Nekromanti Varför ser inte rollspel ut som romaner?

[Zire]

Jag läser gärna rollspelsböcker som jag läser tidningar eller uppslagsverk snarare än romaner. Och jag har framför allt mycket hellre ett sådant upplägg när jag spelar.

Undantaget är världsbeskrivningar som ju inte riktigt är fakta på det sättet och som man ändå sällan behöver hitta snabbt under spelets gång; men regler, arketyper, vapenlistor, spelledarpersoner och sånt läser jag inte som en roman.

 

[Mogger]

Väldigt många indiespel har en mer romanaktig stil. Tex Apocalypse World, The Burning Wheel, med många flera. De är tryckta i pocketformat på billigt papper med få illustrationer och ganska högt sidantal.

Ja, fast dessa slår mig ändå som klassisk rollspelstypografi fast med lägre budget. Jag upplever inte att den försöker göra något nytt, utom möjligtvis formatet, men det är ju i sin tur klassiskt när det gäller den typen av spel

 

[Mogger]

Jag skulle vilja utveckla detta med illustrationer. De är inte alltid dåliga - men nästan. Kanske inte tekniskt eller estetiskt, men i den meningen att de begränsar min fantasi, eller i alla fall styr in den åt ett bestämt håll. De bilder jag gör i huvudet är nästan alltid mycket mer levande! Två exempel på spel jag definitiv kommer att köpa bägge två: omslaget till nya KULT låser och styr även om bilden tekniskt är helt ok. Den passar inte alls med hur jag tänker mig KULTs värld. Nya Oktoberlandet däremot har en framsida utan bild men med en grafik som perfekt fångar in en känsla som är helt rätt för den tid spelet anspelar på. Frånvaron av bild men genomtänkt grafiskt utseende är helt enkelt ett så stort plus att jag utan att tveka satsade på högsta stödnivån.

Det här är ju intressant. En illustration kan givetvis funka som inspiration men kan givetvis även begränsa! Och avsaknad av bild kan väcka mer nyfikenhet än en vad en bild kan.

En bild kanske säger mer än 1000 ord, men frågan är om det inte är mer givande att läsa 1000 ord i en välskriven text framför att se på en bild. Det är åtminstone mer utmanade och lärorikt.

 

[Mogger]

Jag läser gärna rollspelsböcker som jag läser tidningar eller uppslagsverk snarare än romaner. Och jag har framför allt mycket hellre ett sådant upplägg när jag spelar.

Undantaget är världsbeskrivningar som ju inte riktigt är fakta på det sättet och som man ändå sällan behöver hitta snabbt under spelets gång; men regler, arketyper, vapenlistor, spelledarpersoner och sånt läser jag inte som en roman.

Ja, uppslagsverk ligger nog betydligt närmre det jag egentligen pratar om här. Men rollspel kräver många gånger en helt annan helhetssyn. Då måste i allmänhet läsa reglerna för att sedan använda boken som referensverk.

Så det är lite av båda.

 

[Oldtimer]

Och avsaknad av bild kan väcka mer nyfikenhet än en vad en bild kan.

Jag säger bara: Traveller från 1977 (även om det var en nödlösning på grund av att illustratören inte kunde hålla sin deadline).

 

[Arfert]

Illustrationer är bra om de illustrerar något. Ger information som är svår att göra i text. Inte bara är snygga stämningsbilder.

I Saga var det just ambitionen, att visa hur världen funkade och såg ut, informera.

 

[Max Raven]

Problemet är ju att rollspel har flera roller, bland annat:
1) Inspiration - "sälja" spelet/världen och ge speluppslag. Förlagor är serier och romaner.
2) Regelbok - lära ut och referera regler.
3) Världen - ge spelare och spelledare koll på världen.

Och det som skapats har växt fram organiskt och kanske inte helt genomtänkt.

En fara är att texten blir torr - det kan avhjälpas på diverse sätt (WWs variant är att spränga in fluff/inspiration lite varstans i boken).

En mer subtil, av skapare upplevd fara är nog att boken blir "för kort"... Ja, någon orsak måste det finnas till att en bok som säger väldigt ligger på 200 - 300 sidor (utöver att rollspelsmakare inte har kritiker/textredigerare).

Att rollspelsböcker oftast inte är skrivna som romaner är inte överraskande alls - de är spelböcker. Jag träffar sällan på brädspelsregler som är skrivna som romaner.

 

[Mogger]

Problemet är ju att rollspel har flera roller, bland annat:
1) Inspiration - "sälja" spelet/världen och ge speluppslag. Förlagor är serier och romaner.
2) Regelbok - lära ut och referera regler.
3) Världen - ge spelare och spelledare koll på världen.

Ja, och det jag tänker på är att det finns en del traditioner inom typografin som hade kunnat underlätta mycket av det här för läsaren. Nu menar jag inte att jag är expert på området efter att läst några böcker i ämnet, utan att jag slogs av en "men så här ser ju inte rollspel ut!"-insikt när jag läste i dem.

En fara är att texten blir torr - det kan avhjälpas på diverse sätt (WWs variant är att spränga in fluff/inspiration lite varstans i boken).

En mer subtil, av skapare upplevd fara är nog att boken blir "för kort"... Ja, någon orsak måste det finnas till att en bok som säger väldigt ligger på 200 - 300 sidor (utöver att rollspelsmakare inte har kritiker/textredigerare).

Jag tror att du har helt rätt här. Och det var väl här jag tänkte på romaner. Där upplevs ju inte innehållet som fantasilöst och trist (ja, om det inte är trist skrivet ) trots att det saknas bilder, bårder och färg.

Att rollspelsböcker oftast inte är skrivna som romaner är inte överraskande alls - de är spelböcker. Jag träffar sällan på brädspelsregler som är skrivna som romaner.

Det finns ju andra typer av regelböcker. Jag kikade i regelboken för innebandy en gång. Den påminde inte det minste om brädspelsregler, utan mer om rollspel utan illustrationer (om man vi bara tänker text + struktur här, inte innehåll )

 

[Dante]

Jag bläddrade lite i mina olika illustrerade sagoböcker när jag kom hem och konstaterade att:

Rollspel ser mer ut som sagoböcker än som romaner.​

Och det är antingen serendipitet eller högst medvetet.

 

[pappa]

Illustrationer är bra om de illustrerar något. Ger information som är svår att göra i text. Inte bara är snygga stämningsbilder.

Bra illustrationer kan ju också, utan att vara det minsta deskriptiva, förmedla en känsla eller en ton. Se t.ex. illustrationerna till Symbaroum som inte informerar eller förklarar speciellt mycket eftersom de är så diffusa och dimmiga, men de är ändå en av spelets viktigaste komponenter eftersom de är sprängfyllda av just stämning.

 

[pappa]

Ja, och det jag tänker på är att det finns en del traditioner inom typografin som hade kunnat underlätta mycket av det här för läsaren. Nu menar jag inte att jag är expert på området efter att läst några böcker i ämnet, utan att jag slogs av en "men så här ser ju inte rollspel ut!"-insikt när jag läste i dem.

Jag är lite nyfiken på vilka traditioner inom typografin du inte tycker används inom rollspelsformgivning. Är problemet verkligen troper och standarder inom rollspelshobbyn, eller snarare att de som oftast formger rollspel inte är professionella formgivare?

 

[Mogger]

Jag är lite nyfiken på vilka traditioner inom typografin du inte tycker används inom rollspelsformgivning. Är problemet verkligen troper och standarder inom rollspelshobbyn, eller snarare att de som oftast formger rollspel inte är professionella formgivare?

Nu har jag inga av böckerna här, men det jag (tror) att jag minns är:

• Pappersval (blankt framför matt verkar vara gängse)
• Paginering (oftast nedtill, gärna gömda i något grafiskt element)
• Format (stort som kräver 2-3 spalter)
• Förkortningar (ja, klassiker )
• Överlag massor av grafiska element (bårder, texturer m.m.)

Det ska sägas att jag är väl medveten om att alla regler kan brytas, och även bör brytas ibland. Så ni får ta det här på rätt sätt

 

[Arfert]

Bra illustrationer kan ju också, utan att vara det minsta deskriptiva, förmedla en känsla eller en ton. Se t.ex. illustrationerna till Symbaroum som inte informerar eller förklarar speciellt mycket eftersom de är så diffusa och dimmiga, men de är ändå en av spelets viktigaste komponenter eftersom de är sprängfyllda av just stämning.

Jag, Angus McBride-fan som jag är, hade gärna sett att några bilder inte vore så stämningsfulla. ...men trevligt spel för övrigt, just nu kör vi en kampanj med den ökände Caligula som SL. Toppenkul.

 

[Mogger]

Jag bläddrade lite i mina olika illustrerade sagoböcker när jag kom hem och konstaterade att:

Rollspel ser mer ut som sagoböcker än som romaner.​

Och det är antingen serendipitet eller högst medvetet.

Absolut. Ett rollspel utan regler blir ju ett slags fiktivt illustrerat uppslagsverk som Galaxens alla rymdskepp och liknande.

Men en intressant betraktelse här är ju att när läsaren blir lite äldre så blir bilderna allt färre för att till slut helt upphöra.

Återigen säger jag inte att det är fel att ha bilder i rollspel. Jag är som sagt bara nyfiken på vad som händer om man bryter mot dessa konventioner.

Det mest intressanta är att vi i ett fantasispel behöver bilder, vilket vi inte behöver när vi löser en roman.

Vi kan ju även kika på manus, som har ett extremt minimalistiskt innehåll.

Jag förstår att det är coolt med bilder. Det tycker jag med. Ibland. Men ibland önskar jag ett spel som inte ser ut som en sagobok. Och det hade varit ganska frustrerande om akademiska avhandlingar krävde fyrfärg och 10-20 illustrationer

 

[Mogger]

Bra illustrationer kan ju också, utan att vara det minsta deskriptiva, förmedla en känsla eller en ton. Se t.ex. illustrationerna till Symbaroum som inte informerar eller förklarar speciellt mycket eftersom de är så diffusa och dimmiga, men de är ändå en av spelets viktigaste komponenter eftersom de är sprängfyllda av just stämning.

Jaja, jag SKA köpa spelet!

 

[Arfert]

• Pappersval (blankt framför matt verkar vara gängse)
  
  Om jag inte ska trycka spelet i fyrfärg med en massa bilder med mycket färg skulle jag alltid välja ett vanligt bokpapper.
• Paginering (oftast nedtill, gärna gömda i något grafiskt element)
  
  Centerat nertill är ok, Jan Tischoldt säger det.
• Format (stort som kräver 2-3 spalter)
  
  Tror jag kommer sig av att man förr ville ha rollformulär i skala 1:1 i boken. Men det är iofs OK om det görs snyggt.
• Förkortningar (ja, klassiker )
  
  Försöker jag undvika, fast ibland slarvar man.
• Överlag massor av grafiska element (bårder, texturer m.m.)
  
  Används sparsamt. Och texturer går bort.

 

[krank]

Min plan för Kutulu är för övrigt att ha en ganska bokig layout. Vanligt papper (har jag väl iofs haft på alla mina spel), sparsmakat med illustrationer om det ens blir några, paginering som härmar vanliga böcker etc etc. Och nästan helt säkert inga bårdelement i så fall.

Oktoberlandet (första versionen) hade ju också den sortens layout. Den boken känns väldigt mycket som en roman, skulle jag säga.

 

[erikt]

Väldigt mycket beror ju på vilka rollspel man tittar på. Det går ju lite mode i rollspels-utseende precis som i allt annat.

Om man tittar på rollspel från 70- och 80-talen så kom de flesta i lådor med ett eller flera häften i (plus ofta några tärningar.)
Förutom omslagen så var inget i färg utan det var svart-vitt som gällde, och mängden illustrationer kunde variera liksom kvaliteten på dem.

Idag så är det betydligt oftare böcker med hårda pärmar med färgillustrationer.

Delvis så beror skillnaderna på att tekniken har gått framåt så att det är billigare att trycka tjocka böcker med fina färgbilder idag, vilket gör att (en del) folk gör sådana böcker bara för att de KAN göra det.

Annat beror på hur och till vilka spelen säljs. Förr så såldes spelen till viss del i leksaksbutiker så de behövde se ut som "spel", och alla specialtärningar behövde skickas med eftersom sådana var svåra att få tag på.
Idag så är det lätt att köpa tärningar på olika håll, så det finns inte alls samma behov av att skicka med dem, vilket kombinerat med flytten av försäljning till specialbutiker och online gör att en låda bara är onödig och kostar massa extra pengar.

Vissa saker i formgivning/typografi o.dyl. kan säkert hänföras till att en del spelskapare lägger större vikt vid stämning/att det skall se snyggt ut än vid saker som att det skall vara praktiskt eller lätt att läsa.

 

[erikt]

Det mest intressanta är att vi i ett fantasispel behöver bilder, vilket vi inte behöver när vi löser en roman.

Behöver och behöver. En del romaner är illustrerade även om det är ovanligt. Åtskilliga rollspel är utan bilder.
Sedan så är det ju så att i ett spel som innehåller varelser och företeelser som inte finns i den vanliga världen så vill spelarna gärna veta hur dessa ser ut, och då är det ju så att en bild säger mer än tusen ord.

Att romaner sällan har bilder beror troligen mycket på vanans makt, samt rena kostnadsskäl.
Hur en roman ser ut har egentligen inte ändrats sedan den första kom ut för ett antal hundra år sedan. Att lägga in bilder och andra grafiska element i en tryckt bok var ju under lång tid betydligt krångligare än att hålla sig till enbart text.
Idag är det visserligen enklare och billigare att lägga in bilder, men fortfarande så behöver man någon som skapar bilderna vilket sällan är gratis.

 

[Mogger]

Åtskilliga rollspel är utan bilder.

Är det verkligen så? Jag kan bara komma på spel som Lady Blackbird, Whitehack och liknande.

Finns det fler?