Well, jag brukar beskriva det för mina elever som att vi lever i en scifi-film men att den är lite ojämnt fördelad…Fast ”nu” är ju fantastiskt, och blir stadigt bättre.
Jag skulle ju till exempel säga att det absolut är så att vi globalt sett har färre i absolut fattigdom, och att det är bra. Men samtidigt har vi ett framväxande prekariat – den såkallade medelklassen får försämrad trygghet på arbetsplatsen och de demokratiska problem som finns i ökade klassklyftor tycker jag inte man ska förringa. För att inte tala om hur det ser ut på den politiska arenan, där hela västvärlden i princip bara går längre och längre mot fascismen. Igen.