Och det är givetvis så att om man föredrar den omtalade spelstilen spelarna-har-inga-val så funkar dungar rätt dåligt.
.
Det här är ju i sig intressant och antyder att:
Det här låter lite som att gå genom kulvertarna på akademiska sjukhuset. Fast där kände jag nog mer "förfan, är jag inte framme snart?"
Bra och koncis sammanfattning av begreppet "blorb"
Det lilla jag har kört OSR så upplevde jag något annat: ett SL-pirr. Jag uppfattade det som att jag som SL för en megadunge som spelarna var fria att göra vad de vill med inte kunde förutse spelmötenas gång på samma sätt som när jag har kört mer förskrivna berättelser. Jag har inte alls samma kontroll över händelserna, jag kan inte se rälsen eller noderna, för dungen är för stor, för oförutsägbar, och spelare kommer ju som vi alla vet garanterat leta upp första bästa klaver och trampa i det om vi låter dem. Men vilket klaver? (Och även om jag kan gissa att de går till Rum 37, så är ju reaktionsslaget helt random).
Mitt korta svar är japp, nepp, japp och japp.
Jag gillar när grottan, källaren, ruinen, månbasen, rymdskeppet eller vad det nu är som rollfigurerna befinner sig i har en historia att upptäcka och spännande miljöer att undersöka. Vidare gillar jag när det finns olika grupperingar som inte nödvändigtvis är fientliga utan kan gå att övertala, lura, muta eller förhandla med. Dessutom gillar jag när det finns märkliga ting som rollfigurerna kan försöka förstå sig på och kanske använda till sin fördel. Den stämning och det fokus som en grotta kan ge ska heller inte underskattas.
Jag har sett både bra och dåliga dungar i 5e. Flera av dem i SKT är tex problem att lösa; gruppen ska hämta X, men hur de gör det lämnas helt öppet. Men en av dem är helt onödig, eftersom dungen endast är till för att spelarna ska råka ut för två scriptade scener som leder dem vidare i äventyret. Så de c 30 rumsbeskrivningar är rätt överflödiga.
.De funkar för mig.
Labyrinten är en typ av maskin jag kan bygga.
Ja, det finns säkert båda varianterna. Den jag spelade hette nåt i stil med Lost Mines of Padawan. Sedan sitter stridsfokuset jag nämnde även i regelverket, och i SLs tolkningar, så grottorna kan ha varit bättre än vad min spelupplevelse faktiskt blev.
Att andra verk också utspelar sig under jord innebär inte automagisk legitimitet till gobbogrottor.
Ja, det här känns som en relevant fråga med tanke på vissa svar i tråden!
Typiskt grottkräls äventyr så som jag har upplevt dom .
Jag gissar på att den hette Lost Mines of Phandelver. Om det inte var D&D in a galaxy far, far away.
