ja, det kan man ju fråga sig
Härom veckan listade jag mina spelvärldar i en debattråd på Drakar&Demoner-sektionen av detta forum. Passade på att gnälla lite över att de var för många, hinner ju inte spela ju.
Sen slog det mig att två av världarna skulle bli väldigt mycket skojigare om man bakade ihop dem till en. Den ena är gamla mutant. Alltså riktigt gamla, den med Pyri-samfundet och de muterade älgarna. Den andra är en starkt modifierad version av Mutant Chronicles, där Kardinalen i hemlighet är allierad med Algeroth. Med en rejäl mur av kraftfält och söndersmulade sateliter kan bara mycket speciella varelser (som till exempel rollpersoner) röra sig mellan världarna.
Sålunda gav jag mig ut på en liten nostalgishoppingrunda och köpte allt material som jag inte redan hade till Mutant Chronicles. Fick betala fullt pris för en modul, halva priset för en annan, och en till ett par tior per modul för resten. Den sista jag köpte var "Imperial", vilken dessutom var det sista exemplaret som fanns att köpa i stan. När säljaren berätat det för mig så berättade jag i min tur att det var den sista modulen som jag inte hade.
Ni skulle sett hans min! /images/icons/laugh.gif
Han stirrade fåraktigt på mig och utbrast: "Varför i jösse namn Mutant Chronicles?"
Nånting ligger det i det.
Min involvering i MC:s universum började med att jag köpte begagnade grundregler under hot - killen jag köpte dem av hotade nämligen med att spelleda detta skitspel om han inte blev av med det. Till råga på eländet suger grundboken coh expansionerna Brödraskapet och Ilian något enormt. Lustigt nog var flera av korporationsmodulerna mycket bättre. MC började nästan arta sig till att bli ett fungerande rollspel mot slutet, alldeles innan de lade ner det.
Härom veckan listade jag mina spelvärldar i en debattråd på Drakar&Demoner-sektionen av detta forum. Passade på att gnälla lite över att de var för många, hinner ju inte spela ju.
Sen slog det mig att två av världarna skulle bli väldigt mycket skojigare om man bakade ihop dem till en. Den ena är gamla mutant. Alltså riktigt gamla, den med Pyri-samfundet och de muterade älgarna. Den andra är en starkt modifierad version av Mutant Chronicles, där Kardinalen i hemlighet är allierad med Algeroth. Med en rejäl mur av kraftfält och söndersmulade sateliter kan bara mycket speciella varelser (som till exempel rollpersoner) röra sig mellan världarna.
Sålunda gav jag mig ut på en liten nostalgishoppingrunda och köpte allt material som jag inte redan hade till Mutant Chronicles. Fick betala fullt pris för en modul, halva priset för en annan, och en till ett par tior per modul för resten. Den sista jag köpte var "Imperial", vilken dessutom var det sista exemplaret som fanns att köpa i stan. När säljaren berätat det för mig så berättade jag i min tur att det var den sista modulen som jag inte hade.
Ni skulle sett hans min! /images/icons/laugh.gif
Han stirrade fåraktigt på mig och utbrast: "Varför i jösse namn Mutant Chronicles?"
Nånting ligger det i det.
Min involvering i MC:s universum började med att jag köpte begagnade grundregler under hot - killen jag köpte dem av hotade nämligen med att spelleda detta skitspel om han inte blev av med det. Till råga på eländet suger grundboken coh expansionerna Brödraskapet och Ilian något enormt. Lustigt nog var flera av korporationsmodulerna mycket bättre. MC började nästan arta sig till att bli ett fungerande rollspel mot slutet, alldeles innan de lade ner det.