Varför dog den svenska indievågen?

[Genesis]

Funderade på detta när jag var på OctoGônes. Frankrike har en sprudlande indiescen med massor av spelmakare som ger ut spel. Det började bli så många att inte ens de som stod i båset hade koll på allihopa längre. Varje år kommer nya spel: spelledarlöst, surrealism, vardagsdrama, enkvällslir, med experimentella mekanismer och i liten skala. Man har flera Discord-servrar, man har trender (skogstema och surrealism har länge varit hett, just nu verkar tvåpersonersspel vara det nya svarta), man har game jams, indiefokuserade poddar, och man har egna rollspelsteorier, med teoriartiklar och hela böcker som publiceras.

Sverige, i jämförelse, har knappt någon sådan scen alls. Det finns jag, plus bläckfiskarna, som gör lite indieaktiga lir, men även mer traditionella saker som Vindsjäl. Lite samma sak med @wilper, som väl skrivit lite indiga spel också. Men ett tag såg det annorlunda ut. Jag minns när Forge var nytt och hett på forumet, och det fanns massor av folk som klurade på sina egna indielir. Rising skrev Pookafiktum, @Sodivra skrev Berättelser från Staden, Linköpingsmaffian skrev Haragada och Nostalgi, @Mogger skrev Revolver, @DeBracy skrev Bläck. Vi gjorde reklam för varandras spel i våra böcker. Sedan … dog det ut. Numera stoltserar Sverige gärna med hur bra vi är på engelsktalande tradspel, men vi är verkligen jättedåliga på indiefronten. Speciellt på svenska, men vi är knappast någon stormakt på engelska, heller. Många verkar ha "växt ur" den fasen och gått tillbaka till mer traditionella spel med spelledare och stridssystem och äventyr.

Min mening med att nämna forumiter ovan är inte för att peka ut någon, utan bara för att visa att det fanns en scen här. Så jag funderar på varför den dog i Sverige medan den växer och frodas i Frankrike. Någon som har något bra svar? Det finns ju gott om rollspelshistoriker här. Vad är era teorier?

 

[entomophobiac]

Min syn på det, som inte hängde här då men kom tillbaka efteråt, är att det gjorts lite för esoteriskt och inte tillräckligt inbjudande. Att insisterandet på hur annorlunda det är med “indie” nog faktiskt skrämmer bort fler än det lockar.

 

[Dilandau]

Nostalgivågen med Fria Ligan och Fandrake i spetsen sköljde bort all indie.

 

[Dilandau]

Samt att indieskaparna var för få, så det räckte med att ett par stycken hoppade av för att rörelsen skulle få slut på momentum.

 

[Gamiel]

Vad räknas som indispel?

 

[entomophobiac]

Vad räknas som indispel?

Vinnarfrågan!

 

[Rickard]

Vad räknas som indispel?

Att @Genesis har det i sin bokhylla.

 

[Mekanurg]

Skriver @Krille indiespel? @Brior? @wilper? Eller jag? Fullt seriöst, jag greppar inte begreppet.

 

[Rymdhamster]

En indie-spelskapare och en trad-spelskapare enades till en och skapade en kedjereaktion alla indiespelskapare? Tradspelskapare överlevde enbart genom att det fanns så mycket fett att bränna igenom att några klarade sig.

Plus att jag gissar att det delvis är samma anledning till varför jag har svårt att köpa skor i min storlek i sverige: vi är rätt få personer i svergie jämfört med andra länder. Vilket gör att jag gissar att vi är proportionellt färre spelare, och därför också proportionellt färre indiespelare.

Och kanske för få för att hålla i gång en kritisk massa med positiva feedbackloops som inspirerar.

 

[Gerkub]

Vad räknas som indispel?

Det verkar som ts menar mer experimentella spel, snarare än att det är utgivet ”independent”.

Jag tror att det görs en del svenska grejer, bara att de dyker inte upp på wrnu eller klassiska konvent, utan kanske är skrivna på engelska till en internationell publik.

 

[Genesis]

Okej, för att det inte ska bli en definitionsdiskussion, här är en arbetsdefinition av begreppet som gäller i den här tråden. Ett antal saker som kännetecknar indiespel. De behöver inte ha alla dessa saker, men ju fler av dem det har, desto mer "indie" är det, SOM VI ANVÄNDER TERMEN I DEN HÄR TRÅDEN.

1. Avsaknad av spelledare, eller om sådan finns, har ett stort mån av samberättande, där spelarna inte är reducerade till att endast spela sina rollpersoner, utan är fria att hitta på detaljer om spelvärlden och om händelser som deras rollpersoner inte styr över.
2. Fokuserad på enkvällare eller kampanjer på 3-4 speltillfällen.
3. Kräver inga förberedda äventyr, inga förberedelser av spelledaren, om sådan finns.
4. De förberedelser som behövs görs gemensamt av gruppen runt spelbordet innan man börjar spela.
5. Fokuserar på drama, relationer.
6. Handlar om att berätta en ball berättelse, och spelarna försöker generellt inte få sina rollpersoner att vara framgångsrika. Det handlar inte om att lösa problem, utföra uppdrag, och så vidare.
7. Enkel mekanik, ofta antingen avsaknad av konfliktsystem eller ett enkelt konfliktsystem för alla konflikter. Inget separat system för våld.
8. Endast en bok, inga moduler, publicerade scenarion eller liknande.
9. Relativt kort, oftast under 100 sidor.
10. Skrivet av en enskild författare, inte av flera.
11. Använder otraditionell mekanik som inte baseras på att slå tärningar och jämföra med svårighetsgrader och värden som representerar rollpersonens kompetens.

Vissa av dessa kan anses viktigare än andra, och som sagt är inte alla nödvändiga, men man bör ha ett gäng av dem för att räknas.

Detta är arbetsdefinitionen som gäller i den här tråden. Alla som använder en annan definiton i den här tråden är OT och tar det hellre i annan tråd. Vi kan diskutera detaljer i det om vi absolut måste, men jag tror att de flesta fattar vad jag menar.

 

[Genesis]

Min syn på det, som inte hängde här då men kom tillbaka efteråt, är att det gjorts lite för esoteriskt och inte tillräckligt inbjudande. Att insisterandet på hur annorlunda det är med “indie” nog faktiskt skrämmer bort fler än det lockar.

Vad jag kan se på den franska sidan är att detta är betydligt starkare där. De definierar sig och sina spel ofta som väldigt annorlunda från traditionella spel, de talar gärna om problemen med traditionella spel på ett sätt som inte är kutym här längre, och de har som sagt en massa rollspelsteori på ett sätt som inte heller är vanligt här längre. Det känns som att på den tiden det diskuterades teori här på forumet så skapades det indiespel, och det är efter att man slutade som vi slutade skapa dem. Så om något skulle det ju vara tvärtom, att för mycket "indie finns inte" och avsaknad av esoteriskt teorisnack är det som dödade svenska indierollspel. Men det tror jag inte heller, egentligen.

 

[Mogger]

Jag tror att det beror på att Forge, Story Games och alla indiebloggarna försvann. Och att OSR tog platsen som det nya coola.

 

[Genesis]

Nostalgivågen med Fria Ligan och Fandrake i spetsen sköljde bort all indie.

Detta känns som att det kan vara en del av förklaringen. Fast i mitt huvud kom nostalgivågen efter att indievågen redan dött, men jag vet inte.

 

[Genesis]

Jag tror att det beror på att Forge, Story Games och alla indiebloggarna försvann. Och att OSR tog platsen som det nya coola.

Ja, det låter rimligt och bekant. Kan vara så att svenskar är mer fokuserade på den amerkanska marknaden och trenderna där, och när indievågen tappade fart på engelska så slutade svenskarna med det också. I Frankrike är man inte alls lika fokuserad på USA, så när Forge-tankarna väl letat sig in där och fått spridning på franska så spelade det inte så stor roll att man slutade att prata om det på engelska, eftersom fransoserna inte läser så mycket på engelska ändå. De har sin egen kultur, sina egna spel, sina egna diskussioner och forum, och därför fortsatte de att tala med varandra och skapa nya spel och teorier även efter att amerikanarna slutat.

Ironiskt nog så har de franska forumen och bloggarna dött gång på gång, men de återupplivas ständigt. Det var Terres étranges, sedan SilentDrift, sedan Les Atéliers imaginaires, därefter Courants altérnatifs, och nu har det dött och återuppstått men har inget namn ännu, och diskussionerna på C'est pas du JDR är mer aktiva.

Men ja, jag tror att det här kan vara en del av förklaringen.

 

[entomophobiac]

De har sin egen kultur, sina egna spel, sina egna diskussioner och forum, och därför fortsatte de att tala med varandra och skapa nya spel och teorier även efter att amerikanarna slutat.

Det här tycker jag är sjukt coolt, och något jag kan bli lite avis på. Just att det kan skapas något genuint “eget”, på grund av den språkliga och kulturella identiteten.

 

[Mogger]

Detta känns som att det kan vara en del av förklaringen. Fast i mitt huvud kom nostalgivågen efter att indievågen redan dött, men jag vet inte.

Det finns ett överlapp här. Mina första indietankar hamnade i Ulvriket till Mutant: Undergångens arvtagare och det första pre-Ligan Version Noll (som flera år senare blev Mutant: År Noll) föddes på Järnringens forum. Svavelvinter var väldigt starkt influerat av Story Now och svenska indieprofiler var med och speltestade.

Hade Tales from the Loop kommit (lite från sidan) 2007 hade vi nog tyckt att det var ett renodlat indiespel.

 

[Genesis]

Det finns ett överlapp här. Mina första indietankar hamnade i Ulvriket till Mutant: Undergångens arvtagare och det första pre-Ligan Version Noll (som flera år senare blev Mutant: År Noll) föddes på Järnringens forum. Svavelvinter var väldigt starkt influerat av Story Now och svenska indieprofiler var med och speltestade.

Hade Tales from the Loop kommit (lite från sidan) 2007 hade vi nog tyckt att det var ett renodlat indiespel.

Just det, det har du rätt i. Tänkte inte på att nostalgivågen började redan där. Låter rimligt.

 

[Genesis]

Det här tycker jag är sjukt coolt, och något jag kan bli lite avis på. Just att det kan skapas något genuint “eget”, på grund av den språkliga och kulturella identiteten.

Det är definitivt sin egen grej, med egna trender, som sagt. Surrealism och drömmar har varit ett starkt tema som återkommer i många olika spel. Den oändliga skogen Millevaux har fungerat som spelvärld för ett dussin spel, alla med olika mekaniker och inget med mer än en väldigt allmän beskrivning av spelvärlden. Eller den lite udda trenden "Barn som gått vilse i regnet". Som sagt, just nu är tvåpersonersspel världigt hett, och flera av de senaste spelen är av den typen. Jag känner ju att internationaliseringen av rollspelen ger en likriktning där alla drar efter samma trender. Amerikanare, britter, svenskar, australiensare och andra i anglosfären drar iväg på samma trender och gör samma typ av spel. När OSR blir poppis så blir det poppis överallt, och så vidare.

Lite oklart hur det är i det franska tradspelsuniversat. Det fanns ju en massa sådana på konventet också, men jag undersökte dem inte mer än att gå runt och titta lite på alla flådiga bilder på krigare och magiker och rymdskepp. Men det är ju samma trender som överallt annars i nördsfären.

 

[hedmeister]

Okej, för att det inte ska bli en definitionsdiskussion, här är en arbetsdefinition av begreppet som gäller i den här tråden. Ett antal saker som kännetecknar indiespel. De behöver inte ha alla dessa saker, men ju fler av dem det har, desto mer "indie" är det, SOM VI ANVÄNDER TERMEN I DEN HÄR TRÅDEN.

1. Avsaknad av spelledare, eller om sådan finns, har ett stort mån av samberättande, där spelarna inte är reducerade till att endast spela sina rollpersoner, utan är fria att hitta på detaljer om spelvärlden och om händelser som deras rollpersoner inte styr över.
2. Fokuserad på enkvällare eller kampanjer på 3-4 speltillfällen.
3. Kräver inga förberedda äventyr, inga förberedelser av spelledaren, om sådan finns.
4. De förberedelser som behövs görs gemensamt av gruppen runt spelbordet innan man börjar spela.
5. Fokuserar på drama, relationer.
6. Handlar om att berätta en ball berättelse, och spelarna försöker generellt inte få sina rollpersoner att vara framgångsrika. Det handlar inte om att lösa problem, utföra uppdrag, och så vidare.
7. Enkel mekanik, ofta antingen avsaknad av konfliktsystem eller ett enkelt konfliktsystem för alla konflikter. Inget separat system för våld.
8. Endast en bok, inga moduler, publicerade scenarion eller liknande.
9. Relativt kort, oftast under 100 sidor.
10. Skrivet av en enskild författare, inte av flera.
11. Använder otraditionell mekanik som inte baseras på att slå tärningar och jämföra med svårighetsgrader och värden som representerar rollpersonens kompetens.

Vissa av dessa kan anses viktigare än andra, och som sagt är inte alla nödvändiga, men man bör ha ett gäng av dem för att räknas.

Detta är arbetsdefinitionen som gäller i den här tråden. Alla som använder en annan definiton i den här tråden är OT och tar det hellre i annan tråd. Vi kan diskutera detaljer i det om vi absolut måste, men jag tror att de flesta fattar vad jag menar.

Detta låter exakt som mitt mikrospel Kändisbarn!