Nekromanti Varför spelar man rollspel?

[darkmoor]

Är det någon som tänkt på det nån gång. Varför spelar man egentligen rollspel? Vad försöker man uppnå? Vad vill man ha ut av det? Och hur har man tänkt nå det målet? Är det viktigaste att man alla har skoj oavsett hur oseriöst det blir, eller är huvudsaken att det är seriöst? Är det vikigt att det ligger mängder med tärningar, papper, böcker och annat material på bordet eller bör man gå omkring i ett tomt rum för att kunna spela ut allt så realistiskt som möjligt?
Kort och gått, varför spelar du rollspel, vad vill du ha ut av det och hur uppnår du det?

[color:blue]Darkmoor</font color=blue> som inte kan uttrycka sig ordentligt(missförstå mig rätt!)

 

[Vavva]

Ett meningsfullt tidsfördriv

I grund och botten spelar jag rollspel för att det är roligt. Att vara seriös eller hipp är inget självändamål.
Har hela gruppen roligt så är det huvudsaken.

Däremot händer det ju att man försöker spela ett seriöst scenario och då förstör det ju både stämning och story om man spelar oseriöst.

Omgivningarna brukar jag vanligtvis inte bry mig så mycket om, ifall man inte hamnar i en skrubb på ett konvent (blä /images/icons/tongue.gif).

Ibland när man kör ett stämningsfullt skräckscenario eller ska få till en sorglig stämning så brukar jag försöka hålla det mörkt med stearinljus som enda belysning, men egentligen leker jag mer med röstlägen när jag spelleder. Att börja cirkla runt en spelare som bör känna sig nervös är också ett bra trick för att väga upp om omgivningarna inte är perfekta.

Jag får ut ganska mycket av att spela rollspel. För mig är det en kreativ process på samma sätt som när jag skriver en novell eller tecknar en bild. Jag skapar något ur mitt eget huvud, fast när jag spelar gör jag det tillsammans med andra. Dessutom är jag social, träffar människor jag tycker mycket om och gör något roligt med dem.

Att man ibland får spela ut sina knäppa sidor och göra saker man vill göra men aldrig skulle vågat på riktigt är ju knappast ett minus /images/icons/wink.gif

Sedan tror jag att rollspel är en bra social träning. Man lär sig sätta sig in i andra människors tankesätt, eller kan lära sig om man försöker litegrann.
Det förbättrade språket och kunskaperna i historia, engelska och religion är mest som en bonus.

Vavva - fast i träsket

 

[Rosen]

<I>Varför spelar man egentligen rollspel?</I>

Vårat kompisumgänge innan vi började med rollspel bestod mest i att sitta och dega i en soffa och spela urgamla skivor för åttioelfte gången medan vi funderade över vad vi skulle göra. ("Ska vi cykla nånstans?" "Jaao... Vart då?" "Um, vet inte.") Rollspel var ett klart byte uppåt.

<I>Är det viktigaste att man alla har skoj oavsett hur oseriöst det blir,</I>

Jajjamen.

<I>eller är huvudsaken att det är seriöst?</I>

Absolut inte.

<I>Är det vikigt att det ligger mängder med tärningar, papper, böcker och annat material på bordet eller bör man gå omkring i ett tomt rum för att kunna spela ut allt så realistiskt som möjligt?</I>

Nädå, man kan ha papperen i knät istället. (-:  I alla spelgäng jag varit med i så reser man sig <I>om</I> man ska gå på toa eller hämta nåt från kylen.

--
Åke

 

[Pendragon]

njäe... det där att det måste vara seriöst har jag aldrig tagit så hårt på... om nån blir lite oseriös men är jävlig rolig o alla skrattar kan det väl knappst räknas som fel i en hobby som i stortsett bara går ut på att ha kul. Så länge man inte förstör det roliga för andra så är i stort sett alla sätt att spela ok

"Pendragon - en urblåst idiot som blev den förste att skjutas när revolutionen kom"

 

[Tegrevan]

Hmm... Det ligger väl dels i att det är en intressant hobby som sådan, och att det är ett mycket bra tidsfördriv (Vet inte hur många månader jag sammantaget spelat om man räknar ihop all tid jag lagt ned på det) men mest är det i alla fall för min del i syfte att ha roligt. Om det blir seriöst eller inte beror mycket på vilket spel det är och hur bra äventyret är. Det kan ibland hända att det blir lite oseriöst men så länge det är underhållande att spela gör det ingen skillnad för min del...
Tänker tillbaka på en del Kult-äventyr för ett par år sedan; det är inte ett roligt rollspel i sig, men när folk fattar mycket dumma beslut kan man inte låta bli att ha roligt åt det, och det smittar av sig på hela scenariot, i alla fall till den tidpunkt då allvaret i äventyren lyser igenom.

//Tegrevan

 

[Johan K]

Jag vill med mitt rollspelande ha en kul kväll med mina vänner, leva ut min fantasi, som ett komplement till mitt fantasyböckerna

[color:red]Nemo saltat sobrius, nisi forte insanis !</font color=red>

 

[DanielSchenström]

Jag spelar rollspel av två anledningar: Det ena är att det är tråkiogt att skriva äventyr och hitta på intriger ifall man sedan inte får drabba några med dem personligen.

Det andra är att det är trevligt att umgås.

Nu tycker jag dock personligen att det är rätt tråkigt att spela rollspel, mycket roligare att spelleda dem.

Daniel "Warduke" Schenström

 

[Ackerfors]

Svaren här under stämmer in på mig...

--
Yassilus, the Savior
--
"And when this land is wasted, where will we go?"

 

[HottenTotten]

hmm, seriöst eller inte, smak sak, men oseriöst innebär oftast att karaktärer inte förä'ndras...
två olika mål: antingen är man nån som man vill leva lite som... (kanske en psykopat)
eller så startar man som nån och vill bli något annat... (kanske en hjälte)

placebo junkie

 

[Shadar Fal]

Två andledningar

Jag spelar rollspel av två anledningar

1: Det är för det mesta, ganska så roligt eller till och med riktigt roligt.

2: För att kunna uppleva grejor på "riktigt" som jag annars aldrig kommer att få uppleva, jag menar hur stor är chansen att jag möter ett troll på väg till jobbet.

Han såg ljuset i slutet av tunneln, det var en eldkastare.

 

[Hobert]

"("Ska vi cykla nånstans?" "Jaao... Vart då?" "Um, vet inte.")"

Klassiker!
Kommer väl ihåg det själv.

 

[Feuflux]

Re: Två andledningar

För att kunna uppleva grejor på "riktigt" som jag annars aldrig kommer att få uppleva, jag menar hur stor är chansen att jag möter ett troll på väg till jobbet.

Jag möte ett troll när jag cyklade till skolan imorse (jo jag lovar!). Men jag kastade bara ett eldklot mot honom så flydde han. Eeh, nä, så var det givetvis inte. Jag bara cyklade hela långa tråkiga vägen till skolan och det hände inte ett käft. Och det är därför jag spelar rollspel. Ungefär i alla fall.

Det händer en massa häftiga grejer som aldrig kommer att hända i verkliga livet. Magi osv...
Reality sucks!


//[color:red]Feuflux</font color=red>
//[color:red]I vanlig ordning står jag inte för något av det jag säger...</font color=red>

 

[Rosen]

Re: Två andledningar

<I>Jag möte ett troll när jag cyklade till skolan imorse (jo jag lovar!).</I>

Själv såg jag en kille som bar omkring på en klingon-bebis på Ikea idag. Det, eller en ferengi; jag stod en bit bort så det var lite svårt att avgöra. J-igt ful unge var det iaf.

--
Åke

 

[Rickard]

För mig i början var det för den magimystiska känslan som spelet gav och för att det pirrade så skönt i magen medan man höll på.

Numera är det för att man vill umgås med kompisar. Man slappar av lite och spelar. Oftast är det "oseriöst" med mkt skämt (utan att paja äventyren) och så men ibland när SL är seriös kan det bli <EM>riktigt</EM> roligt. Dessutom får man testa på hur det är att vara någon annan, även om man nu ofta har samma stil på sina gubbs.

/[color:green]Han</font color=green> som ätit en chipspåse nästan varje vecka i 5-7 år och är smal som en sticka

 

[Eleas]

"Är det någon som tänkt på det nån gång. Varför spelar man egentligen rollspel? Vad försöker man uppnå? Vad vill man ha ut av det? Och hur har man tänkt nå det målet? Är det viktigaste att man alla har skoj oavsett hur oseriöst det blir, eller är huvudsaken att det är seriöst? Är det vikigt att det ligger mängder med tärningar, papper, böcker och annat material på bordet eller bör man gå omkring i ett tomt rum för att kunna spela ut allt så realistiskt som möjligt?
Kort och gått, varför spelar du rollspel, vad vill du ha ut av det och hur uppnår du det?"

It is by dice alone I set my mind in motion. /images/icons/smile.gif

Allvarligt talat - jag skulle tro att det är för att kunna uppleva sig själv i ett äventyr; att låtsas vara någon annan än den man är, någon vars liv berör en utan att vara hela ens liv.
Sen kan det också ha något att göra med den härliga "rush" man får när man lyckas med något i spelet...

När jag är SL är mitt mål annorlunda. Jag försöker väcka reaktioner och få upp stämning. Min kick kommer när spelarna dras med i äventyret.

--
Björn

"Get your ass in gear!"

 

[trollet]

därför att det är kul och att man kan fly från den trista verkligheten.

 

[Jake Steele]

Jag spelar för att ha kul!
Nog sagt.

_öRn

 

[King Kromm]

Re: Ett meningsfullt tidsfördriv

E det verkligen meningsfullt?? Ett tidsfördriv?? visst Kul?? Självklart, men meningsfullt?? nää... men det gör inget, eftersom jag ändå inte tänkt att sluta...

/King Kromm, som kan sluta när han vill, för att sedan börja nån/några dar senare...

 

[Sodivra]

Visdomsord från Arvid.

Den här frågan kom upp tidigare, och då postade jag ett svar som jag tyckte var väldigt genomtänkt och debattuppmuntrande. Så blev det inte.. /images/icons/frown.gif

Den här tråden handlar ju mer om vad man vill uppnå med rollspel, inte varför det är kul, men jag postar mitt svar igen ändå:

Rollspel är kul av samma anledning som man läser böcker och kollar på film. Japp. Och om det något som jag hoppas uppleva när jag spelar/leder (mest leder) så är dom där härliga minnena som man kan diskutera på forumet sen... När det verkligen flyter på!

Sedan tror jag att rollspel är mera också. Ibland när jag filosoferar och vandrar i den stora staden så får jag en känsla, en förnimmelse som påminner om en känsla jag förknippar med rollspel. Är det en känsla av att utforska, utvecklas, och bli allmänt harmonisk? (Peace!) Tjo, kanske det.. Sedan finns dessa oändliga anekdoter, och grymma händelser som väntar på att dyka upp i framtida möten. Helst skulle jag vilja uppleva ALLT, men det går ju inte..

Alltså:
Jag tror att rollspel speglar verkligheten, och är allmänt utvecklande. Det hjälper verkligen en att se ur nya perspektiv. (Det känns så iallafall..)
Även andra berättelsemedia bär på detta, och därför gillar vi dom. (?)



/RIKTIG Coolhet kommer från harmoni..
Och jag är cool! /images/icons/cool.gif

 

[HottenTotten]

Re: Visdomsord från Arvid.

respect

placebo junkie