Nu när vi har haft en tråd om grejjer som är dåliga med Eon, tänker jag vända på steken med en tråd om vad som är bra med Eon!
Kort sagt, varför spelar ni Eon? Är det reglerna, världen, stämningen, specifika detaljer eller helt andra omständigheter som det handlar om? Kan vara något som är intressant att betänka med trådar som berört grejjer som fattas, är fel och framför allt ett eventuellt (?) Eon IV.
Jag inleder med att förklara varför jag spelar Eon.
Ska jag dra det till sin spets så beror det nog egentligen på att Eon var det spel som fanns att tillgå då min nuvarande spelgrupp startade, och sedan fastnade vi (och speciellt jag) helt enkelt för spelet. För min del (jag är, som säkert framgått, spelledare) gillar jag dels världen, som på det hela taget är precis lagom jordnära för mig (undantaget en del saker som jag i vilket fall kan ignorera bäst jag vill utan att det påverkar spelet ett dyft), någorlunda originell där det lätt blir fullt av klichéer (läs alver, dvärgar, orcher) och både förhållandevis väl utvecklad och detaljerad (jag tillhör dem som gillar att det finns en massa bakgrundsmoduler för allt, men det är inget vi ska diskutera här).
När det kommer till regler gillar jag att systemets grundtanke är så pass strömlinjeformad att de flesta specialfall kan improviseras (plus minus ObXT6) samtidigt som det finns gott om regler för olika situationer ifall man har svårt att komma på något eller är allmänt velig (erkänner). Jag gillar dessutom att det eftersträvar realism, även om jag inte vågar ge mig in på att bedöma hur väl man lyckas. Det har inte HP, i alla fall. Därtill kan man göra väldigt detaljerade rollpersoner och utnyttja sig av de oändliga tabellerna (för sista gången, det står uttryckligen i SB att man inte behöver slumpa allt om man inte vill det...) för att få nya vändningar, infallsvinklar eller bara några idéer om man inte har några, och dessutom skapa rollpersoner över ett mycket brett spann av sysselsättningar och "nivåer" utan att spelet straffar dig (som Ymir någon gång uttryckte sig; i Eon kan jag skapa en bondjänta och göra henne regelmässigt lika intressant som ärrad slagskämpe).
Sedan uppskattar jag magisystemet just eftersom det är så pass jordnära och vetenskapligt och framför allt inte per automagik förvandlar magiker till fysiskt veka mesar med superkrafter, och ändå lämnar utrymme för en hel del underliga esoteriska traditioner och egna påfund (bara för att "moderna" magiker inte kan göra en sak betyder det inte att det är omöjligt... se sextonhundratalets vetenskap).
Som avslutning vill jag bara påpeka att jag också har mina invändningar mot saker i Eon, men de har ju redan tagits upp så därför lämnar jag fältet fritt för er andra att förklara varför ni gillar spelet ^^
Kort sagt, varför spelar ni Eon? Är det reglerna, världen, stämningen, specifika detaljer eller helt andra omständigheter som det handlar om? Kan vara något som är intressant att betänka med trådar som berört grejjer som fattas, är fel och framför allt ett eventuellt (?) Eon IV.
Jag inleder med att förklara varför jag spelar Eon.
Ska jag dra det till sin spets så beror det nog egentligen på att Eon var det spel som fanns att tillgå då min nuvarande spelgrupp startade, och sedan fastnade vi (och speciellt jag) helt enkelt för spelet. För min del (jag är, som säkert framgått, spelledare) gillar jag dels världen, som på det hela taget är precis lagom jordnära för mig (undantaget en del saker som jag i vilket fall kan ignorera bäst jag vill utan att det påverkar spelet ett dyft), någorlunda originell där det lätt blir fullt av klichéer (läs alver, dvärgar, orcher) och både förhållandevis väl utvecklad och detaljerad (jag tillhör dem som gillar att det finns en massa bakgrundsmoduler för allt, men det är inget vi ska diskutera här).
När det kommer till regler gillar jag att systemets grundtanke är så pass strömlinjeformad att de flesta specialfall kan improviseras (plus minus ObXT6) samtidigt som det finns gott om regler för olika situationer ifall man har svårt att komma på något eller är allmänt velig (erkänner). Jag gillar dessutom att det eftersträvar realism, även om jag inte vågar ge mig in på att bedöma hur väl man lyckas. Det har inte HP, i alla fall. Därtill kan man göra väldigt detaljerade rollpersoner och utnyttja sig av de oändliga tabellerna (för sista gången, det står uttryckligen i SB att man inte behöver slumpa allt om man inte vill det...) för att få nya vändningar, infallsvinklar eller bara några idéer om man inte har några, och dessutom skapa rollpersoner över ett mycket brett spann av sysselsättningar och "nivåer" utan att spelet straffar dig (som Ymir någon gång uttryckte sig; i Eon kan jag skapa en bondjänta och göra henne regelmässigt lika intressant som ärrad slagskämpe).
Sedan uppskattar jag magisystemet just eftersom det är så pass jordnära och vetenskapligt och framför allt inte per automagik förvandlar magiker till fysiskt veka mesar med superkrafter, och ändå lämnar utrymme för en hel del underliga esoteriska traditioner och egna påfund (bara för att "moderna" magiker inte kan göra en sak betyder det inte att det är omöjligt... se sextonhundratalets vetenskap).
Som avslutning vill jag bara påpeka att jag också har mina invändningar mot saker i Eon, men de har ju redan tagits upp så därför lämnar jag fältet fritt för er andra att förklara varför ni gillar spelet ^^