Rickard
Urverk speldesign
Bakgrund
Fortune-at-the-end är en benämning på resolutionsmekanik där spelaren gör alla val och sedan slår tärning för att se vad som händer. (Nu i skrivande stund inser jag att detta är utgående slump [utgående slump är i min bok i princip alltid dåligt]. Fortune-in-the-beginning är ingående slump, typ dra kort i Dominion eller få resurser i Settlers of Catan.)
Fortune-in-the-middle är att göra ett beslut, slå tärningar och sedan kunna förändra utgången i efterhand. Jag brukade hävda att detta var överlägset FatE när det kommer till spelarinflytande, där spelarna gör sina egna beskrivningar utifrån tärningsslaget.
Det var överlägset för att FatE kunde nullifiera beskrivningen. Om jag säger "Jag tacklar upp dörren" och sedan slår ett slag, så säger ett misslyckat slag att jag inte alls slår upp dörren. Om jag istället använt mig av FitM så kunde jag slagit ett slag och sedan beskrivit utifrån resultatet, där ett lyckat slag kan beskrivas med att jag tacklar upp dörren.
Insikt
I min spelstil är det ett bollande mellan (eventuell) spelledare och spelare. I princip är det en konversation som utspelar sig, där en gör ett påstående och en annan lägger till, varpå den första kan lägga till på det. Detta utbyte sker tills ingen vill eller kan lägga till något mer. Situationen tar då slut.
I spel kan detta låta som:
Påstående: "Jag tacklar upp dörren."
Lägger till: "Dörren flyger upp och du ser vakter finns i rummet."
Min insikt är att detta går precis lika bra att göra i FatE som FitM. Om jag spelar D&D, som är ett typiskt FatE-system, kan jag säga saker som "Jag slår orchen med mitt svärd" och detta ska då ske. Jag träffar orchen. Jag har sagt det och så ska det vara. Vad systemet gör är att ett misslyckat slag sedan kan tillåta spelledaren att lägga till saker för att kontra detta. (En fördel med detta är att rollpersonen inte behöver vara kass och misslyckas, utan att utomvärldsliga effekter istället spelar in.)
Om du säger "Jag dödar orchen" så kan ett misslyckat slag tillåta spelledaren att slänga in en till motståndare och på så sätt kontra din beskrivning. Om man spelar på detta sätt så spelar det ingen roll om det är FatE eller FitM; det ger samma resultat.
Spelledaren kan också ersätta en situation med en liknande. En orch hotar ditt liv. Så om du dödar orchen kan den snubbla mot en mekanism som får taket att börja ramla in. En ny situation, men med samma insats: ditt liv.
I This Is Pulp gör jag lite annorlunda. Där lyckas alltid rollpersonerna men spelaren måste inkludera förutbestämda sidoeffekter i sin beskrivning. Sidoeffekterna kan dock nullifieras vid bra slag.
/Han som nu inser hur han kunnat bygga TiP annorlunda där spelledaren istället lägger till sidoeffekterna och på så sätt få in bollandet bättre i systemet
Fortune-at-the-end är en benämning på resolutionsmekanik där spelaren gör alla val och sedan slår tärning för att se vad som händer. (Nu i skrivande stund inser jag att detta är utgående slump [utgående slump är i min bok i princip alltid dåligt]. Fortune-in-the-beginning är ingående slump, typ dra kort i Dominion eller få resurser i Settlers of Catan.)
Fortune-in-the-middle är att göra ett beslut, slå tärningar och sedan kunna förändra utgången i efterhand. Jag brukade hävda att detta var överlägset FatE när det kommer till spelarinflytande, där spelarna gör sina egna beskrivningar utifrån tärningsslaget.
Det var överlägset för att FatE kunde nullifiera beskrivningen. Om jag säger "Jag tacklar upp dörren" och sedan slår ett slag, så säger ett misslyckat slag att jag inte alls slår upp dörren. Om jag istället använt mig av FitM så kunde jag slagit ett slag och sedan beskrivit utifrån resultatet, där ett lyckat slag kan beskrivas med att jag tacklar upp dörren.
Insikt
I min spelstil är det ett bollande mellan (eventuell) spelledare och spelare. I princip är det en konversation som utspelar sig, där en gör ett påstående och en annan lägger till, varpå den första kan lägga till på det. Detta utbyte sker tills ingen vill eller kan lägga till något mer. Situationen tar då slut.
I spel kan detta låta som:
Påstående: "Jag tacklar upp dörren."
Lägger till: "Dörren flyger upp och du ser vakter finns i rummet."
Min insikt är att detta går precis lika bra att göra i FatE som FitM. Om jag spelar D&D, som är ett typiskt FatE-system, kan jag säga saker som "Jag slår orchen med mitt svärd" och detta ska då ske. Jag träffar orchen. Jag har sagt det och så ska det vara. Vad systemet gör är att ett misslyckat slag sedan kan tillåta spelledaren att lägga till saker för att kontra detta. (En fördel med detta är att rollpersonen inte behöver vara kass och misslyckas, utan att utomvärldsliga effekter istället spelar in.)
Om du säger "Jag dödar orchen" så kan ett misslyckat slag tillåta spelledaren att slänga in en till motståndare och på så sätt kontra din beskrivning. Om man spelar på detta sätt så spelar det ingen roll om det är FatE eller FitM; det ger samma resultat.
Spelledaren kan också ersätta en situation med en liknande. En orch hotar ditt liv. Så om du dödar orchen kan den snubbla mot en mekanism som får taket att börja ramla in. En ny situation, men med samma insats: ditt liv.
I This Is Pulp gör jag lite annorlunda. Där lyckas alltid rollpersonerna men spelaren måste inkludera förutbestämda sidoeffekter i sin beskrivning. Sidoeffekterna kan dock nullifieras vid bra slag.
/Han som nu inser hur han kunnat bygga TiP annorlunda där spelledaren istället lägger till sidoeffekterna och på så sätt få in bollandet bättre i systemet