Varför slutar folk spela rollspel?

[anth]

De flesta av oss började spela rollspel i tonåren och har sedan fortsatt spela decennium efter decennium.
Man kan fråga sig varför vi fortsätter, men jag vet ungefär svaret (jag vet varför jag och de jag spelar med har fortsatt).

Jag är mer nyfiken på de som slutar: varför?
Jag antar att det liknar fotboll och andra sporter: under ungdomen har man tid. Sedan kommer jobb, karriär, gå på krogen, bilda familj o.s.v. emellan.
Samt att folk flyttar: spelgruppen man hade i sin ungdom finns inte kvar längre och man hittar inga nya spelare.
Sedan kan det kännas en aning pinsamt att som 30+ försöka komma med i en ny spelgrupp bestående av yngre tonåringar.

De flesta här på forumet måste ha vänner som en gång spelade rollspel, men som nu slutat.
Varför slutade de? (jag är nyfiken)

Och finns det något vi kan göra för att folk inte ska sluta spela rollspel?
(det brukar talas om hur vi ska få nya spelare till hobbyn, men är det inte lika viktigt att behålla de gamla?)

 

[Loffeboll]

Jag slutade efter jag flyttade hemifrån på grund av att jag flyttade till ett nytt ställe och inte hade några att spela med. Jag började igen när jag upptäckte att man kunde spela över nätet.

 

[Franz]

Jag har haft kortare uppehåll i perioder samt ett längre.

Den ena anledningen till att jag slutat tidigare har att göra med att alla i spelgruppen flyttade till olika orter. Vi har spelat ihop se vi var tonåringar och jag är inte helt bekväm med andra grupper som har en helt annan spelstil än vi. Och ingen av oss var särskilt taggade på att spela över nätet, om man inte befinner sig på samma plats förstörs själva grejen för mig; Ska jag stirra på en skärm spelar jag hellre tv-spel.

Vidare handlar det om tid. Såvitt jag förstår har de flesta spelgrupper ca. ett pass i veckan som är kanske 4-5 timmar långt? I vår spelgrupp gillar vi inte att spela på det sättet, vi föredrar riktigt långa helgpass, typ att man börjar kl. 12 på dagen och slutar kl. 03 på natten. Så mycket tid är ju dock inte helt lätt att avvara i en tillvaro med jobb, relationer, föräldraskap o.s.v. så det kan ibland dröja mellan passen. Sen om en person måste avboka fallerar ju allt och man måste spika en ny tid.

 

[Dr_Dängrot]

Vuxenvärlden gör sig påmind med sådant som jobb , familj , barn mm så ens fokus skiftas och den lediga tid man får över i veckan vill man troligtvis lägga på att umgås med sin partner och sinna barn .

Tillväxt är jätteviktigt men som du säger är även att behålla rollspelare ur den äldre generationen viktigt speciellt för oss som är 35+ . Jag personligen skulle inte känna mig bekväm att spela med den nya generationen rollspelare som nu troligtvis är i gymnasieåldern .

 

[Henke]

Jag har som mest haft en svacka under ett antal år (ca 1995-2005). Precis som du skriver så handlade den tiden om att komma ut i arbetslivet, att gå på krogen, att skaffa flickvän (som aktivt motsatte sig mitt rollspelande) och att flytta hemifrån. Jag tror anledningen till att jag aldrig riktigt slutade spela är att mitt gamla spelgäng är barndomskompisar där de flesta fortsatt spela om än inte med samma frekvens. Bland de som jag kände som spelade förr, men inte gör det längre handlar det nog främst om att de flyttat ifrån spelgruppen och inte aktivt letat efter en ny, samtidigt som det bortprioriterats till förmån för andra högre prioriterade fritidsintressen eller familj.

En annan förklaring till svackan var att de spel och kampanjvärldar som jag främst spelade (främst Drakar och Demoner i Ereb Altor och Mutant i Pyrisamfundet) slutade ge ut nytt material, och intresset för Chronopia och Mutant 2089/R.Y.M.D var ganska lågt. Då tyngdpunkten i mitt spelande alltid varit officiellt spelvärldsmaterial så tror jag även detta var en stor anledning.

 

[Stareater]

För egen del så har det varit vuxenlivet, avsaknad av spelgrupp och allvarlig sjukdom som pausat mitt rollspelande.

Jag vet dock andra som slutat pga disharmoniska grupper och för att de funnit taktiken och tävlingsmomentet i figurspel/brädspel något som mer passar deras behov.

 

[Dr_Dängrot]

För att dra sin egen historia så har jag inte haft några större uppbrott som tex Henke som säger att hen haft ett uppbrott på 10år mitt längsta avbrott har kanske varit på nått år eller två max .

Jag tror att min autism och behov av rutin och struktur och att jag avskyr förändringar i vardagen gjort att jag alltid krampaktigt klammrat mig fast vid rollspel och därför inte haft några längre avbrott men dom gånger ett avbrott skett så har det varit på grund av att spelgruppen splittrats av olika anledningar och det tagit ett tag tills jag hittat en ny grupp att spela med .

 

[ÅkeZorkh]

Förlorat intresse, förlust av disponibel fritid och konventioner.
Alldeles för många människor bär tyvärr fortfarande föreställningen att ålder och ev position dikterar vad man får göra med sin person och sin fritid. Dom blir små tråkiga gummor och farbröder pga av konventionella förväntningar. Larvpotteri.

 

[Dr_Dängrot]

Förlorat intresse, förlust av disponibel fritid och konventioner.
Alldeles för många människor bär tyvärr fortfarande föreställningen att ålder och ev position dikterar vad man får göra med sin person och sin fritid. Dom blir små tråkiga gummor och farbröder pga av konventionella förväntningar. Larvpotteri.

Exakt , It ain't easy to be a rebel from the cradle to the grave.

 

[ÅkeZorkh]

Exakt , It ain't easy to be a rebel from the cradle to the grave.

 

[luddwig]

Jag hade en paus på närmare fem år på grund av skilsmässa, husrenovering, sjukdom och nytt jobb i kombination med att gruppens andra spelledare blev pappa igen och la tärningarna på hyllan. Olyckliga omständigheter helt enkelt. Mitt intresse svalnade aldrig.

De jag känner som slutat med rollspel har gjort det för att de tappade intresset eller för att tiden inte räckte till.

 

[Rangertheman]

Jag hade en lång paus mest för att kompisarna spreds ut över halva Skåne, skolan tog mer tid och det blev fler andra aktiviteter. Under lumpen och högskolestudierna fanns inte heller tiden även om vi gjorde några bleka försök. Det var först när min sambo bad att få prova som jag plockade upp hobbyn igen.

 

[Mekanurg]

Jag tog en paus på cirka 6 år när vi fick tre barn. När läget hemma hade stabiliserats petade hustrun på mig och sa att jag skulle börja spela igen eftersom jag skulle må bra av det.

 

[Skarpskytten]

Mitt enda uppehåll (2014-2016) berodde på flytt till ny stad i nytt land. Det fanns rollspelare i den nya staden, men de jag träffade hade inte tid pga familj och karriär. Den lokala klubben blev jag aldrig färdig till att gå till, pga blyghet.

Nästan alla jag spelade med under skoltiden slutade när de blev runt 20 och började plugga. Nästan alla som jag började spela med när jag själv pluggade spelar fortfarande, även om det har varit en del uppehåll pga familj och karriär (och i några fall husrenoveringar).

Jag flyttade häromdagen, och när högste flyttgubben kom in i mitt rum och såg att det stod ”rollspel” på en av kartongerna berättade han glatt att han spelat Kult mm på 90-talet. Jag försökte prompt värva honom till min grupp, men, men: han hade tre barn och noll tid.

Man kan ju tänka sig att folk har slutat för att de inte har fått vara med eller för att de känt sig exkluderade av olika skäl, men deras berättelser har ju mycket svårare att komma fram. Hur vanligt sådant har varit kommer vi aldrig få någon säker kunskap om.

 

[DanielSchenström]

Av de i min grupp så har folk slutat för att:
...de gjorde lumpen
...de pluggade på högre nivå bortifrån vårt samhälle
...folk fick jobb som låg där vi har våra spelpass
...de flyttade härifrån
...de tappade intresset
...de inte trivdes med oss
...vi inte spelade de spel de ville spela

Det är svårt att säga nåt om familjelivet då de som lämnat lämnade innan eller ungefär samtidigt. Sen finns det en del som säkert skulle komma och spela om nån styrde ihop det kring nån ledighet. Har de slutat eller har de bara uppehåll?

 

[Dilandau]

Jag har haft en del pauser i aktivt spelande, men aldrig i att typ läsa spel och hänga på forum.

Den första kom när jag flyttade till Lund för att studera. Då gjorde jag aktivt valet att söka mig till andra sammanhang än spel. Jag ville festa och träffa tjejer, vilket jag inte haft så stor framgång med tidigare när rollspel tog all min fritid.

Flera år senare splittrades min gamla spelgrupp. Dels Pga diverse konflikter, men även för att D&D 4E gjorde det så tydligt att vi hade väldigt olika uppfattningar om vad som var ”kul”.

Nu har jag två småbarn, så rollspelande känns långt borta.

Folk i min omgivning har slutat spela av de anledningar många redan nämnt. Det var även många som slutade i gymnasiet för att de ville bort från töntstämpeln rollspel hade då.

 

[chrull]

Många ungdomsgrupper dör i samband med studenten. Plötsligt är livet inte detsamma igen. Och ffa är livet olika för olika deltagare. Någon ska göra värnplikt, någon börjar jobba natt, någon börjar plugga på annan ort. I kombination med att man också får gå på krogen.

Det där händer ju andra saker än rollspel också. Men få hobbies är som rollspel. Som kräver organisation av en liten grupp människor, där en medlem oftast förutsetts förbereda saker. Där man behöver ha 3-5 timmar per tillfälle där dessutom en grupp på ca 4 behöver vara med för att det ska kännas värt att fortsätta.
För många rollspelsgrupper räcker det ju med om en enda person slutar för att gruppen ska ha svårt att fortsätta.

Så var det i alla fall för de flesta jag känner som slutat.

Bland de som slutat i en mer vuxen ålder är det ofta ganska lika anledningar, livet kommer emellan. Flytt, barn, arbetstider, etc.

 

[Dilandau]

Men få hobbies är som rollspel. Som kräver organisation av en liten grupp människor, där en medlem oftast förutsetts förbereda saker. Där man behöver ha 3-5 timmar per tillfälle där dessutom en grupp på ca 4 behöver vara med för att det ska kännas värt att fortsätta.

Ja verkligen. Det konstiga är att folk fortsätter spela, inte att de slutar.

 

[Dr_Dängrot]

Det här med att vuxenvärlden tar för mycket tid i anspråk är en anledning som jag ofta fått höra men jag funderar på att är det verkligen så ?

När jag var barn/tonåring gick jag i skolan 8 timmar per dag sen skulle jag åka hem med skolbussen sedan vänta på att mina föräldrar kom hem så vi kunde äta middag och sedan var det dags för läxor och fanns det tid över fick man träffa kompisar . På helgerna så fanns det ofta olika uppgifter att göra som att klippa gräset , kratta grusgången , hugga ved och annat som skulle göras för att förtjäna månadspengen innan man fick träffa polare plus att all min tid ägdes av mina föräldrar , det var dom som avgjorde när och om jag fick umgås med vänner .

Nu som vuxen så jobbar man iofs 8 timmar per dag men all övrig tid förfogar man över själv och vill man spela rollspel på torsdag ja men då tvättar man och handlar på fredag ist . Dessutom har dom flesta av oss en helt annan dissponibel inkomst samt körkort och bil vilket underlättar resande man behöver inte tjata på föräldrar att bli körd till spelklubben eller till kompisar .

Borde det igentligen inte vara lättare att spela som självbestämmande vuxen ?

 

[Bifur]

Jag hade ju ett långt uppehåll ca 95/96 till 07 så det får väl räknas. Jag slutade för att ingen annan i spelkretsen ville lägga tid på det. (Sen fanns det en tid lite senare på universitetet då studier och studieinriktat föreningsliv upptog mycket tid, det är nog fullt möjligt att jag prioriterat bort spelandet själv då).
Av de tre jag spelade mest med skulle jag säga att
1) slutande för att hen inte tyckte det var roligt längre. Jag skulle gissa en del av skälen men det kvittar här.
2) var nog aldrig så förtjust i det gemensamma berättandet men tyckte om vissa andra egenskaper hos rollspel och hittade så småningom andra sätt att uppleva dem
3) hade nog velat fortsätta klarade inte av att hantera tidsåttagandet som rollspelandet kräver när saker som studier började blir krävande.
Den sista är nog den person som vore närmast att börja igen men jag gissar att hen fortfarande skulle ha samma problem.