Varför slutar folk spela rollspel?

[Bifur]

Borde det igentligen inte vara lättare att spela som självbestämmande vuxen ?

Frågan diskuterades lite här

Jag delar din bild - fast det givetvis finns människor som den inte stämmer för.
Sen, att ha småbarn innebär så klart att det kan vara svårt att få ihop det ibland då det kanske inte går att planera dem och deras behov på det sätt som skulle krävas, men de åren är trots allt rätt få (när man har dem bakom sig, mitt i dem känns de långa ).

 

[Dr_Dängrot]

Frågan diskuterades lite här

Jag delar din bild - fast det givetvis finns människor som den inte stämmer för.
Sen, att ha småbarn innebär så klart att det kan vara svårt att få ihop det ibland då det kanske inte går att planera dem och deras behov på det sätt som skulle krävas, men de åren är trots allt rätt få (när man har dem bakom sig, mitt i dem känns de långa ).

Det har jag full förståelse för . Jag syftar mer på att jag tycker inte att man är nämnvärt upptagnare (i teorin) bara för att man är vuxen , det här med att man blir mer UPPTAGEN för att man blir vuxen känns mer som något vi intalar oss än en verklig realitet . Jag var minst lika upptagen som barn/ungdom bara det att mina åtaganden då var av en annan natur än vad dom är idag . Så kunde jag finna tid till att spela då så borde jag ju rent teoretiskt kunna finna tid nu med

 

[Dr_Dängrot]

Jag tror snarare att det inte handlar om att vi inte har tid utan att vi väljer att prioritera den tid vi har på annat än rollspel. Tiden finns men rollspel är helt enkelt inte viktigt eller tillräckligt högt upp på folks dagordning . Varför skall man spela rollspel när det kan vankas Netflix & chill med ens partner eller bärs nere på puben med polarna osv .

 

[Feuflux]

Borde inte frågan ställas utanför forumet? Vad vet vi om att sluta spela rollspel?
Morpheus: Because I know what matters most. WE ARE STILL HERE!

Under universitetstiden spelade jag med ett gäng klasskompisar där ingen annan vad jag vet spelar nu för tiden. De hade roligt, men de hade haft roligt om vi tittat på film, bowlat eller spelat Starcraft också. Ingen annan hängde på ett rollspelsforum. Tillräckligt lång tid med en aktivitet utan att man har drivet själv så dör det ut.

 

[luddwig]

I min bekantskapskrets är barn den stora hobbydödaren. Först är barnen små och kräver ständig passning. Sedan blir barnen större och har olika aktiviteter fem dagar i veckan. Det kan vara allt från dans till ishockey som föräldrarna måste skjutsa till och hjälpa till med. Med vanligtvis två till tre barn per familj i kombination med hus och jobb har föräldrarna då ingen fritid kvar, eller i varje fall inte fritid så att det räcker till rollspel mer än någon enstaka gång per år.

 

[anth]

Borde inte frågan ställas utanför forumet? Vad vet vi om att sluta spela rollspel?

Det var lite därför jag i trådstarten bad er fråga vänner som slutat.

 

[ÅkeZorkh]

Det var lite därför jag i trådstarten bad er fråga vänner som slutat.

Dom är inte mina vänner längre

 

[Dr_Dängrot]

Det var lite därför jag i trådstarten bad er fråga vänner som slutat.

Och svaret jag fått sen innan av folk som hoppat av är att vuxenvärlden väger för tungt . Det är standard svaret

 

[Dr_Dängrot]

I min bekantskapskrets är barn den stora hobbydödaren. Först är barnen små och kräver ständig passning. Sedan blir barnen större och har olika aktiviteter fem dagar i veckan. Det kan vara allt från dans till ishockey som föräldrarna måste skjutsa till och hjälpa till med. Med vanligtvis två till tre barn per familj i kombination med hus och jobb har föräldrarna då ingen fritid kvar, eller i varje fall inte fritid så att det räcker till rollspel mer än någon enstaka gång per år.

Nu har jag inga egna barn så jag har svårt att relatera till den situationen men om man inte är ensamstående föräldrar så har man ju oftast ett delat ansvar med sin partner så borde det inte kunna gå att dela upp så att nu tar du barnen på lördag mellan 18-22 så jag kan spela rollspel så tar jag dom nästa lördag om det är nått du känner att du vill göra och har man delad vårdnad borde man ju kunna spela på veckorna/helgerna man är barnfri. Jag har en spelare i min grupp som är frånskild och har barnen varannan vecka och då spelar vi helt enkelt när hen är barnfri .

 

[chrull]

Jag tror snarare att det inte handlar om att vi inte har tid utan att vi väljer att prioritera den tid vi har på annat än rollspel. Tiden finns men rollspel är helt enkelt inte viktigt eller tillräckligt högt upp på folks dagordning . Varför skall man spela rollspel när det kan vankas Netflix & chill med ens partner eller bärs nere på puben med polarna osv .

Jag kan nog spela ungefär lika mycket idag som tidigare, om jag bara tittar på mitt egna schema.
Men mina slots för när jag kan spela har blivit striktare. Det är inte längre "2-3 gånger i veckan har jag tid" utan "EXAKT de här 2-3 slottarna har jag tid". När mina exakta slottar inte passar med någon annans i spelgruppen så ser det ut som att vi knappt aldrig har tid att spela.

Sen måste man ju erkänna att man inte heller vill eller orkar spela bara för att man inte har något annat att göra. Förra veckans spelmöte verkade vi försöka slå världsrekord i antalet gäspninga som smittade av sig över en videochat.

 

[Skarpskytten]

Nu har jag inga egna barn så jag har svårt att relatera till den situationen men om man inte är ensamstående föräldrar så har man ju oftast ett delat ansvar med sin partner så borde det inte kunna gå att dela upp så att nu tar du barnen på lördag mellan 18-22 så jag kan spela rollspel så tar jag dom nästa lördag om det är nått du känner att du vill göra .

Jag vet att detta inte är ett alternativ i alla familjer, de fungerar enligt en annan logik. Min egen fru (jag har valt henne själv!) är helt med på det här; jag kan spela några gånger i månaden.

Förhållanden i allmänhet och barn i synnerhet slukar mkt tid. @luddwig har rätt.

 

[Dilandau]

Borde det igentligen inte vara lättare att spela som självbestämmande vuxen ?

Allt beror på vilket liv man lever. Senast jag spelade regelbundet (1ggr/varannan vecka) så hade jag inga barn, ett 9-17-jobb och inga andra större åtaganden. Då var det inga som helst problem att spela, och ändå ha tid för allt annat man vill göra.

men de perioder då jag tex jobbat skift, eller haft olika nivåer av chefansvar som kan kräva jobb på oförutsägbara tider -då har det inte funkat alls.

I grunden handlar det om prio. Om jag alltid hade haft rollspel som prio 1 - inga problem. Men det har jag inte haft.

 

[Dr_Dängrot]

Jag vet att detta inte är ett alternativ i alla familjer, de fungerar enligt en annan logik. Min egen fru (jag har valt henne själv!) är helt med på det här; jag kan spela några gånger i månaden.

Förhållanden i allmänhet och barn i synnerhet slukar mkt tid. @luddwig har rätt.

Jag är en starkt troende på konceptet if there is a will there is a way , kan man hitta tid att springa på söndagsmiddag hos svärföräldrarna eller bäbisskådning hos svärsyrran eller grill på brorsans altan osv då kan man hitta tid till rollspel . Man får väl helt enkelt gå på en söndagsmiddag hos svärmor mindre i månaden sedan om min partner ser att rollspel är något jag mår bra av och gör att jag blir mer harmonisk i min roll som partner och far (om jag haft barn) så tycker jag att det är något som min partner borde stötta och uppmuntra.

 

[Dilandau]

Nu har jag inga egna barn så jag har svårt att relatera till den situationen men om man inte är ensamstående föräldrar så har man ju oftast ett delat ansvar med sin partner så borde det inte kunna gå att dela upp så att nu tar du barnen på lördag mellan 18-22 så jag kan spela rollspel så tar jag dom nästa lördag om det är nått du känner att du vill göra och har man delad vårdnad borde man ju kunna spela på veckorna/helgerna man är barnfri. Jag har en spelare i min grupp som är frånskild och har barnen varannan vecka och då spelar vi helt enkelt när hen är barnfri .

kortfattat: det beror helt på vad du har för barn. Och hur många, kanske. Det kan vara en TALL ORDER att be sin partner att tex ta hand om två 1-3-åringar en hel dag för att man ska spela rollspel.

 

[Dr_Dängrot]

Allt beror på vilket liv man lever. Senast jag spelade regelbundet (1ggr/varannan vecka) så hade jag inga barn, ett 9-17-jobb och inga andra större åtaganden. Då var det inga som helst problem att spela, och ändå ha tid för allt annat man vill göra.

men de perioder då jag tex jobbat skift, eller haft olika nivåer av chefansvar som kan kräva jobb på oförutsägbara tider -då har det inte funkat alls.

I grunden handlar det om prio. Om jag alltid hade haft rollspel som prio 1 - inga problem. Men det har jag inte haft.

Exakt det jag var ute efter det handlar om prio .

 

[Dr_Dängrot]

kortfattat: det beror helt på vad du har för barn. Och hur många, kanske. Det kan vara en TALL ORDER att be sin partner att tex ta hand om två 1-3-åringar en hel dag för att man ska spela rollspel.

Som jag sa i tidigare inlägg till skarpskytten att om min partner ser att rollspel gör mig lycklig och mer harmonisk i min roll som partner och eventuell far så borde hen stötta mitt rollspelande precis som jag borde stötta det som gör hen lycklig och harmonisk .

 

[anth]

Den vanligaste orsaken verkar inte helt oväntat vara "livet kom emellan".
Samt att rollspelsgrupper är känsligare för avhopp. En rollspelsgrupp kan mycket väl läggas ner ifall en spelare slutar, ett fotbollslag läggs sällan ner av samma anledning.

Att rollspel skulle vara mer tidskrävande än andra hobbys köper jag inte riktigt.
Ja, självklart finns det hobbys som kräver mindre tid, men samtidigt vet jag fler hobbyer som kräver mer tid.
Min fru har en väninna som går upp kl 5 varje morgon för att åka till stallet och mocka, sedan åka till jobbet, sedan åka tillbaks till stallet på kvällen för att ta hand om hästen.
Jag har en bekant som fanatiskt följer sitt lag, som åker och ser alla matcher de spelar - över hela Sverige.
Jag har en bekant som har en stor träbåt. Under våren rustar han upp den nästan varje helg och vardagskväll under ett par månaders tid. För att inte tala om att på sommaren är han ute i sin älskade båt så fort han får tid.

En annan intressant undring som vuxit fram efter att ha talat med jämnåriga hur de spenderar sin fritid jämfört med hur våra föräldrar gjorde det.
Dagens generation har mindre fritid än våra föräldrar när de var yngre.
Dels är arbetsmarknaden hårdare idag och arbetet kräver mer av oss än det gjorde av våra föräldrar.
Dels är det mer saker som ska hinnas med på fritiden än förr.
Jag lägger säkert ett par timmar per dag på internet (t.ex. detta forum, se streamad film o.s.v.). För 30 år sedan fanns inte ens internet (eller, ja det fanns, men man satt med 14,4K-modem).
Dagens mammor och pappor curlar sina barn, kör dem kors och tvärs, till/från skola, träning, fester o.s.v. När jag var liten fick jag fan inte någon limousinservice av mina föräldrar.
Upplever ni det som att ni har svårare att få tiden att räcka till idag än vad era föräldrar hade när ni var små?

 

[luddwig]

Som jag sa i tidigare inlägg till skarpskytten att om min partner ser att rollspel gör mig lycklig och mer harmonisk i min roll som partner och eventuell far så borde hen stötta mitt rollspelande precis som jag borde stötta det som gör hen lycklig och harmonisk .

Det är en fin tanke, och så är det förhoppningsvis också i många relationer. Å andra sidan finns det mycket som kan sätta käppar i hjulen ändå. Skiftarbete, sjukdom, högtider och så vidare. Med flera barn som har olika aktiviteter är det också troligt att båda föräldrarna måste skjutsa, och barn idag har verkligen många aktiviteter. Jag upplevde detta förr när jag spelade i band, och jag upplever det nu med rollspelandet. Hur noggrannt man än planerar är det stor risk att verkligheten kommer ivägen när det finns barn med i bilden.

 

[Dilandau]

Som jag sa i tidigare inlägg till skarpskytten att om min partner ser att rollspel gör mig lycklig och mer harmonisk i min roll som partner och eventuell far så borde hen stötta mitt rollspelande precis som jag borde stötta det som gör hen lycklig och harmonisk .

Familjer är olika. Det behöver inte handla om missunnsamhet.

För min del är det så här: Det kostar 10 energipoäng att vara ensam med barnen. Att dra iväg ensam och ha kul återhämtar 7 energipoäng.

Om båda hade regelbundna soloaktiviteter skulle det alltså leda till två utbrända vuxna.

Jag har dock kompisar för vilka det inte varit några problem att lira trots att de hade 2-3 barn. Men min spaning är att de hade större supportsystem i form av fler och mer aktiva släktingar som kunde hjälpa till.

 

[Dr_Dängrot]

Det är en fin tanke, och så är det förhoppningsvis också i många relationer. Å andra sidan finns det mycket som kan sätta käppar i hjulen ändå. Skiftarbete, sjukdom, högtider och så vidare. Med flera barn som har olika aktiviteter är det också troligt att båda föräldrarna måste skjutsa, och barn idag har verkligen många aktiviteter. Jag upplevde detta förr när jag spelade i band, och jag upplever det nu med rollspelandet. Hur noggrannt man än planerar är det stor risk att verkligheten kommer ivägen när det finns barn med i bilden.

Ja det är så sant som det är sagt . Jag har upplevt att när det strulat inom vår spelgrupp så är det oftast något relaterat till någons barn så det finns en stor sanning i vad du säger...