Re: Hurra, jag slapp Tom Bombadill!
"Jag vet inte om det är jag som är konstig, eller möjligtvis ni två, men jag tycker Tolkiens triologi är ett mästerverk, även i berättarkonst. Den är fängslande, har en väl uttänkt story och episka inslag."
Jag kan hålla med om att den har en väl uttänkt ståry. Han är suverän på att använda språket. Han har en fängslande värld. Men han kan inte berätta den.
Ta en sådan sak som Elronds rådslag. I den passagen sitter en massa folk och berättar om vad som har hänt. Det är väl helt OK, men när Gandalf berättar vad Isildur skriver om vad som hände honom, då börjar det gå lite väl långt. Och det är ändå inte värst - det absolut värsta exemplet är efter alltihop, när Brödraskapet återsamlas (minus Aragorn och Gandalf, som är för upptagna, och Boromir som är död), och Legolas och Gimli berättar vad som hände efter Dödens väg fram till Pelennors slätt. Det är überepiskt och skithäftigt och välskrivet - men skittrist, eftersom det berättas i efterhand som en dialog om något som hänt dem för någon vecka sedan.
Sen tillkommer det lilla problemet att Tolkiens värld mestadels är en behållare för en övning i att hitta på språk, och Härskarringen är en ursäkt för att få ut den världen i bokform. Därigenom kommer Tolkiens lite konstiga egenhet att stoppa in poesi, sånger och allsköns bjäfs där det passar minst av allt och komplett tvärnitar flytet i berättandet.
Men för att förtydliga: ståryn är hyfsad. Språket är suveränt. Världen är skithäftig. Men Tolkien kan inte berätta.