Nekromanti Varför har så få spelat hela svavelvinter serien?

[Conan]

Varför känns det som att så många bara spelat svavelvinter och möjligtvis oraklets fyra ögon, men inte resterande äventyr i serien?

 

[Khan]

Det är väl ett problem med alla längre kampanjer skulle mitt högst subjektiva informationsinsamlande säga. Många börjar från början med ambitionen att ta sig till slutet. Men så blir det inte för alla, oftast inte ens för många.

Jag själv har spelat igenom Snösaga och halva Eldsjäl, men kommer nog aldrig spela klart den kampanjen och gå vidare till den avslutande delen Likstorm. Jag har mina misstankar om att det ser likadant ut för många som spelade DoD6.

 

[Rymdhamster]

Först och främst för att den är skitlång! Det går säkert att korta ner den jättemycket, om man hoppar mellan scener snarare än att spela ut slla resor och sånt. Men det var ju inte så man gjorde på den tiden

Sen flummar ju saker ut rejält i och med kristalltjuren, vilket jag tror kan kännas avtändande för många.

Sen tyckte jag, och det här kan bara vara min personliga uppfattning som spelare, att det kändes jäkligt svårt att acceptera nya rollpersoner i och med oraklets fyra ögon. Man är linsom misstänktsam mot alla och vill helst hålla så lycket som möjligt hemligt. Så om några RP trillar av pinn under den delen kanske det känns lättare att sluta än att fåmin nya rollpersoner.

 

[.Per.]

I mitt fall för att dåvarande SL slutade gymnasiet och flyttade iväg för att börja plugga på högskolan.

 

[Gurgeh]

För att den sista delen kom efter att jag flyttat hemifrån och min spelgrupp spridits för vinden. Vi hade spelat kampanjen fram till slutet av Kristalltjuren.

Sedan gjorde vi ett försök med en ny spelgrupp, och kom till mitten av Kristalltjuren. Sedan började vi spela andra saker.

Så egentligen är det nog bara Zenos paradox som spökar.

 

[Bifur]

Jag har spelat klart den så jag vet inte... Annars håller jag med Khan, den är helt enkelt lång och har nog inte sämre uppfyllelse-% än andra jämförbara kampanjer.

 

[Lightshy]

Spånar lite utan någon direkt fakta att backa upp med, men det kan oxå ha att göra med att när väl sista delen (5:e konfluxen) dök upp. Så hade Äventyrsspels monopol över rollspelssverige börjats brytas upp och många började lämna DoD för andra spel.

 

[Henke]

När jag var i tonåren så började vi med Svavelvinter vid olika tillfällen men kom aldrig ens färdigt med den delen (konkurrerade med Mutant, CoC, Chock och Paranoia på den tiden).

April 2008 (innan Svavelvinter RPG) påbörjade jag ett nytt försök och har SL:at Konfluxen sedan dess. Som vuxen med jobb/familj så är det svårare att hinna med, men till dags dato har vi i somras avslutat Kristalltjuren (eller den variant på Kristalltjuren som bygger en del på romanerna). Hade varit kul att avsluta på 10 års jubileet, men har svårt att tro att vi kommer hinna spela igenom hela sista delen i år.

Såhär efter Svavelvinter RPG så kan jag känna att jag hade velat spela om kampanjen från början och spela utifrån romanerna, det regelverket med scenindelning och mer karaktärsdriv... Ett projekt för ålderdomshemmet

 

[Vimes]

Det känns som svaret på den här frågan varken är specifikt för Svavelvinter eller ens rollspel i allmänhet.

Jag har för min del påbörjat ganska många saker som jag inte avslutat sedan. Jag tror inte att jag är ensam.

 

[Bolongo]

För att den inte går att få tag på längre?

 

[Skarpskytten]

För att den sista delen kom efter att jag flyttat hemifrån och min spelgrupp spridits för vinden. Vi hade spelat kampanjen fram till slutet av Kristalltjuren.

Samma här. Jag vet att vi spelade Kristalltjuren, som kom 1992. Då gjorde jag lumpen. Femte konfluxen kom 1994. Då hade gruppen skingrats för alla vindar, av oss fyra som var stadiga spelare hade tre flyttat till andra orter. Finis.

Sen flummar ju saker ut rejält i och med kristalltjuren, vilket jag tror kan kännas avtändande för många.

Sen undrar jag om vi hade fortsatt även om vi hade bott kvar, för vi gillade verkligen inte Kristalltjuren. Svavelvinter var bra, Oraklet okej, Kristalltjuren obra. Jag har bläddrat i Femte konfluxen, och tar fram de andra modulerna ibland, men Svavelvinter är den enda som jag någonsin känner för att spela om.

 

[Gurgeh]

Jag vill passa på att påpeka att jag tycker att Kristalltjuren är den bästa delen!

 

[Skarpskytten]

Det känns som svaret på den här frågan varken är specifikt för Svavelvinter eller ens rollspel i allmänhet.

Jag har för min del påbörjat ganska många saker som jag inte avslutat sedan. Jag tror inte att jag är ensam.

Absolut, men frågan kan ju ändå vara befogad med tanke på Konfluxsvitens plats i svensk rollspelshistoria. Många känner till den, men hur många har faktiskt spelat den?

Parallell: Jag tror att nästan alla som spelar Pendragon spelar Pendragon Great Campaign. Men hur många av dem som börjar år 485 kommer någonsin till 565? Ytterst få,

 

[Tant Ragnar]

Det känns som svaret på den här frågan varken är specifikt för Svavelvinter eller ens rollspel i allmänhet.

Jag har för min del påbörjat ganska många saker som jag inte avslutat sedan. Jag tror inte att jag är ensam.

Det där får stå för dig. Jag tror att de flesta är fullt kapabla att

 

[zonk]

För vår grupp känns det som kristalltjuren satte P för kampanjen. Vi fastnade på nån slags gåta.

Spoiler

Tror det var om vilken metall som var den mest kvinnliga eller nåt sånt?

Vi spelare blev så sjukt trötta på det där, och det hade redan varit gott om andra tröttsamma grejer.

Spoiler

Som t.ex. drömmar med massor av ledtrådar som SL bad en skriva ner efter bästa minne osv.

När gåtan kom sa vi typ bara "amen vafan" och typ började köra egna äventyr med ordentligt med strid och våld och jävelskap efter det. Inte bara strid, men ja.. rätt långt från kristalltjuren i stil.

 

[Ram]

Sen undrar jag om vi hade fortsatt även om vi hade bott kvar, för vi gillade verkligen inte Kristalltjuren. Svavelvinter var bra, Oraklet okej, Kristalltjuren obra. Jag har bläddrat i Femte konfluxen, och tar fram de andra modulerna ibland, men Svavelvinter är den enda som jag någonsin känner för att spela om.

Jag är en av dem som spelat "hela" kampanjen, men vi tyckte så illa om kristalltjuren att vi bestämde oss efter ett par sessioner att det var en knarktripp i en därför väl anpassad stad i Oraklets fyra ögon och att vi hittade det som behövdes ur scenariot i källaren hos ett par onda magiker. Det var egentligen kanske inte så mycket att äventyret var dåligt som att vi kände att det var för fel system. Skulle mycket väl kunnat spelat det i något annat lite flummigare system.

Faktum är att Den femte konfluxen höll ihop vår spelgrupp ett år längre än den skulle gjort annars. Tre av fyra flyttade iväg för att plugga 1993, men vi åkte tillbaka hem en gång i månaden för att spela Konfluxen.

 

[DanielSchenström]

En till röst för längden. Det jag läst här på wrnu och andra rollspelsforum är att i väldigt många fall så spelas aldrig så många långa kampanjer överhuvudtaget och de som kommer långt rinner till slut ut i sanden oavsett kampanj eller spel. En del är att folk flyttar isär, en del att det blir en total gruppmassaker, en del att folk tröttnar på kampanjen eller spelet, och att det kommer nya spel.
Jag tror förståelsen för detta också syns i en del spel som D&D där hur lång tid det tar att nå maxgrad är kortare nu.

 

[luddwig]

Jag tror förståelsen för detta också syns i en del spel som D&D...

...och Mutant där kampanjerna, trots välfyllda boxar, verkar gå att klara av i ett nafs.

 

[Robert Jonsson]

Då det pågick och släpptes så var det väl på tal om att den sista delen inte ens skulle släppas: namninsamling gjordes väl för att förmå Granström att skriva klart och Äventyrsspel att släppa. Så jag gissar på glappet där kan ha ställt till det en del. Annars tror jag mest det har att göra med att det blir svårt att hålla ihop en grupp då och spela igenom den för man växte upp och flyttade ifrån varandra. Nu är det nog för att det är svårt att få ihop.

Själv lyckades jag påbörja spela den en gång innan gruppen exploderade. Sedan har jag spellett igenom den två gånger från början slut - och åtminstone ytterligare halvvägs en gång. Det kan ha skett en gång till, men jag minns inte säkert där.

 

[Organ]

För att den är aslång. Jag har däremot spelat genom den från pärm till pärm. Det tog en jävlarns lång tid.