Varför slutar folk spela rollspel?

[Spelbaronen]

Jag tänker att om man absolut vill så kan man säkert koka ner alla möjliga anledningar folk har till att sluta, eller dra ner på, sitt rollspelande till att de "prioriterar". Min fråga är vad man ska ha den slutsatsen till, i så fall? Övertyga folk om att de "borde" prioritera annorlunda? För mig känns det nog mest som en oerhört ohjälpsam slutsats.

Så sant, även om det kan vara intressant bara för att man är nyfiken. Frågan är väl hur vi alla gör för att göra rollspel mer attraktivt och levande. Den gyllene åldern på åttiotalet kanske inte kommer igen, men nog borde det gå att få fler intresserade. Jag märker själv på unga människor att de blir minst sagt fascinerade över analogt material och eget fantiserande, som i många fall blivit en bristvara.

Jag försöker slå ett slag för frågan på spelbaronen.se, byggde sidan för att skriva om alla sorters spel, men nu har det blivit mer tyngdpunkt på rollspel. Tycker också att den här sidan, rollspel.nu, är det bästa och mest levande forum jag upplevt på länge - vilket vittnar väldigt väl om att rollspelandet lever.

Vad som hade varit intressant att få veta är nettot, hur många börjar och hur många slutar. Förhoppningsvis är det fler som börjar.

Globalt sett verkar rollspel leva lite mer i de anglosaxiska länderna, som alltid varit starka.

 

[Dr_Dängrot]

Jag tänker att om man absolut vill så kan man säkert koka ner alla möjliga anledningar folk har till att sluta, eller dra ner på, sitt rollspelande till att de "prioriterar". Min fråga är vad man ska ha den slutsatsen till, i så fall? Övertyga folk om att de "borde" prioritera annorlunda? För mig känns det nog mest som en oerhört ohjälpsam slutsats.

Lite på samma sätt som man alltid, om man vill, kan koka ner alla beslut folk gör till deras s.k. "fria vilja", men det är ju också rätt oanvändbart och ohjälpsamt.

Ett av problemen med att koka ner allt till "att folk inte prioriterar rollspel" är, tycker jag, att det liksom finns lite av en underförstådd antydan att de borde prioritera rollspel. Och det tycker åtminstone jag inte att de borde. Så jäkla viktigt är inte rollspel, och det behöver heller inte vara det. Det finns, och bör inte finnas, någon skam alls i att "prioritera bort" rollspel.

Och ja, varje gång någon säger "nej, jag kan inte vara med pga familjeåtaganden" eller "jag slutade spela rollspel för att jag fick en massa andra hobbies att lägga tid på" så är det givetvis helt enkelt ett snabbt sätt att säga "nej, jag väljer att inte vara med för att jag prioriterar mina familjeåtaganden" respektive "jag slutade spela rollspel för att jag prioriterar mina andra hobbies". Att det sker en prioritering någonstans är självklart; därför är de enda relevanta frågorna varför man prioriterar som man gör – och det är där familjeåtagandena och de andra hobbierna kommer in.

"Jag slutade spela rollspel för att det inte var roligt längre" = "jag prioriterade ned rollspel för att det inte var roligt längre".

Tänker jag.

Vad det handlar om är att få folk på en rent intellektuellt ärlig nivå att erkänna att det handlar inte om tidsbrist det handlar om att den tiden som folk har på sitt tidskonto väljer dom att använda på andra sätt än att spela rollspel . Som i ditt eget fall och egen utsaga handlar det om att du helt enkelt inte tycker det är roligt längre , du finner inget nöje i det så därför har du valt att prioritera bort rollspel till förmån för annat som du finner roligt det handlar inte om att du lider av tidsbrist utan att du gör aktiva val att inte spela rollspel baserat på prioritetingspyramid skulle jag anta . Rätta mig om jag har fel

 

[Dr_Dängrot]

Det känns som om vi definierar ordet "prioritera" olika.

"Nöje" handlar om att göra saker man tycker om.
"Prioritera" är att göra saker man inte tycker om för att man måste, t.ex. som att ta en väldig besk medicin, eller att släpa sig till jobbet fastän man är jättetrött.
Att göra saker som man inte tycker om och som man inte måste är varken nöje eller prioritering. Det är självskadebeteende.

Om du går på Mc Donalds (förutsatt att du brukar äta där) och beställer 2 Big Mac för att du är vrålhungrig är en sak. Om du sedan beställer en tredje Big Mac fastän du är proppmätt har ingenting med prioritering att göra.

Om du handlar mat och väljer att köpa mat du avskyr istället för att köpa mat du tycker om har ingenting med prioritering att göra.

Om jag tittade på anime för att jag såg det som ett nöje, men nu nästan slutat titta på anime för att jag inte finner det nöjsamt längre har ingenting med prioritering att göra.

Det är återigen prioriteringar , om jag skulle må dåligt av att spela rollspel så gör jag ett aktivt val vilket består av en prioritering där min mentala hälsa står höge på prioritetingspyramiden än att spela rollspel .

Sedan kan man göra prioriterningar bland saker man tycker om... Jag har tex en spelare som brukar vara med sporadiskt , hen säger att hen gillar rollspel och det är något som hen finner nöje i men hen har andra nöjen som hen prioriterar högre än rollspel som kommer före i hens prioriterningslista så återigen prioriteringar . Hen prioriterar att tex spela dator framför att spela rollspel hen gör en prioritering bland 2 nöjen i det läget .

 

[krank]

Vad det handlar om är att få folk på en rent intellektuell ät ärlig nivå att erkänna att det handlar inte om tidsbrist det handlar om att den tiden som folk har på sitt tidskonto väljer dom att använda på andra sätt än att spela rollspel . Som i ditt eget fall och egen utsaga handlar det om att du helt enkelt inte tycker det är roligt längre , du finner inget nöje i det så därför har du valt att prioritera bort rollspel till förmån för annat som du finner roligt det handlar inte om att du lider av tidsbrist utan att du gör aktiva val att inte spela rollspel baserat på prioritetingspyramid skulle jag anta . Rätta mig om jag har fel

Fast jag tror att folk inte är "intellektuellt oärliga". Jag tror att du bara missar en del av det som faktiskt sägs.

När någon säger "tidsbrist" så menar de ju just att de prioriterar att göra annat med sin tid. "Med den begränsade tiden jag har så kan jag inte både prioritera rollspel och samtidigt prioritera allt annat jag vill göra, alltså faller rollspel bort.

Det är med andra ord inte intellektuell oärlighet, utan bara att prioriterings-delen är så pass självklar att den blir underförstådd och inte behöver uttryckas. Eftersom allt, alltid, kan reduceras till prioriteringar. Om man vill och tycker att det fyller en funktion. Vilket jag inte, rent generellt, tycker att det gör.

Så jag tycker att du har fel – inte i att folk alltid gör en prioritering, utan i att du verkar utgå från att folk som inte använder ordet prioritering tror att de inte gör en prioritering. Och jag tycker att ordvalet och fokuset kring prioritering är kontraproduktivt, eftersom det – som du nog sett i tråden – leder till att folk du diskuterar med blir defensiva. Eftersom när man pratar om prioriteringar är det i princip underförstått att man egentligen tycker att den man pratar med borde göra andra prioriteringar.

Är det logiskt? Nej. Folk är inte logiska. Vissa delar av det sociala samspelet och i hur kommunikation fungerar får man helt enkelt plugga in och lära sig, och ta med i beräkningarna när man uttrycker sig.

 

[Svarte Faraonen]

Så sant, även om det kan vara intressant bara för att man är nyfiken. Frågan är väl hur vi alla gör för att göra rollspel mer attraktivt och levande. Den gyllene åldern på åttiotalet kanske inte kommer igen, men nog borde det gå att få fler intresserade. Jag märker själv på unga människor att de blir minst sagt fascinerade över analogt material och eget fantiserande, som i många fall blivit en bristvara.

Jag försöker slå ett slag för frågan på spelbaronen.se, byggde sidan för att skriva om alla sorters spel, men nu har det blivit mer tyngdpunkt på rollspel. Tycker också att den här sidan, rollspel.nu, är det bästa och mest levande forum jag upplevt på länge - vilket vittnar väldigt väl om att rollspelandet lever.

Vad som hade varit intressant att få veta är nettot, hur många börjar och hur många slutar. Förhoppningsvis är det fler som börjar.

Globalt sett verkar rollspel leva lite mer i de anglosaxiska länderna, som alltid varit starka.

Det viktiga är nog att rollspel spelas av den sortens människor som har mycket tid, det vill säga framför allt folk innan yrkesverksam och familjebildande ålder.

 

[Dr_Dängrot]

Fast jag tror att folk inte är "intellektuellt oärliga". Jag tror att du bara missar en del av det som faktiskt sägs.

När någon säger "tidsbrist" så menar de ju just att de prioriterar att göra annat med sin tid. "Med den begränsade tiden jag har så kan jag inte både prioritera rollspel och samtidigt prioritera allt annat jag vill göra, alltså faller rollspel bort.

Det är med andra ord inte intellektuell oärlighet, utan bara att prioriterings-delen är så pass självklar att den blir underförstådd och inte behöver uttryckas. Eftersom allt, alltid, kan reduceras till prioriteringar. Om man vill och tycker att det fyller en funktion. Vilket jag inte, rent generellt, tycker att det gör.

Så jag tycker att du har fel – inte i att folk alltid gör en prioritering, utan i att du verkar utgå från att folk som inte använder ordet prioritering tror att de inte gör en prioritering. Och jag tycker att ordvalet och fokuset kring prioritering är kontraproduktivt, eftersom det – som du nog sett i tråden – leder till att folk du diskuterar med blir defensiva. Eftersom när man pratar om prioriteringar är det i princip underförstått att man egentligen tycker att den man pratar med borde göra andra prioriteringar.

Är det logiskt? Nej. Folk är inte logiska. Vissa delar av det sociala samspelet och i hur kommunikation fungerar får man helt enkelt plugga in och lära sig, och ta med i beräkningarna när man uttrycker sig.

Jag lägger stor vikt vid tonalitet och substans vilket troligtvis kommer ifrån min autistiska sida , vilket gör att när folk säger att dom har tidsbrist så säger jag men se till att frigöra mer tid , strunta i att se den där serien på Netflix för när folk säger att det är tiden som är problemet så blir det i min autistiska hjärna inte kopplingen att dom kanske inye har lust , men säger folk jag har inte lust eller annat kommer före då är det lättare att koppla . Jag hade en spelare som valt att hoppa av gruppen och ist för att använda sig av ordvalen jag har inte tid att vara med så sa hen att det är roligt att spela rollspel och jag tycker du är en bra SL och jag trivs i gruppen men inte tillräckligt högt för att det skall vara värt att åka 30 minuter med buss enkel väg och betala 70 kr per väg för att spela 4 timmar i veckan . Det är den typen av ärlig kommunikation jag tycker om och eftersträvar . Men jag förstår att alla inte är som mig vilket är helt ok

 

[luddwig]

För mig känns det väldigt märkligt att prata om prioriteringar när det gäller sådant som, av en eller annan anledning, inte har någon betydelse i ens liv. Vi kan ta cigaretter som exempel. Jag röker inte och har inga planer på att börja. Jag skulle dock inte säga att jag prioriterar bort cigaretter av ekonomiska, tidsmässigt eller hälsomässiga skäl. De är bara helt ointressanta. På samma sätt är det säkert för andra människor med helt andra saker, till exempel rollspel.

 

[Dr_Dängrot]

För mig känns det väldigt märkligt att prata om prioriteringar när det gäller sådant som, av en eller annan anledning, inte har någon betydelse i ens liv. Vi kan ta cigaretter som exempel. Jag röker inte och har inga planer på att börja. Jag skulle dock inte säga att jag prioriterar bort cigaretter av ekonomiska, tidsmässigt eller hälsomässiga skäl. De är bara helt ointressanta. På samma sätt är det säkert för andra människor med helt andra saker, till exempel rollspel.

Där skulle jag säga att cigaretter inte har ett tillräckligt högt prioriteringsvärde för dig så det vart värt att prova . Man kan faktiskt prioritera bort saker för att det helt enkelt inte är intressant.

Jag har inga moraliska , hälsomässiga , tidsmässiga , religiösa , etiska skäl till att inte gå på gymmet mer än att det är inget jag prioriterar , jag har valt att prioritera bort det ifrån min prioriteringslista för att jag helt enkelt inte finner det intressant .

 

[Spelbaronen]

Det viktiga är nog att rollspel spelas av den sortens människor som har mycket tid, det vill säga framför allt folk innan yrkesverksam och familjebildande ålder.

Ja, det är nog väldigt sant. Och kanske efter.

 

[anth]

Det är återigen prioriteringar , om jag skulle må dåligt av att spela rollspel så gör jag ett aktivt val vilket består av en prioritering där min mentala hälsa står höge på prioritetingspyramiden än att spela rollspel .

Sedan kan man göra prioriterningar bland saker man tycker om... Jag har tex en spelare som brukar vara med sporadiskt , hen säger att hen gillar rollspel och det är något som hen finner nöje i men hen har andra nöjen som hen prioriterar högre än rollspel som kommer före i hens prioriterningslista så återigen prioriteringar . Hen prioriterar att tex spela dator framför att spela rollspel hen gör en prioritering bland 2 nöjen i det läget .

Vi tar det en gång till.

Du och jag definierar ordet "prioritera" olika.

D.v.s. när du använder ordet prioritera menar du en sak, när jag använder ordet prioritera menar jag en annan sak.

Om en deprimerad person tar livet av sig genom att hoppa framför ett tåg istället för att söka vård, skulle du säga att han prioriterade att hoppa. Jag skulle ALDRIG använda ordet prioritera på det sättet.

För mig betyder prioritera att man värderar olika saker/händelser/sysselsättningar enigt en arbiträr skala och sedan väljer det som man värderar högst enligt just den skalan just då.
Att välja något som man tycker har mindre värde är inte rationellt och har därför inte med prioritering att göra.
Att med flit äta äcklig mat istället för god mat har ingenting med prioritering att göra eftersom det är motsatsen till prioritering. Någon form av anti-prioritering.

Jag säger att jag bara ser 2 anime per säsong nu, jämfört med 10 anime per säsong förut.
Du säger att det har med prioriteringar att göra.
Du säger att jag skulle kunna prioritera att se 2 bra anime + 8 dåliga anime. Jag säger att om jag tvingar mig själv att se 8 anime som jag inte tycker om så har jag gjort precis motsatsen till att prioritera.

Många som försöker ta livet av sig, men av olika anledningar överlever, "tillfrisknar" ofta och säger efterråt att de inte handlade rationellt vid självmordsförsöket. Alltså var det inte prioritering.
Det finns fall där folk t.ex. tar livet av sig för att de lider av kronisk smärta, då är det rationellt och en fråga om prioritering.

Du kan säga att man kanske äter äcklig mat för det är ens föräldrar som bjuder och man inte vill göra dem besvikna, men då har man inte prioriterat enligt skala äcklig-god, utan efter skalan göra ens föräldrar ledsna-glada - och då är det prioritering. Men att äta äcklig mat utan någon anledning är inte rationellt och därför inte prioritering.

Du kan fortsätta att argumentar emot mig, men det kommer inte ändra hur jag definierar ordet prioritera och att den definitionen skiljer sig från din.

 

[luddwig]

Man kan faktiskt prioritera bort saker för att det helt enkelt inte är intressant.

Och om jag avstår något helt oviktigt ser jag det inte som en prioritering. Min poäng är alltså att vi använder ordet prioritering olika.

 

[Dr_Dängrot]

Vi tar det en gång till.

Du och jag definierar ordet "prioritera" olika.

D.v.s. när du använder ordet prioritera menar du en sak, när jag använder ordet prioritera menar jag en annan sak.

Om en deprimerad person tar livet av sig genom att hoppa framför ett tåg istället för att söka vård, skulle du säga att han prioriterade att hoppa. Jag skulle ALDRIG använda ordet prioritera på det sättet.

För mig betyder prioritera att man värderar olika saker/händelser/sysselsättningar enigt en arbiträr skala och sedan väljer det som man värderar högst enligt just den skalan just då.
Att välja något som man tycker har mindre värde är inte rationellt och har därför inte med prioritering att göra.
Att med flit äta äcklig mat istället för god mat har ingenting med prioritering att göra eftersom det är motsatsen till prioritering. Någon form av anti-prioritering.

Jag säger att jag bara ser 2 anime per säsong nu, jämfört med 10 anime per säsong förut.
Du säger att det har med prioriteringar att göra.
Du säger att jag skulle kunna prioritera att se 2 bra anime + 8 dåliga anime. Jag säger att om jag tvingar mig själv att se 8 anime som jag inte tycker om så har jag gjort precis motsatsen till att prioritera.

Många som försöker ta livet av sig, men av olika anledningar överlever, "tillfrisknar" ofta och säger efterråt att de inte handlade rationellt vid självmordsförsöket. Alltså var det inte prioritering.
Det finns fall där folk t.ex. tar livet av sig för att de lider av kronisk smärta, då är det rationellt och en fråga om prioritering.

Du kan säga att man kanske äter äcklig mat för det är ens föräldrar som bjuder och man inte vill göra dem besvikna, men då har man inte prioriterat enligt skala äcklig-god, utan efter skalan göra ens föräldrar ledsna-glada - och då är det prioritering. Men att äta äcklig mat utan någon anledning är inte rationellt och därför inte prioritering.

Du kan fortsätta att argumentar emot mig, men det kommer inte ändra hur jag definierar ordet prioritera och att den definitionen skiljer sig från din.

And right back at you . Jag kommer inte ändra min ståndpunkt heller .

Du har ju gjort ett val att välja bort dom 8 dåliga animerna du inte vill se eller hur ? Du gjorde då ett medvetet val för jag antar att du var vid dina sinnes fulla bruk vid tillfället , då gjorde du en prioritering att det är inte värt din tid att se 8 animer du inte får ut något av .

Sedan att man ofta prioriterar saker som igentligen har ett lägre nöjes/njutningsvärde sker ju massa gånger genom livet . Jag vill kanske hellre gå på fotboll på söndag än till svärmor och käka middag men går jag inte till svärmor så blir min partner förbannad och vi kommer troligtvis att hamna i verbal konfrontation så där gör jag en prioritering att jag värderar husfriden högre än fotboll . Husfriden hade ett högre värde än fotboll fast fotboll igentligen hade ett högre underhållningsvärde än middag hos svärmor , jag vill mycket hellre ligga kvar i sängen och dra i snabeln varje morgon än att gå till jobbet men jag prioriterar att gå till jobbet fast det är tråkigt för jag vill kunna äta . sådant sker ofta hos folk att man väljer att prioritera det som har ett lägre värde . Din partner har köpt en ny tröja du tycker är skitful och hen frågar om den är snygg ,du kan välja att säga nej den är ful som fan och såra din partner eller säga att ja den är snygg . Där gör man en prioritering om ärligt eller ens partners lycka väger tyngst

Sedan att säga att någon prioriterade att ta sitt liv , vad är igentligen skillnad på att säga hen var så deprimerad så hen valde att ta sitt liv eller hen var så deprimerad så prioriterade att ta sitt liv mer än semantik .

 

[Ram]

Jag tänker att om man absolut vill så kan man säkert koka ner alla möjliga anledningar folk har till att sluta, eller dra ner på, sitt rollspelande till att de "prioriterar". Min fråga är vad man ska ha den slutsatsen till, i så fall? Övertyga folk om att de "borde" prioritera annorlunda? För mig känns det nog mest som en oerhört ohjälpsam slutsats.

Är inte en intressant aspekt med en eventuell sådan lista att se vad som eventuellt skulle kunna göras någonting åt och vad som är svårare att göra någonting åt och eventuellt om det finns någonting som kan kompensera för de problem en finner?

Som jag ser det så skulle jag ha slutat mycket tidigare om inte de kortare fokuserade spelen dykt upp. Tid blev min bristvara och därmed så ändrade jag sättet jag spelade ett tag. Så om en skulle vilja locka mig att vara kvar i hobbyn så kan man till exempel konstatera att en strid på 45-60 min är en mindre bra ide och då är jag ändå en av dem som gillar strid i rollspel. Sedan iom att jag skaffade en handfull barn och har en fru som arbetar oregelbundet så blev det mer problematiskt för mig att helt säkert kunna vara med på spelmöten så då skulle det vara bra för mig om spelet stödde att en spelare var frånvarande vid vissa tillfällen utan att det går sönder. Osv osv.

 

[Bifur]

Angående prioriteringar och att inte ha tid att spela rollspel - som det verkar koka ner till (vet inte var det placerar mig i diskussionen, men ändå):

Jag tänker att det intressanta resonemanget bör handla om dem som intygar att de tycker rollspel är kul, att de inte har några större invändningar mot det konventionella formatet och säger vilja spela men ändå inte hinner? Däremot om man av olika skäl tycker en eller flera aspekter av spelandet är tillräckligt trist för att avstå, ja då är ju inte det en fråga om prioritera.

 

[luddwig]

Något som förbryllar mig är personer som inte spelar men ändå lyckas bevara ett aktivt intresse för hobbyn. Själv känner jag att intresset för att köpa, läsa, skriva och diskutera rollspel dalar snabbt när det faktiska spelandet upphör. Andra är uppenbarligen annorlunda.

 

[Franz]

Något som förbryllar mig är personer som inte spelar men ändå lyckas bevara ett aktivt intresse för hobbyn. Själv känner jag att intresset för att köpa, läsa, skriva och diskutera rollspel dalar snabbt när det faktiska spelandet upphör. Andra är uppenbarligen annorlunda.

Jag är helt annorlunda. Jag kan hålla uppe med spelandet superlänge men ändå skriva till rollspel konstant. För mig handlar det om att jag behöver utlopp för min kreativitet och rollspel är ett awesome sätt att vara kreativ på! Det har nästan blivit lite tvärtom för mig, det kreativa kommer i första hand och sen vill jag rollspela främst för att speltesta det jag skrivit

 

[Dr_Dängrot]

Det är som nämns ovan är intressant ur den synvinkeln att är man en rollspelare om man inte aktivt spelar rollspel , tex är en spelskapare , äventyrsdesigner osv en rollspelare om hen inte också aktivt spelar rollspel , räcker det med att köpa och läsa och diskutera rollspel för att kallas rollspelare eller måste man som sagt aktivt deltaga som spelledare eller spelare för att kunna kalla sig rollspelare ?

Är tex ägaren eller tränaren eller förbundskapten för ett fotbollslag en fotbollsspelare ?

 

[DanielSchenström]

Några skrev för några inlägg sedan att de blivit kräsnare med åldern och om det var andra som kände så. För mig är det i allmänhet inte så. Jag är kräsnare än 10-åriga jag var när det gäller vad jag klarar av att se när det gäller tecknad teveserie exempelvis. Men jag är nog ungefär som 15-åriga jag när det gäller den mesta nöjesmedia. Jag är fortfarande nyfiken på vetenskapliga framsteg, arkeologi, paleontologi, kunskap om medeltiden och skulle tiden finnas skulle jag pröva fler sporter, instrument, rollspel och hobbies.

Jag har hyffsat låg ribba för suspension of disbelief, vilket hjälper mig tycka saker är intressanta och roande, men samtidigt är det en nackdel då jag tar fiktiva händelser för vad de ska föreställa i fiktionen istället för att koppla det till samtida teman exempelvis. Jag har även hyffsat låg ribba för vad som stör mig i rollspelande, och det jag inte gillar kan åtgärdas väldigt lätt.

För den som gör en sociologiskt studie utifrån denna diskussion ska tilläggas att jag inte har familj. Flickvän är ok, men barn väljer jag bort bland annat för att det inkräktar för mycket på min tid och mina pengar.

Det är också lätt för mig att prioritera rollspel som högst då det är min favoritsyssla och har mycket annat som jag skulle kunna dra ner på.

 

[luddwig]

...är man en rollspelare om man inte aktivt spelar rollspel...

Personligen tycker jag att var och en får avgöra om dom vill kalla sig rollspelare eller ej. Däremot är jag, som sagt, förundrad över dom som är engagerade i hobbyn utan att faktiskt spela. Nog för att jag gillar att diskutera, läsa och framförallt skriva rollspel, men för mig kommer ändå de riktiga belöningen vid spelbordet.

 

[anth]

Det är som nämns ovan är intressant ur den synvinkeln att är man en rollspelare om man inte aktivt spelar rollspel

För mig är det lätt att svara på.

Mitt rollspelande har under årens lopp gått både upp och ner.
Under vissa perioder har jag samtidigt varit med i tre olika spelgrupper.
Under andra perioder jag jag gjort speluppehåll på upptill ett år.

En intressant iaktagelse är att ju mer jag spelar ju mindre brukar jag vara på rollspelsforum och vice versa (det stämmer inte alltid, men många gånger).
Man kan se det som att aktivitet på rollspelsforum är ett substitut för rollspelande.

Säg att jag är borta från rollspelsforum i något år - betyder det att jag inte längre är en forumit?

Jag skulle säga att har man en gång spelat rollspel är man rollspelare och har man ett konto på ett rollspelsforum är man en forumit. Sedan är den viktiga frågan hur aktiv man är.