Nekromanti Varför spela rollspel på konvent?

[Rickard]

Ja, se rubriken.. Varför? Vad är det som egentligen lockar? Jag menar.. Rollspel kan ni ju spela hemma..

/Han som spelar för att testa nya (sätt att spela) rollspel

 

[Rising]

Jag hatar visserligen konvent, men om jag går på dem så är det nya spelstilar och trick jag är mest ute efter.

Vill jag lära mig något om ett rollspel så läser jag en recension av det, man hinner ändå inte bli bekant med ett rollspel av att spela en enda session av det. Så det är inte det som lockar.

Vill jag träffa andra personer (såsom forumiter) så föredrar jag nog att dricka öl med dem (även om jag, ironiskt nog, alltid frånvarar på forumets ölträffar också). Eller så vill jag spela mot dem i en mer sällskaplig setting. Konvent är ingen bra plats för att snacka skit, röka lite, spela lite, dricka lite, käka lite, skoja lite osv. Så det är inte heller det som lockar.

Nä, det är mer det här att få vara supertaggad och få spela med en supertaggad spelledare, och liksom tänka "aha... det där gjorde han bra, det ska jag sno..."

 

[ripperdoc]

För att utveckla spelandet. Man lär sig så mycket mer på en helg med konvent än månader av spelande med sitt hemmagäng. Så blir det när folk med olika spelstilar träffas. De allra bästa speltillfällena någonsin har varit på konvent (och likaså de allra sämsta ).

/RipperDoc

 

[wilper]

För att testa spel man inte redan har i spelgruppen och för att få spela med människor som spelar på andra sätt än den egna spelgruppen.

Sedan är jag uppe och räknar tvåsiffrigt på antalet gånger jag spellett "En låda för mycket", och äventyret blir bara bättre för var gång jag leder det, spelledarpersonerna får mer djup och blir mer levande, beskrivningarna blir tydligare, handlingen har justerats för att passa ihop bättre. Hade jag bara spelat "hemma" så hade jag efter tre-fyra grupper gått igenom de spelare jag känner, genom konventen har jag träffat nya människor som jag kan spelleda samma scenario igen för.

 

[walium]

"Konvent är ingen bra plats för att snacka skit, röka lite, spela lite, dricka lite, käka lite, skoja lite osv. Så det är inte heller det som lockar."

Konstigt, för det är precis det som jag tycker att konvent till största delen består av, om man bortser ifrån drickandet. Bäst blir det förstås att besöka konvent i sin egen hemstad så att man kan smyga till sin lägenhet för att duscha, sova ut och laga mat. Vad har du för konstig blajbild av konvent egentligen?

 

[Rising]

Konstigt, för det är precis det som jag tycker att konvent till största delen består av, om man bortser ifrån drickandet.

Det är som att säga att gå på bio för att sedan avsluta kvällen med lite ost, vin och kex innan man tar och juckar som en galning i tomma luften är som en lyckad dejt utan tjej.

Bäst blir det förstås att besöka konvent i sin egen hemstad så att man kan smyga till sin lägenhet för att duscha, sova ut och laga mat.

Näääh... Jag vill nog mer ha festivalkänslan. Liksom; att vara borta, med allt vad det innebär. Det är inte lika kul när allt är så tryggt och bekvämt.

Vad har du för konstig blajbild av konvent egentligen?

Uppenbarligen en rätt lökig bild, eftersom jag inte är så förtjust i dem.

 

[Björn_UBBT]

Why wear pants?

Jag spelar rollspel på konvent därför att:

1. Jag spelar nästan bara på konvent nu för tiden Har ingen spelgrupp och när jag spelar med min gamla spelgrupp så är jag SL och får aldrig chansen att vara spelare.

2. Träffa nya intressanta människor.

 

[RaskoInikov]

Ölträffar [OT]

Vill jag träffa andra personer (såsom forumiter) så föredrar jag nog att dricka öl med dem (även om jag, ironiskt nog, alltid frånvarar på forumets ölträffar också).

Nu känner mitt marinerade hjärta att det vill veta mer!

 

[MrG]

Kreativt utbyte, plus lägerkänslan och koncentrera spelandet på ett sätt som sällan blir av hemma. Men främst tycker jag att det är utvecklande, ser hur andra löser saker (både bra och dåliga varianter) och lär mig. Och efter dryga tio (eller var det femton) år känns det fortfarande som jag får nya infall och upplevelser. Sedan finns ju en bunt bra arrangörer som jag inte har hemma i byrålådan. Har med åren fått ovanan att hålla reda på vissas arrangemang för att jag vet att jag uppskattar det de gör, men det är svårt att dra med dem i mina spelgrupper, eller nässla sig in i deras.

(och så det sociala livet kring det hela)

 

[Johan K]

Därfär att det är kul att kunna testa lite nytt, att få channsen att litra med annat folk som man aldrig lirat med innan, testa nått kul scenario..
Det har du några avanledningarna att jag lirar på konvent. helslt så hoppar jag på drop in-grejer. Bara för att få schannsen att lira med folk som jag aldrig skulle täffat innan.

 

[Rising]

Re: Ölträffar [OT]

Nu känner mitt marinerade hjärta att det vill veta mer!

Din marinerade hjärna får väl leda hjärtat dit till den här delen av forumet.

 

[MrG]

Tyckte att jag kände igen namnet med frågan och hittade ett annat inlägg från Han i frågan;

... Sedan dumpade vår spelgrupp rollspel, för vi insåg att det inte fanns något kvar som tilltalade oss och att informationen om rollspel var så bristfällig att vi inte kunde veta vad vi skulle få.. Favoritexemplet är Conspiracy Theories som hade en chatlog och var lite konspiratorisk men som inte avslöjade av scenariot skulle handla om.. Om vi visste att det var ett surrealistiskt scenario om påskharen som vill ta över världen så hade vi aldrig spelat skiten..

Jag känner igen besvikelsen (fast vänner har hävdat att #Conspiracy Theories kunde vara riktigt bra med rätt spelledare). Som scenarioknåpare är det jätteklurigt att lägga rätt ton i programmet, man vill locka och avslöja lagom mycket. Vissa scenarion är enkla (Abarax hand var inga som helst problem, med det var straight forward fantasy med humor), andra är kluriga som f-n (Lespace noir som var en kombo av såpa, deckare och rulg, få ihop det på en liten yta). Till det tillkommer att man skriver blurben (vanligtvis) långt innan scenariot är klart, så det kan hända att man inser att första planen inte var så bra som man trodde och därför tvingas skriva om.

Så därför har jag en taktik när jag åker och spelar;
-Ungefär hälften av de scenarion som jag anmäler mig till är av arrangörer som jag vet brukar skriva bra saker (dels erfarenhet av spelande, men även gamla kunskaper från att spellett en hel del på konvnet).
-Andra hälften är vilda chansningar, baserade på blurbar och den lilla rutan om vad för system som ska användas (fast här har jag en mental lista över vilkas scenarion som jag nog aldrig mer vågar pröva ).

På så sätt brukar jag få en hel del bra spelande och lite skit är svårt att undvika. Ungefär samma taktik har jag på filmfestivaler, eller böcker, eller serieinköp, eller bio, eller musik... visserligen musik är jag nog mer kräsen på. Skulle tycka det var trist om jag slutade våga prova

Fast det var nära att vi slutade spela efter att vi en gång fick ett snabbskrivet prettoångst-scenario (av friformare som trodde de var nydanande när det gjorde nått som på minde om vad vi prövat typ fem år tidigare) istället för skojfriskt Delta Green av en arrangör som vi visste hade god smak och sjuk humor... tack och lov skrämde det inte oss helt, för då hade vi missat höjdare, som senast på LinCon