monster för att döda dem ändå, de hade ju en 1:1 ratio i att dö mot HD1-monster så guld verkade nog mycket säkrare.

 

[Basenanji]

Det verkar inte hjälpa hur ofta man upprepar det, men ODD/OSR handlar inte om att döda monster, utan om att undvika monster.

Fan.

Nu känner jag mig som en dålig OSR-rollspelare som vill spela precis så (=döda monster) med AD&D 1st ed-reglerna. Jag vill inte undvika monster, jag vill försöka d ö d a monstrena och om min rollperson dör gör jag en ny. Att spelarna då och då försöker undvika monstrena är väl okej, men faen, i längden blir det ju astråkigt att bara gå förbi.

Dessutom var det han Ogren som börja.

 

[anth]

Nu känner jag mig som en dålig OSR-rollspelare som vill spela precis så (=döda monster) med AD&D 1st ed-reglerna. Jag vill inte undvika monster, jag vill försöka d ö d a monstrena och om min rollperson dör gör jag en ny.

Sorry, jag uttryckte mig dåligt.
Vad jag menade var att många (men inte alla) strider ska vara till monsternas fördel, om man bara rusar fram utan att tänka sig för.
Du får givetvis döda precis hur mycket du vill i OSR - men då, precis som du skriver, får man vara beredd på att slå fram en ny gubbe ganska ofta.

För mig handlar OSR om att utveckla ett sinne för när man hellre ska fly än illa fäkta, samt att det ska löna sig att förbereda sig jämfört med att blint rusa in i striden.
Kort sagt: "combat as war", inte "combat as sport".
Det är ju inte dig som jag vänder mig mot, för jag vet att du är en OSR-spelare.