Jag har aldrig påstått att det är en nödvändighet. Jag har bara sagt att jag föredrar det både som spelare och SL.
Haha, så klart. Vad jag menar är att även bra polisdrama tenderar att tumma på just denna punkten, oftast för att ge sin huvudperson mer agens och skapa spännande situationer som aldrig hade uppstått i verkligheten. Men jag torgför givetvis bara min preferens här. Vill man spela Beck the RPG så det bara att köra.Fast gäller inte samma sak för de flesta filmer och TV-serier (att mycket är skräp) ? Ingen vill väl uppleva de dåliga filmerna/TV-serierna?
Nä, som sagt, jag kan absolut ha fel och att det inte är ett hinder.
Nu är ju som sagt tråden lite av en upprepning på en tidigare tråd, samt att du och jag diskuterat detta vid annat tillfälle, så jag tror du vet ungefär vad det är jag är ute efter. Precis som du skriver är min önskan en slags opt:ade mordhistorier där det (precis som på tv/film etc) lyfts fram de spännande bitarna och lämnar tråkigt kontorsarbete utanför.
Intressant hur olika man kan resonera. För mig blir verklighetsflykten inte sämre (utan snarare mer intressant) när man axlar rollen som något man inte är, men som faktiskt finns på riktigt (t.ex. brottsutredare i ett samtida samhälle). Jag tycker det är intressant att ställas inför hinder och svåra val i situationer som faktiskt skulle kunna hända i verkligheten (även om det förhoppningsvis inte händer mig).
Exakt så här fungerar det för mig. Du formulerade det jag ville skriva i mitt inlägg fast inte riktigt kunde sätta ord på. Tack!
Jo, vi förstår nog varandra bra. Jag är ju egentligen mest tveksam till att det går att göra bra inom rimliga ramar. Anledningen till det är det är svårt att i ett rollspel styra vad som ska vara "de spännande bitarna" på det vis annan media kan göra. Ska RP vara utredarna behöver de få kunna välja på olika saker som fokus för att det ska bli intressant att spela, samtidigt som övriga grejer behöver rulla på ändå för att det ska kännas realistiskt. Scenariot behöver ha en modell för att generera det innehållet. Om RP tycker telefonanalys är viktig ska de kunna göra den, då behöver den presenteras på ett sätt som är relevant (inte i Excel sannolikt
) och gör den aktiviteten intressant i spel samtidigt som det behöver finnas en mall för vad som kommer ut om RPna inte lägger fokus där. Och så vidare med forensik, vittnesförhör, underrättelser, observationer, motivbild etc., i ett gigantiskt träd av val som ska täckas in. Plus allt det som kan vara intressant som scenariot missat att förbereda... Jag tror helt enkelt det antingen blir överlastat, eller om man kapar bort en massa val, väldigt rälsat.Det är precis den här diskussionen som jag skulle tycka var intressant att utveckla. Vad skulle bli en bra balansgång här? Visst gör bortsorterade val att handlingsutrummet blir snävare (rälsat), men är det verkligen ett större problem än i andra scenarion? Det hade varit jättespännande med det ”stora trädet” och omfattningen där gör att det som i TV-serie väg skulle vara ett 40 minuters avsnitt istället blev en (eller rent av flera) säsonger kring samma fall (alltså en kampanj om ett enda brott). Frågan är om man skulle kunna hålla intresset uppe hos spelarna för något så långdraget. Om man jämför med TV-serier som gjort detta bra så kommer jag genast att tänka på The Killing och True Detective. Lågintensiv brottsutredning där man steg för steg tar sig närmare ett kartlagt händelseförlopp, en/flera gärningspersoner och den/deras motiv.Jo, vi förstår nog varandra bra. Jag är ju egentligen mest tveksam till att det går att göra bra inom rimliga ramar. Anledningen till det är det är svårt att i ett rollspel styra vad som ska vara "de spännande bitarna" på det vis annan media kan göra. Ska RP vara utredarna behöver de få kunna välja på olika saker som fokus för att det ska bli intressant att spela, samtidigt som övriga grejer behöver rulla på ändå för att det ska kännas realistiskt. Scenariot behöver ha en modell för att generera det innehållet. Om RP tycker telefonanalys är viktig ska de kunna göra den, då behöver den presenteras på ett sätt som är relevant (inte i Excel sannolikt
Det är det svaret man oftast får om man frågar spelare, ja.
Klok observation, när jag grävt djupare har det också handlat om att inte vilja känna sig värdelös och dålig, viljan att vara kompetent som upplevs ligga närmare i en setting som är längre från vardagen.
Jag kan ju bara tala utifrån mitt eget perspektiv men för mig så blir the confines of reality hindrande och boring. Verkliga livet och realism är tråkigt . Vara en mordutredare på rikskrim i sthlm = tråkigt , vara en mordutredare i cyberpunk eller i sci-fi eller i fantasy eller i horror eller nån annan fiktiv setting = roligt.
Jag är primärt ute efter tv/film-mordutredningar. Som jag skrivit tidigare The Killing, När lammen tystnar, True detective, Mindhunter, Basic instinct, se7en, etc etc
Fast har man ett någorlunda begränsat skillset och ett antal beskrivna saker att undersöka så borde det fungera lika bra. Förstår inte varför man behöver blanda in magi. Är spelare generellt verkligen så enkelspåriga att man kör fast så länge man inte får nyttja magi?
