Nekromanti Varför säljs (tydligen) inga äventyr?

[Tre solar]

Eftersom de flesta äventyr är fruktansvärt dåliga eller åtminstone bara tråkiga och därför helt onödiga att lägga pengar på. Om någon här kan nämna 21 bra äventyr på rak arm äter jag min hatt. Och svenska äventyr är ännu mycket värre för de flesta av dem är ännu värre.

Det är dock lite orättvist för det är lika svårt att nämna 21 bra rollspel...

Så jag tycker ändå att det är ett gott betyg att du inte vågade sätta taket lägre av omtanke för hatten.

 

[MattiasLejbrink]

Om någon här kan nämna 21 bra äventyr på rak arm äter jag min hatt.

B1-B12, X1-X13 (obs smiley, skämtsamt skrivet, inget flame war tack)

Skämt åsido, det finns inget skäl att misstro försäljningssiffrorna från spelmakarna själva.

Jag är däremot Team Talgboll här. Äger två Dungeons and Dragons (Mentzer samt B/X) men 20-30 äventyrsmoduler. ÄLSKAR att läsa äventyr. För mig är de rollspelen. Sen har kanske mina spelgrupper varit lite fattiga - rätt många har inte haft råd att köpa extrakopior av regelböckerna? Sitter era spelare och slår själva under spelets gång? De gånger de har hänt mig har det varit "rules lawyer"-varning och en hel del tid har lagts på regeltjafs.

Slutligen har jag inte så god erfarenhet av spelledare som ska "slänga ihop något". Vad får en att tro att man slänger ihop någon som blir bättre än ett äventyr någon lagt hur lång tid som helst på?

 

[God45]

Slutligen har jag inte så god erfarenhet av spelledare som ska "slänga ihop något". Vad får en att tro att man slänger ihop någon som blir bättre än ett äventyr någon lagt hur lång tid som helst på?

För att jag är bättre än folket som skriver äventyr så klart. Det är inte svårt att vara det när jag kan anpassa mig efter min grupp... men fortfarande, jag är ganska grym

Och skapande via andra processer än att sitta och skriva äventyrsböcker är ofta bättre.

 

[Per]

Eftersom de flesta äventyr är fruktansvärt dåliga eller åtminstone bara tråkiga och därför helt onödiga att lägga pengar på. Om någon här kan nämna 21 bra äventyr på rak arm äter jag min hatt. Och svenska äventyr är ännu mycket värre för de flesta av dem är ännu värre.

21 bra äventyr....ok! Utan inbördes ordning (visst vissa äventyr i listan kan behöva modifieras men de har en spännande och intressant grundstruktur):
1. Mistaken Identity - WFRP1
2. Shadows over Bögenhafen - WFRP1
3. Death on the Reik - WFRP1
4. Power Behind the Throne - WFRP1
5. Monastery of Tuath - Shadows of Esteren
6. Svavelvinter - Drakar och demoner
7. Horror on the Orient Express - CoC
8. Masks of Nyarlatoteph - CoC
9. Beyond the Mountain of Madness - CoC
10. Den svarta Madonnan - Kult
11. Sju porträtt av Elvira Wallin - Svenska Kulter
12. Terror in Talabeheim - WFRP2
13. The Thousand Thrones - WFRP2
14. Efternal Lies - Trail of Cthulhu
15. Armitage Files - Trail of Cthulhu
16. Väktarens vrede - Symbaroum
17. Hindenburg min älskade - Mutant undergångens arvtagare
18. The Witch's Song - WFRP3
19. The Enemy Within - WFRP3
20. The Boy King - Pendragon
21. Tarotikum - Kult

Personligen tycker jag att det är synd att det inte publiceras fler välskrivna och välgenomarbetade äventyr/kampanjer (kvalitetsmässigt bra äventyr är i ärlighetens namn en bristvara). Jag tycker att det är äventyr som är spännande att läsa, regelböcker tilltalar mig inte särskilt mycket.

 

[Conan]

Hybris. Folk tror de kan göra egna äventyr som kan mäta sig med köpäventyren.

 

[Quasimodo]

Klart man har mer användning av regler (för jag utgår att de flesta rollspelare använder reglerna mer eller mindre, till skillnad från mina erfarenheter) men som nämnts ovan så är ju ett äventyr/kampanj mycket roligare att läsa då det är en berättelse. Det är ju roligare att läsa Undergångens arvtagare än att läsa reglerna till Eon, eller?
Så himla synd om det är så. För mig är det det mer status i att kunna konstruera och presentera äventyr än regler, system och världar. En berättare är någon jag beundrar, det är liksom en konstnär för mig. En som skriver grundregler är mer än en ingenjör. Viktig för många ja och måste vara skicklig och korrekt men beundrad och inspirerande, nej. Sorry.

Jag tycker precis tvärt om, men det kanske mycket är för att många äventyr och världsbeskrivningar är så dåligt skrivna.. Nåja, onekligen en smaksak.

Det jag däremot tänkt mycket på är alla dessa textsjok... Att snabbt hitta information i många äventyr och världsbeskrivningar är halvt omöjligt. Jag ser mycket hellre stolpar än löptext. Och var är alla relationskartor?

Den tråkiga sanningen bakom löptextsjukan tror jag är färska skribenter. Det är betydligt svårare att stolpa upp en text på ett logiskt och sammanhållet sätt än att skriva löptext (tro mig, jag har varit tidningsredaktör halva mitt yrkesverksamma liv och projektledare och konceptutvecklare andra halvan). Lägg dit ett skönlitterärt komplex också så har vi förklaringen till alltför tradiga äventyrs- och världsbeskrivningar -- och att dessa äventyr kommer som fysiska böcker istället för PDF:er eller andra sökbara varianter...

Missförstå mig inte; det finns onekligen driv och fantasi i svenskt rollspelsskrivande. Men äventyren är till för spelledare, inte litteraturintresserade. Gör en struktur därefter.

Ett tips för att lära sig skära ner på ordbajsandet är att skippa ordbehandlaren och sätta sig direkt i ett mindmap-program. Beskriv en scen eller en värld eller en intrig där istället för i löptext. Mindmapformatet tvingar en att hålla ner antalet tecken. Jag brukar själv börja där när jag skriver projektplaner, utvärderingar eller konceptbeskrivningar -- och äventyr! Sen plockar jag, om jag måste, in det i ordbehandlaren och målar ut i mer text där det är nödvändigt.

 

[God45]

Har du läst Den Svarta Madonnan? Medan det är en bok som är crazy och innehåller en massa awsome stuff och försöker vara ett microkosm av mänsklig existens under en av de mest intressanta perioderna i mänsklighetens historia.... Så suger det som ett rollspel.

Karaktärerna kan inte påverka något, får inte reda på något och träffar en massa Mary sues och kastas runt av uber npc:er.

Svavelvinter äventyret? Mja..... Nej tack.

Wfrp scenariona är awsome... Oh, och de som är en del av samma kampanj bör räknas som ett scenario

Jag kan bråka med flera av de andra också, men sure du har en ganska bra lista. Men jag hade inte kört mer än några av dem eftersom som rollspel? Inte bra. Som litteratur? Mycket bättre.

 

[Voldstagg13]

Ett köpeäventyr behöver inte vara bra rakt igenom, finns det några riktigt bra ideér kan det vara värt alltihop även om man kasserar resten. Och får man SLP:er med stats, några kartor och hand-outs...så att allt är skit och superdåligt skriver jag inte under på.

 

[MattiasLejbrink]

För att jag är bättre än folket som skriver äventyr så klart. Det är inte svårt att vara det när jag kan anpassa mig efter min grupp... men fortfarande, jag är ganska grym

Och skapande via andra processer än att sitta och skriva äventyrsböcker är ofta bättre.

Där håller jag med dig! Men, om jag ska improvisera allt under spelmötet (eller strax innan) lägger jag mest energi på att hålla ihop trådarna, komma ihåg namn och platser och ta fram de siffror som tar för lång tid att ta fram in game (hit points eller what have you). Om jag har, låt oss kalla det för "ett ramverk" istället för ett äventyr, kan jag in game istället fokusera på stämningen och det där lilla extra som lyfter spelmötet istället för praktikaliteter. Det är nog därför jag gillar "äventyr" som är skrivna som ett löst manus, en tänkt berättelse, alternativt platsbaserade. Agreed att ordbajseri i äventyr går bort - helt omöjligt att hitta det man ska!

Red and Pleasant Land är ju perfekt om man gillar äventyr som drar mot spelledaranteckningar. Deep Carbon Observatory också, även om jag personligen tycker att det är lite för artsy. Jag tror att vi kommer att få se mer av den här typen av äventyr.

 

[Quasimodo]

Det är enkel psykologi: För mycket info hämmar. Jag snabbskriver ibland lite mer railade äventyr med enkla villkorssatser: "OM RP FRÅGAR om HALSBANDET så..." (eller så gör jag det i mindmaps). Och så kanske jag har 2-3 såna per situation. Ofta gör de något som jag inte villkorat, men då ger satserna i sig tillräckligt med info för att att kunna improvisera. Ibland stöter man på villkorssatser i äventyr, men tyvärr inte särskilt konsekvent. Struktur, min herre. Struktur!

 

[Ymir]

En fundamental anledning är ju att många av oss inte -gillar- färdiga äventyr. Vi spelar story now-influerade fisktankar och dylikt, vilket är typ rena antitesen till konceptet färdigskrivna äventyr. Apocalypse World och Svart av kval är exempel på rollspel som bygger totalt på story now-fisktankar, men även många andra rollspel typ Noir och Eon inbjuder rätt hårt till det.

 

[Minimoni]

Jag vet att många hatar äventyret "Snösaga" men jag är en av de som älskar det äventyret. Även trilogin till "Mutant Chronicles", tror det hette "the venusian apocalypse har givit min spelgrupp mycket glädje.

Med det sagt så köper jag hellre världar än äventyr till spel, dock tycker jag att de flesta gratisäventyr till western som finns på deras hemsida håller en överlag hög klass.

 

[.113]

Jag tänker väl så här att, även om det uppenbarligen är olika för alla så klart så är det enklare att bara slänga ihop något för det blir bra ändå. En av mina spelare är också SL ibland men behöver flera spelkvällar förberedda innan han kan tänka sig börja. Jag hittar på sju olika random grejer på ren känsla och efter det sjunde verkar det som att allt va planerat. Ibland låtsas jag att jag planerat allt från början bara för att ingen ska ifrågasätta hur jag gjort

Men som god45 säger så då har jag ju mina spelare som jag känner till, även om det varit nya då och då, men man har en fördel. Jag kan DERAS för och nackdelar, jag har koll på deras karaktärer, jag har någorlunda koll på vad jag höll på med nyss i slutändan är det inte så svårt...

Om man jämför en grupp där en alltid kör barbarer, en älskar magiker och en är besatt av riddare. Då vet man ju det. Bara slänga ihop lite som passar för det så är alla nöjda. Om man ska skapa för en helt ny grupp blir det svårare och om man ska göra ett äventyr som ska delas upp strukturerat på ett visst sätt samt passa både x antal spelare och spelledarstilar. Det är väl klart det är skillnad.

Nu har jag iofs aldrig prövat. Men rent logiskt så borde det ju vara så. Men jag kanske borde testa det kanske är skitlätt.

 

[Staffan]

Det går uppenbarligen att göra äventyr kommersiellt gångbara - skolexemplet på detta är Paizo och deras Pathfinder och Adventure Paths. Där har man ju i princip gjort/uppdaterat ett spel för att ha något att skriva äventyr till. Det ska ju dock nämnas att marknaden för välskrivna och välproducerade kampanjer för D&D/Pathfinder är något större än marknaden för enstaka Eon-äventyr.

Sedan är ju D&D jävligt tacksamt att skriva äventyr till - du kan förvänta dig att ha en grupp bestående av en fighter, en rogue, en cleric, och en wizard, eller i alla fall folk som fyller motsvarande roll. Du har också möjligheten att enkelt säga hur starka äventyrarna förväntas vara, på ett sätt som mer "organiska" rollspel har svårt med. I just Adventure Pathsen har du också fördelen att de är gjorda för att spelas från level 1 till level 15+, så du kan inkludera instruktioner till hur äventyrarna bör se ut ("Den här kampanjen kommer att innehålla långa resor, ofta i väldigt kallt klimat, så om du ska ha ett djur som följeslagare se till att den tål detta." eller "De här NPC:erna kommer att ha en relativt viktig roll, bestäm en koppling mellan dig och minst en av dem.")

 

[Landrim]

Jag kan inte tala för andra, men personligen så tycker jag att halva nöjet som spelledare är just att skriva egna äventyr, så att köpa ett äventyr skulle för mig ta glädjen ur rollspelet. Men detta är som sagt min personliga åsikt, each to their own

 

[God45]

Sedan är ju D&D jävligt tacksamt att skriva äventyr till - du kan förvänta dig att ha en grupp bestående av en fighter, en rogue, en cleric, och en wizard, eller i alla fall folk som fyller motsvarande roll. Du har också möjligheten att enkelt säga hur starka äventyrarna förväntas vara, på ett sätt som mer "organiska" rollspel har svårt med. I just Adventure Pathsen har du också fördelen att de är gjorda för att spelas från level 1 till level 15+, så du kan inkludera instruktioner till hur äventyrarna bör se ut ("Den här kampanjen kommer att innehålla långa resor, ofta i väldigt kallt klimat, så om du ska ha ett djur som följeslagare se till att den tål detta." eller "De här NPC:erna kommer att ha en relativt viktig roll, bestäm en koppling mellan dig och minst en av dem.")

Hela den här inställningen är problemet. De lätta grejerna kan ALLA göra själva så man ska inte betala för det. Om du skriver till D&D måste det vara magiskt för att det ska vara värt att köpa.

 

[Eksem]

Eftersom de flesta äventyr är fruktansvärt dåliga eller åtminstone bara tråkiga och därför helt onödiga att lägga pengar på. Om någon här kan nämna 21 bra äventyr på rak arm äter jag min hatt. Och svenska äventyr är ännu mycket värre för de flesta av dem är ännu värre.

Räknas dungeons, för då har jag nog 21 bra utan att staka mig. Annars är det svårare.

Lustigt nog finns det inte en chans att jag kan lista 21 bra rollspel.

 

[Kuma]

Det finns en uppsjö av gratis äventyr och scenarion att hitta online. Kanske inte alltid till just ditt rollspel, men att modifiera lite stats och geografiska namn är bra mycket lättare än att skriva helt nya äventyr.
Det finns iofs regelverk online också, men åtminstone för mig så är det viktigare att ha en fysisk regelbok, än att ha fysiska äventyrsmoduler. Och jag printar hellre ut ett äventyr på en 20-30 sidor än en regelbok på tio gånger så många sidor.

Låt sen gå för att mycket, i äventyrsväg, man hittar online, är skräp. Men det är gratis. Och gratis är gott. Har jag hört.

 

[Ymir]

Jag förstår ärligt talat knappt folk som vill spela färdigskrivna äventyr. Jag vill spela berättelser som är intimt knutna till sina protagonister, rollpersonerna, där hela narrativet i större eller mindre utsträckning handlar om att utforska dem, knyter an till deras backstårys och frågan om de kan segra i sina egna yttre och inre kamper. Jag vill att världen omkring rollpersonerna ska reagera dynamiskt och organiskt på vad de hittar på, och jag vill kunna ställa dem inför svåra val och dilemman kring konsekvenser. Allt detta är saker som färdigskrivna äventyr i varierande grad suger på att åstadkomma.

 

[Conan]

Jag förstår ärligt talat knappt folk som vill spela färdigskrivna äventyr. Jag vill spela berättelser som är intimt knutna till sina protagonister, rollpersonerna, där hela narrativet i större eller mindre utsträckning handlar om att utforska dem, knyter an till deras backstårys och frågan om de kan segra i sina egna yttre och inre kamper. Jag vill att världen omkring rollpersonerna ska reagera dynamiskt och organiskt på vad de hittar på, och jag vill kunna ställa dem inför svåra val och dilemman kring konsekvenser. Allt detta är saker som färdigskrivna äventyr i varierande grad suger på att åstadkomma.

Det är väl bara att väva in äventyren i kampanjen?