Nekromanti Varför ser inte rollspel ut som romaner?

[Mogger]

• Pappersval (blankt framför matt verkar vara gängse)
  
  Om jag inte ska trycka spelet i fyrfärg med en massa bilder med mycket färg skulle jag alltid välja ett vanligt bokpapper.
• Paginering (oftast nedtill, gärna gömda i något grafiskt element)
  
  Centerat nertill är ok, Jan Tischoldt säger det.
• Format (stort som kräver 2-3 spalter)
  
  Tror jag kommer sig av att man förr ville ha rollformulär i skala 1:1 i boken. Men det är iofs OK om det görs snyggt.
• Förkortningar (ja, klassiker )
  
  Försöker jag undvika, fast ibland slarvar man.
• Överlag massor av grafiska element (bårder, texturer m.m.)
  
  Används sparsamt. Och texturer går bort.

Ja, jag undrar om inte Saga fortfarande är den hetaste kandidaten här (har tom stärkt sin position av Arferts insideinfo). Det var ju det enda jag kunde komma på i trådstarten och ännu har ingen kommit med några fler förslag. Eller så har jag missat det. Eller ogiltigförklarat dem

 

[Fiktionslek]

Ja, jag undrar om inte Saga fortfarande är den hetaste kandidaten här (har tom stärkt sin position av Arferts insideinfo). Det var ju det enda jag kunde komma på i trådstarten och ännu har ingen kommit med några fler förslag. Eller så har jag missat det. Eller ogiltigförklarat dem

Inte för att det är något självändamål, och du kanske räknar bort den av någon anledning, men annars är väl gamla Oktoberlandet ändå ganska solklart det mest romanliknande i svensk rollspelsutgivning någonsin, långt mycket mer så än Saga. Textblock, typsnitt, papper, hanteringen av och mängden illustrationer, radlängd, huvudsaklig framställningsform, avsaknad av grafiska element, placering av sidnummer och löpare, storlek ... När spelet togs emot påpekades det i alla recensioner (tror jag) och många kommentarer just att den såg ut och kändes som en roman.

Hälsar

Christian

 

[DeBracy]

Är det verkligen så? Jag kan bara komma på spel som Lady Blackbird, Whitehack och liknande.

Finns det fler?

Spontant tänker jag på A Taste for Murder och Solar System. Första Traveller nämndes väl tidigare? Det kommer nog vara svårt/omöjligt att hitta spel i stora format utan illustrationer, men om vi rotar bland indiespel (i Forge-fåran eller inte) lär vi hitta fler (kan gälla t.ex Annalise, Utpost, med mera).

Lady Blackbird har ju både karta, en illustration av skeppet Ugglan och en storleksjämförelse mellan några skepp och en flygande jättebläckfisk.

 

[Mogger]

Inte för att det är något självändamål, och du kanske räknar bort den av någon anledning, men annars är väl gamla Oktoberlandet ändå ganska solklart det mest romanliknande i svensk rollspelsutgivning någonsin, långt mycket mer så än Saga. Textblock, typsnitt, papper, hanteringen av och mängden illustrationer, radlängd, huvudsaklig framställningsform, avsaknad av grafiska element, placering av sidnummer och löpare, storlek ... När spelet togs emot påpekades det i alla recensioner (tror jag) och många kommentarer just att den såg ut och kändes som en roman.

Hälsar

Christian

Ah, självklart räknas Oktoberlandet! Jag har inte kvar mitt ex (sålde 95% av alla mina grejer) så jag tänkte inte på det. Där är ju också ett bra ett exempel på ett spel som faktiskt läses som en roman med, åtminstone den första skönlitterära delen (om jag minns rätt).

 

[Mogger]

Idag var jag på SF-bokhandeln och insåg att jag är helt mätt på snygga rollspel. Jag bläddrade i Symbaroum, det var sjukt snyggt, men jag blev inte sugen. Jag bläddrade i nya Western, det var sjukt snyggt, men jag blev inte sugen. Av alla spel som jag kikade på var det bara Fiasco som fångade mitt intresse, men eftersom jag vet att jag inte synkar med den typen av spel så köpte jag det inte.

Jag menar det här som en helt subjektiv kommentar, som jag inte menar äger mer värde på ett djupare plan, utan menar helt enkelt att jag nog har vuxit ifrån rollspel som ser ut som rollspel. De lockar mig inte. Jag får känslan att någon vill sälja mig stark mat för att dölja de skämda råvarorna. Nu vet jag visserligen att det inte stämmer. Jag vet att det inte är något fel på hantverket, tvärtom! Men det är den känslan jag får.

Typ som en tunn film överströsslad med balla 3D-effekter.

Återigen, det är ingen kritik mot typografin i sig, utan mer hur jag numera tar emot den.

Det kanske kan vara av intresse för någon

 

[Arfert]

Saga är som en sagobok, snarare än en roman... Även om den hade romaninslag, som boktypografi (typsnitt gjord till en bibel av Eric Gill). Lite för manga bilder dock för att kvala in som "roman".

Gamla Oktoberlandet var en roman rakt av. Från tidigt 1900-tal, med helsidesillustrationer.