Nekromanti Varför blir inte fler rollspelförfattare lyckade romanförfattare?

[Conan]

Många av de bättre rollspelsäventyren jag läst borde kunna bli lyckade romaner. Jag tänker på ett äventyr som te.x det fördömdas sista hopp som skulle kunna bli en storslagen roman. Men det verkar som väldigt få rollspelsförfattare sadlar om till lyckade romanförfattare.

 

[Arfert]

Det är för att det inte är samma sak att skriva rollspelsäventyr och att skriva romaner. Att vara en god stilist och bygga minnesvärda personporträtt är minst lika viktigt, om inte viktigare än själva handlingen. Bara för att nämna ett par saker. Det går utmärkt att skriva en bra roman där intrigen är det minst viktiga.

 

[Ymir]

Jag tror mig tillhöra de bättre språkbrukarna i rollspelssverige, i synnerhet sedan Helmgast i något svagt ögonblick gav mig fria tyglar så att jag kunde blomma ut i diverse mer och mer bisarra formexperiment (med Neotech som crowning achievement). Men när jag försökt skriva skönlitterära texter kör jag alltid ohjäpligt fast. Den primära orsaken är att jag saknar interaktiviteten i rollspel. Jag har inte lärt mig hantera aspekten hos romanskrivande att jag har fullständig bestämmanderätt över narrativet, och saknar den konstanta bekräftelse och suveräna dynamik man uppnår kring ett spelbord. Jag är även dålig på dialoger eftersom jag inte fått någon övning på det alls genom mitt rollspelsskrivande. I Kunming joinade jag en gång en skrivarcirkel full av sköna, inspirerade människor där vi stafettskrev en gemensam roman vars olika karaktärer sakta korsade varandras vägar, där kom mitt invanda rollspelstänk till sin rätt och det funkade så jävla mycket bättre - jag åstadkom några texter och idéer jag är stolt över än idag innan hela projektet av olika skäl rann ut i sanden. Jag vill på något sätt hitta orken och disciplinen att fortsätta det jag påbörjade i Kunming, men jag brottas med att det är på engelska och en herkulisk uppgift att överföra till svenska med bibehållen kvalitet eftersom delar är ett epos på vers. Så istället håller jag mig sysselsatt med rollspelsskrivande som känns mycket mer stimulerande och tacksamt och där jag känner att jag uppnått en mycket högre nivå, men grämer mig konstant över hur det är omöjligt att någonsin tjäna pengar på det.

Med allt detta sagt vet jag ändå fyra-fem rollspelsskribenter som gett ut romaner (plus minst en som jag inte räknar pga vanity publishing), och jag hade hoppats fler vågade ta steget, för jag har hängt länge på ett forum för svenska scifi- och fantasyförfattare, och frustrerats till döds av hur groteskt okunniga de är om troper och dramatiska strukturer och principer bakom världsbyggande och annat sådant som vi rollspelare äger på. Jag tror verkligen att vi har saker att tillföra litteraturen.

 

[Tre solar]

Jag vill på något sätt hitta orken och disciplinen att fortsätta det jag påbörjade i Kunming, men jag brottas med att det är på engelska och en herkulisk uppgift att överföra till svenska med bibehållen kvalitet eftersom delar är ett epos på vers.

Fortsätt på engelska?

 

[Robert Jonsson]

Därför att misslyckade författare blir rollspelskonstruktörer?

 

[Hans E Magnusson]

För wrnu har bestämt att rollspelsskribenter inte kan skriva skönlitterärt.

 

[gustaf s]

För att det är två olika saker? Det är som varför är inte fler filmskapare rollspelkonstruktörer eller varför är inte fler bildkonstnärer musiker. En del är. En del är tom duktiga på många grejer. Precis som det uppenbarligen finns rollspelförfattare som skriver romaner. Andra är bra på, eller intresserade av, en enda grej. Jag ser inget självklart överlapp mellan att skriva rollspel och att skriva skönlitteratur, lika lite som i att skådespela och att skulptera. De är både artistiska uttryck, men det är allt.

Jag tycker dessutom att skriva rollspel är fint nog i sig självt, det är en lika legitim uttrycksform som något annat. ”Ut rollspel poesis”.

 

[PAX]

Tidsfaktorn tror jag kan vara en bidragande orsak. Lägger man tid på att skriva rollspel eller kanske vara SL så försvinner tiden snabbt. Att skriva en bok är i princip ett heltidsjobb, beroende på mål, omfattning och research.
Å andra sidan tror jag säkert det finns många bra uppslag på äventyr som aldrig har berättats för den stora massan. Hur är det med skrivartrådarna som har startats i några omgångar här på WRNU ?

Vilka svenska författare har vi anknutna till rollspel?

Theodore Bergkvist - Kabal
Jörgen Karlsson - Karl Kämpe (webpublicerade berättelse)
Anders Fager
Andreas Roman

fyll gärna på listan...

 

[Robert Jonsson]

Du missade den största av dem alla: Erik Granström.

Sedan har vi Anders Blixt, Thord Daniel Hedengren och Dan Hörning (väl?). Utövr det har vi väl en Coriolis-roman samt ett par Symbaroum-romaner - men jag vill inte citera fel författare där så jag låter någon annan ta dem.

 

[PAX]

För att det är två olika saker? Det är som varför är inte fler filmskapare rollspelkonstruktörer eller varför är inte fler bildkonstnärer musiker. En del är. En del är tom duktiga på många grejer. Precis som det uppenbarligen finns rollspelförfattare som skriver romaner. Andra är bra på, eller intresserade av, en enda grej. Jag ser inget självklart överlapp mellan att skriva rollspel och att skriva skönlitteratur, lika lite som i att skådespela och att skulptera. De är både artistiska uttryck, men det är allt.

Jag tycker dessutom att skriva rollspel är fint nog i sig självt, det är en lika legitim uttrycksform som något annat. ”Ut rollspel poesis”.

Här är ett gäng rollspelare som även gör film, och det vankas en crowdfunder framöver.
http://coldcoffee.se/projekt/a-fistful-of-dice/

 

[Mekanurg]

När jag begrundar mina erfarenheter av att skriva rollspel, faktaböcker, fiction, teknikinformation och journalistik kommer jag fram till följande fem eurocent:

Att skriva rollspel är jämförbart med att skriva populärvetenskap, dvs författaren beskriver tekniska lösningar (spelregler) på ett lättfattligt sätt och författar samhällsvetenskapliga (geografi, samhällskunskap, historia, lingvistisk, folklore) beskrivningar över platser och folkslag. Ungefär som att skriva läroböcker för gymnasiet.

Skönlitteratur är en helt annan potatis, eftersom den har särskilda genrekonventioner att fullfölja: personteckning, dramatik, dialog, osv.

Jag hade skrivit rollspel i femton år innan jag ens försökte mig på skönlitteratur och sedan tog det ytterligare tio år (under vilka jag skrev flera spel) innan jag lyckades slutföra en roman. Det var då jag lärde mig att det handlar om två olika hantverk, ungefär som att vara urmakare respektive finsnickare.

 

[Rangertheman]

Jag skrev väldigt mycket rollspelsmaterial på 80-talet och början av 90-talet. Men jag lyckades inte skapa något skönlitterärt av värde förrän NaNoWriMo 2014. Precis som Mekanurg skriver är det två väldigt olika hantverk. För min del har det en del med ålder och mognad att göra också. Tålamodet att följa en eller flera röda trådar genom flera hundra sidor fanns inte förr.

 

[Mekanurg]

Jag skrev väldigt mycket rollspelsmaterial på 80-talet och början av 90-talet. Men jag lyckades inte skapa något skönlitterärt av värde förrän NaNoWriMo 2014. Precis som Mekanurg skriver är det två väldigt olika hantverk. För min del har det en del med ålder och mognad att göra också. Tålamodet att följa en eller flera röda trådar genom flera hundra sidor fanns inte förr.

Definitivt medhåll. Faderskap och krigserfarenheter (Bosnien, Afghanistan) fick mig att mogna och sporrade mig att skriva romaner och noveller.

 

[Ymir]

När jag begrundar mina erfarenheter av att skriva rollspel, faktaböcker, fiction, teknikinformation och journalistik kommer jag fram till följande fem eurocent:

Att skriva rollspel är jämförbart med att skriva populärvetenskap, dvs författaren beskriver tekniska lösningar (spelregler) på ett lättfattligt sätt och författar samhällsvetenskapliga (geografi, samhällskunskap, historia, lingvistisk, folklore) beskrivningar över platser och folkslag. Ungefär som att skriva läroböcker för gymnasiet.

Skönlitteratur är en helt annan potatis, eftersom den har särskilda genrekonventioner att fullfölja: personteckning, dramatik, dialog, osv.

Fast rollspel måste ju inte författas så där. Fluff kan, som i OSR-traditionen, bakas in i regeltexter, och världsbeskrivningar kan göras på avsevärt mer skönlitterära sätt. Eon nuförtiden väver ihop världsbeskrivningarna med subjektiva kommentarer och metareferenser och ett fluffigt litterärt språk, och hela nya Neotech är skrivet utifrån premissen att läsaren är en cynisk Vice-hipster på 2070-talet.

Så jag håller inte med om att skönlitteratur är en helt annan potatis. Visst finns det skillnader, men rollspelsskrivande för mig har definitivt skönlitterära ambitioner. Jag försöker få Eon att kännas som Jack Vance, inte som Karlssons Skolgeografi.

 

[Rymdhamster]

Fast rollspel måste ju inte författas så där. Fluff kan, som i OSR-traditionen, bakas in i regeltexter, och världsbeskrivningar kan göras på avsevärt mer skönlitterära sätt. Eon nuförtiden väver ihop världsbeskrivningarna med subjektiva kommentarer och metareferenser och ett fluffigt litterärt språk, och hela nya Neotech är skrivet utifrån premissen att läsaren är en cynisk Vice-hipster på 2070-talet.

Så jag håller inte med om att skönlitteratur är en helt annan potatis. Visst finns det skillnader, men rollspelsskrivande för mig har definitivt skönlitterära ambitioner. Jag försöker få Eon att kännas som Jack Vance, inte som Karlssons Skolgeografi.

Inan vi grötar ner oss i hur man kan och inte kan skriva rollspel, så handlar det väl snarare om att väldigt många personer som helt enkelt inte kan skriva skönliteratur, fortfarande kan skriva rollspel och rollspelsmateria genom att använda stilar som kanske inte riktigt passar i skönliteraturen.

Samtidigt som de som faktiskt kan skriva skönliteratur även kan skriva rollspel i liknande stil (jag går på ditt ord här, Ymir. Jag har varken läst nya Eon eller NeoNeotech än).

 

[CapnZapp]

Därför en författare behöver göra två saker 1) hitta på en handling 2) skriva ner handlingen.

Skriver du ett rollspel behöver du bara kunna #1.

 

[Jocke]

Det är ju lätt fler romanförfattare per capita bland rollspelsskribenter än bland resten av befolkningen.

 

[Wyldstorm]

Tror det handlar en hel del om alla underförstådda konventioner, osagda regler & onämnd bakgrund..
En äventyrsbeskrivning läst som skönlitteratur av en vanlig svensson kan nog bli lite konstig..
"Men vänta nu här, en drake är ju ett MONSTER?! Varför skulle en Stalldräng involvera sig?"

 

[MattiasLejbrink]

Det krävs inte samma kompetens. I en roman kontrollerar författaren handlingen och kan styra cliffhangers, klimax och (framför allt) konflikter som hen vill. I rollspelssammanhang kallas detta "rälsning" och är väl det mest avskydda som finns, i alla fall på det här forumet?

 

[Dilandau]

Min enkla spaning är att eftersom de flesta rollspelsförfattare inte ens är särskilt bra på att skriva rollspel, så finns det ingen anledning att tro att de skulle vara bra på att skriva skönlitteratur.