Varför blev rollspel så stort i Sverige?
- Thread starter Conan
- Start date
Franz
Nin geed gali jirey geed loo ma galo
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 6,908
Tror att dessa saker åtminstone spelade in:
Det fanns inte så mycket för ungdomar i Sverige att göra på den tiden.
Rollspel såldes i leksaksäffärer. Detta gjorde att man kunde nå ut till många fler ungdomar än om de bara sålts i renodlade spelbutiker.
Studiefrämjandet ledde till att ungdomar kunde söka ekonomiskt stöd därifrån och på så sätt kunde fler rollspelsböcker säljas.
Produkterna som såldes i Sverige var väldigt bra! Svavelvinter, Kandra och Marsklandet är exempel på rollspelsprodukter som håller väldigt hög kvalitet.
Det fanns inte så mycket för ungdomar i Sverige att göra på den tiden.
Rollspel såldes i leksaksäffärer. Detta gjorde att man kunde nå ut till många fler ungdomar än om de bara sålts i renodlade spelbutiker.
Studiefrämjandet ledde till att ungdomar kunde söka ekonomiskt stöd därifrån och på så sätt kunde fler rollspelsböcker säljas.
Produkterna som såldes i Sverige var väldigt bra! Svavelvinter, Kandra och Marsklandet är exempel på rollspelsprodukter som håller väldigt hög kvalitet.
Ymir
Liten kantbaron
Jag tror att svenskar är väldigt nördiga generellt, vi har en ganska försynt, introspektiv och fantasifull kultur. Vår höga utbildningsnivå och höga mått av personlig frihet och trygghet bidrar till att vi har sofistikerade hobbys och gott om tid och energi över för dem.
Men jag tror även att föreningskulturen och SVEROK har bidragit till rollspelens framgång.
Men jag tror även att föreningskulturen och SVEROK har bidragit till rollspelens framgång.
Det kan hända att det också var en fullträff att ge ut ett mer fantasieggande BRP-baserat spel istället för det mer speliga D&D.
Jag började spela med Drakar och Demoner 2.0, som väl var det spel som bar med sig det stora genombrottet. Vi och många andra spelgäng hade kanske kunnat få bättre sessioner med Dungeons & Dragons, men med DoDs alla yrken, listan på och beskrivningen av färdigheter och över huvud taget hur spelet presenterade sig fick man känslan att allt var möjligt. Den känslan övertrumfade bristerna med de fumliga äventyr man åstadkom på egen hand.
Det här är hur jag upplevde det, men kanske var det rätt typiskt. Fantasin, idén om vad spelet kunde vara snarare än hur man lyckades spela, i ett land där Dungeons & Dragons inte redan dominerade, bidrog till att DoD fick en explosiv spridning, och arvet av det lever fortfarande kvar i form av fler spelare och i ännu högre grad fler konstruktörer.
Jag började spela med Drakar och Demoner 2.0, som väl var det spel som bar med sig det stora genombrottet. Vi och många andra spelgäng hade kanske kunnat få bättre sessioner med Dungeons & Dragons, men med DoDs alla yrken, listan på och beskrivningen av färdigheter och över huvud taget hur spelet presenterade sig fick man känslan att allt var möjligt. Den känslan övertrumfade bristerna med de fumliga äventyr man åstadkom på egen hand.
Det här är hur jag upplevde det, men kanske var det rätt typiskt. Fantasin, idén om vad spelet kunde vara snarare än hur man lyckades spela, i ett land där Dungeons & Dragons inte redan dominerade, bidrog till att DoD fick en explosiv spridning, och arvet av det lever fortfarande kvar i form av fler spelare och i ännu högre grad fler konstruktörer.
ceruleanfive
Bläckfisk
Åtminstone för min egen del håller jag med. Utan Studiefrämjandets hjälp med att fixa en lämplig lokal för oss ungdomar att väsnas i sent på kvällarna – plus lite ekonomiskt stöd för att köpa in saker till föreningen – hade det nog inte blivit så värst mycket rollspelande. (Detsamma gäller musicerande för mig).God45;n343021 said:
Dr_Dängrot
Myrmidon
- Joined
- 1 Mar 2017
- Messages
- 4,326
Rollspelsvågen låg rätt i tiden helt enkelt när den slog över Sverige.
För mig gick inkörsporten till hobbyn (under mitten av 80-talet) via Joe Devers soloäventyr Ensamma Vargen. Tänk så fantastiskt med en bok där man själv kunde välja handlingen(!) Att i nästa steg köpa en låda med böcker där man som spelare kunde välja att göra vad som helst (inom SL:s ramar) var än med fantastiskt. Drakar och Demoner hjälpte till att bredda det utrymmet genom att sällan använda sig av rena grottkräl, levels och strikta yrkesval utan något mycket friare. Jag tilltalades aldrig av DnD på samma sätt som DoD, Mutant och Chock. Världarna kändes mycket mer öppna och levande.
Absolut medhåll. Det, och det enkla faktum att spelen fanns på svenska, var förutsättningarna som lade grunden till att det fick spridning och kunde ta fart på allvar.gorillotaur;n343072 said:
Vilket system spelet var baserat på hade varit helt egalt. Vi hade slukat det oavsett. Det hette ju "Drakar och Demoner"! Det var det ballaste som existerade 1984.
anth
Vetefan
Sverige hade rollspel på svenska och de såldes i leksaksaffärer innan persondatorer och internet slog igenom - det är skillnaden mot resten av världen.
Sedan tvärdog det när KULT kom och skapade masshysteri, Piff och Puff satt i Åhlens etiska råd och fick Åhlens att plocka bort rollspel från hyllorna, sedan följde andra butiker med.
I samma veva blev datorspel stort och rollspelen återhämtade sig aldrig.
Sedan tvärdog det när KULT kom och skapade masshysteri, Piff och Puff satt i Åhlens etiska råd och fick Åhlens att plocka bort rollspel från hyllorna, sedan följde andra butiker med.
I samma veva blev datorspel stort och rollspelen återhämtade sig aldrig.
Rangertheman
Myrmidon
- Joined
- 15 Dec 2015
- Messages
- 3,585
Jag tror också på föreningskulturen och försäljningen i vanliga leksaksaffärer.
Ja, det är lite intressant att KULT stoppade svensk rollspelsindustri under tidigt 90-tal samtidigt som t.ex. FPS:en Doom släpptes. Underbart att det var mer ok att slakta monster (och varandra o PvP) med motorsåg än att låta illusionen rämna i ett rollspel.anth;n343078 said:
Inte på samma sätt som 4e kritiserats för, säkert, men jag menar att det var fokuserat på att hantera grottkrälandet som spelet faktiskt handlade om. DoD däremot gav känslan av att kunna låta en gå in i en värld som omfattade vad som helst från conanserier till Stjärnhusets grekiska myter, Ivanhoe och barndomens alla sagoböcker, trots att spelet inte gav mycket till handledning i hur man skulle hantera något annat än strider.RasmusL;n343065 said:
Dazumal har säkert rätt i att vi hade slukat vad som helst, men jag håller inte med om att spelsystemet hade varit helt egalt. Jag tror det var lite som Minecraft, som var en försäljningssuccé redan som alpha: Idén om vad det kunde vara och inspirationen för eget skapande var viktigare än spelupplevelsen.
Tillgängligheten via leksaksaffärer var säkert en tung faktor, men själv upplevde jag att rollspelen spreds snabbt via kompiskretsar, både bland spelintresserade och andra, innan de fanns att köpa lokalt (i Haparanda). Och jag vill minnas att någon från Äventyrsspel uttalade sig, apropå lanseringen på andra nordiska språk, med att rollspelen spreds mest från mun till mun.
Leksaksaffärerna har absolut varit en riktigt stor del i det. Minns själv att det var en av de tidigaste platserna där jag såg Äventyrsspels produkter, men det var lika mycket att de stod på hyllan hos Bokhandeln Wettergrens på Frölunda torg.gorillotaur;n343072 said:
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Pissigt väder och dyr sprit, så man fick roa sig med annat.
Mogger
Hipsteranka
Tajming. Vi var andra generationens Tolkien-läsare, uppvuxna med Star Wars som plötslig gavs chansen att själva uppleva samma äventyr som hjältarna i böckerna och filmerna. D&D hade lagt grunden så det var helt enkelt tack vare Fredrik Malmberg m.fl som insåg att det här skulle bli stort.
Sedan gjorde naturligtvis leksaksaffärerna, föreningslivet och Tradition sitt.
Sedan gjorde naturligtvis leksaksaffärerna, föreningslivet och Tradition sitt.