Varför funkar inte realistiska mordgåtor som rollspel?

[erikt]

Så varför fungerar inte motsvarande utredning på ett vanligt mordmysterium?

Hur vet du att det inte fungerar?

 

[Bolongo]

Om man istället tar Call of Cthulhu äventyr så är scenarion där (som någon skrev tidigare) ungefär som ett vanligt mordmordmysterium men som avslutas med något övernaturligt mythos. En sådan utredning fungerar ju utan problem (eller krav på magiskt ingripande). Så varför fungerar inte motsvarande utredning på ett vanligt mordmysterium?

De bästa har inte bara det övernaturliga på slutet. De flikar in övernaturliga moment kontinuerligt under utredningens gång för att skapa en smygande känsla av obehag och osäkerhet. För att uppnå en liknande stämning i ett "realistiskt" scenario skulle det behöva vara Seven eller När Lammen Tystnar, typ.

 

[Henke]

Jag kan ju bara tala utifrån mitt eget perspektiv men för mig så blir the confines of reality hindrande och boring. Verkliga livet och realism är tråkigt . Vara en mordutredare på rikskrim i sthlm = tråkigt , vara en mordutredare i cyberpunk eller i sci-fi eller i fantasy eller i horror eller nån annan fiktiv setting = roligt.

Att simulera en riktig brottsplatsundersökning = tråkigt , att min mutantutredare använder sin varselblivning och kan se fragment av vad som skedde på mordplatsen = roligt .

Att mördaren är Kalle Bengtsson missnöjd fabriksarbetare som mördade sin fru för att hon hade en affär med Kalles bror = tråkigt , att mördaren är en person med mutant/superkrafter som gruppen måste Överlista/besegra med sina krafter =roligt

Verkligheten dödar fantasin och leken för mig , jag vill inte låtsas om riktiga världen , jag vill låtsas om låtsas.

Det känns som vi missförstår varandra. Jag förstår att du inte vill simulera en polisutredning med allt pappersarbete. Det vill inte jag heller. Jag vill inte simulera i rollspel överhuvudtaget oavsett om det gäller nutida mordhistoria, en Inter galaktisk motsvarighet eller vem som haft ihjäl alvdruiden på värdshuset (och lika lite vill jag försöka simulera strid, eftersom jag tycker det är tråkigt). Jag vill på liknande sätt som i en tv-serie plocka ihop de spännande delarna av en mordutredning och omsätta det i spel. Som jag skrev ovan: Tänk en utredning i CoC utan mythos så börjar man närma sig. Jag är som sagt inte heller ute efter att spela tråkiga och vanliga mordutredningar om mördaren Kalle Bengtsson som råkade ha ihjäl sin fru, utan om den manipulativa seriemördaren som eskalerar sitt MO efter varje mord, leker katt och råtta med utredarna och råkar till sist göra ett snedsteg som gör det möjligt för rollpersonerna att kanske till sist fånga honom…

 

[Henke]

Hur vet du att det inte fungerar?

Förlåt. Det där är en felformulering. Vad jag menade är ”varför skulle inte Motsvarande utredning fungera i ett mordmysterium?”

 

[Henke]

De bästa har inte bara det övernaturliga på slutet. De flikar in övernaturliga moment kontinuerligt under utredningens gång för att skapa en smygande känsla av obehag och osäkerhet. För att uppnå en liknande stämning i ett "realistiskt" scenario skulle det behöva vara Seven eller När Lammen Tystnar, typ.

Sant, dessa övernaturliga moment skulle behöva ersättas med något annat som skapade obehag och osäkerhet på ett mer naturligt (en fortfarande skrämmande plan) och sådana borde finnas gott om i film och tv-serier. Och ja, för att det ska bli riktigt bra behöver man gå mot något som motsvarar Se7en och Lammen tystnar, men det finns säkert fler mer mediokra exempel. Vill jag spela ett mediokert scenario? Nej, kanske inte, men det gäller nog oavsett om det är ett mordmysterium, ett rymdäventyr eller ett fantasy grottkräl.

 

[Mogger]

Ursäkta om någon redan skrivit detta, men jag tror pudelns kärna är genrekonventioner och -förväntningar.

En mordutredning i en fantasyvärld förväntas gå till så här: Huvudpersonen använder sina witcher senses och följer mördarens doft till en mystisk koja i skogen.

En mordutredning i en nutida polis-tvserie är typ: Huvudpersonen löser mordet genom att pussla ihop 235 olika ledtrådar, och hade misslyckats om det inte varit för hens stora intresse för tango och New Yorks tunnelbanesystem.

Förväntningarna på vad huvudpersonerna/spelarna ska göra och kunna skiljer sig åt rejält, helt enkelt.

Alltså, det känns som jag missar något här, eller har missat något. Första fallet låter skittrist. Men du nämner ju witcher så har det något med TV-serien att göra så förstår jag, för den var oerhört tråkig. Orkade nog bara två avsnitt.

Vilket, lustigt nog är vad jag har orkat med av CSI. Jag stängde av när en av utredarna höll en lång monolog om getingbon, som den andre utredaren som tvingades lyssna tydligen redan kände till. Och så kunde de lösa brottet. Det var pinsamt.

Detta är ju två tråkiga varianter av att lösa brott, och ingen av dem är ju det vi talar om här. Min fråga är nog, tycker folk att något av ovanstående verkar kul???

 

[Bifur]

Jag är primärt ute efter tv/film-mordutredningar. Som jag skrivit tidigare The Killing, När lammen tystnar, True detective, Mindhunter, Basic instinct, se7en, etc etc

Ja, är med. Ja då är det ju rätt extrema och ovanliga fall vi talar om, även om de förekommer.

 

[Mogger]

De bästa whodunnits som jag har kört har varit sådana som just Loberga herrgård. Alltså ett lokalt mysterium med ett begränsat antal misstänkta (om jag nu minns Loberga rätt). Midnattsvatten och Hertz Kanal till MUA, det där ångbåtsäventyret till Western etc. Har även spelat något klostermysterium till CoC.

Det är ju relativt lätt att skriva med. Ett blorbigt mysterium. Ge alla nån hemlighet, så de har anledning att ljuga. Släng in lite vendettor och annat. Och ett oväder. Sedan kan RP traska runt och prata med vilka de vill. Man bör även ha en slags tidslinje så att man vet att det hittas en ny kropp dag 3 och att Ludvigssons ser en mystisk gestalt på natten dag 5. Och doften av amoniak i hamnen gör sig återigen påmind dag 6.

 

[Dr_Dängrot]

Det känns som vi missförstår varandra. Jag förstår att du inte vill simulera en polisutredning med allt pappersarbete. Det vill inte jag heller. Jag vill inte simulera i rollspel överhuvudtaget oavsett om det gäller nutida mordhistoria, en Inter galaktisk motsvarighet eller vem som haft ihjäl alvdruiden på värdshuset (och lika lite vill jag försöka simulera strid, eftersom jag tycker det är tråkigt). Jag vill på liknande sätt som i en tv-serie plocka ihop de spännande delarna av en mordutredning och omsätta det i spel. Som jag skrev ovan: Tänk en utredning i CoC utan mythos så börjar man närma sig. Jag är som sagt inte heller ute efter att spela tråkiga och vanliga mordutredningar om mördaren Kalle Bengtsson som råkade ha ihjäl sin fru, utan om den manipulativa seriemördaren som eskalerar sitt MO efter varje mord, leker katt och råtta med utredarna och råkar till sist göra ett snedsteg som gör det möjligt för rollpersonerna att kanske till sist fånga honom…

Jag tror jag förstår vad du menar och jag är ganska klar med att du inte vill ha pappersarbete och kaffedrickande på kontoret eller 4 timmars spaning i en skåpbil på en bakgata så däri ligger nog ingen missuppfattning iaf inte ifrån min sida.

Jag skall försöka förklara ännu bättre om jag kan annars får jag be om ursäkt att mitt intellekt helt enkelt inte räcker till . Jag är inte intresserad nav verkliga världen över huvud taget oavsett scenario . Att jaga en manipulativ högintellektuel massmördare ala Hannibal lecter låter skitcoolt men för att det skall funka för mig så måste den lilla extra kryddan tillsättas antingen så måste Hannibal vara en uråldrig vampyr eller så måste vi jaga Hannibal i Andromeda sektorn i en galax far far away eller så måste Hannibal vara en ondskefull magiker i en fantasysetting och vi utredare måste ha mutantkrafter eller coola cyberimplantat eller magi osv osv .

Är Hannibal bara Hannibal the cannibal i vår värld med vår världs begränsningar så funkar det inte för mig .

 

[Franz]

Det är ju relativt lätt att skriva med. Ett blorbigt mysterium. Ge alla nån hemlighet, så de har anledning att ljuga. Släng in lite vendettor och annat. Och ett oväder. Sedan kan RP traska runt och prata med vilka de vill. Man bör även ha en slags tidslinje så att man vet att det hittas en ny kropp dag 3 och att Ludvigssons ser en mystisk gestalt på natten dag 5. Och doften av amoniak i hamnen gör sig återigen påmind dag 6.

Och en förklädnad! Väldigt många whodunnits har med en förklädnad. Det kan handla om att mördaren förklädnad sig när hen begår mordet, att någon under den här tiden förklädnad sig till någon annan, att någon stulit någon annans identitet i flera år, att en person låtsas vara två personer, att mordoffret egentligen är en annan person etc.

 

[Henke]

Ja, är med. Ja då är det ju rätt extrema och ovanliga fall vi talar om, även om de förekommer.

Ja, och då kanske bör tilläggas att det inte känns viktigt för mig om sådana ovanliga fall dyker upp orealistiskt ofta i spelet.

 

[Mogger]

Och en förklädnad! Väldigt många whodunnits har med en förklädnad. Det kan handla om att mördaren förklädnad sig när hen begår mordet, att någon under den här tiden förklädnad sig till någon annan, att någon stulit någon annans identitet i flera år, att en person låtsas vara två personer, att mordoffret egentligen är en annan person etc.

Ja, precis. Rökridåer av den typen är vanligt. Det är ex ingen slump att folk alltid är otrogna i den typen av serier för ingen vill erkänna det och då måste utredarna först avslöja affären (till allas vånda) och under tiden mördas nästa offer.

I korthet, den information som utredarna kommer över är inte sann eller åtminstone ofullständig.

Jag tycker heller inte att det gör något om utredarna hittar rätt med en gång, eller inte hittar rätt förrän mördaren överlämnar sig (som i Se7en). Vi testspelade ett Troubleshooters-scenario och plötsligt råkar en av RP göra något som genast tar oss till slutet. Vi hade inte hittat någon ledtråd av vikt. Det är charmen med rollspel, och orsaken till att jag inte gillar upplagda stories, för alla som spelat rollspel i 30 år kan lukta sig till usel dramaturgi...

Blorb Mysteries, baby!

 

[Mogger]

Ja, och då kanske bör tilläggas att det inte känns viktigt för mig om sådana ovanliga fall dyker upp orealistiskt ofta i spelet.

Återigen, Task Force! RP är de man ringer när de fallen sker. Vill man kan de ha ha hela världen som arbetsplats.

 

[Henke]

Jag tror jag förstår vad du menar och jag är ganska klar med att du inte vill ha pappersarbete och kaffedrickande på kontoret eller 4 timmars spaning i en skåpbil på en bakgata så däri ligger nog ingen missuppfattning iaf inte ifrån min sida.

Jag skall försöka förklara ännu bättre om jag kan annars får jag be om ursäkt att mitt intellekt helt enkelt inte räcker till . Jag är inte intresserad nav verkliga världen över huvud taget oavsett scenario . Att jaga en manipulativ högintellektuel massmördare ala Hannibal lecter låter skitcoolt men för att det skall funka för mig så måste den lilla extra kryddan tillsättas antingen så måste Hannibal vara en uråldrig vampyr eller så måste vi jaga Hannibal i Andromeda sektorn i en galax far far away eller så måste Hannibal vara en ondskefull magiker i en fantasysetting och vi utredare måste ha mutantkrafter eller coola cyberimplantat eller magi osv osv .

Är Hannibal bara Hannibal the cannibal i vår värld med vår världs begränsningar så funkar det inte för mig .

Jo, jag förstår precis vad du menar och jag tycker precis tvärtom att det gör upplevelsen sämre. Det är dock intressant att konstatera att verklighetsflykten går att dela in i olika grader som upplevs olika tillfredställande.

 

[Franz]

Jag tycker heller inte att det gör något om utredarna hittar rätt med en gång

Om detta händer finns dessutom två möjliga lösningar. Antingen så kan ju saker dyka upp som gör att rollpersonerna börjar tvivla på att de tagit rätt person. Minns att det går till så i första Scream-filmen, mördaren grips i första akten men vissa händelser leder till att man inte tror att det är han utan börjar misstänka andra.

En annan lösning är att rollpersonerna listar ut vem det är men saknar bevis. De får fortsätta utredningen medan mördaren ligger steget före och hela tiden hånflinar åt dem.

 

[Mogger]

Om detta händer finns dessutom två möjliga lösningar. Antingen så kan ju saker dyka upp som gör att rollpersonerna börjar tvivla på att de tagit rätt person. Minns att det går till så i första Scream-filmen, mördaren grips i första akten men vissa händelser leder till att man inte tror att det är han utan börjar misstänka andra.

En annan lösning är att rollpersonerna listar ut vem det är men saknar bevis. De får fortsätta utredningen medan mördaren ligger steget före och hela tiden hånflinar åt dem.

Samt klassikern med det dubbla fallet. Mitt i utredningen hittar man ett 40 år gammalt skelett i skogen, med krossad skalle. Snart visar det sig att det är gubben Enok, som försvann -64. Det rör upp en massa känslor och plötsligt börjar alla misstänka alla!

 

[erikt]

Förlåt. Det där är en felformulering. Vad jag menade är ”varför skulle inte Motsvarande utredning fungera i ett mordmysterium?”

Det skulle säkert fungera lika bra där.
Skillnaden är väl mer hur pass villiga spelare är att spela respektive scenario än hur pass bra de fungerar om man har villiga spelare.

 

[Dr_Dängrot]

Jo, jag förstår precis vad du menar och jag tycker precis tvärtom att det gör upplevelsen sämre. Det är dock intressant att konstatera att verklighetsflykten går att dela in i olika grader som upplevs olika tillfredställande.

Vi har ju som individer olika referensramar för vad vi tycker är tillfredsställande och vi tenderar också att klassificera och gradera så självklart kommer vi applicera detta på vår verklighetsflykt som så mycket annat i vår värld.

För mig differentierar inte att vara mordutredare på rikskrim i sthlm oavsett om det är ett skitballt scenario där man jagar en super intressant massmördare tillräckligt , det avviker inte tillräckligt ifrån verkligheten för att vara verklighetsflykt för mig . Det krävs någon form av fantastik för att jag skall kunna fly verkligheten .

Jag vill inte ha regular polis/detektivdrama utan jag vill ha Harry Dresden

 

[Genesis]

Alltså, det känns som jag missar något här, eller har missat något. Första fallet låter skittrist. Men du nämner ju witcher så har det något med TV-serien att göra så förstår jag, för den var oerhört tråkig. Orkade nog bara två avsnitt.

Vilket, lustigt nog är vad jag har orkat med av CSI. Jag stängde av när en av utredarna höll en lång monolog om getingbon, som den andre utredaren som tvingades lyssna tydligen redan kände till. Och så kunde de lösa brottet. Det var pinsamt.

Detta är ju två tråkiga varianter av att lösa brott, och ingen av dem är ju det vi talar om här. Min fråga är nog, tycker folk att något av ovanstående verkar kul???

Svaret på den frågan kan ju inte gärna vara något annat än "Ja", med tanke på att åtminstone CSI är en extremt framgångsrik tv-serie. Jag vet inte vad Witcher är, men jag har hört namnet tillräckligt mycket för att anta att även den är väldigt framgångsrik. Så ja, uppenbarligen gillar folk detta.

 

[Franz]

För rätt länge sedan funderade jag på ett Sherlock Holmes-rollspel som skulle ha samberättande element. Spelledaren presenterar en mördad person för spelarna och presenterar brottsplatsen i detalj. Spelarna får då använda sin sluledningsförmåga för att sätta ihop en gärningsmannaprofil: "Skottvinkeln tyder på att mördaren var vänsterhänt. Skostorleken antyder en man. Tidpunkten för mordet indikerar att han inte har någon familj som väntar på honom. Han hade god hand med vapen, så han är kanske polis eller militär" och så vidare. Sedan skulle spelledaren hitta på en gärningsman utefter vad spelarna berättat. Det kanske går att göra något liknande fast i nutid?